Nattliga telefonsamtal

Att vakna mitt i natten av att hemtelefonen ringer, det gör att min puls stiger från viloläge till max på sekunden, och hjärtat klappar så fort att det hamrar i bröstet!

Tror det sitter i sedan jag var nio år och vaknade av att telefonen ringde mitt i natten.  Jag hörde mammas ängsliga röst som övergick i hjärtskärande gråt och förtvivlan. Morgonen efter, låtsades både pappa och mamma som att inget hänt. Inte förrän den traditionsenliga söndagsutflykten med bil och sedan promenad, så berättade hon att min nio år äldre bror varit med om en allvarlig trafikolycka och att han nu låg på operationsbordet. Jag glömmer det aldrig!

I natt ringde hemtelefonen här och jag snubblade nerför trappen och visste någonstans redan på förväg att det var yngsta dottern.
Hon hulkade och grät och innan jag fick ur henne vad som hänt kände jag hur jag började skaka i hela kroppen.
Tack och lov var det inget fysiskt, men däremot hade hon blivit "väskryckt". Hon och hennes tre kompisar var på väg genom Barcelonas gator och när de svängde in på en folktom gata dök plötsligt en moped upp alldeles intill henne som gick ytterst på trottoaren, och slet åt sig väskan.
Hon hade försökt streta emot men det fanns ingen chans.
Där låg mobiltelefon, plånbok med körkort och 6-700 kronor i kontanter, hennes nyinköpta högklackade skor och lite smink.
Hon hade ringt och spärrat kortet, men bad mig ringa och dubbelkolla att det stämde.
Maken som vaknat efter en stund kom upp och pratade med henne medan jag letade telefonnummer. En timme senare hade vi ringt flera samtal och någorlunda försökt trösta dottern. Klockan var tre.
Både maken och jag hörde klockan slå både fyra och fem, och halvsex skulle maken upp.

Det var ingen rolig natt precis.  Framförallt inte för dottern som nu bara ville hem. Men hon har tre dagar kvar att försöka vända känslorna och kunna få lite utbyte av sin resa.

Och jag undrar hur jag kunde missa att oroa mig just för väskryckning??!!

Kvällen har jag ägnat åt så lugnande aktivitet som bakning och nu ser jag fram emot en natt utan telefoner som ringer!!

Jag är en gåva, livet en gång gav mig

Den är så otroligt vacker; Benny Anderssons Tröstevisa.

Passar bra att lyssna på en sådan här höstkväll när mörkret ligger kompakt och temperaturen är på väg nedåt.
Det var frost i morse, men mitt på dagen ganska varmt, och när jag åkte hem för att rasta vovven mitt på dagen, kunde jag äta min lunch ute på trappen, solen värmde skönt.

 

Efter jobbet kl 17 gick vi en riktig långpromenad, vovven och jag, och solen stod lågt på himlavalvet. Låg sol ger stora skuggor, och lilla vovvens skugga indikerar hur stor hon själsligen är, trots den lilla kroppshyddan. Hon är stundvis riktigt kaxig, den söta, lilla varelsen.

 

Jag lagade en krämig kantarell och spenatpasta och vi lyxade till den med varsitt glas rött, maken och jag. Därefter skulle han sitta i ett Skype-möte och själv blev jag sittandes i telefon.

 

...och jag lever här och nu!!

 

 

Oroliga mamman är tillbaka.....

Min lilla flicka har åkt till Barcelona.

Ja, jag vet, hon är 20 år. Hon ska bara vara borta till på fredag. Hon har med sig en av sina bästa vänner, hennes pojkvän och en kompis till honom.

Men jag minns också hur det var för fem år sedan, när vi var i Barcelona tillsammans med båda döttrarna. Hur vi strosade på La Rambla. Döttrarna strax framför maken och mig. Spanjorer och krog-inkastare var som flugor på sockerbitar.....

Den här veckan är det jag som ansvarar för lilla vovven. Jag åkte hem på lunchen och gick en promenad. Efter jobbet gick vi en riktig långpromenad på 9 km. Därefter åkte jag på ett kombinerat skivstång-och spinning-pass.

Allt för att vara så genomtrött, att jag somnar på stört, och INTE ligger och spelar upp scener med;
närgångna spanjorer, flirtiga kroginkastare, ficktjuvar, drogade drinkar, mörka gränder med skumma personer mm mm

Just allt det som en orolig mamma med livlig fantasi kan inbilla sig.......

Rockad i trädgården

Utanför köksfönstret i det lilla Ösbytorp i Råby, några mil utanför Nyköping, där mormor och morfar bodde, växte en syrenhortensia. Den var så vacker!! Mormor tog in blomklasar och torkade. De stod sen hela vintern, med sina skira blommor på den gamla pigtittaren på övervåningen.
Mormor satt där vid köksbordet och virkade på sina lakansspetsar och kikade ut på sin Syrenhortensia och på "vindspelet" där gumman drog slipstenen åt gubben.

Jag har försökt en gång förut, att plantera en syrenhortensia. Snövallarna kvävde dock det exemplaret. I dag har jag satt en ny planta, på ett nytt ställe. "Great Star", heter den. Jag grävde en grop och blandade rhododendronjord, med barkmull och den tunga lerjord som jag grävt upp ur gropen. Nu håller jag tummarna för att den tar sig och växer sig ståtlig. Så kan jag sitta vid mitt köksfönster och titta ut på de vackra blomklasarna!

Insåg, att trädgårdsmästare nog inte är ett yrke för mig! Först fick jag gräva upp en "Blåsipps-plantan" och flytta, då skulle den ha en ny grop. Sen grävde jag upp den stora plantan "Fänrikshjärtan" och flyttade på den, då skulle en ny grop grävas till den. Sen skulle säckar av jord och barkmull lyftas och grävas ur och blandas med den tunga lerjorden. Min rygg är mör efter denna rockad i trädgården! Bara för att plantera EN buske.....

Gör om, gör rätt!

Lördagsnöje i Stockholm, tillsammans med svåger och svägerska!
Lunch på Pane Fresco, Paulo Robertos restaurang högst upp i Åhléns-huset. Jag bokade bord igår och det var tur, för kön ringlade sig lång när vi dök upp på utsatt tid.

Fräsch inredning, trevlig personal, fullt med folk och fantastisk mat!! Hit måste jag fler gånger, det fanns så mycket gott att välja på. För dagen valde jag en tonfisk-sallad och ett glas vitt och så till efterrätt en dubbel espresso och den ljuvligaste kaffe- och kardemummaglass!

Efter denna makalösa lunch promenerade vi till Oscars-teatern och föreställningen;

 

som dessvärre visade sig vara ett riktigt bottennapp!! De duktiga skådespelarna till trots, så var det bara fånigt alltihopa. Det kändes som en sådan där amerikansk komedi på tv, med pålagt skratt.

 

Ja, ja, det var väl ändå trevligt att komma iväg och göra något! Solen sken och Stockholm visade sig från sin bästa sida!

 

Väl hemma fixade maken lite gott kvällsplock, medan jag sprättade upp namn och datum på dopklänningen som jag gjort tidigare i veckan. Vita stjälkstygn kändes för trist. Nu blev det rosa och blå kedjestygn, och större bokstäver och siffror. 

 

 

Helt enkelt; Gör om, gör rätt!

Fredagstrött!!

Jag är trött på fredagskvällar!

I morse när jag läste tidningen, bestämde jag  mig för att besöka ett musikevenemang på Bror Hjorts hus kl 19 ikväll. Det var en folkmusikduo som skulle spela.  Erika & Cecilia, fiol, nyckelharpa och sång. I veckan släppte dom ett album som fick strålande recensioner. Jag var så inställd på att gå.

Sen jobbade jag mina 8 lektioner på raken, hämtade barnbarnet  på dagis och var ute och lekte med honom i två timmar innan jag cyklade hem med honom. Då var tanken att jag bara skulle hem och förbereda maten och sen åka på spelningen.

Men jag blev så trött.

Så vad blev det? Jo, en god skaldjurslasagne  och trevligt umgänge med make och dotter. Sen kom pojkvännen och hämtade upp dottern medan maken och jag började se en film, men den var ganska seg och dålig så vi stängde av. Maken gick i säng och jag satte mig vid datorn.

Jag ångrar att jag inte pallrade mig iväg på den där spelningen, hade säkert blivit piggare av att göra något.

Men, men. Gjort är gjort. Dumt att ångra. Nu går jag och lägger mig. I morgon är jag piggare och nya äventyr väntar!

...ett irriterande återfall....

Man måste alltid vara närvarande i nuet!!! Jag vet ju det!
Men tydligen var jag inte det när jag åkte från broderi-kursen sist, för idag har jag letat som en galning efter mitt bottentyg till en av broderiuppgifterna vi har i hemläxa. Och det finns verkligen ingenstans.

Jag avskyr när saker försvinner. Man liksom tror inte att dom har försvunnit, tror inte sina egna ögon. Därför tittar man på samma ställe säkert 10 gånger, tror att man misstagit sig de första nio!

Ikväll hade jag tänkt börja arbeta på min hemuppgift. Men den finns alltså inte. Inte någonstans!
Extra surt av två anledningar, 1. den tog ganska många timmar att förbereda 2. den skulle bli en födelsedagspresent till maken.
I ett desperat försök har jag mailat skolan och bett dom kolla upp om den ligger kvarglömd där, det är mitt sista hopp.

Jag har tyvärr varit en sådan som en del prylar "försvinner" för. T ex nycklar. Ofta, ofta ägnade jag massor av tid åt att springa och leta efter var jag lagt hemnycklar, cykelnycklar, bilnycklar.
Det har blivit bättre med åren.

Blivit bättre tack vare att jag nuförtiden är bättre på att vara närvarande i nuet. Jag tror stenhårt på det. Tänk på vad du gör då du gör det! Då minns du var dina prylar är!

Detta var ett litet irriterande återfall......

Höstdagjämning

 

Måste bara lägga ut den här bilden på två av mina favoriter!  Maken kollade tänderna på bägge sina döttrar idag, det var visst ett tag sedan sist. Ni vet; bagarens barn.... osv

 

Det var sista kvällen med äldsta dottern ikväll, imorgon åker hon tillbaka till Göteborg. Vi åkte och handlade mat tillsammans efter jobbet och lagade god-middag med vin. Sen kröp vi ihop i soffan och tittade på Bonde söker fru. Det som var "vår gemensamma grej" då hon fortfarande bodde hemma. Numera kollar vi på varsitt håll och så får vi diskutera programmet per telefon. Ja, ja, andra diskuterar världsproblemen, men vi håller oss på ett annat plan!!

 

Detta dygn, är dag och natt lika långa, och fr om imorgon är natten längre än dagen. Höstdagjämningen infaller idag.  Det var en fantastisk solnedgång idag, dottern fotograferade den då vi kom ut från systembolaget.

 

 

Bara drygt trekvart senare då jag gick en runda med vovven rullade dimman in över Hågadalen som en tung, fuktig filt! Det var magiskt vackert!

 

Första hjälpen-kit

 

Skolsyster på jobbet fyller snart jämna år. Vad passar bättre än att ge att personligt Första hjälpen-kit.

I påsen ska levereras en flaska champagne och så lite plåster i det lilla fodralet!

Då har man väl allt man behöver!?

Oväntat besök!

Yngsta dottern och pojkvännen bilade ner till Göteborg under helgen för att hälsa på storasyster.
När dom kom hem igår kväll vid 21-tiden så hade dom med sig storasyster! Helt oväntat! Men så roligt! Nu får vi rå om henne tre dagar!

Jag åkte hem på lunch idag och så gräddade vi våfflor och satt ute i solskenet och åt och pratade. Efter jobbet träffades vi på Friskis & Svettis och gick på ett gympapass tillsammans. Sen lagade vi middag och åt hela familjen och resten av kvällen plockades gamla familjefilmer fram och vi satt och tjöt av skratt åt roliga kommentarer, bråk mellan pojkarna, dansmoves, julaftnar, födelsedagar, semestervyer och andra händelser från "förr".
Åren går, det kan man konstatera!

Fast pojkvännen tyckte att jag såg precis likadan ut nuförtiden!

...då frågade jag honom om han behövde låna pengar eller nåt....

Ledsen och glad

Inte ofta, men någon gång emellanåt, händer det att jag vaknar och känner mig ledsen. Det kan vara något gammalt som kommer upp till ytan och parkerar i mitt huvud, det kan vara en känsla eller sinnesstämning som plötsligt bara finns där.
Igår var det en sådan dag.
Jag hade en massagetid på förmiddagen, tänkte att den skulle hjälpa till att muntra upp mig. Dock visade det sig att hela min vänstra kroppshalva var stel och bångstyrig, och hela massagen, från nacken ner till låret, bara var smärtsam. Nu vet jag att det gör gott efteråt, men just då var det ingen njutning.
Efter lunch åkte maken och jag och handlade mat och på väg ut till bilen läste jag på två olika löpsedlar; Gå dig smal och  Gå dig lugn.
Ok. tänkte jag, kanske kan jag gå mig glad!!
Sagt och gjort, jag kopplade vovven och gav mig iväg. Det var sol och ljumma vindar. Först tänkte jag mig en promenad upp till hundhagen och så runt i skogen hemåt igen. När jag kom till hundhagen så var det två stora Amstaff-hundar som lekte och stojade och lilla Majsan satte svansen mellan benen bara vi kom i närheten av grinden. Så jag fortsatte istället gå. Och gå, och gå och gå.
Första två timmarna var det bara underbart, jag styrde kosan mot Lyssnarängsbadet och promenerade längs med Mälaren där det var lätt att andas och jag kände hur livsglädjen kom tillbaka. Doften av våt mylla och höstlöv som signade ner över skogsstigen längs med elljusspåret i Sunnersta var också ljuvlig. Fyrisåns spegelblanka vatten  in mot stan och fågelsträcken som plötsligt drog iväg över himlen var som en lisa för själen.
Men så började musklerna i kroppen ge sig till känna, där det ömmat under massagen, där blev det nu stelare och stelare. Maken skulle laga mat till klockan sju, men jag insåg att jag inte skulle hinna hem tills dess, så jag fick ringa och meddela att jag nog missbedömt min promenadsträcka.
24 km och 4 timmar senare, stapplade jag innanför dörren. Tog en varmdusch och satte mig till bords (trekvart försenat) för middag. Då var jag trött!
Mat, en smårolig film och sen i säng kl 22!!

Idag var humöret som vanligt igen, om dock kroppen var extremt stel och det värkte i musklerna.
Vi har ägnat dagen åt att "plocka bort sommaren" och städat förrådet. Jag har sytt ihop dopmössan och dopkragen för att prova storleken ikväll när sönerna med familjer kommer hem på middag.
Dags för mig att börja förbereda för denna nu med det samma!

När det som inte får hända, händer

Jag står på stranden en tidig sommarmorgon.
Jag ser hur en segelbåt breder ut sina segel och styr ut mot havet.
Jag står och tittar efter båten tills den försvinner i horisonten
Någon vid min sida säger; Nu är den borta.
Men jag svarar; Borta, nej. Det är bara vi som förlorat den ur sikte.
Båten finns kvar bortom vår horisont. I samma ögonblick som vi säger;
Nu är den borta.
Då tar andra röster vid och säger; Nu kommer den!

Jag har en flicka, i min klass, vars mamma precis dött. Femton år och förlora sin mamma. Det är inte rättvist. Man kan verkligen behöva sin mamma när man är femton år och står på gränsen till vuxenvärlden men ändå är väldigt liten. När kraven och förväntningarna är höga och man själv är vilsen och osäker. Men livet är inte alltid rättvist.

På måndagmorgon ska jag berätta för hela klassen. Idag sydde jag ett textilt omslag till en liten anteckningsbok. Hittade en dikt på nätet som jag tyckte kunde passa, den ska jag skriva in på första bladet. Sedan är det meningen att klasskamraterna ska skriva något trösterikt på varje blad, och det är jag övertygad om att dom kommer att göra. Det går väldigt empatiska och omtänksamma ungdomar i min klass.

Inte kommer detta att minska hennes sorg och smärta, men vi måste ändå bry oss och visa medkänsla!

Harmonisk/Oharmonisk

Som färg-glada prickar låg de knallgula björklöven utspridda över den våta cykelbanan när jag cyklade till yogapasset ikväll. Naturens egna konstverk, så vackert.
Harmonisk i sinnet, lagade jag höstmiddag med rödbetssoppa och äppelkaka med vaniljsås.
Lite smått oharmonisk beter sig dock min kropp. Jag bestämde mig i början av augusti, att sluta ta östrogentabletter. Tänkte att nu får det väl ändå vara nog, efter fem år av pillerknaprande. Och jag tycker nog att det gått skapligt, värmevallningarna är inte lika frekventa som tidigare år då jag försökt sluta. Jag tänker att jag ska stå ut. Idag fick jag ändå tipset om en progesteron-kräm. Man ska smörja en klick av en ärtas storlek en gång om dagen, någonstans på kroppen, där huden är som tunnast. Så nu ska jag prova det. Har just suttit och googlat om effekter, och det låter positivt. Vi får väl se hur det går för mig, men värt att prova i alla fall.

Kvällens aktiviteter;  maken hade köpt hem brännvin, så nu har vi förberett inför jul och satt årets julsnaps.

 

Och så quiltade jag babytäcket med bladformationer, på de få enfärgade tyglappar som finns.

Lite ringrostig kände jag mig, men tycker ändå att slutresultatet blev helt ok. Nu ska den bara bandkantas och märkas med namn på babyn.

 

 

På det ett varmbad, och nu sova! God natt.

 

Efter teatern

Att "drabbas" av passion som gör dig totalt uppslukad av en annan människa, så till den milda grad att du utplånar allt annat i din värld. Om det handlade pjäsen "Egenmäktigt förfarande" jag såg, tillsammans med en väninna ikväll. Vi kunde båda finna igenkännande fragment i olika scener, till viss del pinsamma minnen som man förträngt! Jag ville spara vackert formulerade meningar i mitt minne, sådana som man kan vrida och vända på, sådana som nästan gör ont i hjärtat när man hör. Kom på mig vid ett par tillfällen att; det där ska jag komma ihåg. Men när jag sedan cyklade hem och försökte minnas, så var det tomt och borta.

 

Men den här "mannen i mitt liv" är inte borta! Fick den här underbara bilden av hans mamma idag.

 

Och om fyra veckor ska hans lillasyster döpas. Idag köpte jag en "påse smågodis", fin bomullsspets och sidenband. Jag ska sy en liten krage och dophätta. Lillasyster kan inte ha sjömanskrage och matroshatt med mörkblå band!!

Några ord från Paolo

Ibland är det lätt att låta lättjan styra...
Jag kände mig rätt så trött efter arbetsdagen. När jag cyklat hem och tog ut vovven på en promenad, gick jag och funderade på om jag inte skulle strunta i skivstångspasset utan krypa ner i badkaret med en bra bok. Hade jag inte lite ont i knät också, borde jag inte vila idag....
Men så tänkte jag på Paolo Robertos ord;  Vad är viktigast i ditt liv, din hälsa eller att peta navelludd?
Bytte om och cyklade ner till Väderkvarnsgatan och Pernillas Skivstångspass.
Hon tillhör en av mina favorittränare, hon är rolig, hon är pedagogisk, det är bra rörelser och bra musik och jag mår så himla bra efteråt.
Så vilken tur att jag inte lät lättjan styra! Nu fick jag värsta energikicken och trampade hem med ett leende på läpparna.
Gjorde en stor fruktsallad med nötter, honung och yoghurt som jag tuggade i mig framför "Tro, hopp och kärlek" - det där programmet där präster söker kärleken och Mark Lewengood är programledare. Nu kunde jag ju verkligen vila och äta med gott samvete!

Här kommer några fler kloka citat från Paolo;
"Skillnaden mellan vem du är och vem du vill vara är vad du gör! För att nå dit du vill så behöver du disciplin, motivation och viljan att göra uppoffringar. Det är helt enkelt jobbigt att komma i form. Men sånt är livet; inget som är värt något är gratis och enkelt. Din dröm måste få mer utrymme än dina ursäkter"
"Omöjligt är en åsikt och inte fakta"
"Säger inte att du ska börja gå i kyrkan eller att bön kan ersätta medicin och psykologer. Vad jag säger är att du måste hitta ett sätt att lära dig kommunicera med ditt hjärta, för vissa frågor kan inte Google svara på"

Det lilla är det stora

I morse var vetet, på åkern jag passerar på min väg till jobbet, skördat. När den är plöjd, då är det riktig höst. Allt har sin tjusning, och jag älskar årstidsväxlingar. 
Det betyder mycket att njuta av "det lilla".
För är inte egentligen "det lilla" "det stora"!? Om ni fattar vad jag menar....

Som de där första gula löven som dalade ner över mig när jag cyklade genom skogsdungen till jobbet.
Som barnen som spelade fotboll på ängen utanför Eriksskolan, när jag lunchpromenerade med vovven.
Som solstrålarna som värmde mig då jag drack mitt kaffe ute på trappen.
Som medvinden när jag susade nerför backen till Friskis & Svettis.
Som att höra dotterns skratt från vardagssrummet.
Som det svarta, ljumma mörkret som omfamnar natten nu när jag strax får krypa ner bredvid maken och sova.

Kulturnatt+textillärarträff=sant

 

Loppis på Vaksalatorg, utsikten från UKK, indisk marknad, fika på Broströms cafë, shopping på Stickspåret och Yll och Tyll, marschmusik vid resecentrum, Thailändsk pop utanför svava, Argentinsk tango i Linnéträdgården, Uppsala Ekeby-keramik i Café Alma, cava i soffan på Noreens.

Kort sammanfattning av gårdagen tillsammans med textillärarna från utbildningen 1981-84.

 

 

Förmiddagen idag tillbringades i Botaniska Trädgården innan alla skulle med tåg till olika destinationer. Men till våren möts vi igen!

 

Maken dök upp tidig eftermiddag, med 40 liter(!!!) lingon. Det tog hela eftermiddagen att rensa, paketera och koka sylt. Drygt hälften ligger på brickor på vardagsrumsbordet för att eftermogna och torka upp. Får lov att frysa i omgångar när det är så mycket.

 

Dottern och vovven kom hem sen eftermiddag. Nu har vi ätit middag tillsammans och ordningen i huset är återställd. En ny arbetsvecka börjar i morgon!

God natt!

 

 

 

 

Ser fram emot helgen!

Bredvid Islandsbron, där Fyrisåns vatten forsar på, har jag suttit på förmiddagen. Solen gassade skönt. Jag löste ett korsord, drack lite kaffe och åt en muffins, filosoferade över livet och tog med jämna mellanrum emot elevgrupper som skulle svara på en fråga om Pumphuset och få en ledtråd innan dom begav sig mot andra platser i staden. Ett rätt ok sätt att arbeta på, om ni frågar mig.

Dock kom jag inte iväg på min morgonsimning, eftersom jag fick börja dagen med ett möte hos specialpedagogen på skolan. Inte heller hann jag med torsdagsyogan. Var bara tvungen att städa huset, inte gjort på två veckor, och imorgon kommer mina kära kursare. Inte ska dom behöva sova med dammråttorna inte! Var också tvungen att kompletteringshandla, eftersom det inte fanns blåmusslor igår.
Men nu är det rent hus, förberett med sängplatser, pyntat med blommor och lagat en del mat så imorgon kan dom få komma.
Maken, dottern och vovven har jag kört ut.
Maken drar till Edsbyn för att plocka lingon-jättebra, tycker jag! Dottern och vovven ska bo med pojkvännen, blir ingen större skillnad, för bor hon inte där, så bor han här, nuförtiden!
Själv är jag nybadad och laddad för besök, det ska bli roligt!!
Återkommer på söndag med rapport!
Trevlig helg!!

Hur ska man hinna allt?

Kom hem till dukat bord ikväll. Makens föreläsning på Tandläkarhögskolan i Huddinge var inställd, så han kom hem tidigt och lagade middag. Laxfärsbiffar med ugnsrostad potatis och skärbönor, morötter och lök, wokat med balsamvinäger. Jo jag tackar jag!
Precis innan vi skulle sätta oss vid matbordet stack det till rejält i min fot. Jag lyfte och tittade, och fick dra ut en grov synål som stack in mellan stor- och mellantån. Det gjorde ont! Men fick jag någon medkänsla från maken??!! Nehej, inte ett dugg, han bara kommenterade att han tyckte det var bra att det var jag som klev på mina egna nålar för en gångs skull. Tyvärr så minns jag alltför väl den gången maken fick en grov ryanål in i hälen, ganska långt in dessutom! Då var han inte glad på mig.....

 

Apropå sy; idag sydde jag upp en modell av ett mobilställ. En kurskamrat från Västberga skickade en länk från en engelsk sida som jag följde. Tror att den kanske kan locka några elever att sy. Den är fylld med ris, så den står tungt mot bordet. Jag ska sy upp en till med en hank där man kan fästa sladden till laddaren. Har klippt till ett tyg som jag börjat dekorera. Blev sugen att prova "Chicken scratch", ett broderisätt där man utgår från rutiga tyger. Verkar skoj och relativt lätt.

 

Det finns så mycket roligt att prova! Hur ska man hinna allt??

Äpplet faller inte långt ifrån trädet!

Ikväll hörde jag mig själv säga samma sak som min mor gjorde en gång i tiden.

Jag hade varit på träning och på hemvägen cyklade jag förbi son och sonhustru för att låna en gasbrännare till helgens matlagning.
Dom höll på att laga mat, hon rullade köttbullar och han rörde i tomatsåsen som puttrade på spisen. Det var nystädat och pyntat med snittblommor och levande ljus. Lite extra städat och tomt, eftersom det precis varit en fotograf där och plåtat inför kommande försäljning.
Massimo, hunden, låg på fårskinnsfällen och sov, en öppnad vinflaska stod lockande bredvid spisen.
Det var så hemtrevligt och fridfullt!
Då hörde jag mig själv säga; -Det är så mysigt här att jag tror jag stannar kvar!
Just den meningen sa min mamma ofta när hon varit hos oss. Hon tittade förbi då och då, och hon blev alltid kvar längre än man trodde. Hon sa ofta; -Nej, jag ska väl ta och åka hem jag. Men så blev hon sittandes ändå, hon tyckte verkligen att det var mysigt hos oss. Ibland tyckte man nog att det var lite segt att ha henne där, men nu kan jag sakna de där spontana och otvungna besöken.

Och nu var jag i samma sits! Hoppsan, hur gick det till?!?

Dock blev jag inte kvar särskilt länge. Skulle hem och duscha och äta vegetarisk gryta som dottern lagat. Och så var det ju tisdag och "Tro, hopp och kärlek" på tv!!

Men det är nog så att äpplet inte faller särskilt långt från trädet. Antar att jag kommer att få höra mig själv säga och göra fler saker som har sitt ursprung i min kära gamla mamma!

Meny-planering

Vad sägs om dessa menyer;

Dag 1; Spanskt tema

Sangria och saltrostade mandlar

Paella, nybakat bröd

Creme Katalana

Dag 2; Italienskt tema

Bruschetta

Lasagne med grönsallad

Fruktsallad med mascarponekräm, limoncello och biscotti


Har ägnat kvällen åt att planera middagar till fredag och lördag när jag får besök av mina kursare från lärarutbildningen.
Det måste vara mat som går att förbereda och inte tar för lång tid att laga, men jag tror att jag har fått till det så att det känns bra.
Imorgon ska jag cykla förbi sonen och låna hans gasbrännare till efterrätten första dagen. Kanske lite vågat att bjuda på saker man aldrig tidigare lagat, men jag tänker vara lite djärv, och hoppas att det går vägen.

Mer broderi

Vi hade två hemuppgifter över sommaren, på Västberga folkhögskolas broderikurs. Den första var "Kan ett broderi rädda världen", som jag visade i förrgår.  I den andra uppgiften, skulle vi leta fram en textilkonstnär att inspireras av.
Det finns många duktiga textilkonstnärer, men jag fastnade för en kvinna vid namn Sue Stone, från Storbritannien. Hon arbetar med olika tekniker och har gjort många porträtt, med utgångspunkt från sina egna familjealbum. Jag tycker hon gör fantastiska alster, och hennes länk till bloggen finns nedan!
Själv inspirerades jag till att försöka göra ett av mina gamla foton till ett textilt arbete. Jag hittade en bild på mormor och morfar, tagen 1974, på hembygdsgården i Årdala, en midsommardag. Det var sommarvärme ute, men mormor hade sin kappa och stråhatt och morfar bar kostym med skjorta och slips. Dom var så fina, men lite generade, när jag ville fotografera dom. Och nu har jag gjort en textil bild av detta foto. Använde bådetextil-tryck, maskinbroderi, applikation och fritt broderi. Det var så roligt och jag är nöjd, även om det inte blev i klass med Sue Stone´s arbeten.

 

Kika in på hennes hemsida "Woman with a fish", om du är intresserad.

http://www.womanwithafish.com/Home.html

Jag blev också nöjd med placeringen, bland de andra foto-porträtten på gäst-toan!

 

För övrigt vill jag säga om denna dag; Åk aldrig till Ikea en grå söndag i början av September, om du absolut inte måste!

Jag åkte dit idag för att köpa glasburkar till makens gurk-inläggning. Det var knök-fullt av folk! Parkeringen var full och köerna till kassorna var långa! Inte roligt!

 

Ja, maken ska lägga in Västeråsgurka. Han har fått en kasse gurkor av en patient. För mig är det ofattbart, hur man kommer på att ha med sig gåvor till sin tandläkare, men det är inte ovanligt. Maken har genom åren kommit hem med;  tomater, bönor, champagne, böcker, äpplen, smörgåstårtor, vanliga tårtor, blommor, vin, squash mm.

 

Nu ligger gurkorna i saltlag över natten, imorgon fortsätter proceduren med inläggning!

En ny vecka väntar!

 

Svettig September

Idag har vi hejat på dotter, svägerska och svägerskas sonhustru, som sprungit Tjejmilen! Tillsammans med drygt 30 000 andra svettiga kvinnor! Gärdet var fullt av folk, jag stötte t om ihop med min kusin från Nyköping. Hon var på väg till startfältet så det blev bara en hastig kram och lyckospark innan vi skildes, men ändå otroligt att just vi passerade varandra bland alla dessa människor!
Dottern som knappt springtränat något överhuvudtaget, lyckades ändå springa hela vägen och tog sig i mål på 62 minuter, bara 4 minuter sämre än i fjol. Själv var jag så nöjd med att bara se på och smaska i mig en lammkorv där i gröngräset, precis innan en kraftig regnskur föll.
Kvällen här hemma har ägnats åt bakning, tvättning, hårklippning av maken, och förmodligen, årets sista grillmiddag.
Vi tog varsitt glas vin framför en film, som maken sa att han tänkt se när den kom ut, för så många talade om den och den fick så bra recensioner. Jag blir alltid misstänksam när filmer får bra recensioner, då brukar dom för det mesta vara för svåra att förstå, i min smak. Men det var så längesen vi satt tillsammans i soffan och såg något, så bara det fick mig att säga; Javisst. Filmen, från 2014,  hette "Turist" och handlade om en familj som var på skidsemester i franska alperna. Dom blev vittne till en lavin som kom emot en lunchrestaurang där dom satt och åt. I ren panik tog mannen sin mobiltelefon och rusade, utan att bry sig om fru och barn och detta orsakade naturligtvis konstiga känslor och jobbiga samtal där relationen fick sig en allvarlig törn. En och en halv timme av gråt, gräl och annorlunda scener. Dessutom slutade den mycket märkligt. Så ja, mina fördomar späddes på. "Bra" filmer är knepiga! Maken lyckades dessutom slumra till flera gånger, så han var inte heller så begeistrad över valet.
Nej, bättre att gå och sova. God natt!

Kan ett broderi rädda världen?

                                                                   Känns jag igen?

Detta är ett tyllbroderi som min kurskamrat gjorde efter en skiss på 5 minuter. En skiss där vi egentligen inte fick lyfta pennan, men hon fuskade lite vid munnen och ena ögonbrynet. Efter skissandet skulle det broderas och det blev tretton mycket personliga och intressanta porträtt i gruppen.

Jag har varit på Västberga folkhögskola i två dagar, och temat för terminens första träff var porträtt och människor i rörelse. Idag har vi jobbat med tryck, applikation och broderi.

Redovisningen från förra gången tog tid. Det var två rätt stora uppgifter som var läxan och många hade lagt ner  mycket arbete! Här några exempel på uppgiften; "Kan ett broderi rädda världen?"

 

Här är mitt bidrag, en tehuva med ett Budda-citat som jag tycker är fantastiskt klokt. Tyvärr är det väl så att i praktiken, kommer vi aldrig att komma dit.....

 

Här Britt-Maries mjölreservage med efterstygn #stopviolence, ett arbete som hon kommer att driva som projekt i grundskolan på slöjden

 

Ann-Marie brinner för jämställdhet och har gjort en rolig bild "Jämlik lön till sillar och makrillar" "Lika lön för likvärdigt arbete", där sillarna går att plocka ur och i ansjovisburken och fästas på bilden .

 

Lena har gjort en fin bild på en del av sin egen gamla babyfilt. Uppmaningen är högaktuell och viktig. Hur många föräldrar idag verkar inte vara mer intresserade av sina egna mobiltelefoner, än av sina egna barn?!!!

 

Det fanns så många bra bilder och idéer. Alltifrån att rädda elefantbetar till att använda tygkasse istället för plast! Vilken kvinnokraft samlad i en liten grupp!!

 

Detta ger så otroligt mycket energi, och jag älskar det!

Hög på livet

Regnet har verkligen vräkt ner hela långa dagen och fortsätter nu ikväll. Det har blåst rejält också, precis som att september kom med höst på direkten!
Ändå har jag stött på en hel del glada människor idag. Flera som varit lite sura och griniga också, men om man väljer att fokusera på dom som är glada så blir man själv glad!
På mentorstiden i morse, när vi hade läxläsning; en flicka i klassen vinkade mig till sig och sa; -Om det är så här på fredagmorgon också, kommer jag att vara jättepigg och jobba som bara den på slöjden! Jag älskar regn!! Och så fortsatte hon att plita på med sina matte-tal.
Jag hade utvecklingssamtal hela eftermiddagen, det drog ut på tiden och jag kände mig lite stressad eftersom jag skulle åka och fixa mina naglar men var försenad. Cyklade i full fart ner på stan, fortfarande ösregn och dessutom motvind, kom ändå bara 5 minuter sen. Men jag visste att hon jobbat sedan 8.00 på morgonen, och hon har två småbarn hemma. Hon berättade att hon missat lunchen för att en kund tittat förbi med trasiga naglar, dessutom hade först hennes "nageldammsugare" gått sönder (den som suger upp nageldammet vid slipning) och strax därefter hennes hörlurar, så när hon skulle ta telefonsamtal var hon tvungen att lägga luren mellan örat och axeln. Hon fortsätter nämligen alltid fixa med naglarna fast hon tar samtal. När hon förflyttade sig haltade hon rejält eftersom hon fått en muskelsträckning i höften. Och ÄNDÅ var hon jätteglad. Utan lunch, vad går du på, frågade jag. -Jag är hög på livet, svarade hon glatt.

Så jag har inte varit annat än glad själv! Och extra bra känns det att väskan är packad. Imorgon bär det av till Västerbergs folkhögskola för terminens första sammankomst i Broderikursen!

Ur led är tiden

 

Det sista vår skivstångsledare sa innan vi packade ihop våra vikter, stänger och brädor ikväll var;

-Så ser ni alla till att gå hem och äter och dricker ordentligt, annars bygger ni inga muskler!

 

Sagt och gjort, jag åkte hem och fixade till semlor och bryggde te!
När jag skulle hämta sylt till filen i morse, hittade tre stackars semmelbullar, överblivna sedan innan påsk. Spelar roll att det är första septemberdagen idag?! Ur led är tiden, skrev Shakespear, och det fick den vara här hos oss ikväll!
Gott smakade det i alla fall, och jag avnjöt det framför ett nytt tv-program som började ikväll "Tro, hopp och kärlek". Som "Bonde söker fru", fast med präster och Mark Lewengood och utan reklam.
Jag tycker det är lite mysigt med såna där program, och dom går alldeles utmärkt att sitta med massagekudden i ryggen och sticka till.