Snart midnatt, sitter med en kopp te och skriver göra-lista till morgondagen. Jag känner att jag är för mycket uppe i varv för att kunna sova ännu. Gick en lång kvällspromenad för att försöka tömma huvudet på information, men det kom ständigt upp nya grejer som jag tänkte; oj-det måste jag komma ihåg att göra!
Men att komma ihåg årtal-DET är svårt! Man tänkte många gånger när man hörde sina föräldrar sitta och prata minnen med vänner och bekanta, att sådär ska jag aldrig bli-när dom satt och dividerade om "-Var det -46 eller var det kanske -48?"
Och hur blev det?!?
Idag t ex blev jag tvungen att uppsöka min husläkare på en jourtid eftersom jag fick hals och ansikte täckt av röda, kliande fläckar. Jag hade det i omgångar för 8-10 år sedan. Trodde jag..... När min husläkare kollade upp i journalen så visade det sej att första gången jag hade sympomen var 1996, dvs 16 år sedan! Hur i all sin dagar kunde det vara SÅ längesedan???
Hade fint besök på middag ikväll! Fick träffa en färsk liten släkting på drygt 2 månader-en alldeles ljuvlig liten krabat, och när jag höll honom i min famn och han fick fäste med blicken rakt in i min så kändes det alldeles fantastiskt. DÅ mindes jag hur otroligt mycket i nuet jag levde när barnen var precis nyfödda. Det kom bara plötsligt över mej. Så intensivt som man upplevde nuet från förlossningen och ett par tre månader efteråt. Den mycket speciella känslan hörde nog ihop med barnafödandet och kärleken till det nya livet-så underbart! Sedan efter den allra första tiden kom tröttheten och vardagen ikapp en.
Men leva i nuet måste vi försöka göra utan att behöva föda nya barn hela tiden!
Och mitt NU innebär att försöka få lite sömn innan den sista arbetsdagen före sommaruppehållet gryr!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar