Har uttalat den meningen en del de senaste dagarna! Först i söndags, när jag upptäckte att jag tappat mitt bank-kort. Trodde det skedde på teatern, eftersom facken i min mobiltelefon, där jag förvarar korten, har en längre tid varit utslitna, men har jag gjort något åt det? Nix.... Det var bara att ringa och spärra kortet.
I morse när jag satt och åt frukost, undrade jag vad som låg i fickan på morgonrocken. Gissa?! Såklart bank-kortet. Hade haft mobiltelefonen i den fickan i söndagsmorse....
Sen skulle jag iväg på vaccination och hittade inte min hemnyckel. Jag letade i alla fickor jag haft på kläder under konserten igår kväll, men där var tomt. I ren frustration började jag slita ut grejer ur hall-garderoben. Och tänk; allra längst ner i lilla vovvens kvarglömda hundsäng, där låg min nyckel.
Maken hade tyst hört mina grymtningar och vredesutbrott och att jag flera gånger suckat högt; -JAG BLIR SÅ TRÖTT PÅ MIG SJÄLV!
Lite försynt sa han; -Men säg inte sådär om dig själv!
Så när jag kom hem från butiken med bara ett granatäpple, fast jag hade köpt och betalat för två. Eller när jag upptäckte att jag köpt fel olivolja, inte den på extrapris, utan en mycket dyrare. Ja, då var jag bara tyst och försökte tänka ; -Det är bara världsligt! Du är bara mänsklig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar