Färdigsytt

För ett bra tag sedan fick jag, av sonen,  en beställning på en dress till mitt barnbarn. Tyckte nog att den hade en ganska smaklös design, men grejen var att den skulle likna figuren Stewie i den tecknade serien Family Guy. Har aldrig sett något program men jag googlade och skaffade tyg, och igår klippte jag till och började sy. I morse efter frukost gjorde jag klart och på hundpromenaden idag lämnade jag över den färdiga dressen. Ovan kan ni alltså se resultatet. Sonen var i alla fall glad, barnbarnet ser inte helt nöjd ut tycker jag!
Så har maken kommit hem från sin Malmö-helg, en mycket regnig sådan. Det visades bedrövliga bilder på Aktuellt nu ikväll. Tydligen föll det lika mycket regn under ett dygn som det beräknas komma under en månad, med stora översvämningar och elavbrott som följd. Maken var i alla fall torrskodd och vi fick en trevlig middagsstund tillsammans.

Natur och kultur

Augusti är visserligen en sommarmånad, men sedan jobbstarten tycker jag hösttecknen blivit fler och fler. Och snart går vi faktiskt in i september, så det är väl inte så konstigt
På förmiddagen gick jag en riktigt lång promenad tillsammans med vovven, över fält och i skog. Det var fuktig, rå höstluft, plöjda åkrar, knallröda rönnbär och nypon, gulnande löv som singlade i luften och fågelsträck i skyn. Jag gick hem och började plocka ihop på altanen;  gjorde ren grillen, tog in filtar och dynor och tvättade. Det lär inte bli fler middagssittningar där ute.
När hösten ger sig till känna vaknar kulturtanten i mig. Vid eftermiddagskaffet slog jag på datorn och sökte på begivenheter framöver. Det blev biljetter till två teaterföreställningar, en i september och en i oktober, har lust på många fler aktiviteter, men det händer en del annat också, så vi börjar så här.
Medan middagslasagnen stod i ugnen och brödet jäste tog jag itu med ett litet sömnadsprojekt. Och nu tänkte jag avsluta lördagkvällen med en film med Meryl Streep och Jack Nicholsson.

Vem i hela världen kan man lite på?

Så sjöng Hoola Bandoola band på 70-talet och så tänkte jag efter att ha suttit och stickat framför SvtPlay och Utfrågningen, med tre partiledare på raken. Det enda som är säkert är att jag inte blev klokare på vad jag ska välja i valet som snart går av stapeln.
Det är några program kvar, så jag hoppas på klarhet vad tiden lider.

Det är fredag vilket innebar städning av huset när jag kom hem från jobbet. Sedan kom lilla vovven hem, efter att ha varit utackorderad till dotterns bästa vän med familj. Det är vovven och jag ikväll eftersom dottern är i Göteborg och maken i Malmö. Vovven är dock mycket osocial och har sovit i sin korg hela kvällen, fast å andra sidan var väl jag ganska tråkig som ägnade mig åt politik och stickning också....

Klimakteriekärringen är tillbaka

I två års tid har jag varit med i en forskningsstudie där jag fått äta östrogen för att se om det påverkar kärlens tjocklek. Östrogenet påverkade mig positivt, eftersom jag blev av med ganska jobbiga vallningar. Nu är det två veckor sedan studien tog slut och jag upphörde med att äta östrogen. Jag trodde nog att besvären skulle vara över för min del, men redan efter en vecka började jag plötsligt må illa från och till, jag har sovit sämre och sakta men säkert har vallningarna återkommit. Så det är väl bara att hämta ut nya tabletter på apoteket och börja äta igen, för så här vill jag inte ha det.
Kroppen är en komplex inrättning!
Det var bara maken och jag till middagsbordet ikväll. I morse skjutsade jag nämligen dottern till stationen (eller resecentrum som det kallas nuförtiden). Hon skulle med ett morgontidigt tåg till Göteborg för att hälsa på sin syster i några dagar.
Ändå lagade jag en stor äppelkaka för 6-8 personer och lika mycket vaniljsås till det. Hur tänkte jag där? Maken ska till Malmö över helgen, så jag är dessutom ensam. Två bitar är tagna, men jag tar nog med resten till jobbets fredagsfika imorgon.
Men nu väntar ännu en natt med ; täcke av, täcke på, täcke av, täcke på .......

Upptakt med syjuntan

Har just kommit hem från "syjuntans upptaktsmöte" för säsongen. Det innehöll inte tillstymmelse till  handarbete. Vi träffades på Creperi Limone för att äta och dricka gott och för att prata. Första "riktiga" träffen sker här hemma hos mig om ca 3 veckor. Sedan turas vi om att gå runt hos varandra, en gång i månaden fram till maj-juni då det blir ett sommaruppehåll. Det har blivit en trevlig tradition.
Pratade länge med en textillärarkollega som är pensionär sedan en tid tillbaka. Det här med att man hela tiden är så nyfiken på att prova sig fram mellan de olika tekniker som finns. Man beundrar dom som "snöar in" på en teknik och blir riktigt, riktigt bra på den. Kanske t om utvecklar den och utmanar sig själva. Men vi som kan lite om många olika saker, har så svårt för att bestämma oss för att satsa på bara en teknik. Det finns ju så många olika saker som är så skoj att göra. Hon berättade också att hon fått en ny energi och lust till att skapa, sedan hon slutade arbeta. Jag tyckte att det lät så härligt, och vi kom båda överens om att när vi tappar den lusten, då kan vi lika gärna lägga oss ner och ge upp och dö.
Men om jag inte går och lägger mig att sova nu så är jag snart död! Godnatt

Förbannar ekorren i mig!

Arbetsdagen var idag två timmar kortare än vanligt pga friluftsdag. Jag har vistats 5 1/2 timme på Fyrishov tillsammans med 150 ungdomar som tränat livräddning, simmat och lekt i äventyrsbadet. Känner mig tacksam för att jag inte jobbar som badvakt! Den värme, luftfuktighet och ljudvolym som råder i ett badhus gör en alldeles slut!
Skulle skynda mig hem, eftersom killen som ska rita om vårt kök skulle komma klockan tre. Dessvärre hade jag punktering på framdäcket så det blev till leda cykeln och promenera hem. Jag småsprang mot slutet och kom precis samtidigt som "köksLasse".  Han tog mått och gjorde en grovskiss och jag berättade om mina önskemål. Nu är det bara att vänta på detaljskiss/förslag och jag känner mig mycket förväntansfull.
Efter en stor kopp kaffe gick jag ner i källaren och gjorde om/gjorde rätt med vävstolen. Sedan fick jag ta itu med all annan bråte som fyller rummet. Klippta trasor, oklippta trasor, vävgarn i 10 lådor, ospunnet lin, ull av olika sorter, stick- och virkgarner, tyger, knappar, band och spetsar, påtbrädor, bandgrindar, vävramar, knyppeldyna med alla tillbehör, snäckor, pärlor, färger för olika ändamål, penslar, gips, glitter, mönster, mönsterpapper, böcker mm mm.  Med avbrott för middag har jag hållit på att sortera och flytta om hela eftermiddagen/kvällen. Och jag försöker vara duktig och sortera bort saker, men det är inte så lätt. Jag kan lätt bli lite nostalgisk över saker. T ex har jag en halv låda fylld med lappar, ett projekt påbörjat, men ej avslutat, av min mamma. Hon har med sirliga stjälstygn broderat namn och födelsedatum på sina far- och morföräldrar och så varje namn i stigande led på varsin lapp ända fram till att hon dog 2010. Hade hon tänkt göra ett lapptäcke tro? Jag kommer förmodligen aldrig att göra något av dem, men att slänga dom kändes omöjligt.
Ibland förbannar jag ekorren i mig!
Jag skickade en snapchat till dottern med en vy över det kaosartade rummet och skrev: "Oj vad ni får mycket att rådda i när jag dör". Fick tillbaka en bild på en arg dotter som skrev; "Sådär säjer man inte".
Rummet börjar, sakta men säkert, bli användbart. Får försöka prioritera tid och beta av alla mina lager av grejer!

Ringrostig

Ikväll tog jag mig an att sätta ihop min vävstol som stått nedmonterad sedan mammas hus blev sålt 2010. Vävstolen som jag köpte för pengar jag fick ärva efter min morfar och mormor. Det är en Bergå vävstol i björk, 120 cm bred med 8 trampor och lattor. Jag har vävt många meter trasmattor, någon ullmatta, gardiner, plädar, löpare, dukar och tyg till pälsvästar och babytäcken. Många trasmattor och metervis med löpare ligger fortfarande oanvända. Tyvärr tycker ingen av mina barn om trasmattor, så jag har inte lyckats bli av med några där. Själv tycker jag det är den bästa mattan för köksgolv! Kanske ändrar dom sig någon gång.
En vävstol ska stå uppställd med en väv i, det tycker i alla fall jag. Så nu när maken nu flyttat upp i utflyttade dotterns rum med sina grejer, så blir det plats för mig.
Många delar är det till en vävstol, och jag fick lägga pussel, vända, vrida och skruva. När jag till slut fått ihop de största delarna upptäckte jag att ett stag var felplacerat! Men klockan hade hunnit bli mycket, så jag bryggde istället en kanna te och så blev det kvällsfika med goda blåbärsmuffins.
Var visst lite ringrostig. Imorgon kväll blir det bakläxa!!

Omflyttning på gång

Den här söndagen har jag burit och kånkat på böcker. Från källarvåningen, via mellanvåningen och upp till övervåningen. Ändå har vi rensat ut tre flyttkartonger fulla med böcker. Två kartonger ska maken ställa på sin tandvårdspraktik så att folk får ta det dom vill ha. En kartong ska till Myrorna eller Röda Korset. Men Bra Böckers lexikon i 28 delar fick jag bära hela vägen, liksom Sveriges Historia och Världshistorien i ganska många band. När vi flyttade hit för snart 20 år sedan så hade vi alla böcker på övervåningen. Sedan bar vi ner dom i källaren och nu är dom alltså tillbaka uppe igen!
Svåger och svägerska kom på eftermiddagen och hjälpte till att bära upp skrivbord och bokhyllor, så nu är vi på gång att möblera äldsta dotterns rum. Maken, som tagit det i besittning till sitt arbets- och läsrum, sa vid middagsbordet att han tyckte det kändes konstigt, nästan som att ta något från dottern. Men vi vänjer oss nog, och det blir säkert ett mysigt arbetsrum, bara vi fått det iordning.

Nu avslutar vi söndagkvällen med filmen "Niceville", en riktigt bra film. Dessvärre håller den på ända till midnatt, så jag vet någon som kommer att vara trött imorgon!!

Lördagsbestyr

En härlig lördag som startade med helkroppsmassage och slutade med portvin och finchoklad!!

Däremellan städades det ur bokhyllor i källaren och hittades t ex detta foto, monterat på ett vackert handmålat kort till pappa Arnes 68-årsdag! D v s 1987!

Däremellan kokades kalops, planterades bollkrysantemum och vädrades höstkläder.

 

 

Kl 18, satt maken och jag bänkade i den gamla kvarnen vid Kvarnfallet i Kvarnbolund. Där bjöds det till konsert av Allard duo. Jazz/folkmusik på sopransax och gitarr.

Vi cyklade hem i hällregn! Så blev det middag med Amaronevin och som avslut som sagt portvin och choklad.

Skaparglädje

Efter två veckors arbete med många olika sittningar i möten och massor av pappershantering behövde jag få jobba lite praktiskt, för att känna varför jag blev textillärare en gång i tiden. Nämligen för att lusten till skapande var så stor att jag inte kunde tänka mig något bättre än att få lära andra att hitta den lusten.
Idag hade jag flera håltimmar och hann därför sy några lådor att ha loggböcker i;

Och så testade jag lite "Angelina-fibrer" till en idé som jag ska göra med särskolan på måndag.

 

Här har jag sytt fast de ihopsmälta fibrerna med guldtråd på maskin

 

 

Den här gjorde jag för några år sedan. Alla fick göra varsitt fönstersmycke där man klippte ut en form och där sydde fast ihopsmälta fibrer så att ljuset kunde sila igenom. Jag gillar inte spindlar, men tyckte att det blev ganska fint med ett spindelnät som släppte igenom solens strålar.

 

Så fick veckans sista arbetsdag ett trevligt slut.

Och morgonpromenad

Hade ställt klockan lite tidigare i morse för att gå ut och stavgå. Med det nya schemat börjar jag klockan nio på torsdagsmorgnar.
Dels ville jag ladda med frisk luft inför den nya dagen och dels ville jag få en frizon att rensa mina tankar, som tyvärr varit lite nedstämda och negativa på sista tiden.
Sagt och gjort, knäppte på min app "Run Keeper" och stegade iväg. Det var mulet, 15 grader varmt och fuktigt i luften. Åkrarna i Hågadalen redan plöjda, så intrycket var överlag grå-brunt med gröna inslag och så alla klarröda klasar av rönnbär. Jag tog djupa andetag och njöt av stunden. Nu skulle jag fokusera tankarna på framtiden, sätta upp mål enligt SMART-metoden (Specifikt, Mätbart, Angeläget, Realistiskt, Tidsbestämt), revidera drömlistan och få till en positiv nystart!
Dock var inte tankarna på min sida, idag hade dom bestämt sig för att snurra runt som i ett virrvarr. Jag började med att formulera ett luddigt mål som visserligen kändes både angeläget och tidsbestämt, men min negativa sida tog överhanden och ifrågasatte om det verkligen är realistiskt. Min negativa sida förminskade mig själv och ifrågasatte om jag verkligen skulle klara av det. Sen tappade jag fokus när jag gick över "Kung Björns bro" och säkert 100 gråsparvar som suttit på räcket lyfte på samma gång och flög lågt över vassen i Hågaån så att det sprakade. Och sen började jag tänka på ett bröllop jag varit på i våras. Exakt en timme senare var jag hemma igen, 7 km avverkade, ganska svettig på kroppen och nöjd med motionen men besviken på tankarna.
Jag tror ju verkligen på att man kan påverka sitt liv med hjälp av rätt tankeverksamhet, men så är det som att dom lever sitt eget liv ibland. Det blir att göra ett nytt försök.
Muntrade upp mig nu ikväll med att titta på Ernst och äta höstens första äppelkaka med vaniljsås.

Kvällspromenad

Solen gick idag ner klockan 20.28. Jag gick en hundpromenad mellan 20-21. Solen stod lågt över Uppsalagärdena, ljuset blev så intensivt och vackert. Så smög sig skymningen på och fukten kändes tydligt. Regnskurarna har avlöst varandra i flera dagar, och mark och träd behåller vätan.  Det märks att det är augusti och att hösten sakta men säkert är på väg. Efter den här fantastiska sommaren borde vi vara rustade för höst och vinter, men det kan inte hjälpas att det känns lite vemodigt. Jag skulle t ex gärna vilja få ett dopp till! Och jag hoppas på några fler soltimmar så att tomatplantans gröna små tomater hinner skifta till rött innan frosten! 
Hade planer på att börja omflyttningen i huset ikväll, men så valde jag hundpromenaden istället. Man är inte riktigt van att vara så mycket inomhus nu sedan man börjat jobba.  Omflyttningen beror på att vi fått ett tomt rum, när äldsta dottern flyttade till Göteborg. Det blev nästan slagsmål om det rummet. Yngsta dottern ville få det till en egen walk in closet, men maken vann och ska göra det till ett arbetsrum med skrivbord och en skön läsfåtölj. Som det är nu, samsas han och jag i källaren. När maken flyttar skrivbord och bokhyllor får jag möjlighet att sätta ihop min vävstol. Så källaren blir kombinerat sy-, väv- och gästrum.  Dock, eftersom maken inte kan lyfta eller bära något ännu på ett bra tag så får vi se det som ett långtidsprojekt.

Bara början....

Jag har under en längre tid samlat på mig en massa bilder på olika kök och köksidéer.
Min dröm är egentligen att ha ett stort, fyrkantigt, lantligt kök. Med stora fönster, gärna med utsikt mot vattnet!

Inser väl att den drömmen inte är så verklighetsförankrad, och nu i sommar, har maken och jag bestämt att vi verkligen behöver göra något åt köket i det här huset. Det är så gammalt och slitet. Inredningen börjar gå sönder, en låda hänger löst och stöttas upp bara tack vare skåpluckan under, en lådfront lossnar ideligen och alla lådor kärvar när man ska dra ut dom. Det är original från 1971, då huset byggdes.

Jag har varit i kontakt med en kille som ritar kök och jag har bara att slå en signal, så kommer han hit och tittar och skissar på olika förslag. Ville bara själv radda upp mina idéer, så att känslan jag vill ha i mitt kök, kommer med från början. Jag har dragit ut några bilder och jag har skrivit en prioriteringslista på vad jag anser viktigt. Jag har  tänkt i material och  i färger. Det är många olika delar att ta med i planeringen. Köket är så viktigt, det måste bli rätt.

Men jag tror att jag har grundkänslan klar, så imorgon ringer jag nog!!

Vardag

Har inte varit igång och arbetat mer än drygt en vecka, men känner redan av hur inrutat allt blir och så lite man hinner på vardagarna!! Det är morgonbestyr, jobb och så träning, dusch, matlagning och diverse plock. Sedan är dagen slut och det är dags att gå isäng, och så börjar det om nästa dag och nästa dag.
Jag har varit nästan helt träningsledig i sommar. Ryggen har krånglat en del och jag har tänkt att jag vill kolla hur ryggen blir utan träning. Sedan förra veckan har jag smugit igång med spinning, skivstång och yoga. Den här veckan är planen fyra träningstillfällen. Jag prioriterar träning, vet att det är en bra livsinvestering! Men jag vill ha tid för annat också. Min önskan är att få tid till handarbete en stund varje dag, det är dock långt ifrån verklighet just nu.
Fast bakning är väl också en form av "handarbete"?! I morse cyklade jag till jobbet med två stora Butterkakor. Vi skulle bjuda klassen på välkomstfika idag, så jag bakade igår kväll.
Men nu ikväll känner jag mig trött, ska lägga mig tidigt och läsa. För jag vet ju att skulle jag börja ta itu med något av alla mina handarbetsprojekt nu, så skulle tröttheten blåsa bort, jag skulle glömma tiden och plötsligt skulle klockan bli alldeles för mycket och jag skulle vara ändå tröttare imorgon!

Tänk på vilodagen så att du helgar den!

Söndagen är en viktig dag!!
Inte för att jag tänker på budordets kristna innebörd och springer på gudstjänster, nej det gör jag inte.
Men när vardagarna nu är igång, så blir söndagen som ett slags avslut för helgen och uppladdning inför en ny arbetsvecka.
När det börjar bli sen eftermiddag brukar jag hälla upp ett glas vin, sätta på bra musik och förbereda middagen. Att laga god mat, smutta på vin och lyssna på musik - det är livskvalitet på hög nivå!
Idag blev det brödbak, lammfärsbiffar, rostade rotfrukter och tzatsiki. Till det korkade jag upp en italiensk ripasso.
Middagen blir ofta senare och lite längre än vanligt med småprat och skön samvaro. Veckan som kommer tar form och vi berättar för varann om saker som komma skall.
Viktigt är också att allt ska vara undanplockat, diskat och fixat innan vi sätter oss till bords. Jag ska vara helt "ledig" efter maten. De andra veckodagarna är det inte lika viktigt, men just på söndagar ska det vara kliniskt i köket. Jag vill bara slappa på söndagkvällar. Ikväll slappade vi framför en dramakomedi med bl a George Clooney. Dottern och jag filade och målade våra naglar, maken gav upp efter ett tag och gick i säng. Han säger att han ska cykla till jobbet imorgon bitti. Han smög ut och provcyklade i förmiddags utan att säga något till mig.
Men nu sover vi först!!

Skål för sommaren som varit

Klockan är en halvtimme över midnatt. Jag har just duschat och väntar på att mitt röda te ska ha dragit klart. Måste få min dagliga dos innan jag går i säng!
Har varit hundvakt åt äldste sonens Massimo idag och jag promenerade hem med honom ganska sent. Det hade kommit en rejäl åskskur precis innan vi gick och nu ångade nästan luften efter den solvarma dagen. Var vi gick hoppade det små och mellanstora grodor eller om det är paddor, jag vet inte skillnaden. Det lustiga var att Massimo blev så rädd. Han liksom studsade upp i luften med alla fyra tassarna samtidigt, öronen åkte upp och han morrade dovt, ända nerifrån magen. Hade väl aldrig mött så många grodor på en gång.

Den  här stora tovade mattan hoppas jag vinna! Imorgon är det dragning på lotteriet. Jag hämtade upp en f  d kollega i Storvreta och så bilade vi till Österbybruk där en Ull-marknad gick av stapeln. Ca 30 utställare visade ull, skinn, nålbundet, tovat, smygmaskvirkat, stickat osv allt med ursprung får. Det var värt ett besök.

Också för den vackra trädgården vid orangeriet. Det är en ideell förening som sköter denna vackra trädgård som innehöll allt från grönsaker och kryddor till vackra snittblommor.

 

Dukade middagsbordet med kräftor, västerbottenpaj och cava. Vi skålade för en så lyckad och härlig sommar vi haft och njutit av tillsammans. Med undantag för makens cykelolycka så har vi haft det så väldigt bra och gjort så många trevliga saker!

Så ägnade jag lördagkvällen åt att tillverka förkläden som förhoppningsvis ska vara lagom stora till två stycken två-åringar. Imorgon är vi nämligen bjudna på födelsedagskalas i Alsike. Och när det känns som att de små liven redan är överösta med leksaker så tänkte jag att det kunde vara skoj att ge något annat. Snart ska dom väl börja hjälpa till i köket?! Dessutom brukar jag ju ge något hemgjort!

Men nu är teet snart urdrucket och jag ska krypa till sängs, God natt!

Kvällsstund vid köksbordet

Jag tycker att det är skönt att sitta en stund ensam vid köksbordet efter att gästerna gått. Pusta lite efter all matlagning, disk och undanplockning. Smutta lite på en vinslatt, lyssna på tystnaden och
filosofera lite. Det gör jag väldigt bra vid just köksbordet! Här får man de bästa idéerna, kan handarbeta bäst, fikar mysigast osv. Jag gillar kök. Även om jag önskar mig ett nytt kök...

Vi hade lite spanskt tema. Jag gjorde en gazpacho före frukost som fått stå i kylen och dra sig hela dagen. Efter jobbet åkte jag och köpte musslor och så bakade jag bröd och grejade med en Paella som blev riktigt bra. Till efterrätt gjorde jag en av Leilas hasselnöts och chokladtårtor med jordnötsfrosting och pistagenötter ovanpå. Den blev också supergod, även om den inte var så spansk!

Det är fredag, vilket känns väldigt skönt!! Är faktiskt trött efter första arbetsveckan. Veckostädningen hade yngsta dottern tagit hand om idag, det var så skönt att komma hem till ett nystädat hus! Nu får jag njuta av två helt lediga dagar. Fast dom är uppbokade av trevliga aktiviteter...

Ta det lite Keno....

Idag kände jag mig som i den här reklamfilmen;

http://youtu.be/zZ7B09wD6OQ

Jag hade bokat ett yogapass till klockan fem och sa till maken i morse att jag antingen skulle hämta honom från jobbet halvfem eller halvsju. Han valde halvfem. Jag skulle smita lite tidigare från jobbet hade jag tänkt. Det var bara det att vi hade överlämnandekonferens (det är när lärare från avlämnande mellanstadieskola sitter och går igenom elever som ska börja i årskurs 7) som drog ut på tiden. Fick cykla fort, fort hem och slänga på mig yogakläder för att sen ta bilen och hämta maken. Hem igen, grabba yogamattan, hoppa upp på cykeln och trampa till Friskis & Svettis. Jag hann, men som sagt, jag kände mig precis som den där reklamfilmen!

Men nog blev jag lite lugn och harmonisk efteråt. Och fick energi! Jag klippte gräsmattan på framsidan av huset och rensade ogräs. Vi åt mat och därefter satte jag en deg och gjorde en glutenfri chokladtårta. Jag förlängde matbordet, bar upp stolar, strök duk och servetter. Vi ska ha middagsgäster imorgon kväll, och det är skönt att ha lite grann förberett eftersom det är en vanlig arbetsdag imorgon.

Nu börjar den här dagen lida mot sitt slut och jag var på väg att tänka;  vad tiden går fort. Men jag läste idag något som Bodil Jönsson skrivit i boken "Tankar om tid";  Tiden går inte, tiden kommer till oss.

Och nu kommer natten till oss och jag ska borsta tänderna och gå och sova!

Gilla läget

Elevantalet på vår skola har sjunkit drastiskt sedan jag började för snart 15 år sedan. Mindre än hälften har vi nu. Då var vi 4 textillärare, nu räcker det inte till två fulla tjänster.
När vi i våras skulle skriva ner önskemål för kommande läsår föreslog jag att jag skulle ta tjänstledigt med 20 % förutsatt att jag fick undervisningsfria fredagar. Jag ska fortsätta gå på Ullakademin även denna termin, så tre fredagar i höst måste jag ändå ha ledigt. Biträdande rektor tittade över detta men påstod då att det skulle bli väldigt svårt att få till ett sådant schema, och jag behövdes på 95 %.
Några fem procent tänkte jag inte ta tjänstledigt utan jag blev utlagd på heltid där 5 % av tiden ska vara en flexibel resurs, jag får rycka ut där jag behövs.
På mitt schema har måndag lektioner fram till lunch, tisdag-torsdag 6-8 lektioner per dag och på fredag har jag först 30 minuters mentorstid och därefter ingen lektion förrän de sista två i schemat!
Jag gjorde då ett nytt försök idag och sökte upp vår biträdande rektor för att försöka få honom att lägga om och ändå kunna ge mig undervisningsfria fredagar. Ta bort de sista fredagslektionerna eller flytta dom till måndagseftermiddagen, mentorstiden hade min snälla kollega lovat ta ensam.
Jag förstår att det är svårt att lägga ett schema, flyttar man på en lektion så påverkas även alla andra, men när man nu visste om mitt önskemål i våras och det bara blir två lektioner på fredagen, borde jag väl kunnat få en hel ledig dag?!!?
Möten hela dagen och så detta besked.....
Frustration!!!
Fick lite utlopp för den på ett skivstångspass, därefter i tvättstugan med ett par maskiner tvätt och den räckte även till att åka och handla mat efter middagen.
Bara dottern och jag vid middagsbordet. Maken var ute och tog en öl och spelade poker med några kollegor. Han måste ju få roa sig med något nu när det inte kan bli varken rullskidor, kajak, golf eller cykel på ett bra tag.
Jag ska försöka gilla läget....

Hörlurar och detox...

Två sätt att hålla reda på hörlurar som lätt trasslar sig i väskan!
På övre bilden ett litet fodral som jag sydde nu ikväll. Idén fick jag på jobbet idag. I årskurs sju syr man ett pennfodral eller necessär som första arbete. Nu kan man  även få välja på ett hörlursfodral, sytt lite på samma sätt. Tänkt att det ska sitta en nyckelring i den lilla flärpen som sticker ut vid blixtlåset också.
På den nedre bilden är mina hörlurar instickade, faktiskt superpraktiskt för att inte sladdarna ska bli till trassel i väskan. Lite för pilligt och tålamodskrävande för högstadieungdom dock! Det gjorde jag inte ikväll!
För jag var på en föreläsning om detox ikväll. Det börjar bli dags för att göra en kur snart, och här pratade man om att detoxa med aloe vera. Dock blev jag lite skeptisk till hela konceptet efter föreläsningen. En hel timme gick åt till att presentera företagets förträfflighet och gick mest ut på att värva nya säljare. Själva detoxkuren var också väldigt dyr, mer än dubbelt så dyr mot de produkter jag brukar använda.  Jag har försökt söka på nätet efter jämförelser mellan olika detoxpreparat, men inte funnit några. Aloe Vera dricker jag en slurk av både morgon och kväll, det gör gott för magen. Vad det blir för detox den här gången får jag nog fundera på ett tag till.

Och nu funderar jag på att gå isäng, ska skjutsa maken till jobbet redan klockan halvsju imorgon bitti!

Don´t be afraid to fail. Be afraid not to try.

 

Idag var första arbetsdagen efter sommarledigheten. För en gångs skull har jag inte drömt mardrömmar eller känt olust före jobbstarten.  Idag förstod jag att det beror på att jag totalt förträngt allt tanke på arbete!

 

Det var väl trevligt att träffa sina kollegor och pratas vid, men när vi så delades in i grupper för att jobba med en elevenkät, kom jag ihåg hur gärna jag vill göra något annat.

När jag tänker på att vi den här veckan kommer att sitta i olika konstellationer och prata om innehåll i mentorstid (som vår skolledning nu pålagt oss tre morgnar i veckan), systematiskt kvalitetsarbete och vända och vrida på statistik över betygsresultat som ska analyseras, bara för att ta några exempel. Då känner jag hur det kryper i hela kroppen och att jag bara måste ta mig i kragen och hitta något annat att syssla med.

 

Gick en lång kvällspromenad med lilla vovven och njöt av den fuktiga sommarvärmen, fullmånen och doften av mogen säd. Behövde rensa bort de negativa tankarna och fokusera på något positivt.

 

Jag har så lätt för att börja tänka att det inte finns en chans att jag ska kunna få något annat jobb, att jag är för gammal, har för snäv utbildning och för lite arbetslivserfarenhet, att jag inte kan göra vad som helst pga min rygg osv. Och när den spiralen vevat igång så tänker jag; du vet ju vad du har, gör det bästa av situationen istället.

 

Därför behöver jag peppas, citatet ovan är med hög peppfaktor. Jag behöver det just nu!!

 

 

...och en flod av tårar!

Vilken intensiv helg!! Känner mig mör i kroppen och tom i huvudet, uttorkad i själen!

Vi bilade mot Göteborg i fredagsmorse klockan åtta, efter att först ha överlämnat lilla vovven till äldste sonen. Sex timmars bilfärd med ett stopp för frukost och ett stopp för att fylla tanken.

Bögatan 10 i Örgryte är adressen där dottern nu kommer att bo. Ett lugnt och fint område med stora villor, ett stenkast från spårvagnen och nära Liseberg.

 

Hur vi har hållit på hela helgen. Många Ikea-turer har det blivit pga fel med än det ena och än det andra!  Vi har monterat möbler, sytt och satt upp gardiner, möblerat, borrat stenväggar, fixat belysning-rena tomteverkstaden!

Riktigt hemtrevligt blev det tillslut, nu har dom bara småfix kvar.

Avskedet blev dock mer tårfyllt än jag kunnat tro. Dottern hade bestämt sig för att inte börja gråta. Det sprack redan vid första hejdåkramen. Där stod vi och bölade i kapp, och det blev riktigt jobbigt.
Själv hulkade jag från och till ända till Vara, samtidigt som jag rattade bilen!

Nu har vi hämtat vovven, packat upp, varit och handlat, lagat mat och ätit och snapchattat med dottern.
Det är bara att vänja sig!!

En liten tår...

Det ekar tomt och ödsligt i ett av husets rum ikväll!
Äldsta dottern har packat flyttlasset med hjälp av storebror, syster och kompis ikväll och imorgon går färden till Göteborg/Örgryte som ska bli hennes nya bostadsort.

Dottern och jag har väldigt lätt till tårar. Så när sonen kramade dottern och när dottern kramade sin kamrat farväl så föll det tårar på oss båda.
Dessutom fick jag inte säja vad som helst, för då visste vi båda att det skulle bli gråtdags igen.

Självklart ska barnen flyga ur boet och skapa sig egna liv. Det är bara positivt. Dessutom bra att dom följer sina drömmar och vågar sig ut.

Jag kan bara inte rå för att det också är sorgligt och att det blir så rysligt tomt (även om en unge fortfarande bor hemma). Och hur fort har tiden gått?
Tänkte på det idag när jag träffade mitt barnbarn, 6 månader gammal. Visst känns det som otroligt många år till han fyller 22 år. Dock, när jag ser tillbaka på dottern som snart blir 22 år, så känns det inte alls lika länge sedan hon bara var en liten rultig flicka...

                                                           Eric 6 månader

Pms is in the air....

Två stycken med pms i samma hus samtidigt idag.....
En tvåbent och en fyrbent!

Den tvåbenta, som ska flytta hemifrån om två dagar, växlade mellan att lugnt och strukturerat montera ihop flyttkartonger, häva ut allt ur garderoberna på golvet, krossa porslin och skratta hysteriskt, ligga på sängen och stirra upp i taket, med ångest i blicken och gråten i halsen gång på gång upprepa "jag vet inte var jag ska börja, jag orkar inte" osv.
Den fyrbenta har ända sedan i morse varit rastlös och springer runt och gnäller för att hon inte vet vad hon vill göra eller var hon vill vara.

Inte lätt att veta vad och hur man ska säga rätt saker i detta läge.

Men lite på plus tror jag att jag ligger efter frukosten jag bjöd på i morse med nybakade frukostbröd och blåbärsmuffins, kokta ägg, hemlagad musli, hemkokt svartvinbärssylt,  yoghurt, jos, salami, jordgubbsmarmelad, ost, paprika, gurka, nybryggt te och kaffe.
I alla fall vad gäller den tvåbenta varelsen.
Möjligen kan jag ligga på plus hos den fyrbenta om jag upplåter en del av min säng i natt, hennes matte är nämligen ute och roar sig och kommer förmodligen inte hem förrän efter klockan tre.

Imorgon är en ny dag!

Sommaren dröjer sig kvar

Klockan börjar närma sig ett och jag borde gå och sova. Ska skjutsa maken till jobbet imorgon bitti klockan 07.00. Det är mitt jobb nu när jag fortfarande har ledigt! '
I morse skjutsade jag honom till Akademiska sjukhuset för en ny röntgen. Nyckelbenet har lagt sig i en rätt ok position, det lutar åt att han slipper operation, men först om två månader kan dom ge hundraprocentigt besked. Jobbar gör han, med viss urskiljning av patienter så går det tydligen ändå ganska hyfsat.
Men vid middagsbordet ikväll, då han satte en brödsmula i halsen och fick hosta, höll alla vi andra runt bordet andan. DET gjorde fruktansvärt ont, maken bleknade och blev tårögd. Usch och fy.

"Alla vi andra" var finbesök från Norge, bästa Andreas som vi följt sedan han var 2 år, bägge sönerna med respektive, barnbarn, hundar och en av döttrarna. Vi hade så trevligt runt middagsbordet och när alla som arbetar gått hem till sig eller gått och lagt sig satt Andreas och jag kvar vid köksbordet och pratade.

Så sommaren dröjer sig kvar.
Fortfarande ljumma och sena kvällar/nätter!

Jag trivs bäst i öppna landskap, nära havet vill jag bo!

Här står mina döttrar och poserar i hamnen i Hunnebostrand. Tittar man noga, precis mellan flickornas huvuden, högst upp mot berget, ser man ett vitt hus. Det var vårt för en vecka!!

Utsikten tog andan ur en. Jag har aldrig tidigare i mitt liv bott så vackert. Det var en dröm som gick i uppfyllelse, och jag ville inte vakna!!

Sol och bad förstås, besök  i Smögen, kulturvisning i Tanumshede, shopping i Grebbestad.

Och så lilla Budda som vakade över oss från sin plats i skulpturparken bredvid havet, påväg till ett av baden, i Hunnebostrand.

Det kändes instängt att vara tillbaka i stan och från köksfönstret titta rakt in i vårt förråd och grannarna mittemot.

Jag har en dröm om att någon gång få bo nära havet! Nu har jag fått än mer smak för det!

Fortsättning följer...

...en dryg vecka senare; förra lördagen tog en ände med förskräckelse!
Maken hade så ont efter cykelvurpan. Han tog sig upp från sängliggande och på något sätt tog han sig en trappa ner och satte sig i en fåtölj för att försöka sova. Jag låg på helspänn och lyssnade och när han vrålade rakt ut av smärta, flög jag nerför trappen bara för att hitta en avsvimmad, av svett sjöblöt make i stolen. Han vaknade till, jag tvättade av honom med kalla tvättlappara och han hävdade bestämt att jag inte fick ringa till sjukhuset! Jag halvlåg på soffan och stirrade på honom till frampå småtimmarna när han själv insåg att det inte gick längre. Han kom nämligen ingenstans. Jag fick ringa ambulans.
Tio minuter senare kom två ambulansförare och sprutade i maken morfin för att kunna få honom från stolen och in i ambulansen. Vi bestämde att jag skulle stanna kvar hemma för att inte oroa tjejerna.
Jag slumrade till efter klockan fem och sov orolig i knappt två timmar. Vid halvåtta ringde en morfinpåverkad, halvlullig make och berättade att två revben och nyckelbenet var av.
Jag hämtade honom på akuten och vi körde till apoteket för att få ut mer morfin och andra värktabletter. Det var inte lätt för honom att komma i och ur bilen. Min smärttålige make kved, svettades och bleknade för varje rörelse.
Tillslut kom vi hem och pallrade upp kuddar i sängen för att ordna en någorlunda dräglig plats att sitta på. Spypåsar i högsta beredskap eftersom han förutom smärtan mådde riktigt, riktigt illa.

Frampå eftermiddagen, när makens bror, sjukgymnasten, varit på besök och peppat, beslöt vi oss ändå för att packa in oss i bilen och köra till Hunnebostrand.

Det gick. Jag körde, maken halvsov bredvid, förutom i rondeller och väggupp när han vaknade till och kved.

Veckan har gått, det har varit underbart. Imorgon ska jag lägga upp och visa bilder.
Imorgon säger maken att jag ska skjutsa honom till jobbet. Han ska prova att ha patienter. Läkaren ville sjukskriva honom i fyra veckor. Jag har slutat tycka och lägga mig i. Efter 39 år tillsammans vet jag att det inte är någon ide´

Fortsättning följer.....