Idag var första arbetsdagen efter sommarledigheten. För en gångs skull har jag inte drömt mardrömmar eller känt olust före jobbstarten. Idag förstod jag att det beror på att jag totalt förträngt allt tanke på arbete!
Det var väl trevligt att träffa sina kollegor och pratas vid, men när vi så delades in i grupper för att jobba med en elevenkät, kom jag ihåg hur gärna jag vill göra något annat.
När jag tänker på att vi den här veckan kommer att sitta i olika konstellationer och prata om innehåll i mentorstid (som vår skolledning nu pålagt oss tre morgnar i veckan), systematiskt kvalitetsarbete och vända och vrida på statistik över betygsresultat som ska analyseras, bara för att ta några exempel. Då känner jag hur det kryper i hela kroppen och att jag bara måste ta mig i kragen och hitta något annat att syssla med.
Gick en lång kvällspromenad med lilla vovven och njöt av den fuktiga sommarvärmen, fullmånen och doften av mogen säd. Behövde rensa bort de negativa tankarna och fokusera på något positivt.
Jag har så lätt för att börja tänka att det inte finns en chans att jag ska kunna få något annat jobb, att jag är för gammal, har för snäv utbildning och för lite arbetslivserfarenhet, att jag inte kan göra vad som helst pga min rygg osv. Och när den spiralen vevat igång så tänker jag; du vet ju vad du har, gör det bästa av situationen istället.
Därför behöver jag peppas, citatet ovan är med hög peppfaktor. Jag behöver det just nu!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar