Imorgon är det första sommardagen!

I onsdagskväll anlände två hemlösa själar till vårt hus!
Äldsta dottern och pojkvännen lämnade ifrån sig sin fina Göteborgslägenhet i måndags. Sedan dess har pojkvännen bott på sitt arbete och dottern i Borås hos sin syster. Men lagom till helgen kom dom hem till oss. Just ikväll är dom hos goda vänner i Stockholm för att umgås och hämta hem två stolar som köpts in på Blocket. Sedan kommer det att bli ett pusslande med boende innan dom får flytta in i sitt hus den 14 juni.

Och har jag inte världens mest omtänksamma döttrar så säg! När jag och maken var på vår lilla roadtrip för ett tag sedan bodde vi på det mest underbara pensionat i Lysekil, där allt var så fint och genomtänkt i inredningen. Jag nämnde då att jag bl a blivit förälskad i en kruka med en planterad horensia i. Det hade äldsta dottern lagt på minnet och gjort världens detektivarbete för att få tag på denna kruka. Slutade med att dom fick åka till Lysekil för att köpa den. Gissa om jag känner mig älskad och hedrad, och kärleksfulla ord i det vackra, handmålade kortet också. Jag är så tacksam!

Yngste son med familj kom på fika i går på Kristi Himmelfärdsdag, och farfar lagade punktering på 5-åringens cykel. Lille Eric ville "hjälpa till", vilket slutade med att farfar fick ligga på gräsmattan och leta efter tre små skruvar en lååååång stund! Men imponerat sa Eric; -Farfar kan du laga alla cyklar.

Vi hade också en trevlig middagsbjudning igår, då en av dotterns barndomsvänner kom förbi och dom skrattade sig igenom en massa tokiga och roliga minnen.

Idag åt vi lunch tillsammans på Saluhallen, sen drog maken till jobbet en sväng och även jag har jobbat hemifrån, när huset blev tomt.

Nu ska vi duka upp lite ost och kex och vin framför finalen i Let´s dance.

Min detoxperiod är över för den här gången, och jag njuter så av att få dricka vin igen. Igår korkade vi upp sommarens första rosé,  ikväll blir det rödvin.

Och imorgon är det första sommardagen!

Att vandra på blommor

Det växer kastanjeträd längs med gatan från skolan till parkeringsplatsen. De senaste dagarnas hårda regnskurar har gått hårt åt de ståtliga blomklasarna, och drivor av blomblad låg på trottoaren när jag gick till bilen idag efter avslutat arbete. Varje liten miniblomma, som ett konstverk, och det kändes speciellt att gå där. Inbillade att någon strött blommor på min väg att vandra.

Så kan vi väl behöva få känna oss ibland. Speciella, utvalda, värdiga.
Och när vi blivit utvalda av någon,  inte ta det för givet, utan visa tacksamhet och strö blomblad även i den personens väg. Aldrig sluta.

Men nu ska jag sluta skriva. Jag ska rasta hund. Sen ska jag sova. Och nu blir det uppehåll i skrivandet några dagar.

Dimman lättar

Dimman stod tät utanför fönstret, när maken drog upp rullgardinen kl 6 i morse.
En timme senare gick jag ut med vovven. Magiskt vackert över fälten, när det vita så smått började lätta och landskapet kröp fram ur sitt gömställe. En timme senare, när vi kommit tillbaka hem, hade den så gott som helt och hållet försvunnit.

Efter sista lektionen, cyklade jag hem för att ta ut vovven igen. Tog då en promenad tillbaka till skolan, där jag stämt träff med trä- och metallslöjdsläraren. Vi satte oss och gick tillsammans igenom alla elever som ska betygsättas. Sambedömde och diskuterade arbetsinsatser. Vovven låg nedanför våra fötter.

Och faktum är, att när jag promenerade hem kl 19, så tyckte jag att "dimman i mitt huvud" också lättat en smula. Har nu en klarare bild över min betygsättning. Ska väl säkert överleva det här läsårs-slutet också!

Alla mödrars dag

När man nu har satt 4 barn till världen, så får man en väldans utdelning på mors dag!

Alla fyra barnen har hört av sig på ett eller annat sätt.

Den äldste ringde från Rhodos och skickade en hjälp-gåva, som innebar ett bidrag så att en kvinna i ett fattigt land kan föda sitt barn på sjukhus.

Den näst äldste har kanske inte varit så involverad i ovanstående bukett eftersom han befinner sig på svensexa i Lissabon. Däremot har hans kära Annika ett stort hjärta och god smak vad gäller blommor, och barnen hade ritat och skrivit ett fint kort.

Döttrarna har hört av sig via messenger och telefonsamtal.

Så nog har jag blivit uppvaktad!

Och detta gäller väl alla mammor!

Jag hade röntgentid i Enköping på eftermiddagen, och på vägen dit, tog jag en sväng förbi  Alsta Trädgårdar och utställningen "Andra Chansen". Den handlade om textilt återbruk. Inte så stor och med en hel del som jag tyckte var ganska fult, men också en del godbitar och inspiration. Som t ex mattorna ovan. Superfint att göra schablontryck på gamla trasmattor.

Men nu lägger vi den här helgen bakom oss och tar oss an 3-dagarsveckan.

Snudda vid lyckan

Så har vi blivit med hund för en vecka! Äldste son med familj drar till Rhodos imorgon bitti. Maken ska gå upp kvart i 4 för att skjutsa till Arlanda.

Jag har just kommit in från "sista kvällskissen", ett lätt duggregn föll, så det blev till att torka leriga tassar och mage. 

Men regn eller inte, det är faktiskt väldigt trevligt med en kort kvällspromenad. Det är vackert ute, de senaste dagarnas regnande har gjort att all växtlighet tagit fart och skjutit i höjden. Det är grönt och frodigt och blomningen är fantastisk.

Som Sofia Sievertsdotter skrev (fast detta är bara en liten, liten del) i sitt senaste blogginlägg;

Snudda vid lyckan

En hund som springer emot dig med viftande svans...

Var du än är, hur du än mår, vad du än gjort eller misslyckats med att göra. 

Alltid lycka som längtar efter att snudda vid dig.

Och nu ska det bli skönt att krypa till sängs, i de nya påslakanen, sydda av mamma och pappas bröllopslakan från 1942.

Åt vovven har jag bäddat med ett gammalt sovtäcke och en kudde vid fotändan på golvet.

Odödlig, ung och snygg

Det händer något med ungdomarna i skolan när vårterminen närmar sig sitt slut. Man kan nästan ta på känslan. Dom vädrar frihet och dom är odödliga (precis som Samir o Viktor sjunger i sin nya låt; Hela kroppen skriker odödlig, man vill bara vara ung och snygg...)
Det blir på ett sätt mer gemenskap, men också mer rivalitet och irritation. Det händer saker. Dumma saker och bra saker.
En bidragande orsak till uppbrotts-stämningen är väl det stora teaterprojektet Nyckeln till mitt hjärta som har haft uruppförande med fyra föreställningar under veckan. Det är så roligt att få se ungdomarna som skådespelare, dansare, sångare och musiker. Så modiga. 
Niorna pratar om den kommande balen och om avslutningsfester. Plötsligt älskar man sin klass över allt annat och det är vemodigt att slutet är nära. Jag höll idag ett litet tal till mina två "fredags-nior" och flera elever började gråta. Känslorna ligger utanpå. Inget är "lagom" allt är "stort".

Nog minns jag avslutningsbalen i min egen årskurs nio. På Upplands nation. Jag fick äntligen dansa tryckare till David Bowies "Life on Mars" med Mikael. Jag var också odödlig, ung och snygg.

Just ikväll, efter en lång, intensiv, arbetsvecka, känner jag mig väl mer dödlig, och inte fullt så snygg.
Men visst skulle jag vilja dansa. Dock får jag nöja mig med att titta på Let´s dance och sukta efter att kunna dansa så bra som Kristin Kaspersen. Och med den energi hon utstrålar är hon både snygg och verkar odödlig.....

Jobb, jobb, jobb!

Jag brukar försöka låta bli att ta med jobb hem. Stannar hellre kvar extra för att kunna åka hem och vara ledig på kvällen. Men idag gick det inte.
Det börjar med stormsteg närma sig terminsslut, och olyckligtvis så råkar två torsdagar och två fredagar försvinna i och med kommande helger. Det innebär att de klasser som har lektioner denna torsdag och fredag inte har någon mer slöjdlektion.
Ikväll har jag suttit hemma och gått igenom uppgifter och elevarbeten för att försöka få en överblick vad varje elev åstadkommit, inför betygssättningen.
Det sägs vara mer överskådligt nu när allt är digitalt, men jag tycker faktiskt att allt var enklare när jag hade pärmar med papper.
Jag blir snurrig av att sitta och klicka fram och tillbaka på datorn, mellan klasser och elever, mellan planeringar och utvärderingar. Och frustrerad av betygskriterierna som ska tolkas. 

I skrivandets stund undrar jag om det inte hade varit värt att gå miste om 4000 kronor i månaden i pensionspengar, om jag hade valt att gå i pension nu.....

Hur ska man tolka den här bilden?

1. Livet är för kort för att arbeta så man blir utmattad.

2. Det finns alltid det som är värre.

Galet många galor

Är det inte extremt många galor nu för tiden?!
Det är Guldbaggegalan, Kristallen, Fotbollsgalan, Grammis, Blåljusgalan, QX-galan, Elle-galan, Hjältar-galan, Mamma-galan, Idrotts-galan, Företags-galan m fl.
Jag skulle kunna räkna upp många fler! Och jag tänker i mitt stilla sinne, börjar det inte gå lite till överdrift? Har vi verkligen ett sådant behov av att hylla insatser på alla plan i samhället? Av att stå i rampljuset?

Det kan ju också bli så knasigt, som den gala jag läste om i UNT i morse. En mjölk- och köttbonde som blivit nominerad till "Tillväxt-galan", där man ville uppmärksamma närings- och föreningslivet. Hon tackade dock nej till att komma på galan, eftersom kommunen skulle servera utländskt kött till middagen.  Snacka om dubbla budskap!

På arbetsplatsmötet i eftermiddags, avslutade vår rektor med att prata om sommarfesten. Hon uppmanade oss att gå in och nominera kollegor till olika kategorier. Så skulle vår sommarfest bli som en "Oscars-gala".

Blir man inte galet trött nu?
Faktiskt så pass att jag tänker gå i säng. Godnatt.

Det är inte lätt att bli gammal

Den här skönheten har inte haft en så rolig dag idag!

Matte hade bokat tid hos veterinär för att ta bort tandsten. Lilla vovvens andedräkt har under lång tid mer påmint om en sophög och tänderna har varit belagda med grå-brunt.
Hon blev nersövd och så gick veterinären lös i hennes mun.
När matte kom för att hämta henne, några timmar senare, så var lilla vovven 7 tänder fattigare!!  De fyra tänderna  framme i underkäken,  hade fallit som dominobrickor när dom skulle skrapa tandsten.

Jag fick se snapchat-filmsnuttar som fick mitt hjärta att blöda. Lilla vovven stod på golvet, så trött, så trött att hon vinglade, men hon tordes väl inte lägga sig ner, förmodligen rädd efter behandlingen. Hon tordes inte ens dricka vatten, så det fick matte spruta in i munnen på henne.
Nu ska hon få smärtstillande droppar under ett par veckor, så dottern skulle gå och köpa leverpastej, för att försöka lura i henne dropparna.
Dottern berättade också hur underläppen liksom har vikt sig in, precis som på en tandlös människa.

6 år är väl ingen ålder, men det är inte lätt att bli gammal. Även om man är hund!

Tävla, tävla...

Så här såg hon ut när hon sprang över mållinjen, äldsta dottern som gjorde Göteborgsvarvet i helgen. En halvmara på lite drygt två timmar.
Vilken prestation! Fast själv var hon besviken på att hon inte klarade sig under två timmar.....
Jag har aldrig förstått det där med att jaga tider och tävla. Men med tanke på antal deltagare i alla lopp, så är det väldigt många fler människor som tänker precis tvärt om.

Som äldsta barnbarnet idag. Jag hämtade på förskolan och lagade middag till båda barnen. Sen kom mamman hem från jobbet och fick skjutsa till fotbollsträningen. Han var upprymd och förväntansfull medan han klädde sig i benskydd, knästrumpor, shorts och fotbollströja och mamman förmanade; -Kom ihåg nu att du inte bara spelar bollen själv utan att du passar bollen till andra barn också! Men för barnbarnet var det såklart viktigast att "vinna".

Ett vinnande koncept för mig är i alla fall att krypa till sängs just nu!

Ljuvliga ljud

I morse gick jag ut på altanen med min ingefärsshot och bara stod där och njöt.
Ett stilla vårregn trummade mot altantaket och i skogsbacken var en kakafoni av fågelsång, till det alla ljuvliga dofter av grönt gräs och syren.
Kände mig alldeles lycklig!

En del av dagen har ägnats vid symaskinen, en större del av dagen har tillbringats med trevligt umgänge i form av barnbarn, sonhustru och hund. Den lilla blå pricken vid de röda husen, är 3-åringen på väg hem till saft och muffins.

Avslutade just dagen med att gå ut på altanen och sniffa. Ett lätt duggregn föll, fåglarna kvittrade på och dessutom förgyllde en hel, klar och tydlig regnbåge den perfekta bilden.

Behöver tanka lugn och frid inför den kommande veckan som är fylld av förpliktelser och åtaganden!

Ingen lotto-vinst denna vecka heller....

På lördagkvällen vid 22-tiden får jag alltid mejl om att veckans  Lottodragningen är klar, och så går jag in och rättar mina två rader. Dom har jag haft i ett par, tre år, tillsammans med min norska väninna. Första året turades vi om att spela fem veckor åt gången, men sen kom vi på att eftersom vi befinner oss i olika länder, så är det olika dragningar, och det ger ju bättre vinstchans. Så nu spelar vi hela tiden. Det kostar 6 kronor i veckan, så det är ju inte direkt några höga insatser.

Men det blir heller inte några höga vinstbelopp. Eller några vinstbelopp överhuvud taget. Jag är förundrad över hur man kan ha så lite som bara 1 eller 2 rätt de flesta av gångerna.

Vi skulle vinna ihop till resor att göra tillsammans, men det ser mörkt ut.

Mörk blev också himlen på eftermiddagen, så maken gick ut och klippte gräsmattan. Premiär för denna säsong. Sen sådde han nya gräsfrön på kala fläckar, för imorgon väntas visst regn.

Ja, sånt här sitter jag och funderar på medan jag med ett halvt öga förstrött tittar på Eurovisionsfinalen. Maken gick och la sig, och jag tror jag följer efter och läser en bok istället.

Ett gott skratt

Som vanligt, i slutet av terminen, så är dagarna intensiva. Elever som börjar inse att dom faktiskt måste bli färdiga med terminens obligatoriska arbeten, när bara några veckor av terminen återstår.

När jag läste en elevs utvärdering i eftermiddag fick jag mig ett gott skratt. Det här är skrivet av en elev som tyckte så illa om mig i årskurs 7, jag fick kontakta både mentor och föräldrar för att han var riktigt oförskämd. Sen hade han trä- och metallslöjd hela årskurs 8, men så sista året ville han plötsligt komma tillbaka till textilslöjden. Han hade mognat och var trevlig och hade inte svårt för sig, förutom att han var långsam, seg och lat. Förra terminen skulle eleverna brodera ett citat, den här terminen skulle man jobba med återbruk. Då han inte hann bli klar med citatet i höstas och han inte kunde komma på något återbruksarbete, föreslog jag att han skulle återbruka sin påbörjade bonad med citatet.

Så här skrev han i sin utvärdering;

Jag har återbrukat mitt arbete från förra terminen. Förut var det en vimpel utan något syfte. Men nu efter 100 år så har det blivit en majestätisk vimpel som representerar hur sakta jag har arbetat. Jag har broderat, strukit och sytt för att få den till en triangulär skepnad som inger skräck i mina fiender. Problemen jag har stött på har varit lathet, extrem lathet! Men jag kämpade mig igenom de, varje stygn, broderad bokstav och strykjärns drag har varit en kamp på liv och död. Och som tur har varit kom jag ut på andra sidan som segrare med en färdig vimpel och ett E i betyg.

Jag fick mycket hjälp på vägen av min lärare Barbro som är den bästa sysslöjdsläraren i landet. Hon har hjälpt mig att besegra monster som jag annars var maktlös emot trä tråd på nålar och knyta tråden så den inte ramlade av.

Trots att det är fredag, blev jag kvar på jobbet till halvsju. Bl a skulle jag virka en liten fisk och göra en beskrivning. Ja, jobbet är rätt så omväxlande.....

Grönt är skönt

Jag åkte hem på lunchen och gjorde en mättande dryck på kiwi, stjälkselleri, gurka, lime och ingefära. Satt ute i trädgården och njöt en stund innan jag måste tillbaka till jobbet igen.

Njöt gjorde jag också när barnbarnen sprang emot mig på förskolan, jag hämtade idag. Hade blivit försenad på jobbet och sen var det mycket trafik, och jag kände igen den där stresskänslan, från när våra egna barn var små och man  ofta hade bråttom. Alltid lite dåligt samvete, minns jag.

Fick ett par timmar tillsammans med barnen då vi roade oss med att spela basket och vika loppor. Ni minns dom där det stod olika saker man skulle göra, när man hade sagt en siffra och en färg.

Nu har jag ägnat kvällen åt att baka rabarbermuffins med vit choklad och kardemumma, och det doftar ljuvligt i hela huset. Men nej, jag avbryter inte min detox, jag förbereder bara fredagsfikat på jobbet imorgon.

Ge mig nyckeln till ditt hjärta

"Ge mig nyckeln till ditt hjärta", så lyder Gullvivans betydelse när du ger bort en dylik.

Den här buketten plockade jag utanför tomtgränsen, och gav till mig själv efter jobbet och innan middagen!

Tänkte när jag cyklade hem vid halvsex-tiden, att det är bra synd att just den allra vackraste perioden på året, då när allt spricker ut och när det doftar som bäst, det sammanfaller med den period då det är allra mest att göra på jobbet. 

Men kanske är det för att man efter jobbet, ska lockas att gå ut i naturen. Kanske plocka några gullvivor,  ta en promenad eller bara stå och glo på allt det vackra och andas. För visst är man trött, men samtidigt får man mer energi av naturen.

Sofia Sievertsdotter skriver så vackert om just naturen;

Skog och mark kan omfamna oss var vi än bor och vi kan finna gas och broms mellan acceptans och allvar. Naturen bär oss i sin famn, precis som den bär sädesärlor, ekorrar och förgätmigej. Den är en hamn som alltid väntar och längtar. Den förstår att vi inte alltid har tid, men sörjer varje dag utan oss.

Att låta sig omfamnas av naturen är att veta att man är älskad. Det är att ha tillit till utomhusluftens kraft och solens värmande strålar. Det är att ge tid till grönskan och regelbundet finna vila för öron, ögon och själ.

Vad som än ligger framför oss vill landskapet lyfta  nästa steg. Vad som än ligger bakom oss kan skog och hav läka det som smärtat. Vilka svar vi än väntar på bär naturen ledtrådar och visdom i sin famn.

Och hur var det nu med nyckeln till mitt hjärta? 

Den fick min käre make för ganska många år sedan

Peaceful Sleeping

Sluta fred med sin kropp!

Ikväll anlände maken, brundbränd och fräsch, hem från Provence. Med sig hade han köpt tre fina, franska viner. Dom stoppades in i källarförrådet, för ikväll bjöds det sallad, nykokt sparris och en liten shot, innehållande gurkmeja, ingefära, lime, apelsin, äpple, morot och stjälkselleri.

Idag startade jag nämligen upp min detox. 

Jag handlade igår och har fyllt kylskåp och skafferi med nyttigheter. Dessutom fick jag ju en råsaftcentrifug i födelsedagspresent, och den kommer till god användning nu! Lätt och fort går det att pressa allehanda grönsaker och frukter till fräscha och nyttiga juicer.

Planerade igår kväll även att starta morgonen med en liten promenad. Ställde klockan på 6 för att hinna, men ryggen har varit bedrövlig i natt, jag har sovit dåligt pga smärtor, så jag fick nöja mig med att göra lite uppmjukande övningar bara.

Lite besviken, men jag tänkte på ett citat som Blossom Tainton, sa på det senaste avsnittet av 

Attraktionslagen 2.0

Det är väl dags nu, att sluta fred med sin kropp!

...när jag fyllde fyra år....

Fick melodin "Teddybjörnen Fredriksson" i huvudet nu ikväll.
Har ju varit på 4-årskalas idag! Dock fick huvudpersonen ingen teddybjörn i present. Jag tror redan hon har åtskilligt med björnar och andra gosedjur. Och överhuvudtaget så har hon leksaker i överflöd.
Det är egentligen inte klokt vad mycket saker dagens barn har. Allt försvinner liksom i mängden och inget blir unikt eller speciellt.
Men ändå vill man ju ge. Det är ju så roligt att ge bort saker.
Farmor hade köpt ett spel, barnens första frågesport-spel. Hoppas att det stack ut lite och kommer till glädje!
Det var ett trevligt kalas med sju barn och 10 vuxna. Flaggan var hissad, det grillades korv och hamburgare, det bjöds på en fantastiskt tjusig tårta och barnen fick gå en spännande skattjakt.
Jag är övertygad om att barnen var nöjda och tillfreds, och precis lika övertygad om att föräldrarna är trötta och glada över att det dröjer ett år till nästa kalas!

På vift i huvudstaden

Dessa tre glada damer har idag varit på vift i huvudstaden!

Gastronomi, vinprovning, sightseeing och prat, prat, prat! Allt på en gång när vi idag hade 6 timmar av promenad med 10 stopp för mat och dryck! Ett bra koncept och en toppenaktivitet en lördag i maj. 
Gå in och kolla på Moveat för nästa datum och plats.

Just idag höll vi oss på Östermalm/Norrmalm och vi testade allt från kikärtsbiffar med rödkålssallad och jalapenomajonäs, koreansk beef tartar, vegansk morotsskagen, pizza, breasola, ramslöksfärskost på danskt rågbröd, lakritskolapralin mm mm.

Behövdes ingen middag eller kvällsmat idag!

En bättre fredagskväll!

Lyssna på henne! Vilket röstregister!! Och vilken trombonist!!!
För ett halvår sedan hade jag ingen aning om vem hon var, men brorsan skulle åka och lyssna på henne i Stockholm, och jag blev nyfiken och sökte henne på Spotify.
När jag så fick veta att hon skulle komma till Uppsala så köpte jag biljetter. En till mig och en till brorsan i födelsedagspresent. Bara det att han befinner sig på resande fot i Frankrike tillsammans med sin fru.
Men min kära syster ställde upp! Vi startade kvällen med en god middag på Uppströms Fisk och Skaldjur och sedan vidare till UKK där konserten gick av stapeln.

En bättre fredagskväll helt enkelt!!

Olika referenspunkter......

Just avslutat ett telefonsamtal med maken. Han ringde från Vence i Provence, där han idag checkat in på ett litet hotell uppe i bergen. Hans rum hade utsikt över landskapet och mot medelhavet. Han hade precis kommit till sitt rum efter att ha ätit en utsökt  4-rätters måltid ute i trädgården. Det var bedövande vackert, som ett paradis!

Jag har stått vid en "sandlåda" på IFU Arena, från kl 9- 15.30 idag,  och mätt högstadie-elevernas längdhopp. Därefter åkte jag för att lämna blod, eftersom jag blivit ombedd, det var brist på just min blodgrupp. Dock blev jag hemskickad i oförrättat ärende, då mitt ärende med rygg- och knä inte är färdigutrett. Så fortsatte jag till Hanna som fixar mina naglar....

... och jag valde färgen "paradis".

Olika referenspunkter som sagt!

Onsdags-GT, nymåne och blommande hägg!

Man kan alltid välja.....

I natt sov jag uruselt p g a min värkande rygg och knä. Jag spillde ut mjölken på bordet när jag skulle hälla i tekoppen. Jag fick bråka med en elev om mobiltelefonen. Min lunch blev försenad och riset i matlådan var stenhårt. Vi hade vår månatliga AW på 7 Flaskor. Drinkmenyn var inte riktigt i min smak och den vikarierande bartendern spelade enformig Hip-Hop-musik hela kvällen.

Men Onsdags GT:n var lika god som vanligt. Sällskapet var tipp-topp. Skymningen kom sent. På bussen hem såg jag nymånens skära lysa starkt och vid busshållplatsen blommade en stor, vacker Hägg.

Jag väljer att tänka på det jag nämnde sist, när jag nu kryper till sängs och tackar för den här dagen!

Lite som tjuren Ferdinand!

När jag låste upp ytterdörren och klev in i hallen i kväll, så mötte mig den ljuvligaste doft från buketten med lövkojor som maken köpt igår!

Jag gick ett varv i bostaden och njöt av mina blommor!

Hortensian....

...och den lite annorlunda rosenbuketten med eukalyptus och två kvistar.

Underbart att omge sig med blommor! Jag skulle definitivt blivit florist, om jag skulle börja om!

Men börja om, är det verkligen inte tal om. Nu avslutar vi läsåret och det är fullt upp. Kommer att ha extralektioner på nästkommande fyra tisdagar för att hjälpa stressade elever. Det innebar att jag inte var hemma förrän kl 18,30, från jobbet idag. Alltför trött för att starta upp något nytt projekt. Så då gjorde jag som Ferdinand; jag gick runt och luktade på blommorna

Fylla år

Följande text är från Sofia Sievertsdotter ur boken "Ord för dagen, 365 texter för styrka och sinnesro"

Att fylla år är att trä ännu en ring av visdom kring livet. Vi har fått leva ännu ett år. En födelsedag är värd att avbryta vardagen för. Dagen då vi kom till världen ska firas. Vi kan tacka våra levande eller avlidna föräldrar för livet vi gavs och hylla livet självt.
Vi kan inventera året som gått och se hur vi har utvecklats. Ta hand om vår kropp extra mycket. Tända lika många ljus som vi fyller. Titta i fotoalbum och fördjupa rötter och historia. Vår födelsedag kan bli en återkommande ritual för självkärlek.

Och idag har jag blivit firad! Från det att maken väckte mig med sång, juice på bricka och paket i morse, till telefonsamtal, sms, blombud, kramar och paket från kollegor och så makens middagsbjudning med champagne, räkor, pilgrimsmusslor, två sorters pajer och massor av ost.

Så nu är det bara att förlika sig med att man blivit ett år äldre. Igen.....

Bröllops-lakan i nutid!

Varje textillärarträff så får jag tips om något eller lär mig något nytt. Efter den här träffen så fick jag ett superbra tips som jag tagit itu med i dag!

Jag gick till linneskåpet och grävde fram mamma och pappas bröllopslakan. Jag stoppade tvättmaskinen full med ett rosa-vit-randigt bomullstyg, inköpt på företaget Himlas rea i somras.

Tanken är nu att detta tyg, efter att det blivit krympt, ska sammanfogas med bröllopslakanen till påslakan, som jag ska bädda med, nästa gång det är dags att byta lakan! 

20 juni 1942 gifte sig min mamma och pappa.

Mamma var gravid, 4 månader efter bröllopet födde hon en välskapt liten gosse. Min storebror Kjell.

Att hon lade ner så mycket arbete på att brodera monogram och engelsk hålsöm på lakan, skyller jag på tidsandan. Samma tidsanda som såg till att pappa och mamma inte fick gifta sig i kyrkan, utan själva bröllopet hölls i prästgården. Mamma ansågs oren, eftersom hon var gravid!

Jag undrar hur hon tänkte om dessa lakan? 

Dom användes bara på bröllopsnatten.

Men nu ska det bli annat av! När dom väl är ihopsydda med det randiga tyget, kommer dom att användas flitigt! Lägger ut en bild när jag bäddat.

Som ett stick-garn i viskos/lin!

Tillsammans med dessa damer har jag tillbringat fredag kväll och lördag fram till kl 14. Tappra textillärar-kursare, vi tog examen för 35 år sedan!
Vi konstaterade vid middagen i går, att samtalsämnen verkligen skiftat genom åren. I början var det prat om att söka jobb, skoltips och lektionsplaneringar som dryftades. Vi jämförde skolor och arbetsbelastningar. Sen gick det över på småbarn och familjeliv, och det pratades om att byta jobb eller inriktningar och att vidareutbilda sig. Igår var det plötsligt fokus på pension! Och t om att vi kom in på döden......
Idag när vi var på garnaffären Yll och Tyll, så var där en kofta uppstickad i ett viskos/lin-garn. En van stickerska bland oss konstaterade att det där var ingen vidare kvalitet. Koftan skulle komma att bli glanslös, större och oformlig efter användning.
-Precis som vi då!, utbrast en annan av oss!
Gapflabb på det!

Jag lämnade gänget vid Fyristorg, dom skulle vidare till Upplandsmuséet innan det var dags att gå hem till värdinnan och sticka och dricka vin.
Själv behövde jag gå hem och ta igen mig lite innan eftermiddagens-kvällens barnvaktspass.

Vår-trött

Jag minns att mamma alltid blev trött och nedstämd om vårarna. Hon sa ofta; -Det är som att huvudet inte hänger med.
Jag hoppas inte att jag ärvt det, men faktum är att jag varit rysligt trött idag. Trots att jag sov ganska många timmar mellan söndag och måndag.
Läste om vårtrötthet på nätet, att det inte är ovanligt, och beror på att kroppsrytmen inte hänger med ljusrytmen.
Och så läste jag en massa tips om vad man kan göra för att minska sin vårtrötthet. Det handlade om att försöka sova tillräckligt många timmar varje natt, lägga sig ungefär vid samma klockslag varje kväll, inte titta på tv eller skärm innan sömnen. Det handlade om att inte äta för sent på kvällen, inte äta för stora portioner, inte äta för mycket kolhydrater, inte dricka för mycket kaffe eller alkohol, inte äta för mycket socker. Och alla tips genomsyrades av det viktigaste; att man ska motionera så mycket som möjligt, gärna utomhus i dagsljus.

Med tanke på att jag inte kunnat röra mig som jag brukat, sedan mitten på januari, kan det mycket väl vara en bidragande orsak till tröttheten. Men just nu kan jag inte göra något åt just den orsaken.

En orsak som jag skulle kunna göra något åt just ikväll, är väl skärmtiden. Sitter och förförs av Nicole Kidmans rollprestation i långfilmen om Grace Kelly. Fantastiska miljöer, ljuvliga kläder och starkt skådespeleri. Dessutom kunde jag inte historien kring hennes levnad, som verkligen var händelserik och spännande.

Det får helt enkelt bli lite senare sänggående ikväll, och så fortsätter jag väl vara trött imorgon.....

Spår efter valborg......

Ja, valborgshelgen sätter sina spår!
Men inte längre efter champagnefrukost eller champagnegalopp, utan mer efter varandet i farmor- och farfar-rollen!
Farfar sträckte hälsena och vad, när han spelade fotboll med fem-åringen, och själv är jag lätt ledbruten efter att ha lekt på golvet och efter att ha delat säng med en tre- och femåring. Under natten som gick fick jag med jämna mellanrum en barn-arm runt min hals, en fot i ansiktet eller en rumpa i bröstet. Dessutom är det ju fullt ös med att leka, laga mat, gå i skogen, lägga pussel, spela memory, rita och pyssla, bada badkar osv.
Men så mysigt och jag skulle för inga pengar i världen, byta bort stunderna med barnbarnen!

Vårt eget lilla 1:a maj-tåg. Med blommor i skogsbacken!

Innan barnen hämtades upp på förskolan igår, skjutsade ju maken mig till Upplands Väsby, där jag gjorde en knä-röntgen på Löwenströmska sjukhuset. Det gick ganska så fort, så vi tog en liten utflykt till Sigtuna på hemvägen. Där tog vi en fika på "Tant Brun".

Vi stannade även till vid Venngarns slott. Tidigare alkoholist-anstalt, men numera kafe´, bageri och restaurang, kulturhus och hotell med konferensanläggning. Sevärt, även om mycket var stängt för säsongen och eftersom det var vardag.

Och nu har jag städat huset och sitter och läppjar ett glas rött, medan chilin blir varm och brödet färdiggräddat.
Känns som söndagkväll, men vilken lycka att komma på att det är onsdag och bara två arbetsdagar innan vi får njuta helg igen!!