Äpplet faller inte långt ifrån trädet!

Ikväll hörde jag mig själv säga samma sak som min mor gjorde en gång i tiden.

Jag hade varit på träning och på hemvägen cyklade jag förbi son och sonhustru för att låna en gasbrännare till helgens matlagning.
Dom höll på att laga mat, hon rullade köttbullar och han rörde i tomatsåsen som puttrade på spisen. Det var nystädat och pyntat med snittblommor och levande ljus. Lite extra städat och tomt, eftersom det precis varit en fotograf där och plåtat inför kommande försäljning.
Massimo, hunden, låg på fårskinnsfällen och sov, en öppnad vinflaska stod lockande bredvid spisen.
Det var så hemtrevligt och fridfullt!
Då hörde jag mig själv säga; -Det är så mysigt här att jag tror jag stannar kvar!
Just den meningen sa min mamma ofta när hon varit hos oss. Hon tittade förbi då och då, och hon blev alltid kvar längre än man trodde. Hon sa ofta; -Nej, jag ska väl ta och åka hem jag. Men så blev hon sittandes ändå, hon tyckte verkligen att det var mysigt hos oss. Ibland tyckte man nog att det var lite segt att ha henne där, men nu kan jag sakna de där spontana och otvungna besöken.

Och nu var jag i samma sits! Hoppsan, hur gick det till?!?

Dock blev jag inte kvar särskilt länge. Skulle hem och duscha och äta vegetarisk gryta som dottern lagat. Och så var det ju tisdag och "Tro, hopp och kärlek" på tv!!

Men det är nog så att äpplet inte faller särskilt långt från trädet. Antar att jag kommer att få höra mig själv säga och göra fler saker som har sitt ursprung i min kära gamla mamma!