Det växer kastanjeträd längs med gatan från skolan till parkeringsplatsen. De senaste dagarnas hårda regnskurar har gått hårt åt de ståtliga blomklasarna, och drivor av blomblad låg på trottoaren när jag gick till bilen idag efter avslutat arbete. Varje liten miniblomma, som ett konstverk, och det kändes speciellt att gå där. Inbillade att någon strött blommor på min väg att vandra.
Så kan vi väl behöva få känna oss ibland. Speciella, utvalda, värdiga.
Och när vi blivit utvalda av någon, inte ta det för givet, utan visa tacksamhet och strö blomblad även i den personens väg. Aldrig sluta.
Men nu ska jag sluta skriva. Jag ska rasta hund. Sen ska jag sova. Och nu blir det uppehåll i skrivandet några dagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar