lördag 28 december 2019

Bokslut 2019

Visserligen återstår det ännu några dagar av 2019, men fr om imorgon och några dagar framöver kommer jag att vara bortrest, så idag blev en lämplig dag att göra bokslut för året.
Kröp upp i soffhörnet, tände några ljus, hällde upp ett glas vin och satte på Spotify-listan med min mest spelade musik under året. 

Mantrat jag satt för 2019;  "Livet är alltid på Din sida", det jag broderat på almanackan, fick nog en lite annan innebörd än jag tänkt mig. Redan i mitten av januari skadade jag knät och blev sjukskriven en vecka. Rehabilitering i form av sjukgymnastik och vila, men också otålighet och frustration, och möjligen lite överansträngning och felbelastning vilket ledde till ryggproblem. Hela våren-sommaren-hösten,  följde besök hos läkare, sjukgymnast, olika typer av röntgen, kinesolog och ortopeder. 
Det har varit svårt att acceptera mitt nya jag. Där träning inte längre finns i mitt liv som tidigare. Där jag alltid måste försöka parera och vara försiktig med olika rörelser, men att det aldrig är självklart vad som är orsak och vad som är verkan.  Där värk blivit en ständig följeslagare. 
Begreppet "livskvalitet" fick en helt ny innebörd.
Har allt som sker i livet en mening?
Sådant har jag funderat över.

Året har bjudit på många fantastiska ögonblick och trevligheter. Bägge döttrarna tog examen,  ena dottern köpte drömhuset i Insjön tillsammans med sin dalmas. Yngsta barnbarnet döptes. Näst äldste sonen blev av med sitt jobb pga konkurs, men hann bara gå arbetslös en månad innan han blev anställd på ny arbetsplats.  Äldsta dottern fick vikariat på Leksands kommun. Yngsta dottern kom in på Master-utbildning och fortsätter studera i Borås.  Maken och jag har gjort roliga resor/utflykter till västkusten-Norge, Frankfurt, Skåne, en "spännande" kajakpaddling runt "Saltkråkans" vatten, Malmköping och Grythyttan. Jag utkasserade två innestående 60-årspresenter i form av olika föreställningar och middagar. Maken har avvecklat sin verksamhet och bytt lokaler och litegrann inriktning.  Och nu har vi firat en underbar jul med hela familjen i Insjön.
Så visst har jag ett härligt liv! 

Och jag har broderat ett nytt kalenderomslag för 2020.


Där känslan/mottot blir att ta tillvara stunderna. Livet pågår här och nu. Att utgå ifrån hur det är och göra det bästa av situationen.

Eller som Sofia Sievertsdotter skriver;

Vi lämnar ett år som betytt olika saker för oss och som placerat utmaningar och gåvor längs vår väg. Vi har förmodligen känt oss nedstämda och besvikna, men också levande och nyfikna. Oavsett vad vi har varit med om har vi alla berikats och förlorat, hänförts och förfärats, lyfts och blivit lyfta. Och vi är fortfarande här. Att vi lever borde få oss ned på knä varje dag, ur tacksamhet för kroppar som bär, människor som stöttar och glädje som fortsätter att fylla oss.


Nu kommer jag att ta en paus härifrån. Återkommer någon dag in på det nya året!



fredag 27 december 2019

Sådana här dagar är guld värda!


Hur jag älskar dessa kravlösa mellandagar! Allt julstök är förbi och man kan bara slappa och ladda batterierna. Göra vad som faller en in.
Idag åt vi en sen, gemensam grötfrukost, innan dottern och pojkvännen drog till Stockholm för ett lyxdygn med shopping, finrestaurang, bio och hotell med spa och övernattning.
Maken och jag blev hemma med hunden, som först vägrade gå ut. Så istället blev jag kvar i mina myskläder med mitt broderi, uppkrupen i soffhörnan lyssnandes på poddar. Maken drog iväg och kastade allt skräp från julstöket och letade ny mobiltelefon.
På eftermiddagen fikade vi tillsammans innan det  ändå blev en hundpromenad.  Bastu på det och matlagning. Upprepade snittarna jag gjorde igår till bjudmiddagen. (Rekommenderas; crostini med gratinerad grillad paprika och getost, toppad med honung och balsamico. Mums!)
Jag har påbörjat ett nytt handarbetsprojekt, eftersom broderiet blev färdigt. Och jag bara måste ha något för händer.
Kvällen fortsatte med kycklinggryta och rostad potatis, sen blev det "På spåret".

Sådana här dagar är guld värda!!

torsdag 26 december 2019

I våra hjärtan finns plats för alla vi vill och behöver!


Idag tände vi ljus på kyrkogården för våra nära och kära som inte längre finns ibland oss. Jag blev ståendes och tänkte; -Om ändå mamma och pappa fått se vad det blivit av våra barn. Sen tittade jag upp mot himlen och funderade på om dom på något sätt inte ändå vet hur vi har det. Finns deras själar ibland oss och ser hur vi lever våra liv?

Det blev påtagligt igen, när vi hade svåger och svägerska här på middag, och vi kom att tala om närstående som drabbats av olika livshotande sjukdomar. Hur sårbart vårt liv är. Att vi aldrig kan ta det för givet.

Men som jag skrev i årets julbrev; även om vi inte kan fira jul i "verkliga livet",  med alla dom vi älskar, så finns dom i våra hjärtan. För där finns plats för alla som man vill och behöver.

onsdag 25 december 2019

Hundra procent jul!!













Underbart är kort! Intensiva timmar 23 december kl 18 till 25 december kl 10.30.
Hela familjen samlad på Vintergatan där värdparet julfixat hus och gård i sann "Ernst-anda". En drömvärld att bara kliva in i och låta julen överskölja en! 
Mat och prat, dryck och sång, frågesport och spel, skratt och glam, barnen som gick på skattjakt för att finna nyckeln till Tomtens bar dit vi vuxna fick vip-biljetter och blev bjudna på glögg och våffelsnittar och julmusik, Kalle Anka och mer mat och snapsvisor, Tomten som kom och delade ut klapparna under granen. Midnattsmässa och sen grötfrukost. Kärlek!
Behövs det egentligen ord?
Bilderna talar sitt tydliga språk!
Hundra procent jul!

söndag 22 december 2019

I will survive



Så har vi firat Charles, ett år! Tänk att det gått ett år sedan jag, mitt i natten, fick åka över till familjen och krypa ner i sängen bredvid storebror Alfred, när mamman och pappan åkte till förlossningen!

 Vilken utveckling som skett  under det första levnadsåret! 
Från det lilla hjälplösa knyte som var med och firade jul i fjol, till den här självständige lille gossen som kan gå och vara mycket bestämd. Och vi fasar för julkulornas öde i granen i år!

Jag sydde en födelsedagsvimpel, repris från det brorsan fått, som överlämnades idag.
Men nu tänker jag ta en  julpaus från att skriva blogg. Ska bara vara i nuet några dagar framöver!


Och som namnet på mitt nagellack antyder, så kommer jag att överleva julen!

lördag 21 december 2019

Nu kommer ljusare tider!


Lampor på hela dagen lång! Men så är det också vintersolstånd, och nu blir det ju faktiskt inte mörkare!
Det enda jag vistats utomhus idag, var när jag gick till soptunnan med sopor........
Men i köket har jag vistats desto mer! Jag har rullat köttbullar, gjort Jansons frestelse. svängt ihop en taco-paj, kokat kola, spritsat kristyr på små pepparkakshus och kokat risgrynsgröt,
Och vart dagen tog vägen, har jag ingen aning om!
Nu väntar vi på att yngsta dottern ska komma hem, hon blir hämtad efter stängning, av pojkvännen som precis landat på Arlanda.
Imorgon får vi tända det fjärde adventsljuset och se fram emot ljusare tider!

Snart kommer änglarna att landa



I december lyssnar jag gärna på julmusik. Den här är en favorit!
Och nu sitter jag uppe i stearinljusens sken och lyssnar och njuter av att min julledighet har startat.

Jag kom från jobbet kl 14 idag, då var skolavslutning avklarat, jag hade hållit ett litet jultal för klassen och bjudit på knäck. Jag hade skrivit under alla betyg, vikt och postat. Jag hade överräckt blommor, jag hade druckit glögg och pratat med kollegor och jag hade gjort det sista på vår pedagogiska, digitala plattform.

Nu kan jag sänka axlarna och njuta. Snart kommer änglarna att landa!


torsdag 19 december 2019

Effektiv är mitt förnamn, Rationell mitt efternamn!


Cykellåset hade tokfrusit, så jag promenerade till jobbet i morse. Det var en klar, kall och vacker morgon. Sen blev jag ruskigt effektiv. Jag röjde och sorterade, jag plockade ihop och skurade diskbänk från tryckfärg, jag skrev inköpslista och förberedde vårens veckopärm. Jag samlade olika papper i rätta pärmar och jag såg till att skrivbordet blev tomt! Däremellan hade jag extraelever och ordinarie klasser. På hemvägen inhandlade jag blommor som ska överlämnas till rektor och skoladministratör imorgon.


Fortsatte därhemma! Medan yngsta dottern bakade ut den sista pepparkaksdegen monterade jag ihop de små pepparkakshusen. Det gick åt en del svordomar. Kombinationen sköra pepparkakor, glödhett smält, socker och min skakiga högerhand var inte jättebra. Därav utseendet, men förhoppningsvis blir det bättre med lite kristyr..... Jag bakade glutenfritt matbröd och fixade nöt- och mandelblandning med cayenne, salt, socker, kanel och ingefära till julens glögg samtidigt som jag tvättade två maskiner. Jag kokade knäck och lagade soppa. Jag diskade och pratade i telefon. Så sydde jag klart en födelsedagspresent och bryggde te. 
Nu ska jag skriva några kort, betala en räkning, skära och paketera bröd och ta en kvällsrunda med lilla vovven.
Jösses så effektiv och rationell jag varit idag!!


onsdag 18 december 2019

Mjukt och gosigt!

Så här de sista skälvande dagarna på höst-terminen, när man börjar känna sig trött och bara vill avsluta allt. Precis då måste man "starta om" och planera inför nästa termin. Har väldigt dåligt med lust och energi för just den sortens arbete! Men jag ska försöka vara effektiv i morgon och åtminstone få en del planering, beställning och städning avklarat. För lovet består så gott som bara av helger, och  sedan startar terminen direkt med lektioner den 9 januari.

Men ikväll väljer jag att bara njuta av ledigt, mjukt och gosigt!
Ett bedårande elevarbete, en liten nåltovad snögubbe.
Och så finaste lilla vovven som kommit hem tillsammans med sin matte.
Nu får vi rå om varandra några veckor!



tisdag 17 december 2019

Perfume is the most intense form of memory

Idag hämtade jag barnbarnen på förskolan. Det hade kört ihop sig för föräldrarna.
Kom dit strax före klockan fyra och fick gå runt och leta på de olika avdelningarna.  Fann Eric vid ett bord med tre andra barn, i full färd med att lägga ett pussel. Jag sa inget, utan satte mig ner vid gaveln och bara iakttog dom. Ingen uppmärksammade mig, alla var djupt koncentrerade på pusslet.
Men plötsligt tittade Eric rakt på mig. Han sprang direkt  från bordet för att hämta lillasyster så vi kunde åka.
I bilen frågade jag hur han hade förstått att jag var där.
"Jag kände att det luktade farmor", sa han.

Vi får väl hoppas att det var en angenäm doft! Jag bär i alla fall alltid Chanels parfym Chance.

Jag minns faktiskt min egen farmors doft också. Hon doftade lux-tvål och svagt av hårvatten.


måndag 16 december 2019

Faith, trust and pixie-dust!

Det är som om Tingeling flugit omkring i vårt hus och spridit sitt magiska stoft!!


Men det är bara jag som envisas med att göra och skicka julkort på det gammeldagsa sättet!
I år fick jag för mig att jag skulle göra en stjärna i toppen av en gran och runt den skulle jag fästa silverglitter.
Vet ni hur svårt det är att få silverglittret att fastna precis där man vill ha det?!

Det vet jag!
Det är silverglitter spritt över hela nedervåningen.

Men tack vare att jag är ganska så barnslig av mig, så fick jag för mig att låtsas att det är magiskt stoft, som kommer att bidra till en magisk julhelg!

Och med tanke på nattens händelse, när jag vaknade av att en helikopter låg och hovrade över området där vi bor, pga dödsskjutningar i närheten, så skulle det behövas. För vilken gång i ordningen har det varit skjutningar i år?! Ja, med tanke på det, skulle man önska att Tingeling kunde sprida tonvis av pixie-dust!!


söndag 15 december 2019

Please! Don´t tell me it´s monday tomorrow.......


Vilken helg!
I fredagskväll bjöd skolan på julbord ute på restaurang. Det var avspänt och trevligt och vi var några stycken som efteråt gick vidare till 7 Flaskor och drack drinkar och fortsatte prata.
På lördagen var min syster, jag och goda vänner på Katalin och Höjdarlunch med Helen Sjöholm, Jacke Sjödin och Andreas Nilsson. En fantastisk föreställning i högt tempo som bjöd på skönsång, humor och en smula allvar. Galet bra!
Äldsta dottern som var i stan för att hälsa på vänner hade tid för sin gamla mamma på lördagkvällen så vi lagade go-middag och myste tillsammans. Även i morse hade vi en mys-stund vid frukostbordet innan jag skjutsade henne till tåget.
Syster, bror och svägerska och jag bilade vid lunchtid till Västerås där äldsta brorsan och hans fru bjöd på adventsmys och god middag hela långa eftermiddagen.
Väl tillbaka i Uppsala tappade jag upp ett bad och låg och läste en bok. Något som jag vanligtvis brukar göra inför helgen på fredagkvällen.
När jag steg upp och frotterade mig torr  insåg jag att det faktiskt var söndag och slut på helgen. och jag kände mig precis just som den lilla vovven på bilden ........

torsdag 12 december 2019

Gilla läget

Min rygg har en del hyfsade dagar, en del sämre dagar och en del dåliga dagar.
Idag har varit en dålig dag!
Det som är trist är att jag inte kan säga vad jag gjort för att det ska vara dåligt. Det verkar som det fungerar lite som ett lotteri. Ibland vaknar man till en nitlott!
Jag har fått en tandsköterskestol av maken, som jag tagit till jobbet. Den sitter jag på när jag ska hjälpa eleverna, istället för att stå böjd. Det underlättar en del.
Och så vet jag att det blir sämre om jag står still länge. Bättre med omväxlande rörelser.

För övrigt är det bara att "gilla läget".
Och det kommer jag att göra tre dagar framöver. För nu kommer ännu en helg med trevligheter. December har bjudit på gott om sådant!


Återkommer söndag kväll!

onsdag 11 december 2019

Put on some red lipstick.....

En vardag med snöblandat regn, slask, mörker, blåst. En vardag med självupptagna tonåringar. En vardag med 10 minuters lunch. En vardag med personalmöte där vi ska flytta omkring post-it-lappar som handlar om hur vi ska hantera stress och för hög arbetsbelastning. Igen.

Och så kommer man hem och får ett mess från Kanarieöarna. Solnedgång i havet klockan 19.15. Lättklädd, brunbränd svägerska.

Ja, jo, livet kan vara väldigt olika.........

Kanske är det just sådana dagar man skulle säga till sig själv;




tisdag 10 december 2019

Skina som solen, med röd mule.....

Solen var påväg ned, men det var fortfarande klarblå himmel och snön som föll igår gnistrade vackert när jag lämnade jobbet för att promenera hem.
Och själv sken jag  som solen! För så lättad och glad kände jag mig när alla betyg var satta!
Dessutom skimrade min näsa röd som Rudolfs mule!
Jag vaknade med en stor finne i morse. Som jag naturligtvis inte kunde låta bli att klämma på......

Så skönt att komma hem innan det var beckmörkt ute. Visserligen var huset tomt och ödsligt igen, efter att dottern och lilla vovven begett sig tillbaka till Borås i morse. Men det dröjer inte jättelänge innan dom kommer tillbaka på julledighet.


Jag tände ljus...


...bryggde starkt kaffe och bakade pepparkakor och saffransbullar.
Att baka kändes som terapi, efter urladdningen med betygen!


Maken var bara hem och vände ikväll, så jag fixade mig en pizza bianco med getost, grönkål, valnötter och granatäpplekärnor, hällde upp ett glas rödvin och skrev göralistor inför julen.
Dom blev ganska långa! Men vi fokuserar på en sak i taget.

Nu ska jag t ex lägga zinkpasta på min röda mule och krypa till sängs!

måndag 9 december 2019

Förflyttar mig i tid och rum.....


Just idag behövde jag den här bilden. Solmogen säd som doftar i den ljumma augustikvällen. Svalornas svirrläten, en ko som råmar borta i hagen, gruset som knastrar under mina fötter när jag vandrar mot sjön för ett kvällsdopp....

Man kan behöva förflytta sig i tid och rum ibland.

För dagen har bestått av intensiva lektioner, elever kvar till kl 18, betygsstress och ett skrivbord överhopat med sent inkomna arbeten som ska bedömas. Dessutom ett regn som övergick i snöslask för att sen frysa på och göra väglaget förrädiskt. Och så mörkret.
Och jag oroar mig för sonen som kl 05 sätter sig i bilen för att köra till sitt arbete i Gävle, och sonhustrun som tre timmar senare sätter sig i bilen för att köra till sitt arbete i Västerås.
Och jag vet att oro är bortkastad, dålig energi som inget syfte tjänar. Jag vet.
Men jag sov uruselt i natt. Som alltid i betygsättningstider. Det undermedvetna jobbar och gör mig sömnlös.
Och med tröttheten blir jag alltid mer sårbar.

Därför behöver jag förflytta mig i tid och rum.....

söndag 8 december 2019

En helg med extra allt

Söndagkväll, summera helgen. 
En helg med extra allt
Startade i fredagskväll med ett 4-årskalas med vuxenpoäng. Dvs start med bubbel och sång, sen go-middag och samtal innan mera sång och hurra-rop. Och 4-åringen var nöjd, dagen efter hade han barnkalas.


Men vid det laget var jag påväg till Stockholm med båda döttrarna och ena dotterns väninna.
Det var dagen med stort B! Brudklänningsprovning!
Det var bubbel, det var tyll, satin och spets. Det var skratt och jubel, det var WOW-stunder. Det var en tår i ögonvrån. Det var som en saga med lyckligt slut.!

                                                


Och visst blev det lyckligt slut, för klänning blev beställd. Klänningen som var som en dröm!

Så blev det söndag, andra advent! Bakade frukostbröd och tände andra ljuset i adventsstaken och fick en mysfrukost med döttrarna innan den äldsta skulle med tåget tillbaka till Dalarna, och jag och min syster skulle med Stockholmståget. I somras bokade vi biljetter till Stjärnjul på Hovet tillsammans med min kusin, och idag var det dags. 
Det var en makalös konsert med 200 körare, orkester och fantastiska gästartister. Rys-varning, ståpäls och julstämning i kubik!

Lite mindre julstämning utomhus med gråslask och regn, men yngsta dottern hade satt på bastun och fixat goda glöggsnittar, så ordningen blev återställd!


En helg att lägga i minnesbanken! 
En helg med extra allt!


torsdag 5 december 2019

Nej, han köper inga rosor längre.....


När jag fyllde 20 år, fick jag 20 stycken rosa rosor i ett stort fång av min nuvarande make.
Numera får jag köpa mig mina rosor själv. Vilket jag gjorde idag. 20 stycken röda rosenknoppar.
Men han gör annat som också är kärleksfullt och romantiskt.
Han kramar mig, pussar mig och vinkar hej då varje morgon, påväg till jobbet. Han smeker mig på ryggen när jag står och gör min morgongröt. Han lagar min cykel när jag fått punktering och pumpar mina däck när det behövs. När vi ska iväg någonstans är det alltid han som ser till att all packning kommer till bilen och han erbjuder sig alltid att köra om vi är borta på middag, så att jag är den som får dricka vin. Han vallar mina skidor och slipar mina skridskor. Han tröstar mig när jag är ledsen.
Han är bra.
Men rosor får jag köpa själv.

Ikväll är han bortbjuden och jag har veckohandlat och städat, och kom nästan i fredagsstämning en dag för tidigt. Anledningen är att nu väntar tre dagar med trevligheter!

Återkommer söndag kväll!

onsdag 4 december 2019

Kan bli dyrt det här......


Morgonljuset  när jag promenerade till jobbet var magiskt vackert. Dimman som lättade allt medan den bleka decembersolen steg på himlen. Fortfarande lite snö kvar, temperaturen vid 0-strecket.
När jag skyndade hemåt efter arbetsdagen duggade det i beckmörkret och det var mest bara isfläckar kvar. 


Den här broschen har jag haft på mig idag. Det är en gåva från min svärmor, en väldigt speciell gåva, då detta var det enda hon fick med sig från sin mor, när hon under andra världskriget som 15-åring flydde från Bodö långt uppe i nordNorge ner genom Sverige, där hon smugglades in vid Svinesund av en fiskare. 
Jag har tidigare bara haft den till jul och lite festligare tillfällen, men sedan ett drygt år tillbaka har jag fått en kollega som också arbetar som silversmed. Hon har alltid fantastiska smycken på sig, färgmatchade och vackra. Varje dag olika. Det har gett mig inspiration att börja smycka mig mer, varför ska man spara till speciella tillfällen, när man kan vara fin jämt?!
Det har väl också gjort att jag blivit sugen på mer. Tänk att få äga en grönskimrande smaragd som hjälper mig värna om helheten, eller ett par djupröda rubin-örhängen som påminner mig om min livskraft, eller varför inte ett pärlhalsband av azuriter som hjälper en att fatta beslut.

Kan bli dyrt det här intresset......

tisdag 3 december 2019

Motivation....


På skolan märks det verkligen att det drar ihop sig till jullov. 
På hemkunskapen bakas pepparkakor, och doften sprider sig ända in i min slöjdsal, där eleverna spelar julmusik och sjunger med, samtidigt som dom sitter och jobbar så att fingrarna glöder för att hinna klart till betygsättning om en vecka. Det tränas på Lucia-sånger och övas till julavslutning. Och jag binder buxbom runt Luciakronan.

I övrigt idag har jag gått och grunnat på en podd jag lyssnade på i morse, där dom pratade (mycket förenklat) om Self Determination Theory. Hur vi människor drivs av motivation, och att den är så olika för olika människor. En yttre motivation i form av pengar eller karriär. En inre motivation i form av att vi känner tillfredsställelse av att hjälpa andra eller göra gott på olika sätt.  Att vi alla människor har tre basbehov; vi behöver känna tillhörighet med andra människor samtidigt som vi vill känna oss självständiga och fria och så behöver vi få lagom med utmaningar.
Intressant!

Just nu är min egen motivation att dricka en kopp glöggte och se ett avsnitt av Hjärtats vägar, en australiensisk serie jag följer på Svt Play.




måndag 2 december 2019

Det är nu vi är menade att lysa



Snart ligger ännu en måndag bakom mig, och ja, den har gått relativt snabbt, kaffet var inte tillräckligt starkt, men mina naglar är snygga! Guldglittrigt decemberfina!

Och Sofia Sievertsdotter skriver;
December är ljusets och mörkrets tid, ett tillfälle att stanna upp och begrunda livets kontraster.
Det är ingen självklarhet att år radas upp som pärlband, att lungor andas och att dagar strömmar mot oss. Det är nu vi är menade att lysa. Det är nu vi kan lyssna på det som pekar på längst inuti. Det är nu vi kan älska livet och bada i ljuset av de lågor som brinner för oss.

söndag 1 december 2019

Och fröjdas hela dagen.....

....uti Nora!
Fast där stannade vi bara till för promenad och kaffe, igår lunchtid, påväg till slutdestinationen Grythyttan.  Men man kan fröjdas väldigt bra även i Grythyttan!
Dags att utkassera makens födelsedagspresent, en övernattning med middag på Grythyttans värdshus och gästgiveri.
Mycket har man hört om detta ställe, så förväntningarna var höga.
Och inte blev vi besvikna!




Det lilla samhället visade sig från sin allra bästa sida. Klätt i vinterskrud och en strålande sol på klarblå himmel. Så underbart att få se solen!! Dessutom hade man just denna dag julmarknad. Det var en hel del folk, det var olika stånd med borstar, korgar, keramik, närproducerat och julpynt. Det var fiskdamm och pepparkakshustävling. Det var eldkorgar och julmusik. Vi flanerade runt och köpte honung, Bredsjö blå-ost, tenntrådsarmband och varsin grillad med bröd. Kom i riktig julstämning!


Sen drog vi oss tillbaka i salongerna på gästgiveriet med varsitt glas champagne. Njutbart och mysigt.
Nästa glas intogs på en liten kombinerad pub och museum, ett stenkast från gästgiveriet. I Stockholm fanns tidigare ett museum över Cornelis Vreeswijks liv, sen la det ner, och en eldsjäl i Grythytten köpte allt och öppnade en liten mysig pub i byn. Väggarna var fulla av porträtt, brev, foton och skivomslag, och i högtalarna spelades musik med Cornelis. Urmysigt ställe.
Därifrån gick vi och badade bastu och rullade oss i nysnön, innan vi slappade en stund före middagen.
En middag som var som en våt dröm!! 
Havskräftsoppa med blåmusslor, bröd med vispat smör smaksatt med tryffel. 
Hjortfile med fritterade knyten med Karl Johan-svamp, stuvad spetskål och lingon. 
Camembert med hjortron, rökt renhjärta och bovete.
 Blåbärssorbet med champage, chokladtryffel och kolasås.


Sen sov vi som stockar i det lilla vindsrummet med rosentapeter och snedtak, i sköna sängar med en skyddsängel som vakade över oss.


Frukosten i morse gjorde heller ingen besviken, äggröran smakade gudomligt!
Och miljön! Ett hus med karaktär och historiens vingslag. Jag är helt såld! Vilket fantastiskt ställe.


Men strax före lunch fick vi lov att lämna Grythyttan och bila tillbaka till Uppsala och vårt radhus.
Kanske inte direkt med några historiska vingslag, men julpyntat och med varm glögg efter en långpromenad, julmusik i högtalarna och tända stearinljus, så kände det också helt okej.