Kanske finns det en glamorös kvinna någonstans inne i mig.....

 Idag tog jag fram alla höst- och vinterkläder från vinden, hängde ut på vädring och började packa ner vår- och sommarkläderna. Konstaterade att jag har betydligt fler sommar- än vinterkläder. 

Hade också tänkt passa på att klippa ner luktärtorna, men när jag kom ut till plantorna så hade det dykt upp nya fina blommor, så jag tog in några stycken, och låter plantorna sitta ett tag till.  

Sen åkte jag ner på stan för att titta på nya kläder. Som alltid är jag taggad strax innan jag kommer ner. Men efter åtta butiker så åkte jag tillbaka hem, på betydligt sämre humör. Allt var svart, grått och murrigt. Tråkigt helt enkelt.

Det var nästan så att det var roligare att sen cykla vidare till tandläkaren!! 

Och egentligen behöver jag inte så mycket kläder, men om ett par veckor ska jag ut på galej, så jag skulle vilja ha något lite glittrigt och glatt. Döttrarna föreslog att jag skulle kolla på nätet, men jag är nog för gammalmodig för det. Vill känna och prova i butik. Inte behöva chansa och skicka efter, för att sen behöva paktetera om och skicka tillbaka. 

Imorgon förmiddag ska maken och jag cykla ut i skogen för att leta Karl Johan-svamp. Till dylika aktiviteter har jag gott om kläder! Det  är nog egentligen "lite mer jag".....

Kanske inte helt passande i samband med detta, men jag läste ett citat av Sofia Sievertsdotter som jag fastnade för;

"Påminn mig om att det inte är den jag är som håller mig tillbaka, utan den person jag inte tror att jag kan bli."

Kanske finns det en glamorös kvinna någonstans inne i mig......

Fjällvandring

 Check på den! Fjällvandringen! Något som jag många år tänkt att jag skulle vilja göra, resa upp till fjällvärlden, när marken glöder och färgerna sprakar. Alltså inte gå med 20 kg packning på ryggen, tälta och laga mat i det fria, utan hyra ett litet hus där man efter dagliga turer kan gå in och duscha, laga go-middagar och tända ljus. Förra söndagen bilade vi upp till Storhogna i Jämtland. 

Inte visste jag att rallarrrosorna är så här vackra när dom vissnat!!

Jag fick nästan nypa mig i armen, för att förstå att jag faktiskt var här på riktigt!

De trolska skogstjärnarna, de gul-orange-färgade fjällbjörkarna,

och marken som skiftade i alla möjliga starka färger. Så otroligt vackert!

Vid Fettjeåfallet, ett av Sveriges högsta med sina 60 meter, hade sherpas från Nepal lagt breda sten-trappor. Det kändes nästan som att man besökte ett tempel, så fridfullt med vattnet som porlade och forsade, ormbunkarna som växte inpå trappen som vore det en anlagd park och inte en skog.

Och det mäktiga fallet, där vattnet forsade i en aldrig sinande ström. 

Vädret var omväxlande sol och regn, vindstilla och blåst. Strax efter att denna bild togs kom en häftig hagelskur som gjorde oss helt genomblöta. Vi hann inte ens få på regnkläder.

Sommaren i jämtland hade tydligen varit ovanligt regnig, vilket gjorde marken mättad på vatten. Det var väldigt blött på många ställen. Tur att det fanns broar över många forsande bäckar - även om standarden ibland kändes lite bräcklig....

Ibland fanns spänger, ibland låg dom under vatten, ibland saknades dom helt eller var ruttna och trasiga.

Gott om blåbär och kråkbär, och blåbärsriset hade magiska färgskiftningar!

Stugmyset! 

Efter 14-20 km vandring per dag var det underbart att ta en dusch, byta om till myskläder och hälla upp varsin whiskeypinne.

Och menyn den här veckan gick inte av för hackor! Med finviner och champagne.

Det ska väl vara lite klass på "after-fjällvandringen".

Vi är båda mycket nöjda med våra dagar i Storhogna, Klövsjö och Björnrike och lyckades "ringa in" området ganska bra med varierad vandring.

Idag tog jag vandring till kyrkogården för att fixa med graven, fast jag brukar väl mer kalla det för en promenad. Eller att "gå ut och gå". Vad nu skillnaden är gällande samma sak....

För att sluta gå det är inget alternativ. Nu får vi fortsätta gå hösten till mötes på hemmaplan!

Och nu sitter jag och inväntar två av mina barnbarn som snart ska dyka upp. 12-åringen skrev till mig och ville att jag skulle hjälpa honom med hemkunskapsläxan. Dom har fått som uppgift att baka något med bakpulver eller hjorthornssalt. Inte kunde farmor säga nej till det!!

Må din väg gå dig till mötes och må vinden vara din vän...

Plötsligt blev det tio dagar sedan sist jag skrev. I mitt senast inlägg skrev jag att det skulle bli några dagars uppehåll för att jag skulle på kurs-träff till Vadstena. Och det var jag, men inte ända till nu.

Men vi tar det därifrån!

Alltså från Vadstena. Denna lilla idyll vid Vätterns strand, där vi var sex damer, f d textillärare, som samlades för trevligt umgänge i tre dagar. Vi bodde på klosterhotellet och jag delade rum med Lena från Söderköping. Vi fick ett stort, fint rum i Slottsvillan och startade första dagen med en morgondopp i Vättern. Efter en fantastisk frukost strosade vi runt i stan. Besökte klosterkyrkan, örtagården, gränder och gator med klädbutiker, tyg- och garnbutiker, antikhandlare och second hand butiker.  Det provades, vändes och vreds på prylar, diskuterades och shoppades. Innan middagen satt vi och stickade, pratade och drack vin. 

Vi som alla knypplat, även om ingen av oss hade det som något favorit-ämne, hade tänkt besöka Svenska Spetsar. Vadstena är det historiska centret för  knyppling och svenska spetsar med anor från 15- och 1600-talet. Det är ett fascinerande hantverk, och jag vet att vi alla har använt det som ett ämne i vår gärning som slöjdlärare, många elever fann det faktiskt roligt. Jag tror ingen av oss riktigt fastnade för det, och vi som hade haft dynor hade samtliga gjort oss av med dom. Ett besök i butiken hade ju ändå varit trevligt, men nu var butiken stängd, så vi fick nöja oss med att kika i fönstren. Tog i alla fall en bild utanför. Till vårens träff ska vi försöka samlas i Stockholm.

Sen hann jag inte mer än hem till Uppsala, förrän jag fick packa om väskan. Förra  fredagen bilade vi till Leksand. Vi skulle vara hundvakt över helgen, då familjen skulle bort.

Bärplockare och hinkar var med. Det fanns gott om bär och på tre entimmes skogsbesök, tillsammans med hund, fick vi ihop 40 liter bär!

När maken rensade bär, rev jag upp tistlar ur gräsmattan.

Och både fredag och lördag kväll tog vi dopp och simtur i Siljan!

Sen satt vi och åt framför teven och frossade i filmer på Netflix!

Och så fick jag njuta av att laga mat. I ett "riktigt" kök, dessutom med utsikt!

Men nu ska jag laga mat i vårt kök. Vi kom hem sent och kylen ekade ganska tom, men maken har plockat av tomater och jag hittade en påse hemgjord gnocchi i frysen, så det blir lite improviserat, vegetariskt till middag. Jag hittade också en sydafrikansk chardonnay i källaren, som faktiskt inte alls smakar så tokigt. Och inte har vi netflix, men ikväll är det ju säsongspremiär för "På spåret", så vi ska nog få underhållning ändå.

Och vad jag och maken sysslat med den vecka som gått, det får jag berätta om senare. Imorgon är vi barnvakt, så jag får återkomma på söndag!

PS. Titeln på dagens inlägg är en textrad ur en psalm, ursprungligen en irländsk sång. Den satt på en anslagstavla vid strandpromenaden i Vadstena, och textraden slog an en ton i mig.

Precis så känns det i mig just nu!

Vägen går mig till mötes och vinden känns som min vän!

Hårfärger genom livet

Som riktigt liten hade jag blont hår, i tonåren blev det cendréfärgat. Själv kallade jag det rått-färgat.

När jag var 17 köpte jag blonderingskräm, resultatet blev platinablont, och jag var i det närmaste i chock..... Utväxten var så ful och när jag försökte färga över den så blev det någon slags orange nyans. Då gick jag över till att tona håret i en mörkblond, lätt mellanbrun färg. Ibland lite ljusare och ibland lite mörkare. Slingor har jag gjort med jämna mellanrum för att ljusa upp. Någon frisör har haft i rödaktiga nyanser, vilket jag skarpt ogillade.

Sen började de grå stråna dyka upp. 

Det har blivit mer och mer vanligt att man låter det grå växa ut, men där är jag inte än. Sedan ett par år tillbaka så färgar jag håret i en typ mellanblond nyans, då syns den grå utväxten inte så tydligt.

Nu när jag har varit utomlands och badat i salt vatten och utsatt mig för stark sol, så har jag blivit väldigt blond, och jag tycker att håret antagit en lite för gul nyans.

Men när jag pratade med äldsta dottern så tyckte hon att jag såg "strawberry blonde" ut och att det var jättefint.

Hade aldrig hört ordet, men har nu googlat, blont med röda toner. Har tydligen varit trendigt i sommar.

Nåja, jag väljer att lyssna på att hon tyckte det var fint, för till frisören kan man inte gå för ofta, det är väldigt kostsamt att färga. Och färga själv, nej tack, det misstaget gör jag inte om! 

Och det där "glitter av visdom", som bilden ovan antyder, den köper jag inte än!

På spisen står en jättekastrull med tomatsås puttrandes och goda dofter sprids över köket. Det är härligt att ha så god tomatskörd, bara att gå ut och plocka i trädgården, och vi äter dom i och till allt, i olika skepnader!

Men innan vi ska äta dagens middag, ska jag iväg på 75 minuters massage.

Nu blir det uppehåll i skrivandet några dagar. Ikväll ska jag packa min resväska och imorgon ta mig med tåg och buss till Vadstena, för höstens textillärarträff!

På återhörande!

 

I Roslagens famn

Den här vattenspegeln har vi njutit av ett dygn!

Det finns folk som faktiskt har sjö-tomt, bara att gratulera!

"Folket" ifråga, är min kusin och hennes man, som för några år sedan köpte ett hus med skogs- och sjötomt på Lagnö. Huset var byggt på 40-talet och i dåligt skick, skogen växte ända inpå huset, stranden var sank och dyig och sjöremsan full av vass.

Med det i bakhuvudet, så vet jag vilket enormt arbete som lagts ned för att få till  allt i det skick det numera är. Ett helt nybyggt hus plus två till mindre hus, plus en sjöbastu med relaxavdelning, plus ett stort garage och en car-port. Skogen har rensats från sly och många träd har tagits bort. Det har muddrats upp i vattnet runt bryggan och stranden och om några veckor ska man anlägga en gräsmatta där det tidigare var sank-mark närmast sjön.

Jag hade aldrig i livet orkat hålla på som dom gjort, men är tacksam för att få komma dit och njuta. Sitta med den utsikten och se solen sjunka i horisonten, se en finlandsfärja majestätiskt åka i farleden, njuta av skogspromenader och trevligt umgänge, mat och vin. Eller som i morse, starta med en simtur för att sen gå in i relaxen óch bli serverad en espresso.

Det säger jag inte nej till! 

I Roslagens famn

Efter frukost bilade vi tillbaka till Uppsala. Jag ville hinna till Botaniska trädgårdens höstmarknad för att köpa på mig honung.

Och nu går jag liksom bara och vankar och tittar på klockan,

det är hönsmamman som "kommit på besök".....

Döttrarna har varit på galej på västkusten. Den ena på bröllop i Båstad, den andra på 40-årsfest utanför Göteborg. Båda ska köra bil hem till Uppsala respektive Leksand idag, och jag tänker på all trafik och på att det förmodligen blev sent i går. Vill bara höra att dom kommit tillbaka hem.

Då kan jag koppla av och känna söndagsfrid!

 

Lyx är att spontant låta lusten styra!

 Lyx för mig, är att ha möjlighet att spontant bara låta lusten styra vad jag ska göra!

Som i torsdags förmiddag! Maken och jag pratade om att vi kanske skulle passa på att åka ut och paddla, det såg ut att kunna bli bra förutsättningar. Jag hade tagit fram kåldolmar ur frysen till middag, men dom slängde jag bara ner i packningen och så drog vi!

Några timmar senare la vi i kajakerna vid Östa, utanför Tärnsjö, Färnebofjärdens naturreservat. Vi har paddlat här för flera år sedan under högsäsong, men nu var vi i princip ensamma. Det blåste upp till 12 sekundmeter i byarna och motvinden var tung, men vinden var ljummen och skön. Efter 14 km nådde vi Sandön, en fin långsmal ö, iordningställd för camping med flera eldstäder, torrdass och platser att sätta upp tält, två långa sandstränder, en på varje sida. 

Vi tog varsitt dopp, hällde upp varsin liten whiskey och satte oss i solgasset och läste innan det var dags för kåldolmarna.

Sen gick vi genom den vackert belysta tallskogen över till andra sidan ön,

för att se på solnedgången.

Sen var det mysigt att tända upp en eld och sitta och kura skymning,

Innan vi kröp in i tältet och låg och läste. Det var härligt att somna till vågornas kluck mot stranden.

I morse väcktes jag av två kråkor som verkade sitta och "samtala" med varandra nära tältet.

Vattenytan var helt spegelblank och inbjöd till ett morgondopp, trots att gradantalet i luften bara var 8-9 grader. Men vattnet var säkert 17-18, så det kändes skönt.

Och så fick vi en riktigt lättsam paddling idag, så stilla och vackert. Blev 14 km även i dag, innan vi var tillbaka i Östa, packade bilen, åt matsäck och åkte tillbaka till Uppsala. 

Nu är kajakerna rentvättade och all packning uppe på vinden, vi räknar med att detta förmodligen fick bli säsongens sista paddeltur.

Säsongens första äppelpaj, gjorde jag i onsdags, och den fanns det kvar av, så vi tog varsin bit efter att ha röjt undan alla grejer.

Bakom pajen står en vinpåse med två flaskor Chianti i. Idag är det nämligen den Internationella Chianti-dagen! Jag har precis korkat upp en flaska till kvällens middag, men i den här påsen står två flaskor som vi ska ha med till morgondagens kusinträff. På påsen hänger ett rönnbärs-hjärta som jag gjorde, när jag skulle pyssla med barnbarnet i onsdags eftermiddag. Hon tyckte det var roligt, ända tills hon fick ståltråden i tummen och det började blöda. Jag hann göra två hjärtan, ett till förrådsdörren och ett som vinpåse-pynt!

Att idka dylikt pyssel, är också en form av lyx, för det drivs av lust!

Trevlig helg!

Blåa blommor...

 ...borde funnits i mängd på min "Blomman för dagen" Likt den här som fanns på ön Alonissos som jag besökte förra veckan;

Mina tre små plantor har förvisso utvecklats till långa, stora och täckande, klättrande på en spalje som gör sitt jobb, dvs skyler soptunnorna. Men där är ju bara blad! Inte ens en liten knopp. 

Jag vet inte vad som blivit fel.

Men idag har jag pysslat med andra slags blåa blomster! Min nästan 50 år gamla sidenmorgonrock, som är favoriten när jag reser, den börjar bli väldigt sliten! Jag började lappa den i våras, och nu efter senaste resan, märkte jag nya små hål och färgfläckar, så nu har jag, med hjälp av vlisofix och sax gjort iordning nya blommor till varje slitet ställe, varje färgfläck. Ska sys fast med sick-sack också, men det spar jag till imorgon.

Förutom veckohandling, tandläkarbesök och hämtning på förskola, så har maken och jag idag varit och förtidsröstat. Skönt att ha det gjort. Jag är så innerligt less på allt som har med valet att göra, tycker retoriken mellan politikerna är så trist. Det känns som att man bara talar illa om varandra och att man spekulerar i hur det kommer bli, vem ska kunna samarbeta med vem. För att inte tala om alla floskler som står på valaffischerna!! Måste vi ens ha  valaffischer, tycker det känns väldigt gammaldags, och dessutom bidrar det till nedskräpning, eftersom jag varje dag finner nya nerslitna eller klottrade affischer över stan. 

Men visst är det viktigt ATT man röstar. Det är en plikt, tycker jag!

Mer jordnära än politiker-snack, är att samtala med en 5-åring. Och när det är ens barnbarn, så hinner man lyssna och bemöta frågor.  Som idag, efter förskolan, när hon bestämde sig för att hon skulle ha ut en av sina två lösa tänder, mitt fram i underkäken. -Jag går ut och vrider lite på den, det kommer kanske blod, men det gör inget. Sagt och gjort, efter någon minut kom hon ut och visade ett blodigt hål och en liten, liten tand i handen. Mamman höll på att kräkas vid anblicken, men femåringen gick resolut och sköljde munnen med vatten och sen drack hon saft och la sin lilla tand på ett hushållspapper. Nu ser hon fram emot en present imorgon. -Nja, tandfen brukar komma med en guldpeng, sa jag. -Nej för jag ska få en present, sa hon tvärsäkert.

Vad vet jag, kanhända tandfeerna nuförtiden swishar.....??

Jag åkte hem till maken, när hon sprang iväg för att visa sitt blodiga hål för kompisarna på gården.