Tack julen, välkommen tillbaka nästa år!

 En utsikt som hette duga har vi njutit av i huset på Idre Fjäll, där vi hyrde två lägenheter för att fira jul med hela familjen. 

Vi har också njutit av skidåkning på dagarna, bastu, mys runt brasa, middag och lekar och spel på kvällarna. 

Jag åker inte längre slalom, utan drog ut i skidspåren varje förmiddag och efter lunch tog jag, och ofta maken, hand om de minsta barnen, som nöjde sig med att åka slalom på förmiddagarna, och den allra minsta fick ligga i vagn med skidmedar och hänga med i skidspåren.

Det är verkligen ett privilegium och jag känner mig så "rik", när jag har hela min familj samlad under samma tak. Alla har bidragit med olika aktiviteter och det har varit mycket skratt och glada miner. Även om det också blev dramatik och tårar, när barnbarnet Alfred 9 år försvann i skidbackarna efter att ha varit med ett stort gäng på After Ski på värdshuset. Liftarna skulle stänga och han drog iväg i mörkret utan att någon annan hann med. Lyckligtvis gick det bra och han lyckades hitta hem på egen hand. Han hade varit rädd, men drevs av ett galet bra lokalsinne. Hans farbror, näst äldste son, som snowbordade sig fram för att leta och hamnade längst ned i dalen, hann bli halvt förstörd. Han fick sen lift med en snöskoter halvvägs upp när han via telefonkontakt fått reda på att allt slutat lyckligt! 

Vi har kommit hem och packat upp, och det är också skönt. Tråkigt att här inte finns varken snö eller rimfrost och termometern visar sex plusgrader, men jag får ha detta på näthinnan;

Och nu ska jag (för sista gången i år) lyssna på julmusik medan jag lagar till en kycklingpasta. Julen är över för i år!