På torsdagseftermiddagar behövs jag ibland som farmor, då ett av tre syskon i barnbarnsskaran spelar bandy redan 15.45 och behöver skjuts av en förälder. Det är inte många föräldrar som slutar så pass tidigt. Men då går jag och hämtar de två småsyskonen på förskola och i förskoleklass och följer dom hem -, spelar lite spel, ritar eller leker och ser till att maten står på bordet strax före klockan 18, när storebror kommer hem.
Alltså en femåring kan vara så otroligt vrång och trilskas ena sekunden, för att nästa vara en tjänstvillig ängel!! Vi hade haft en argumentation om att han inte fick gå och klämma på julklapparna som mormor och morfar lämnat i föräldrarnas sovrum helgen som var, eftersom dom inte kommer träffas före jul. Det slutade med att jag bar ut honom och kittlade honom och försökte avleda honom. Vilket faktiskt lyckades, för han sa plötsligt att han ville vara med och laga middagen.
Och han var så väldigt duktig! Han släpade fram en stol och fick salta och olja pastavattnet och sätta på spisen. Sen skalade han tre morötter galant och tillslut skar han korvar i skivor och stekte i stekpannan. Lillasyster 3 år, fick duka.
Vid middagsbordet kom han på att han måste visa mig sin nya bandyhjälm med galler. Och då blev det ju extra roligt att prova att äta mat genom gallret.
När mamman sen kom hem med överfulla matkassar varav en bestod av 7 påsar chips, till storebrors kalas i morgon (han fyller 9 år). Ja då bröt 5-åringen ihop igen och tyckte att livet var orättvist.
Men då smet jag hem till maken, som är mera jämn i sitt humör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar