fredag 26 april 2024

Och vips, så blev det "slutet på veckan"...

... ja, fort springer tiden. I alla fall känns det så, dock är tiden det enda som är väldigt, väldigt rättvis, för vi alla människor har faktiskt 24 timmar på ett dygn, att spendera som vi behagar. Nåja, det finns ju en del måsten förstås, och en del har av olika anledningar inte möjlighet att kunna spendera sin tid. Men i det stora hela. 24 timmar per dygn och människa.

Här kommer några foton från mina dygn i Dalarna;


Kvällarna är ljusa ända till en kvart före 21, en kvart längre än här i Uppsala, och även om det blev lite moln på nätterna,  minusgrader och snö i luften så lyste fullmånen upp med sitt magiska sken! Den 24 april  var den som störst!


Och är det inte fantastiskt att kunna skörda jordärtskockor den här årstiden. Vi kokade en värmande, krämig soppa och invigde Rosé-drickar-säsongen.


Vi gjorde en utflykt till Sätra Hasselskog för att leta vitsippor, men fick nöja oss ned den fantastiska utsikten över Siljan...


...och plocka lite blåsippor i backen ovanför Vintergatan.


Och lilla Majken hade säsongsavslutning på babysimmet. Det var så roligt att se vilka framsteg hon gjort sedan sist jag var med.

Igår tog jag tåget hem igen och maken hämtade på stationen och hade gjort en alldeles ljuvligt god fisk-soppa, bakat gott bröd och köpt en riktigt fin och god vit Rioja därtill.

Nu följer några hektiska dagar där vi ska passa barnbarn och hund, hinna med en födelsedagsbjudning och samtidigt styra upp en lite större middag. Sen ska vi fira Valborg med övernattande gäster. 
Jag kommer göra ett längre skrivuppehåll, så passar på att önska Sköna Maj välkommen!








söndag 21 april 2024

Vitsippor och champagne!


 Vilken söndag! Snö i luften och nordanvinden hiskeligt kall! Jag gick en långpromenad med stavar och hade både långkalsonger och vintertäckjacka på mig. Maken planterade om alla små tomatplantor, men dom får vackert stå kvar inne ett tag till. 

Men den där champagne-flaskan jag la på kylning när tandvärken var som värst, idag ska den korkas upp. Jag är numera "frisk-förklarad" i mun-regionen, och det är värt att fira! Liksom att vitsippporna jag plockade i förrgår nu visar sin vackraste sida och påminner om att det faktiskt är slutet av april! 

Sen att jag klantade mig med mandolinen igår när jag gjorde jordärtskocks-gratängen, och hyvlade av mig halva långfingernageln, det är en helt annan historia. Behövde i alla fall inte åka till sjukhuset och sy den här gången.... Nä det sitter plåster på långfingret, och jag får väl peka det åt mig själv, som var så klantig.

Väskan är för övrigt packad, imorgon förmiddag tar jag tåget till Insjön. Återkommer här i slutet av veckan.

Skål på er alla!

lördag 20 april 2024

Vårbruk

 


Tänk så tjänstvilliga barn i 3-5-årsåldern är! Dom här två behövde passning några timmar idag och det sammanföll med vår "gränd-städning", dvs radhuslängornas vårstädning av gemensamma platser, sopa grus, klippa ner buskar, gräva om sandlådan, olja staket osv. Det var inga sura miner över att det skulle arbetas, utan dom gick in med liv och lust med kratta och sop-borste och var till god hjälp. Efter avklarat arbete gick vi in och gräddade våfflor och spelade spel.

När barnen blivit hämtade fortsatte jag med sekatör och kratta och dessutom skördade jag jordärtskockor. Sen fortsatte jag invändigt och storstädade hela huset och tvättade ett par maskiner. Jag känner mig nöjd nu, har duschat och gjort mig en liten drink. Borde varit en GT eftersom det är Gin och tonic-dagen idag, men jag hade ingen tonic så det fick bli en Gordon Bennet, och med tanke på vad jag skrev igår; vissa saker gör man bara en gång. Det här var en sån sak. Inte i min smak alls!!

När maken kommer hem från fotbollsmatchen ska vi dock laga till en gratäng av jordärtskockorna, steka goda lammkorvar till, göra en god grönkålssallad och servera lite kyld öl därtill. Det kommer smaka gott-i-gott-gott!!

Trevlig lördagkväll!

fredag 19 april 2024

Vissa saker gör man bara en gång!!

Man inser sina begränsningar och vissa saker gör man en gång och aldrig mer. Jag ska ge några exempel.

För några år sedan fick jag för mig att kandera syrenblommor för att dekorera en tårta med. Jösses vilket pill-göra!! Plocka de små blommorna, pensla försiktigt, försiktigt med äggvita och "rulla" i strösocker, sen skulle dom ligga och torka ett dygn. Det gick ju inte direkt att rulla, blommorna geggade ihop sig och blev sig aldrig mer lika. Torktiden blev längre och blommorna blev deformerade. Nej tack, aldrig mer.


Igår skulle jag göra iordning spjälsängen, eftersom yngsta barnbarnet vuxit ur korgen jag gjort iordning tidigare. Jag kånkade ner delarna från vinden och skurade rent. Så visade det sig att vi inte hade någon madrass kvar, och eftersom vi har en gammal bäddmadrass som ska kasseras, så  tänkte jag att jag kunde ta tillvara den och använda. Bra med återbruk, men min stackars hand blev nära på utsliten, liksom min stora tygsax, så jag undrar om det var värt det. Otroligt tungt och segt att komma igenom. Nej, det kommer jag aldrig att göra om.



Täcket sydde jag av en gammal sovsäck, påslakanet av ett väl använt, underlakan fick jag två stycken av ett vuxenlakan och spjäl-skydd var rester av vadd från ett lapptäcke och tygrester i gömmorna. Det blev bra, nu återstår att se om lilla fröken Majken behagar sova i sängen, hon är väldigt mycket för att dela säng med sin mamma!

Sen kommer jag till det tredje exemplet på saker man bara gör en gång! Jag har ett par timmar under eftermiddagen stått i köket och försökt baka s k lycko-kakor! Ska ordna en liten middagsbjudning om ett tag och fick för mig att jag skulle starta att bjuda på lyckokakor till välkomst-bubblet. Hittade flera recept på nätet och det stod att "bara man fick öva sig på några så var det enkelt". Pyttsan!! Jag övade mig på ganska många som bara sprack. Efter ett tag fick jag väl till dom hyfsat bra, även om dom inte blåste upp sig som på bilden i receptet. Men när jag skulle eftertorka dom så öppnade sig flera och lappen tittade fram. Nu har jag 20 stycken fula kakor i konstig form - tänker inte visa något fotografi - vi får se om jag tänker bjuda på dom överhuvud taget.

Nåväl, om man inte provar så vet man ju inte. 
Nu ska jag ta och steka en fjällröding, koka lite färsk sparris och bjuda med hollandaise och små kokta potatisar. Det ska jag väl i alla fall klara av!



onsdag 17 april 2024

Bakåtsträvare som även blickar framåt

Om maken fått välja så hade vi, vid det här laget;
1. Haft en sommarstuga
2. Haft solceller på taket
3. Haft radhuset om-målat
4. Haft en el-bil

Men han är gift med mig, kalla mig bakåtsträvare, men jag är ju så nöjd med att ha det som det är......
Kan kanske bero på att jag är lite bekväm och tycker att allt duger som det är. Eller med negativa ordalag, så är jag kanhända en smula lat!

Sommarstuga har jag bromsat i många, många år. Tänker att det räcker med att ha ett hus som ska tas hand om. Tänker att jag inte är säker på att jag ens vill ha ett sommarhus.
Solcellerna tycker jag är en galen investering, vi kommer inte att kunna tjäna in de pengar de kostar att installera dessa, under vår livstid.
Om-målning av radhuset började maken prata om för tre år sedan, och jag tyckte inte det behövdes. Men nu till sommaren är det visst tvunget.....
Elbil har det också pratats om i flera år, och nu har vi precis fått ladd-station inmonterat i vårt garage, så det lutar väl åt att det blir en laddningsbar el-bil snart.

Att detta kom upp, just idag, berodde på att maken var iväg för att köpa nya sommardäck till vår 5 år gamla (icke laddbara) hybrid-bil. Däckfirman rekommenderade att inte köpa de dyraste och bästa sommardäcken, eftersom maken nämnde att hand skulle köpa en elbil till sommaren.

Detta var samtalsämnet under lunch-fikat. 
Men så tänker jag att jag inte bara är en bakåtsträvare.
Maken "sparkar bakut" åt mina förslag
1. Vintertältning
2. Skaffa hund
Till hans försvar ska sägas att han faktiskt provat vintertältning och inte tycker det är värt att göra om. Och att vi, till viss del, får tillräckligt med hundsällskap genom att vi, med jämna mellanrum, passar våra barns hundar. Och att det är tillräckligt, utan att man blir alltför bunden.

Det är bra att man är olika tänker jag. Blir mer stimulans på så sätt.
Jag kan vintertälta med annat sällskap, och han får väl skaffa sin elbil.
Det är i alla fall inte livsavgörande händelser, och vi tycker om varandra oavsett.

Och så vill jag bara hävda att jag (på mitt eget sätt) blickar framåt!


Idag planterade jag om mina två dahlior och de luktärtor som kommit upp.

                                                    


Och jag letade fram tygrester, och "offrade" en gammal urtvättad t-shirt, för att sy mig två "buffar".
Det dröjer inte alltför länge innan vi ska bege oss till Cornwall, och vädret där kan bjuda på både kalla vindar, regn och rusk, så jag tänker att jag inte vill frysa om öronen. Det är väl att blicka framåt?!

Och i detta nu, är det dags att blicka framåt och ställa iordning dagens middag!


tisdag 16 april 2024

Inte stor i käften!

 Nej, ingen kan beskylla mig för att vara stor i käften!

För det första så är jag en ganska så försynt och timid person, hellre tystlåten än pladdrig, lyssnar innan jag säger något, avbryter sällan, överröstar inte andra. Dessutom har jag en liten mun, smala läppar och små käkar. Numera endast 22 tänder.

Men; HALLELUJA, jag kan numera gapa, nästan alldeles normalt! Jag kan bita av en smörgås, jag kan tugga en mandel, jag kan vissla!

Med tanke på den senaste månadens "tand-trauma" så är detta verkligen en befrielse och lycka! Och jag tänker att, det är fantastiskt att leva när man får fungera normalt och slippa dras med värk! Jag sover på nätterna och vaknar på morgnarna med nästan ett leende på läpparna och ser fram emot dagen som komma skall!

T ex så har det blivit så mycket roligare att laga mat och baka, när man har lust att äta och smaka på saker. Vilket jag totalt tappade lusten för under månaden som gått. Med den tappade jag också 6 kilo, men nu är jag på banan igen, så dom ska väl snart vara tillbaka!


Idag har jag t ex bakat kanelbullar, gjort granola och svängt ihop en knäckig äpplepaj med vaniljsås. Kokade en soppa till middag också, men så kom maken plötsligt ihåg att han var bortbjuden på en "säsongs-avslutning" för skridskoledarna med middag, så vi spar soppa och paj till imorgon. 
I mitt lyckliga tillstånd så blir jag alls inte irriterad över det, bara mild och god! 👼



I


måndag 15 april 2024

Det är något visst med kvinnoprat!


 Här sitter jag med två av mina väninnor, på en altan till en norsk hytte, invid Trondheimsfjorden. 

Vi tre som möttes för knappt 40 år sedan, då vi råkade bo på samma gård i Ekeby här i Uppsala. Vi var alla småbarnsmammor, tillsammans med flera andra i samma sits på samma gård. Det var en tid fylld av flitigt umgänge, fylld av glädje och oro, skratt och tårar, stress och allt som hör livet till med små barn och ammande icke så utsövda mammor! Men så kom vi att stå varandra nära också!!

Sen sprids man och livet går vidare, men vi har hållit kontakten, särskilt jag och kvinnan i mitten som är fast boende i Levanger i Norge. Extra roligt att nu flyga upp och ses alla tre! Och att känna att, trots att åren passerat och livet förändrats, så har samtalen flödat obehindrat. Vi har haft så vansinnigt trevligt!


På dagarna gjorde vi utflykter och promenader. Här på Tautra, en ö mellan Levanger och Trondheim där vi besökte en klosterruin och ett nybyggt kloster och vi åt lunch på en gammal vacker gård och ölbryggeri.



En hel dag tillbringades i den vackert belägna "hyttan" utanför Steinkier vid Trondheimsfjorden. En annan dag var vi bjudna på lunch hos min norska väninnas dotter med familj.

Sena eftermiddagar drack vi cava och stickade och på kvällarna tog goda måltider och vin vid och prat, prat, prat och ännu mera prat, om allt mellan himmel och jord!

Det kan inte hjälpas, men det är något visst med kvinnoprat!

tisdag 9 april 2024

Dags för säsongsskifte i garderoben


Idag bjöds det  vårväder, så pass att jag inspirerades till att ta ner min vår-sommargarderob från vinden och börja stuva undan vinterkläder!
Jag konstaterade två saker;
1. Blått och vitt är den rådande färgen. Jag har haft en rosa period då jag var 16-17, av den syns inte ett spår. Jag hade en brun period 17-26, där finns en tröja och en kjol fortfarande kvar. På 80-talet var det populärt med färganalys, vilket jag också gick och då togs brunt ut som en vardagsfärg och korall mot rött som min festfärg. Då skaffade jag en hel del rött/korall, en färg som jag fortfarande tycker om. Marinblått var bra för att framhäva min ögon, sades det. Och nu är det blått i flera olika nyanser som nog är min mesta favorit!

2. Jag insåg också att det nyaste som fanns i min garderob var 2 par friluftsbyxor från Lundhags, inköpta för 2 år sedan. Annars är det senaste kläder jag fått överta efter döttrarna, och så finns det väldigt mycket gammalt inköpt och delvis sytt. Och vi snackar 15-20 år sedan!
Jag kan då inte beskyllas för att vara någon stor klädkonsument! Men jag erkänner att jag själv blir lite trött på mitt sparande, eftersom flera av dessa plagg bara burits från vinden ner till sommargarderoben, och så på höstkanten tillbaka till vinden igen. Utan att jag använt dom....
Ja, jag erkänner att jag har svårt att göra mig av med plagg. Man vet ju aldrig om jag skulle få lust att använda det igen.....
Suck!

Den ljuvliga värmen hade fått gräslöken att skjuta i höjden, så till lunch premiärklippte jag några goda strån att ha på min lunch-macka!

Jag är gräsänka sedan igår och till imorgon kväll. Maken är på styrelseuppdrag i Lund och Malmö. På torsdag eftermiddag ska jag åka iväg, så då är det makens tur att vara gräsänkling i fem dagar. 
Jag återkommer här i början av nästa vecka!

                                                       

måndag 8 april 2024

Bio, massage och tandläkarbesök


 På förmiddagen fick jag så äntligen min bokade tid för ansiktsbehandling med massage av nacke, axlar och skalp. Jag går hos en hudvårdsterapeut som verkligen har magiska händer och det är så otroligt skönt att bli omhändertagen av henne. Det är verkligen vad jag kallar lyx, men en lyx som är värd varenda krona. Egenvård på bästa sätt! Jag var extremt spänd i axlarna, så det var mer än välbehövligt.

Sedan gick eftermiddagen i nervositetens tecken! Eftersom jag inte är bra i munnen, har fortfarande värk och svårt att gapa, så hade jag idag bokat tid hos en ny tandläkare. Och jag var extremt nervös, kände mig kallsvettig och skakig och hade svårt att företa mig något innan det var dags att ta sig till praktiken. Hade fått för mig att jag skulle få lov att rotfylla eller att jag ådragit mig en fraktur på käken och måste opereras, ja, min fantasi för alla hemskheter som jag hade, visste ingen gräns. Hade tusen gånger hellre haft en tid hos en gynekolog! Men efter besöket var jag nästan beredd att kyssa hans fötter! Jag fick en panormaröntgen av hela käken och en ordentlig undersökning där han konstaterade att det inte finns någon spricka eller skada på någon annan tand, att hålet efter den bortdragna tanden läker som det ska och att värken kommer sig av antingen  ett muskeltrauma, eller möjligen en liten spricka, men att jag nu ska äta anti-inflammatoriska värktabletter i fem dagar. Det kan ta tid att bli helt läkt. Jo tack, det har gått 3 veckor sedan tanduslingen som startade det hela, blev utdragen. Men nu kände jag ändå någon form av hopp och förtröstan!

Igår kväll gick maken och jag på bio, därför inget skrivet här. Men jag kan rekommendera filmen! 


Den var charmig, rolig och lite vemodig, med vackra miljöskildringar från Rom och fantastiska skådespelarprestationer!


Se där, bio, massage och tandläkarbesök, alla goda ting är tre....?!


lördag 6 april 2024

Tråkigt är tryggt och skönt!


Sex dagar in i månaden april! Som verkligen bjudit på genuint april-väder!! Jag som skulle stav-gå våren till mötes, har istället fått traska i vinterns fotspår med snötäckta stigar och isande kalla nordliga vindar.
Men så här vet vi ju att det alltid blir, det är en del av våren. "Visst gör det ont när knoppar brister, varför skulle annars våren tveka".
Och att det är vår är det ingen tvekan om! För när man hör kakafonin av fågelkvitter i buskar och snår och när kvällarna och morgnarna är ljusa - då är det alldeles, alldeles underbart. Snö och nordliga vindar eller ej!
Det som gjorde min dag idag, var när jag i lite senaste laget jäktade in på Friskis & Svettis gympapass i förmiddags. Det var extremt mycket folk och jag trängde mig fram för att lägga min ryggsäck i ett hörn. När jag var påväg att leta fram en plats att starta på, dök en stilig, lång ung man upp och utbrast; -Hej Barbro, kommer du ihåg mig! Självklart gjorde jag det! En elev som jag haft för många år sedan, nu i 20-årsåldern och säkert 1 meter längre än då han gick på högstadiet, men det är alltid något med ögonen och blicken som man känner igen. Det här var en alldeles underbart rolig men intensiv klass som jag hade mycket nöje av att undervisa i. Och när man då får en stor björnkram så här, många år senare, då värmer det verkligen en gammal syslöjdsfrökens hjärta. Vi språkades vid en liten stund, innan passet drog igång, men glädjen och känslan har suttit i hela dagen. Jag har fått träffa och lära känna väldigt många trevliga ungdomar under mitt yrkesverksamma liv. 
På eftermiddagen var vi bjudna på fika hos min kära syster, som precis flyttat. För vilken gång i ordningen, det vet jag faktiskt inte, men hos henne sitter inte mycket fast. Jag beundrar henne för det, och jag beundrar henne också för hennes känsla för inredning. Visserligen arbetade hon i många år som inredningsarkitekt, så det kanske inte är så konstigt. Men hon jobbade ju mot offentliga miljöer, och det är ju inte riktigt som att inreda ett hem. Det här hemmet kommer också att bli perfekt, det är jag övertygad om. Själv känner jag att jag inte längre är någon "lägenhets-människa", något som jag trodde att jag skulle bli, när barnen flyttat hemifrån.  Man ska väl "aldrig, säga aldrig", men spontant vill jag bo på markplan i ett eget hus, eller som nu, mitt radhus. Men visst är det mycket jag skulle vilja fixa, eller ändra på. Förmodligen vill jag det inte tillräckligt mycket, eftersom jag inte tar tag i det. Eller så nöjer jag mig. Är det tråkigt eller?? 
På hemväg från syster, cyklade vi förbi yngsta dottern och tog hem lilla vovven, för att hon ska slippa vara med på födelsedags- och inflyttningsfesten, som ska gå av stapeln ikväll. Hon får det betydligt lugnare och behagligare här hos oss gamlingar! Vi har tagit en promenad och lyssnat till fågelsången, hon fick lite rökt skinka inblandat i torrfodret och nu ligger hon på sin favoritplats, i en filt mot en kudde i vardagsrumssoffan. Jag ska gå och sjuda en torskrygg, riva lite pepparrot, koka potatis och bryna smör till lördagsmiddag.
Tråkigt är tryggt och skönt!

 

fredag 5 april 2024

Don efter person


 Nej, pedant är jag inte, långt därifrån. Men jag tycker om när huset är nystädat! Det ger en skön känsla inför helgen.

Maken tycker inte lika. Han tycker att jag städar för ofta. Det är idag 14 dagar sedan jag senast städade, och när dammråttorna ligger bakom sovrumsdörren och smulorna hopar sig under köksbordet, då tycker jag det är hög tid! 

Det är bara det, att när man börjar städa, så ser man plötsligt alla skavanker som det ju faktiskt blivit i ett levande hushåll efter årens framfart. Det är fläckar i soffan av te-kvällar och barn som käkat  popcorn och druckit saft. Det är fläckar på vardagsrumsmattan efter familje-middagar och hundar som kräkts (och som alltid väljer  mattan istället för golvet...) Det är en hundtuggad golv-klocka, det är kantstötta stolar som skjutits för hårt in mot köksbordet, det är slitna trappsteg av hund-klor och hoppande barn som tappat leksaker, det är repskador i parketten efter dock-vagnar och den stora träbilen som barnbarnen kört runt, runt osv, osv.... 

När jag nämnde det för maken vid lunch-fikat, så sa han bara; -Du slipper ju se det om du inte städar! -- -Fast jag ser ju hellre skavanker utan dammråttor och fettfläckar, kontrade jag.  -Nåja, det ska väl vara lite patina i ett levande hem, sa maken. - Precis som du och jag har patina menar du, svarade jag.

Don efter person!

I alla fall så lyxade jag till det med ett glas Cremant, efter avslutad städning, champagnen korkar jag inte upp förrän jag är helt återställd. Det är fyra veckor sedan jag drack alkohol, och jag kan ju låtsas att det varit en reningskur, men med tanke på alla värktabletter jag stoppat i mig, så tror jag inte att jag kan kalla det för rening. 

Spanarna på radio, stickning i handen och bubblor i munnen, det fick i alla fall inleda den här helgen!


torsdag 4 april 2024

Livet bjuder ständigt på överraskningar!


 Kalla, nordliga, friska vindar, men ändå ett litet vårtecken. Att hänga ut tvätt och få den torr, menar jag!

Här på strecket hänger tre linne-tyger som jag tvättat för att krympa. När dom torkat ska dom sys till en sitt-dyna och kuddar till dotterns balkong, där det finns en platsbyggd bänk. 

Jag har varit på jakt idag. Förr fanns det på stan en butik där man kunde mått-beställa skumgummi. I min värld fanns den kvar, men sen insåg jag, när jag väl var där den låg en gång i tiden, att den där bingo-hallen som huserar där, säkert har funnits i 6-7 år, minst! Varken tyg-butik eller heminredningsbutik hade skumgummi, så efter lunch fick jag lov att ta bilen för att bila ut till Jysk, där jag hittade en rulle. Tyvärr lite i tunnaste laget, men jag får göra den dubbel så ska det nog bli lagom. Tyg hittade jag på Himla Outlet, och nu är det som sagt krympt och hänger på tork. 

Inte för att det verkar vara ute-sittarväder i dagarna, men dottern ska ha inflyttningsfest på lördag, med 25 inbjudna gäster i den lilla tvåan, så då tänkte jag att balkongbänken säkert skulle behöva nyttjas. Det här var en födelsedagspresent, och hon fyllde ju i måndags, så det är hög tid att hon får sin dyna!

Inflyttningsfest-ja det är det 29 år sedan vi hade i det här huset! Det blev en kombination med 40-årsfest, eftersom maken fyllde. Och snart har vi två 40-åringar att fira i familjen. Blivande sonhustrun och äldsta sonen i april och maj.

Jag frågade sonhustrun om hon hade någon åldersnoja och hon utbrast; -Massor! Det var inte alls på den här platsen jag tänkt vara i livet när jag skulle fylla 40.  Jag kan till viss del förstå det, eftersom dom köpte ett hus för snart 4 år sedan som skulle renoveras, men som fortfarande är ogjort och dom är nu inne på sitt tredje hus att hyra under begränsad tid. Med heltidsjobb och två aktiva skolbarn är det såklart svårt att få tiden att räcka till, men när jag nämnde att dom kanske borde förstått det vid husköpet, så beklagade hon sig över att hon inte längre har samma energi och ork. Pengaläget är inte heller det bästa med räntehöjningar och dyrare material. Jag kan själv känna ett visst ångestpåslag när jag börjar tänka på det. Och därför så försöker jag att undvika att tänka på det. Det här är något som dom själva måste ro i land. Men jag kan tycka att det är sorgligt med känslan hon har. Man måste försöka hitta ljusglimtar och glädjeämnen i alla delar av sitt liv. Det är så dyrbart och förgängligt, man får inte kasta bort det! Man måste tacka nej till sådant som dränerar en på energi, fokusera på det som ger energi och ibland bara bita ihop och jobba på, för att få ett slut på det som skaver och kunna blicka framåt. 

Se där vilken moralpredikan jag plötsligt vräkte ur mig.... 

40 år är verkligen mitt i livet, mitt i karriär och mitt i alla funderingar om "hur man trodde" att det skulle bli när man var 20. Sen får man perspektiv på tillvaron, och jag som ska fylla 66 i år, inser ju att det blev bra ändå, även om inte allt blev som man trodde. Livet bjuder ständigt på överraskningar!


onsdag 3 april 2024

Snacka om återbruk!


 Här är starten på en trasmatta som ska vävas till köket. Jag brukar ha en ripsmatta i brun-vita nyanser varje sommar, som passar så bra till gardinkappan som mamma broderade, men i fjol höll inte den mattan ihop längre, så nu blir det en trasmatta istället. Trasorna har mamma klippt, det är gamla påslakan och köksgardiner från barndomen i den här. Men jag har blivit tvungen att "låta den vila" ett tag, för jag har vävt in en röd, smal rand, som jag inte är helt säker på huruvida den ska vara där eller ej.  Får sova på saken och kanske ser jag med nya ögon i morgon.

Hade glömt bort hur dammig man blir av trasmatts-vävning. Blir täppt i näsan och måste snyta mig, och då blir näsduken färgad av tras-dammet, och min ylletröja fick lov att skakas genom fönstret, det dammade rejält!

På 70- och 80-talet  vävde jag ganska mycket trasvävar och sålde till bekanta och bekantas bekanta. Sen blev det en del vävt till mig själv och till presenter. Nu var det som sagt längesedan, och jag har nog inte lika stor lust kvar längre heller. Använder inte mattor i lika stor utsträckning längre, och mina barn är inte alls intresserade. Modet ändras. Men en ny köksmatta vill jag ha och så ett par små sängmattor till källaren ska det bli. Trasor har jag i mängd! Mamma tog till vara alla gamla textilier, och jag har många kg ligger i gömmorna. Dock är inte allt av så bra kvalitet, men jag sållar och använder det jag kan.

Här kan man snacka om återbruk!


tisdag 2 april 2024

Nu tar jag mig i kragen!!

 Jag är vansinnigt kvällstrött sedan en tid tillbaka, tror det kom i samband med tandvärken. Har inte fått sova en hel natt sedan den inträdde, vilket väl innebär att man släpar efter i sömnbehov och så orkar jag inte hålla mig vaken på kvällarna. Lägger mig vid nio, och igår kväll så kom jag på att det klockslaget, innan helgen faktiskt var åtta..... Men jag slocknar nästan direkt när huvudet nuddar kudden. Sover fortfarande oroligt och känner mig sällan utsövd. Så i morse när maken studsade upp för att gå till gymmet, så fanns ingen kraft hos mig. Till råga på allt annat, så vaknade jag till med ögoninflammation, och jag kände mig eländig och plötsligt 20 år äldre.

Min vana trogen, satt jag kvar efter frukosten, fortsatte dricka te och sticka. Maken drog iväg till yngsta dottern för att sätta upp några nattduksbord hon fått i födelsedagspresent igår och fixa lite med sladdar. Efter femte eller sjätte koppen te och en hög med fästa trådar så blev jag plötsligt en smula arg! 

Här kunde jag inte fortsätta sitta och tycka synd om mig själv! Högt sa jag; - Nä, nu får jag allt ta tag i min egen krage och rycka upp mig! Jag kan inte ligga och kräla i "själv-ömkans-träsket" längre!

Sagt och gjort. Jag bestämde mig för att "stavgå våren till mötes".  Jag stavgick i lördags, när solen sken och termometern kröp upp i 10 plusgrader. Idag var det betydligt svalare, strax över nollan med hårda, nordliga vindar och snö i luften. Men med vinterjacka, mössar och tumvantar så gick det! Det var skönt att sträcka ut och få upp lite puls och känna hur vinden bet i kinderna.

Och se vad jag fann bland fjolårslöv! Små, ynkliga, böjda för vinden, stod dom där, små, små blåsippor, i en skogsbacke! Det inger ju verkligen hopp! Om dom kan växa, så kan väl jag!!

Så efter fil och kaffe, ägnade jag eftermiddagen åt att fålla och sy i hängare på handduksväven jag klippte ner för ett tag sedan. Sådant där som lätt blir liggandes, för det är ju inte jätteroligt, men nu är dryga dussinet handdukar fixade och jag känner mig så nöjd! Det ska till lite broderier också, men det spar jag till en annan dag. Jag får ju inte rycka upp mig så häftigt att jag faller. Lagom är bäst!


måndag 1 april 2024

Så många glas champagne som gått mig förbi.....

Annandag påsk idag, tillika yngsta dotterns 29-årsdag. Kommer precis därifrån, hon bjöd in till brunch (med bla löjromsvåfflor och champagne) i förmiddags, detta pga att det är allsvensk premiär. Sirius möter Halmstad på Studenternas och äldsta sonen var moderator och höll i intervjuer före match, yngste son var med på detta och maken slöt upp till själva matchen. Fotboll är inget man "skojar bort" i vår familj!!

Igår var vi bjudna till yngste son med familj på middag som inleddes med snittar och champagne.

Jag älskar champagne! Men med nuvarande kropps-status så avstår jag all alkohol (pga det stora intaget av värktabletter). Jag har börjat äta probiotika-tabletter för att försöka vara lite snäll mot magen och få ordning på den, som fick ta stryk av antibiotika-kuren. Och fortfarande blir det lätt-tuggad föda. Men jag "titt-njuter" när det vankas snittar och andra godsaker, det är ju faktiskt även en "fröjd för ögat". Och gissa om jag så småningom tänker ta igen det! Har faktiskt lagt en flaska champagne på kylning för att korkas upp så fort jag kan gapa som folk igen! Det kommer vara värt att fira!


lördag 30 mars 2024

Gottegris

 Det var längesedan jag fick något påskägg! Och det är inget jag saknar heller, men nog tycker jag om sötsaker alltid. I alla fall i form av fikabröd och kakor.

Nu har jag avhållit mig från socker, eftersom jag har mina munproblem och det är fortfarande lite av en plåga att borsta tänderna sedan jag var hos käkkirurgen.

Men nu är det ju faktiskt påsk och igår på vår familjesammankomst, tillika 3-årskalas, så bjöd sonen en citronmarängpaj till dessert, och det är nog bland den godaste dessert jag kan tänka mig!


Mördegsbotten fylld med en frisk, syrlig och söt citronkräm, toppad med italiensk maräng, lätt färgsatt av gasolbrännaren. Jag skar mig en liten smal skärva och tog små bitar som jag lyckades få in i munnen och de bara smälte mot gommen. Fantastiskt mumsigt.

Och det var som att jag satte fart på sötsuget, för i dag ställde jag mig och bakade kalljästa citronbullar, fyllda med lemon curd.


Tillsammans med en kopp nybryggt kaffe, ute i solskenet, så bröt jag små, små bitar och stoppade i munnen och det smakade alldeles förträffligt.

Smaklökarna har väckts till liv, och fördelen med att inte kunna gapa som vanligt, är ju att jag kan äta väldigt långsamt och njuta av varje bit. Slow-food, automatiskt liksom. Men det får ju vara lätt-tuggat fortfarande. I ugnen står nu en Janssons Frestelse och sprider väldoft, det får bli påskaftonens middag!

Så Glad Påsk hälsar jag, från min del av världen!

torsdag 28 mars 2024

Min lycka är inte en slump. Jag gör jobbet!

 My joy is never a coincidence.

I do the work.

Det var det första jag läste i morse, utlagt på Instagram. Så sant som det är sagt! Absolut! Till 100 % håller jag med!

Men i detta nu, så är jobbet så pass mycket svårare, eftersom smärtan tar lite udden av allt. Det är svårt att se bortom den, även om jag vet att jag måste. Kan inte låta mitt mående gå ut över andra. Jag vet, jag vet. Men jag är rädd att maken får ta lite stryk dessa dagar, jag är inte så pratbar och lättsam att vara med. Det är inte det att jag vill att man ska tycka synd om mig, det är bara det att värken suger orken ur mig, och utan ork så är det svårt att uppbringa glädje. 

Men jag ser framåt och hoppas, hoppas att jag snart ska vara återställd. 

Och idag har jag planterat dahlia- och luktärtsfrön, Jag har köpt påskliljor och satt vid vår entré och på svärföräldrarnas grav. Och så har jag sytt ett pennfodral till 3-årskalaset imorgon, vi köpte tuschpennor som ska stoppas i. Och maken köpte lite påskpresenter till alla barnbarn, så då sydde jag små påsk-tupps-hjärtan att sätta på paketen. Ikväll ska jag nästa ihop stopphålen, sy på ögon, en liten bjällra och fästa i snören. Lagom pyssel framför teven. Imorgon blir det familjesammankomst med påsklunch och 3-årsfirande hos äldsta son med familj.



onsdag 27 mars 2024

Vinterns Grande Finale!

Vi kom hem en dag tidigare, eftersom vi åkte direkt från Grövelsjön till Uppsala, istället för att övernatta i Insjön, som vi från början  tänkt!
Och jag må då säga, att nu när jag fått andats lite stärkande fjäll-luft och glida fram på skidor över kalfjället med vita, vida horisonter, då är jag så nöjd med årets vinter!
Det blev en grande finale!


Se här utsikten från vårt sovrumsfönster i magnifik solnedgång, efter en dag med slösande sol och två timmars sittning i bivack med utsikt över de norska fjällen.


 

Så hade vi två dagar med mulet väder, men även det har sin tjusning. När horisonterna suddas ut och man knappt vet om man glider fram på snö eller på moln. Man känner sin litenhet i den mäktiga naturens värld, och det är bara magiskt vackert och alldeles underbart.

Inte har orken varit som den brukar, och inte blev det ngn bastu-öl, men jag är så glad att vi tog oss dessa dagar.
Och nu är jag så redo för att det ska bli vår!
Vila i frid vintern, vi ses i november-december igen!

fredag 22 mars 2024

Jo, jag misströstar en smula.....

 ....jag misströstar för att läkningen av den förbaskade tandutdragningen tar en sådan tid. Det står bara still nu och jag är så less.

Men imorgon bitti är det vi som åker till;

Jag ringde för ett par veckor sedan och fick 4 nätter i en stuga på Grövelsjögården, där vi bott flera gånger förut. Maken har känt sig tveksam, och i ärlighetens namn, faktiskt jag också. Kommer jag att orka stå på några skidor? Jag har ju varken ätit ordentligt, sovit ordentligt eller är värkfri, och i går slogs dessutom magen ut rejält pga penecillinet. 

Men jag tänker inte låta tandeländet vinna över min lust till lite stärkande fjäll-luft! Så nu har jag kokat två olika sorters soppor att varva med och lös havregrynsgröt provade jag att äta i morse. Det går, med liten sked och om jag inte gapar för mycket. 

Kanhända blir det inte någon gastronomisk upplevelse, men fjäll-miljön kan nog lindra själen i alla fall.

Det gjorde att jag pyntade mitt björkris med fjädrar och hönor och hängde upp den gamla påsk-kärringen i köksfönstret, för vi kommer hem skärtorsdagen och då vill man ha det färdig-pyntat.

På återhörande

onsdag 20 mars 2024

Vårdagjämning 2024

"Denna dag, låt mörkret jag har bakom mig bli en språngbräda in i våren. Gör mig generös när jag planerar mina dagar. Påminn mig om att jag varje dag får en ny chans att följa mitt hjärta. Låt mig välkomna"  förändring och förnyelse."

Ovanstående ord är Sofia Sievertsdotter, vem annars kan uttrycka sig så fint om dagen idag; vårdagjämningen!

När jag nyss ställde ut soppan för svalning på altanen, så kvittrade fåglarna för fullt, trots att mörkret fallit på. Dom känner väl hopp och livsglädje nu i den tid som vi har framför oss!

Själv har jag tagit ett litet myrsteg mot förbättring. Är fortfarande sjukt svullen och har svårt att äta, men har inte tagit någon värktablett sedan klockan 03.00 i natt, och det känns skönt. Det värker fortfarande, men är uthärdligt. Och jag har, tack och lov, varit feberfri, så jag har orkat sitta uppe. 

Och så blir man så glad för små överraskningar. Fick ett sms från en kär gammal kollega som ville ses för en vårpromenad och föreslog några datum, och så kom ett brev från en f d kursare och vän med en påse Dahliafrön. Sådana små trevligheter känns extra bra när man känner sig "lite under isen"!!


Liksom känslan av att sätta frön. Då när man gör just det, så känns allt möjligt och man riktigt ser prunkande rabatter framför sig.
Det brukar väl inte alltid gå så bra, men i detta nu, så tänker jag bara positivt och tror !!


Jag tog idag också bort mössan och vantarna från blockning. Det här ska slås in till ett 3-års födelsedagskalas om en dryg vecka.

Så jag känner mig nöjd med dagen och vill tro att jag snart är som vanligt igen!


tisdag 19 mars 2024

Tiden läker alla sår - men låt det gå fort!


Igår var det äntligen dags för att gå till tandläkaren, Jag har en ny nu, sedan maken gick i pension, han har skött om mina tänder sedan 1981, så det kändes såklart lite olustigt att byta. Men nöden har ingen lag! Den här tandläkaren tog röntgenbilder och konstaterade att hon inte tänkte dra ut tanden, utan hon ringde till käk-kirurgen på Akademiska sjukhuset och med en remiss i handen promenerade jag dit.
Och det gick inte direkt till som på bilden ovan, men det kändes väl lite så, för tanden var envis och eftersom jag var så infekterad så hade bedövningen svårt att ta. Det var inte en rolig upplevelse, ska jag säga!! 
Men jag gick ändå med lätta steg hemåt, bitandes på bomullstussar med tre paket olika sorters penecillin i fickan. Nu var tanduslingen borta, nu skulle det nog bli bra!

Natten var hemsk! När bedövningen släppte värkte det hundra gånger värre, trots värktabletter. Jag gick upp en timme och satt och broderade, mitt i natten, för att få annat att tänka på, innan jag kunde ta nya värktabletter. Och timmarna kröp fram, i dvala, vakenhet och helvetesvärken.
I morse, när jag stapplade ner till dottern och maken vid frukostbordet så utbrast dottern;
-Men gud, du ser ju inte klok ut!
Och den andra dottern som messade och frågade hur jag mådde, fick en bild på mitt ansikte och hon skrev tillbaka; 
-Du ser ut som en sådan där jordekorre! 
Trösterika ord......
Jag har legat hela dagen, jag har feber i kroppen och ansiktet är rött och ilsket svullet, värken lika tung och jag har fortfarande inte kunnat äta, druckit lite äppeljuice genom sugrör bara.


 Så min förhoppning om att "bara tanduslingen är borta, så blir allt bra" den stämde inte riktigt. Men jag hoppas att "tiden läker alla sår" och att det går fort!!

söndag 17 mars 2024

Spontan slanke-kur....

 


Lördagkvällens barnvaktande blev det en hel del ritande. Tänk vilken utveckling som sker från det att man börjar rita bara streck och krumelurer till att man faktiskt ser och förstår att rita en människa, ett hus eller en sol. Teckningen ovan hade 5-åringen redan ritat när vi kom, och jag tycker den är helt underbar. Texten har han skrivit av framsidan på en barnbok som fotbollsklubben Sirius gett ut. 3-åringen håller fortfarande på med streck och krumelurer och när vi skulle göra en snigel tillsammans så var det mycket huvudbry. Kroppen fick hon till-jättestor och ganska tjock, snäckan blev fyrkantig, men var spröten skulle sitta, det fick hon inte till. Man skulle vilja hoppa in i det huvudet för att se vad hon ser.
Kvällen fortsatte med lek i badkaret och när tre-åringen somnat spelade vi Försvunna Diamanten med de äldre. När dom sedan somnat skickade jag hem maken och lilla vovven, jag sover ändå så dåligt nu med tandvärken, så jag kunde lika gärna sitta kvar och sticka och vänta in föräldrarna. Utanför husknuten blåste snöstormen så det riktigt pep och ven om husknutarna. Det var galet halkigt att ta sig hem sedan, strax efter 1.

I morse när jag vaknade upp såg jag ut som jag fått påssjuka! Halsen är alldeles tjock under den förbaskade tanden som värker och värker, det nya idag var att jag har svårt att öppna munnen, så jag fasar för att sätta mig i tandläkarstolen imorgon när hon ber mig; Gapa stort!


Men jag försöker förtränga och håller mig sysselsatt. Idag tog jag mig för och återbrukade en gammal vaxduk till ett förkläde/haklapp till lilla Majken, som i detta nu sitter med sin mamma och hund i bilen påväg hit. Dessutom kommer äldste son med familj hem på middag ikväll. Maken hade köpt en biffrad som han håller på att tillaga och den var alldeles för stor till två personer, så när sonen ringde så passade han på att bjuda in. När yngsta dottern kom för att hämta hunden nyss, så undrade hon varför inte hon blivit bjuden, men med tanke på att hon kom i säng kl 04.00 i morse och fortfarande hade gårdagens smink på sig, så var hon ganska nöjd med att få åka hem och bara slappa tillsammans med pojkvännen.
Själv sitter jag väl med en kopp te och tittar på när dom andra smörjer kråset med kött, rödvinssås, rotfrukter i ugn, sallad, goda ostar och italienskt vin.
De här tandvärksdagarna blir till en kombinerad "slanke-kur"....


lördag 16 mars 2024

Ynk, ynk....

 Aldrig brukar jag väl önska att en vecka ska gå fort, men det är faktiskt vad jag gör denna vecka!

För natten mellan tisdag-onsdag slog tandvärken från helvetet till! Jag ringde tandläkaren som hade en akut-tid onsdag morgon, men eftersom jag då befann mig i Insjön så skulle jag inte hinna till Uppsala. Sedan skulle hon på kurs och första tiden hon hade är nu på måndag. (så just nu tycker jag det är väldigt tråkigt att maken gått i pension) Men jag gick till apoteket och köpte de starkaste värktabletter man kunde få utan recept och så har jag proppat i mig 10 tabletter per dygn. De tar i alla fall udden av den värsta smärtan som gick ut i örat, men jag har så ömma käkar att jag har väldigt svårt för fast föda, liksom för varm eller kall, och när jag lägger huvudet på kudden så molvärker det och jag slumrar bara till korta stunder. 

Ynk, ynk.....


Men annars har vistelsen i Dalarna varit bra tillsammans med dessa två och så bulldoggen Frasse. Idag tog jag tåget hem då maken och jag ska passa tre ystra barnbarn ikväll/natt, och alldeles nyss fick vi hit en liten vovve som också behövde passning.

Och det är ju bra att ha fullt upp, för då tänker man lite mindre på att det är så rysligt synd om en.....

söndag 10 mars 2024

1961


Idag blev det bl a sytt en helikopter. Och nu var det inte en helikopter, utan ett flygplan, närmare bestämt ett fyrmotorigt propellerplan av typen DC-6 kallat "Albertina", som  Dag Hammarskjöld störtade med i september 1961.

 
Och samma år, såg jag ut så här. Jag är den blonda med lite trumpen min, hon bredvid, är min kusin Maria, jämngammal. Det här var väl en blåbärsplockar-utflykt med familjerna. Jag var 3 1/2 år, och egentligen tycker jag att det är otroligt märkligt, men jag vill tro att jag faktiskt kommer ihåg när Dag Hammarskjöld begravdes, på gamla kyrkogården här i Uppsala. Att jag och mamma gick till graven, strax efter begravningen och hur otroligt mycket blommor det låg där.

Idag har i alla fall maken och jag varit och sett filmen Hammarskjöld med Mikael Persbrandt i huvudrollen. 
Och jag blev så berörd, det var en oerhört bra film och Persbrandt var verkligen som klippt och skuren för rollen. Den var vackert filmad och den visade på både politik och mänsklighet, hur stark en person kan vara i sin yrkesroll och samtidigt hur ensam och sårbar samma person kan vara privat. Sen vet jag ju att detta är filmskaparens sätt att presentera denna storhet till person, men på något sätt kändes det hela så himla verkligt. Och jag lät mig svepas med.
Därför blev jag en smula irriterad på maken, som över mat och rödvin efteråt tyckte att "varför behövde dom berätta om apan som dött" och jag grymtade att "Du behöver väl inte analysera sönder allting, den tillförde historien personlighet och intimitet".....

Men nu är maten slut och rödvinet urdrucket, klockan blev sent och jag ska gå och packa min resväska eftersom jag imorgon tar tåget upp till Insjön där jag ska vara nästa vecka.

Och 1961 var väldigt längesedan......