Istappar i snippan....

.... de orden messade jag dottern idag! Vi bilade från Uppsala till Grövelsjön och jag var tvungen att kissa efter vägen i minus 18 grader. Det var inte jätteskönt kan jag säga!

Men en baggis i det stora hela.

För på annandagens förmiddag ringde man från Grövelsjögården och berättade att man fått ett återbud, ville vi ha en stuga till nyår?

Om vi ville!!

Vi anlände strax efter att solen gått ned och skapade magiska färger på himlen över fjällen samtidigt som rimfrosten smyckade alla träd, luftan var krispigt klar och tystnaden kompakt!

Ingen skidåkning i kväll. Men vi har tänt en brasa, öppnat en flaska vin och njuter i stugvärmen. Vi har med böcker, spel, akvarellblock och stickning. Här ska kopplas av.

Och i morgon bitti, efter havregrynsgröten blir det längdskidor på!

Life is good!

 

Annandag jul

 Lika snabbt som tomteblosset brinner ut,

känns det som att julen tar slut.

Döttrarna som i längd och förstånd dragit mig förbi

har pyntat hus och gård, huggit granar, bakat och stått i.

Vi äter tomtegröt på finporslin under pepparkaksprydd stång

sen skyndar vi till krubban när kyrkklockan ringer bing-bång

I pulkabacken hörs skrik och skratt, det går fort och utan trubbel

så bjuds friterade langos över öppen eld med räkor och bubbel.

Kalle Anka klockan tre, glögg och julmat dukas upp, det går i ryslig fart, 

och alla barnen oavbrutet frågar;  kommer inte tomten snart?

Så klart han dyker upp tillslut 

och gåvor delar ut.

Sen bjuds vi på musik och sång, en äkta julshow minsann

 det var så rysligt bra att en liten tår på farmodern rann.

Och julklappslek för vuxna och sen det spelas spel.

och alla skriker högt i protest när någon svarar fel.

Och midnatt råder, stjärnorna gnistra och glimma därute och kölden är hård,

men vi fortsätter umgås och sippar lingon sour tills friden lägger sig på vår gård!

 

Dan före dan före dopparedan

Julklappsverkstad och rimstuga i ett. 

Familjen tog ett gemensamt beslut att avskaffa julklappar, för tre-fyra år sedan. Och det är verkligen en lättnad! Julstressen har mycket hängt ihop med att man skulle hitta rätt gåva till varje person. När vi alla faktiskt egentligen har allt vad vi behöver.

Samtidigt har man ju litegrann saknat att få öppna något paket på julafton. Så ifjol så införde jag julklappsleken i vår familj. En tärningslek som jag hört och läst om. Det blev succé, så fr o m i år är det tradition! 

Sen köper vi fortfarande presenter till barnen. Och så köper jag namnsdagspresenter till döttrarna och lägger i strumpor till julaftonsmorgonen.. Fast det är bara den ena som heter Eva i mellannamn, men den andra heter ju faktiskt Anna, som hade namnsdag den 9 december! 

För -handen på hjärtat- det är ju galet roligt att ge!! 

Dock, som det känns i min kropp just nu, så är det inte självklart att jag kommer att fira jul med familjen. Jag hostar så jag får kippa efter andan. Värken i huvudet är tung och tröttsam, jag knaprar  Alvedon sedan fem dagar tillbaka. Dessutom har man ju infört nya restriktioner, och även om jag inte har covid, så ska man ju hålla avstånd och inte umgås i för stora sällskap. Och jag vill ju inte smitta någon med min förkylning heller.  Vi tar ett beslut imorgon. Nu ska här först sovas!

God Jul!

Men hur det än blir, så blir det fr om nu ett jul-uppehåll här i bloggen! På återhörande. God Jul

 

SkallePer och jag.....

I fråga om mående, så är ju allt relativt! Jag är fortfarande hostig, hes, tjockskallig och seg, men jag tror nästan att Frasse mår en smula sämre! 

I eftermiddag så fick dottern hämta hem Frasse, från veterinären i Borlänge. Han har gjort en stor öronoperation, därför är han halvt SkallePer och bär en tjock krage för att inte komma åt att klia sitt stackars öra. Halvt döv är han också och groggy av all smärtlindring. Dessutom fick han inget vidare mottagande när han kom hem. "Kusin Majsan" (yngsta dotterns lilla vovve) kände inte igen honom, så hon reste ragg och morrade, när han skulle in i sitt eget hem. Förmodligen hade han doft från veterinärsjukhuset och kanske en annorlunda doft pga stress. Nu har han blivit vaktad hela kvällen. Han ligger i sin hundsäng, hon sitter en meter ifrån och iakttar. Man skulle verkligen vilja veta vad som rör sig i deras huvuden!

I mitt huvud rör det sig just nu inte så mycket över huvud taget. Men tack och lov så testade jag negativt, även den här gången. Det betyder dock inte att jag är frisk, men ändå lite sjuk i positiv bemärkelse. Jag skulle egentligen befunnit mig i Insjön ikväll, men allmäntillståndet beordrar mig hemma-vistelse ännu några dagar. Imorgon ska jag ändå försöka ta mig till mataffären och systembolaget!

Jag är ändå tacksam att det inte är jag som är SkallePer......

 

En dag i taget

 Det är sista dagarna på höst-terminen och det är bara några dagar kvar till julhelgen. För många en lite extra stressig period.

Själv slår jag ifrån mig allt och sitter vid köksbordet med mitt broderi. Stygn för stygn bygger jag en bild. Det är mindfulness på hög nivå. Tankarna får fritt spelrum medan händerna arbetar i sakta mak. Det går aldrig att skynda på ett broderi. Det är ett stygn i taget. Vadmal möter silkigt mouliné-garn. Nålen är tunn och vass. Stearinljusen brinner, jag varvar starkt kaffe med alvedon. Utanför fönstret faller vita snöflingor och täcker landskapet i vackert vintervitt.

Jag har måst sjukskriva mig i morgon så jag har skrivit ett julbrev och skickat till min klass som nu får jullov en dag tidigare. Min medmentor är hemma med nyfött barn och när det bara är en julavslutning så sätter man inte in vikarie. Jag tror inte att dom blev särskilt besvikna. Möjligen blev vår rektor besviken, som måste skriva under alla 27 betyg istället för mig.....

Visst har jag haft sköna timmar i lugn och ro, men jag skulle väldigt gärna vilja bli av med vad det nu är som parkerat i min kropp, så att jag får tillbaka krafterna och kan fira jul med familjen. Jag har fortfarande inte fått test-svaret heller.

Men inget går att skynda på. Varken test-svaret, tillfrisknandet eller broderiet.

Jag får ta en dag i taget

Jag kommer vara ful i jul

Det gick inte så bra idag. 

Julbrödet jäste dåligt och blev till fyra tunga och kompakta limpor.

Julköttbullarna blev fina till utseendet, små och runda, men dessvärre ganska smaklösa. Jag hade förmodligen i för lite salt och kanske en gnutta för mycket med kryddpeppar.

När jag skulle stoppa in Janssons frestelsen i frysen, så fick den inte plats.

Men det lär väl bli jul oavsett.

Döttrarna håller i alla fall på att förbereda jul med klass, på Vintergatan i Insjön. Dom har huggit gran i skogen, dom har suttit vid öppen eld och bundit dörr-kransar och druckit varm choklad och idag har dom gjort julgodis, planterat julgrupper och klätt granen. Till det gosar dom med hundarna och dricker bubbel. Jag får vara med via snap, och det värmer mitt modershjärta!

Sen får man hoppas att man får delta på riktigt också! Idag har jag lämnat in mitt covid-test, så nu är det bara att invänta resultat.

Men jag fick stanna hemma ifrån barnbarnets 3-årskalas som maken traskade iväg till på eftermiddagen.

Och jag har ringt återbud till frisören och nagel-terapeuten imorgon.

Jag kommer vara ful i jul....

Inget test, men julstrumpor och julbröd

Vi lever i ett informations-samhälle. Vi överöses med information. Vi pumpas med nyhetshändelser. Vi lyssnar till spekulationer om det som komma ska. I ett aldrig sinande flöde. Radio, tv, sociala medier, tidningar. Om och om igen.

Men när man verkligen vill ha tag på specifik information, då finns det inte!

Jag gick ut för att söka när och var man kunde hämta covid-test. Hänvisades till 1177 och loggade in där, men där fanns bara information om hur man ska ta sitt eget-test och var man kan lämna det.

Chansade på att det var som sist, i en liten låda som var öppen mellan 8.30 och 16, så jag promenerade dit mitt på dagen.

Lådan stod kvar, men halva lådan var plomberad och där stod en informations-skylt om att man endast kunde hämta ut egentester om man bokat tid. En uniformerad dörrvakt stod vid ingången och folk som gick in fick visa sina bokningar i mobilen. Jag pratade med honom och han visste egentligen ingenting, merän att han inte fick släppa in någon utan att dom visade sin bokning. En person per kvart. Jag loggade in och bokade, fick en tid till imorgon kl 13.

Herregud! 

Det kommer inte bli lätt att bli gammal och glömsk i det här samhället!!

Betydligt trevligare att sitta vid symaskinen och ha roligt!

Det här har jag åstadkommit idag.

Framsida,

och baksida.

Och så till vovvarna.

Nu återstår bara att fylla dom med paket. Men frågan är om jag kan komma ut och handla. Det beror ju på vad testet visar. Och det kommer att dröja innan jag får svar pga hanteringen.

Men jag måste ta ett test igen eftersom symptomen kom tillbaka. Har fortsatt proppa i mig alvedon och näs-spray under dagen.

Men nu ska jag gå isäng och ställa klockan. Degen till julbrödet är skållat och står på jäsning, pomerans-skalen är kokade och skurna i små, små bitar. I morgon bitti ska det bakas!

 

Istället för......

Istället för lektioner och fredagsfika; jag kravlade mig ur sängen och hämtade andan, proppade i mig alvedon, matade fåglarna och svängde ihop en broccolipaj.

Istället för AW på 7 Flaskor; jag åt en räksmörgås, drack ett glas vin, broderade och tittade på Mamma Mia-filmen.

För så kan det bli när förkylningen kommer på återbesök och slår till med full kraft.

Tur att jag är ensam hemma och kan nysa fritt, snyta mig och hosta hur som helst!

För döttrarna och vovvarna har dragit till Insjön. Maken blev bjuden på föreställning på Circus på Djurgården (Ges) och sen ska han tillbringa hela helgen på Stallmästargården för julbord och annat skoj.

Själv ska jag bara försöka kurera mig!

 

Okonstlad och naturlig

 Jag hade lovat några elever att stanna kvar efter sista lektionen så att dom skulle få komma och göra färdigt, men sen slog huvudvärken till och jag fick skriva en lapp och tejpa på dörren och cykla hem och ta dubbla alvedon och lägga mig i soffan och blunda en stund. Hade bästa sällskapet, men tittar man på bilden så kan man ju börja fundera på vem som har huvudvärk.....

Nu har vi ätit raggmunk med lingonsylt och tagit en kvällspromenad på det, så nu känns det bättre.

Värre huvudvärk har nog dom som arbetar i Kalix kommun som blivit drabbade av en cyberattack. Man blir mörkrädd när man hör om dylika händelser. Så sårbara vi är i vår tid!  Man önskar man kunde säga; Tänk på att vara snäll, annars får du inga julklappar av tomten.......Men världen är tyvärr inte så naiv.

Mörkrädd blir jag också efter tv-serien om Knutby och händelserna där. Där känns det visserligen som människorna i församlingen var naiva och lättpåverkade men på ett oerhört skrämmande sätt som man har så svårt att förstå. 

Mer trygg i min egen lilla värld känner jag mig när jag läser Sofia Sievertsdotters nyhetsbrev som kom till mejlkorgen idag.

"Tro på den väg som du har valt. Kom ihåg att ingen annan ser världen som du. Du behövs. Klargör vad du kommer att säga nej till från och med nu och våga satsa på dina största drömmar oavsett hur de ser ut. Lita på att ju mer du står i din fulla och osplittrade kraft och ju högre värde du sätter på ditt liv, desto mer har du att ge"

Jag kollar synonymer till naiv. och känner att det finns många som känns negativa, men jag tänker att okonstlad och naturlig låter betydligt bättre än lättrogen och korkad.....

Jag vill också ha en jultröja!

Idag hade min träslöjdslärarkollega på sig en underbar jultröja i svart med en stor ren på bröst-mage. En ren i brun-beige toner med en röd nos (förstås) och guldpaljetter i öron och en rosett runt halsen. Som pricken på i hade hon ren-horn på ett diadem i håret. 

Och när jag kom hem, och dottern inte hade åkt till Insjön som planerat, hade hon på sig en julpyjamas med pepparkakshjärtan.

Jag vill också ha en jultröja eller en julpyjamas!

Det får bli mitt projekt nästa höst när jag inte ska jobba.

För jobbet suger musten ur oss alla just nu! Vi hade möte på eftermiddagen, och nu är många sjukskrivna, men en tredjedel av antalet lärare var på plats. bleka, glåmiga med håret på ända, likt zombies, satt vi där och försökte upprätthålla ordning och mötesprotokoll.

Sen skulle vi få vår kompensation för julbordet. En liten låda med julmat.

Det var en låda i storlek som den matlåda man får på flyget. Fast den var omslagen med silversnöre och krus.....

Vi spred ut oss över skolan. Till dryck fick vi ta vatten. Lådan innehöll en ägg-koppsstor skål med sill och med räk-ägg och majonäsröra. En lite större skål med kall potatis med skinn, ett mindre fat med kallrökt lax med burk-frukt och ett fat med skinkskiva, kokt rödbeta och majonäs. Min skinka bestod tyvärr mest av vitt fett...... Så var det en liten bit brieost, en klick marmelad, en skiva vörtbröd och ett tunt kex.

Jag vill inte på något sätt vara otacksamt. Vi skulle ju varit på julbord ikväll, men det blev inställt pga oro för det ökande antalet covid-fall. Så istället fick vi den här lilla lådan.

Men den här lådan hade jag kunnat vara utan.....

Jag åkte hem och la mig i badet.

Nu är det verkligen nedräkning!

Mer jultröjor åt folket!!

 

Pengar är inte allt, men det är livet!

 Idag hade jag 8d och 8b för sista gången någonsin. I vår ska dom ha hem- och konsumentkunskap, och jag byter till 8a och 8c, som haft hem- och konsumentkunskap nu i höst. 

 Jag bad om elevernas uppmärksamhet när 5-10 minuter återstod av lektionen; tackade för den här tiden och önskade dom lycka till i årskurs nio, eftersom dom då kommer att få en ny textillärare. Det blev oväntade reaktioner. Flera elever stannade kvar och ville fråga varför och nämnde en oro över hur det skulle gå för dom. Vad skulle jag göra och kunde jag inte jobba bara ett år till så dom fick gå ut. Dom ville prata med mig. Som en kille sa; nu måste vi ju konversera lite extra eftersom vi inte får göra det något mer. Och skulle jag verkligen bli pensionär? Jag berättade att man får gå tidigare än 65 år, det som händer är att det kostar lite mer, och så sa jag; men tycker ni inte att 22 år på samma arbetsplats räcker? Och pengar är inte allt! Jo, 22 år för en 14-åring det är ju faktiskt en evighet, så det kunde dom förstå. Och när jag sagt det där om pengar så sa en flicka; -Nej, pengar är inte allt, men det är livet!  

Tänk så kloka tonåringar det finns!!

Vintertid är vilotid

Den här bekantskapen gjorde jag i  morse. Slog på teven och Luciamorgon från Tällberg, och drygt 20 minuter in i programmet stod den här människan med sin spröda röst och sjöng Koppången till fiol och cello. Det gick rakt in i hjärtat  på mig, ögonen tårades och håren på armarna reste sig.  Nu ikväll har jag googlat henne och hittade den här på You Tube. Inte är det Koppången, men det är hennes egen musik, och rösten är fantastisk.  Ska fortsätta följa henne! Det var ju också speciellt att se Luciamorgon från Tällberg, som har en speciell plats i mitt hjärta efter dotterns bröllop. Verkligen en idyllisk och vacker plats.

Annars har det varit en vanlig måndag. Tvätt och veckohandling, genomgång av veckan som kommer, matlagning. Fick också en utflykt med döttrarna till Himla outlet. Det skulle handlas julklappar och jag behövde hämta kompostpåsar på miljöstationen intill. Sen är det alltid roligt att kika in på Himla och få lite inspiration, utan att handla. Ögon-shoppa. 

Och nu är det dags att samla ihop sig till sista arbetsveckan för terminen. Gör det med Sofia Sievertsdotters ord;

Solen står lågt, bjuder in oss att skapa eget ljus. Vintertid är vilotid. Stillhet, reflektion och fokus. Vi bjuds mörka dagar för att fördjupa värderingar och minnas vår stomme. När snö faller kan vi lyfta det som berikar oss. Hjälp mig idag att ta emot naturens vita årstid med öppen famn. Låt mig upskatta det mörker som ger mig tid att gå djupare. Gör mig till en människa som kan sprida ljus oavsett hur lågt solen står på himlen .Påminn mig om att vishet växer i vila.

Det börjar dra ihop sig.....

Lördag bjöd adventsmiddag med mina syskon och respektive. 5-rätters middag som varade i 7 timmar!

Äldste bror och svägerska sov över hos oss och vi hade en mysig långfrukost i morse innan dom for tillbaka till Västerås och maken och jag gav oss ut på långfärdsskridskor på sjön Valloxen.

Så blev det tredje adventsfika hos yngsta dottern och pojkvännen som hade gjort så julfint. Fika med klass, eftersom vi inledde med champagne, för att fira att dottern fått nytt jobb!

Och nu är det söndagkväll och messengerchatten i familjen går varm. Det planeras för fullt inför julen. Det börjar dra ihop sig....

 

Kan jag andas ut nu?

 Kan jag andas ut nu? Jag satte min sista potatis, förlåt jag menar mitt sista höst-terminsbetyg, ikväll. Hade närmare 40 utvärderingar att läsa igenom efter sista lektionen, och det kändes tufft, eftersom jag samtidigt hade två elever som kom och jobbade extra och ständigt avbröt mig för frågor och råd. Ett tag tänkte jag, att nu orkar jag inte, jag åker hit i helgen. Men sen bet jag ihop och tänkte; jag SKA bli färdig ikväll, jag går på magkänslan, den brukar ha rätt! Jag klämmer till med det betyg jag känner är rätt!

Min kollega sa tvärt om; Nej, jag måste tänka flera gånger.

Men vad betyder egentligen ett betyg? I sjuan ingenting, i åttan ingenting, möjligen en hänvisning till vartåt det bär. I nian är det visserligen en biljett in på det gymnasieprogram man önskar, men inget står och faller med betyget. 

Vi stressar våra stackars barn med det betygsystem vi nu har. Och jag är så nöjd att det är mitt näst sista betyg att sätta. 

Halvsju kom jag hem. Hem till tända fönsterljus och levande ljus i utelyktan. Det betyder att mina döttrar är hemma. (Maken är bra på många sätt, men inte att tända ljus....)  Dessutom visste jag att maken var på julbord. Äldsta dottern har kommit hem för hon ska till en väninna i Stockholm i helgen och då ville även yngsta dottern komma hem för att vi skulle få ha en "tjejkväll. Vilket känns smickrande, att man får vara med på i min ålder.  Och det bästa av allt, kvällens höjdpunkt, var att yngsta dottern fått jobb! HURRA!! Den 3 januari ska hon börja jobba som marknads-assisten på Shirt Factory. Vi skålade i prosecco och åt smörstekt surdegsbröd med Skagenröra. Sen stekte jag möra oxfilébitar och serverade med pasta, paprikasås och parmesan och korkade upp en flaska Copertino. Till dessert -samtidigt som döttrarna tittade på Idol- lagade jag en jordnötsfudge-sås och serverade till vanilj-glass.

Det är tack vare att dom tittar på Idol som jag tar mig tid att skriva här. Jag är nog numera fel målgrupp för Idol, erkänner det. Men jag är gärna med i bakgrunden. Och jag passar mig för att säga vad jag tycker! 

Det bästa av allt just nu är att jag faktiskt kan andas ut! Nu är det som det är! 

Imorgon ska vi på adventsmiddag med mina syskon, på söndagkväll har vi tredje adventsmiddag här i huset, så nu återkommer jag i början av nästa vecka!

Trevlig helg!

När något negativt blir positivt!

När morgonsolen färgade himlen och jag tittade på mobilen så hade jag igår kväll kl 23 fått meddelande på 1177. Ett negativt svar, jag har inte covid! Tack och lov!

Tog kontakt med skolan, skulle inte hinna till första lektionen, men nästa lektion efter lunch skulle jag ta.

Så jag hann sticka färdigt lilla vovvens nya tröja, fästa trådar och blocka. Och jag hann städa hela huset och koka en broccolisoppa till middagsmålet.

Så bästa fikat kl 11, när värsta städningen var gjord, med extra starkt kaffe, saffransbulle och tända ljus,  oerhört tillfredsställande känsla.

Inte fullt lika tillfredsställd kände jag mig när jag cyklade hem från jobbet vid 18.30 ikväll. Vi har ett relativt nytt betygssystem på skolan, och jag gjorde bort mig och råkade "låsa" två klasser, när jag bara skulle spara. Så nu har jag lite att rådda med imorgon. Lite tid, många arbeten att bedöma, ingen bra kombo. Men, men, det är de näst sista betyg jag någonsin behöver sätta.

Och så är jag så tacksam över att det inte var covid den här gången, bara en vanlig förkylning.

Så negativt kan alltså vara väldigt positivt!!

 

Hopp

När man har gjort det man kan och känner att man inte kan göra mer, då är det bara en sak man har kvar, och det är hoppet.

Håll i hoppet, släpp inte taget!

Och skulle man ändå släppa taget, då får man ta nya tag och leta upp en ny ballong......

 

Dåligt samvete?! Släpp det!!

... i morse öppnade jag mitt självtest-kit. Spritservett för att torka händer. Ett litet plaströr med koksaltlösning som skulle tas in i munnen och gurglas runt i 10 sekunder för att sen spottas ut i den lilla behållaren igen. Därefter skulle man samla saliv, minst 4,5 ml, vilket kan låta lite, men det tog mig flera minuter att få ihop. Sen var det en pinne som skulle köras runt i vardera näsborre ca 10 sekunder för att sen sköljas runt i salivröret. Urk, tänkte jag vilket jobb, att sen sitta och analysera alla människors spott-snor vätskor.

Klädde mig varmt och promenerade till uppsamlingsstället av covid-test. Termometern visade minus 19 grader. När jag passerade ett bygge på vägen, så tänkte jag för andra gången idag, urk, vilket jobb. Hur håller man värmen i händer och fötter när man ska vistas ute hela dagarna och stå högt upp på en byggställning.

Fick rimfrost i hår och ögonfransar på min väg. Men sen gick jag hem i värmen och satte saffransdeg.

Så jag bakade saffransbullar med en fyllning av mandelmassa, smör och vanilj,

och jag tillverkade julkort med garn, paljetter och lim.

Och allt gjorde jag med en känsla av dåligt samvete!

Hade inte corona funnits så hade jag varit på plats och jobbat! Visserligen har jag blåsor i näsa och mun, snyter mig oavbrutet och har känningar i bihålorna, men annars mår jag ganska bra. 

I dagsläget är restriktionerna sådana att jag nu måste hålla mig hemma och vänta på provsvar. Och just nu verkar det vara ett extra högt tryck så svaret kan komma att dröja upp till fyra dagar. 

Fruktansvärt dålig tajming, med tanke på betygsättnings-tider.

Sen tänkte jag om.

Vad står och faller med detta? Det är bara terminsbetyg. Det får bli som det blir.

Och om ett år, inför nästa jul, då kommer jag att kunna vara hemma och gå omkring och baka och pyssla bäst jag vill, utan dåligt samvete. Tänk så skönt!!

Med lite perspektiv så kan man se saker på olika sätt.

Och om jag går och mår dåligt medan jag ändå måste vara hemma, så förstör jag ju bara för mig själv, det blir verkligen inte bättre på jobbet för att jag har dåligt samvete.

Det enda som händer är att min egen tillvaro blir sämre i detta nu!

Så släpp det!

 

A balanced diet is chocolate in both hands......

Okej. Idag blev det kexchoklad till lunch och efter middagsdisken smällde jag i mig en dubbeldajm!

Skulle säga att det är typiska symptom för en förkylning i min värld! Jag blir alltid fruktansvärt sötsugen när jag är förkyld!

Det är bara det att i dessa tider så kan man inte ta något för givet, så därför sitter jag nu här med ett själv-test för covid och jag har varit tvungen att sjukskriva mig fr om i morgon och till jag får testsvar.

Fruktansvärd dålig tajming, eftersom detta är sista veckan innan betygsättning, och jag har massor att göra på jobbet. Elevarbeten att få in i mål så att jag kan sätta betyg t ex.

Egentligen hade jag faktisk tänkt ignorera min snuva. Men efter att ha veckohandlat på Ica Maxi och sett hur folk omkring mig reagerade när jag fick nysa 4-5 gånger på min väg genom butiken så insåg jag att folk fortfarande är rädda för smitta. Så jag åkte hem och läste nuvarande råd från folkhälsomyndigheten, och insåg att jag bara måste göra min samhälleliga plikt. Hur mycket det än tar emot.

Men jag får helt enkelt försöka göra det bästa av situationen. För jag mår inte dåligt. Visserligen känner jag mig en smula tjockskallig, har blåsor i mun och näsa, hostar, nyser och måste snyta mig oavbrutet. Men jag har idag sytt två "presentkorgar" av ett otroligt gammalt tyg, en rest från då jag gick på mellanstadiet och dansade folkdans med Uppsala Ungdomsring. Vid uppvisningar skulle alla ha likadana kjolar i något hemvävt tyg. Möjligen är det samma tyg som i Häverödräkten, jag är lite osäker, men skulle kunna se efter, eftersom maken har den dräkten. Jag sydde den till honom i 30-årspresent! 

Tycker det ser lite "juligt" ut, och med ett svart trikåfoder kan det tjäna som en brödkorg. Just nu är dom fyllda med rödvin, torkade trattkantareller och frökex. En tredje-advent-gåbortgåva.

Om jag nu kommer iväg bort......

Tiden får utvisa. Och under tiden, fortsätter jag att stoppa i mig choklad!

 

Kan jag ha varit dalkulla i ett tidigare liv?

I Fredagskväll parkerade vi bilen inne på gården på Vintergatan 7 i Insjön. En ljuslykta brann på bron och inne i huset doftade nybakt bröd och mjuk pepparkaka från köket. Det var dukat med räkor och ostbricka och vi fick se alla drygt 800 bröllopsbilderna!

Morgonen efter åt vi frukost i det vackra köket innan vi klädde oss för att åka på julmarknad i Tällberg.

Lissjul i Tällberg. Här var bygatan kantad med marschaller. En farbror iklädd en fotsid vargskinnspäls stod vid en brasa och delade ut varm glögg och en kör stod och sjöng julsånger så det rök ur deras munnar.

Siljan låg lugn och rimfrosten var magiskt vacker över landskapet. Tänk att vi var här på bröllop för knappt tre månader sedan!

Sen bröt solen fram,

och färgade horisonten i öst alldeles guld-orange. Tidig kvällspromenad med bulldoggen. Bitiga minus 11 grader, och det var skönt att komma in i värmen. Tända i kakelugnen och öppna upp en flaska champagne.

Godmorgon Insjön! Så här såg det ut klockan 8 i morse.

Vi tände andra adventsljuset till frukost.

En tur till skogen, där vi fått löfte att ta granris till bron.

Sen fortsatte vi till sjön Valsen. Det blev premiärtur för långfärdsskridskor. Hård, lättåkt kärnis under ett tunt snötäcke, och det blev en skön tur runt sjön. Granskogen stod nära strandkanten och det var alldeles tyst, förutom det sjungande ljudet av skridskorna mot isen.

Nu är vi tillbaka i Uppsala. Jag längtar redan tillbaka. Det är något med det där huset som får mig att känna mig så hemma, så jordad. 

Kan jag ha varit dalkulla i ett tidigare liv??