Nostalgi-tripp

En bit in i hösten frågade yngsta dottern mig om vi inte kunde göra en tripp till Stockholm "som vi alltid gjorde förr".

Jag minns hur min mamma och jag några gånger tog tåget till Stockholm och gick runt och tittade i affärer, fikade och shoppade, och hur mysigt jag tyckte det var. Så det började jag också göra med mina barn,  Ofta åkte vi hela familjen, då hände det  att vi sov över och passade på att gå och se någon musikal och besöka något museum. Men Ingrid och jag åkte en del själva, när storasyster tillbringade ett utbytesår i USA eller när hon var på någon av sina lång-resor, och det var det som Ingrid tänkte tillbaka på nu.  Det blir på ett särskilt vis, när man bara åker "tjejer".

Och så fort man kliver av tåget, så ska man till Vetekatten och fika! Det gamla kaféet från 1928, där man långt in på 70-talet, serverade kaffet i Blå Blom-koppar! Miljön har till viss del helt stått still här, och det är verkligen mysigt. Och välbesökt. Vi kom ändå relativt tidigt och fick en hel soffa för oss själva. Här satt vi och gjorde upp dagens plan!

Jag hade en lista på grejer jag skulle titta på, Ingrid hade också önskemål. Och som vi gick!! Gata upp och gata ner. In och ut ur butik efter butik. På Svenskt Tenn fick vi stå i kö för att komma in! För det var så otroligt mycket folk överallt. Ändå är det inte "black friday" förrän om två veckor och efter det ska julhandeln starta. Men köplusten verkade på topp redan nu!.

Dottern fick tag på det hon sökte på Svenskt Tenn och jag fick tag på "min present till mig själv" hos Chanel. Så vi hade två påsar med oss hem.

Och så hade vi hunnit med att vila trötta ben och äta lunch på Eataly,  den livliga italienska restaurangen och saluhallen som är inhyst i den anrika biografen Röda Kvarn från förra sekelskiftet. En jättelokal med enorma  kristallkronor och vackra originaltakmålningar. 

Och maten är bra! Det här är fjärde gången jag äter här och jag har alltid varit nöjd! 

Skrala inköp i förhållande till listan, men vi hade båda ett stort hål i våra plånböcker.......

Dock var helhetsbetyget över dagen 10 av 10!!

Nu sitter jag hemma i min ensamhet med lite dåligt samvete. Maken åkte nämligen på att vara barnvakt åt tre barnbarn från klockan 12 idag. Han var hemma hos familjen och stod och rullade köttbullar med 5-åringen när jag ringde och sa att jag klivit av tåget. Ändå valde jag att cykla hem till ensamheten. Blev faktiskt ganska trött. Vi hade uppnått en mils promenad och det frestar på att trava runt i affärer bland så fruktansvärt mycket människor!

Men jag tänker att vi är kvitt. Alltså maken och jag. För han försökte avstyra mitt städande av huset igår, tyckte inte att det behövdes och sa att han får dåligt samvete av att jag städar och han sitter och läser. 

Nu är det min tur att sitta och njuta av stillhet och tystnad!

Chat GPT beskriver samvetskval;

Känslan av att ha gjort något man inte borde, följt av en inre rättegång där man själv är både åtalad, vittne, domare och bödel. Och domen? Livstids ältande.....

Men jag tror inte jag kommer att älta så länge. Tänker hälla upp ett glas vin och värma på lite middagsrester från igår!

 

Även mörka dagar kan guldkant få!

En ledig, regnig torsdag i november. Vad passar bättre än ett bio-matiné-besök?!!

Kärlek över Tanger, en film jag läste om när den kom, och direkt insåg att jag ville se. Men så kom så mycket emellan, och nuförtiden är filmer aktuella så korta perioder, så nu var det sista chansen om vi skulle hinna. Gå på bio klockan 13.40, när gjorde man det senast??

Hörde av mig till goda vänner och föreslog att vi gemensamt skulle gå på filmen och sedan passa på att se "Allt ljus på Uppsala". En ljusfestival som, sedan ganska många år, förvandlar Uppsala centrum till ett landskap av levande ljuskonst.

Filmen var riktigt mysig, varm och trivsam, dock med ett lite snöpligt slut. Vi, alla fyra i pensons-åldern, var absolut målgruppen. Vi var dessutom den enda publiken i hela  biosalongen!!

När filmen var slut hade visserligen mörkret sänkt sig över staden, men dessutom föll ett intensivt regn, vilket inte direkt inbjöd till att gå runt och titta på ljuskonst.

 

Maken föreslog istället ett besök på Taps Wine Bar på St Johannesgatan, ett stället som vi länge tänkt besöka, men som aldrig blivit av.

Skulle säga att det blev en perfekt avslutning på denna trivsamma eftermiddag. Vinsortimentet är enormt och många sorter finns på tap. Inredningen är enkel men charmig, priserna helt ok.

Här flöt samtalet lätt och tiden snabbt, och nu är  vi tillbaka i hemmets lugna vrå och jag håller på att laga middag.

Novemberregn och himlen grå,

men även mörka dagar kan guldkant få!

Hur många taggar har en igelkott?

Hur många taggar har egentligen en igelkott?

Plötsligt slogs jag av den undran, idag när jag satt vid köksbordet  och roade mig med att brodera små igelkottar. Dom är broderade på lappar som är 6 x 6 cm, och ska senare sys in på lapptäcket jag håller på att sy.

Sen tänkte jag på maken. Han har två dagar i rad gått på på Uppsala Universitet och lyssnat på sk installations-föreläsningar av och med de blivande professorerna.

Det har rört ämnen allt ifrån molekylär cellbiologi, mikroekonometri, geofysik och barn och ungdomspsykiatri. Nyss cyklade han iväg på en av tre kurser han går på senioruniversitetet. Idag Handens intelligens. Han går också på Röntgen och Tillståndet i världen.

Tänk så olika intressen man kan ha!! 

Man kan inte värdera, bara konstatera, att alla är minst lika bra, så länge den enskilda människan är nöjd och trivs.

Även om kanske mänskligheten i stort förmodligen har mer nytta av det som maken intresserar sig för, så är det lilla som jag sysselsätter mig med, mer till nytta och gagn för mig själv. Och det får vara gott nog!

 

 

Igår roade jag mig med att baka skorpor (vilket också kommer maken till gagn),

och så var jag och kallbadade!

På kvällen fick jag kärt besök av den sista lärarstudenten jag hade som yrkesverksam. Jag gick en handledarutbildning  och hade sedan med jämna mellanrum studenter under deras praktikperioder på sin lärarutbildning. Det var väldigt stor variation på intresse, ambitioner, social förmåga och kunskap, men jag fick verkligen sluta med "flaggan i topp". Angelica var fenomenal på alla plan och dessutom hade vi väldigt trevligt tillsammans. Därför blev jag jätteglad när hon hörde av sig häromveckan så jag bjöd över henne på en fika, och vi satt i över tre timmar och pratade. Nu har jag blivit utbjuden till hennes sommarstuga i sommar och vi har sagt att vi ska hålla kontakten lite oftare.

Ikväll ska jag äntligen få träffa mina slöjdlärarkollegor på 7 Flaskor för drinkar och prat. En har varit långtidssjukskriven, så nu har vi inte setts sedan i slutet på vårterminen.

 Vi har massor att ta igen och prata om.

Och innan det är dags att cykla dit ska jag fortsätta brodera igelkottar. Har 28 stycken kvar innan jag är färdig.

Ps. En igelkott har mellan 5000 och 7000 taggar på ryggen, dom är ungefär 2-3 cm långa. Egentligen är det ombildade hårstrån som är fyllda med luft för att vara lätta. Taggarna byts ut successivt under igelkottens liv.

 

Om längtan!

Att längta efter saker har aldrig riktigt legat för mig. Visst, när jag var liten så längtade jag förstås till julen, eller till påsken eller midsommar, jag gillade helger när vi samlade familj och släkt.

Men i 16-årsåldern läste jag Vilhelm Mobergs "Din stund på jorden", vilken berörde mig djupt, i mina tonårstankar om liv och död. Och jag förstod hur viktigt det är att ta tillvara varje stund. Ett mantra som jag tjatat hål i huvudet på mina barn med; Dagen idag den är din.

Sen kan det såklart komma stunder när man ändå längtar. T ex den här perioden i skolans värld (när jag jobbade) om det var någon tung dag med jobbiga lektioner, eftermiddagsmöten, kanske utvecklingssamtal och dokumentation, då minns jag att jag tänkte -medan jag bäddade sängen på morgonen- jag längtar till jag får gå och lägga mig ikväll!!

Och i natt när jag vaknade och hade svårt att somna om och tankarna började snurra, då längtade jag till det skulle bli morgon, så jag fick gå upp och sätta mig vid symaskinen!!

Den där skaparlusten kan pocka på alldeles väldigt ibland! Det hände ofta när jag gick textillärarutbildningen och höll på med olika projekt att jag längtade till nästa dag när jag fick fortsätta med att spinna, att väva, att brodera, att sy osv.

Men den längtan betyder ju inte att man ogillar nuet, och det är väl där skillnaden ligger. 

Jag älskar mitt liv precis som det är och tycker att jag verkligen har det hur bra som helst. Att jag befinner mig på rätt plats; i livet, i mig själv och i världen!!

Det blev morgon och vi startade som vanligt på måndagar med gym, Sen dusch, kaffe och tidningsläsning. Men sen hamnade jag vid symaskinen och projekt lapptäcke går så sakteliga framåt. Och det är så roligt! 

Viktigt dock att tänka på att ta pauser och hinna med att vistas ute i dagsljus, nu när dagarna blir kortare och kortare. Jag trodde att solen skulle gå ner vid 16, så jag klädde mig för en promenad vid 14.30, men den gick ner redan 15.35, så det började skymma innan jag kom hem! Det börjar bli dags att plocka fram reflexer alltså!! 

Och i detta nu, börjar jag längta efter att stoppa i mig middagsmaten som står på spisen och puttrar!

Och som Sofia Sievertsdotter skriver;

Den innersta längtan är en längtan hem. Inte längre bort, inte högre eller bättre, utan hem. Här simmar fiskarna fritt, här är tiden oviktig, här slätas ansiktet ut och här är friheten lika naturlig som andetagen. Här finns självkärleken, medmänskligheten och alla nyanser av lycka och frid. Här finns tid att sitta ned och insupa havet, ängarna och svaren. Här finns utrymme att lyssna till meningar som vill avslutas,. Hemma finns tid att göra upp med det gamla, för det nyas skull. Kraft att öppna upp flöden som vill simma. Skärpa, att täppa till hål som läcker liv och visdom att uppskatta att hemma är där hjärtat är.

 

November-projekt

Nu knackar kylan på fönstret, och med den kommer dessa fantastiska konstverk i form av rimfrost-rosor. Hela landskapet blir så vackert när rimfrosten tar sitt grepp om naturen. Jag tog en eftermiddagspromenad och i skuggan var det rimfrost-drivor hela dagen.

Men för övrigt så höll jag mig inomhus, trots det vackra vädret. Har en del projekt som måste startas och färdigställas i november, så jag höll mig i mitt egna skapar-rum och planerade, skissade och gjorde måttangivelser för ett nytt lapptäcke. Det är ju snart dags för barnbarn nummer sju, och ett eget lapptäcke är tradition att ge från farmor/mormor.

Sen hade jag lovat sy ett förkläde till yngsta barnbarnet, som mamman kan lägga i en adventskalender tillsammans med pepparkaksformer. Och det var ett så roligt projekt, särskilt broderandet!

Startade även upp ett nytt  virkprojekt som får göras parallellt med lapptäcket. 

På kvällen var vi bjudna på middag hos goda vänner, så lagom till att kyrkklockorna ringde till helg så trampade vi iväg och kom tillbaka  hem först en timme efter midnatt.

Jag har fortsatt idag med att skära till alla tygbitar till lapptäcket men nu inväntar jag barnbarn som behöver passning och så blev vi bortbjudna på middag även ikväll, så nu blir det inte så mycket mer gjort med mina november-projekt.

 

Behåller "Italien-känslan"

 Så har man gymmat, tvättat, handlat och storstädat huset, och för att man inte alldeles ska förtränga "Italien-känslan" så har jag fixat iordning en charkbricka och korkat upp en flaska prosecco.

Ska strax ropa ner maken, sätta på en spellista med italienska klassiker och så ska han firas med paket!

Hade beställt en jacka på nätet som kom medan vi var borta och idag köpte jag en flaska mörk rom.

Jag har en färgstark make och han ska firas med färg och starka attribut, skrev jag på kortet.

När vi skulle upp och fjällvandra i september, köpte jag en orange regnjacka till mig själv och maken älskar orange. Han var t om och kollade om jackan fanns i herrstorlek, det gjorde den inte i butiken i stan. Men jag hittade den på nätet och nu är den inslagen och jag hoppas han blir glad.

Sen tänker jag att vi ju inte behöver bära dom samtidigt. Har lite svårt för par som bär likadana kläder, det får mig att tänka på husvagnscamping anno 70-talet, när man ofta såg hela familjer gå omkring i likadana träningsoveraller....

Och rommen räknar jag med att vi ska korka upp till i kväll. Jag har förberett en fisksoppa som står och sjuder i detta nu och så tänker jag en klick chokladglass och ett glas rom till dessert.

Man har ju vant sig vid att äta antipasto, primo piatti, secondo piatto, contorno, dolce samt caffé och en Digestivo..... 

Tiger-mormor och dagar i Rom

 

Under förra veckan hängde vi med den här sötnosen och då var det lek, lek och lek som gällde. Fantasi lider hon ingen brist på och man får hänga med i svängarna. Än är man i en båt på sjön för att i nästa sekund bli jagad av monster. En favoritlek som återkom så gott som varje dag var att vi var en tigerfamilj. Lilla Majken var tigerbarn och jag var omväxlande tigermamma eller tigermormor.

I lördags förmiddag turades vi om att packa resväskorna och på eftermiddagen fick vi skjuts av yngsta dottern till Arlanda. Vi hade bokat en november-resa till Rom, över makens födelsedag. 

Det är verkligen en storslagen stad med så fantastiska byggnader, historiska lämningar, vackra kyrkor, god mat och mängder av folk. Jag har varit här för  kanske 15 år sedan, fick följa med maken som var på kurs, och det sammanföll med en utomhuskonsert med Paul Mcartney vid Colosseum - vilket var helt magiskt, med en halv miljon människor på plats! 

Men Rom var trevligt även den här gången, på ett annat sätt.

Vi har gått och travat kors och tvärs över hela stan. Så pass att det kändes som jag hade foglossning, en kväll när jag reste mig från middagsbordet....

Och så passade vi på att fira den här mannens 71-årsdag igår! En makalös man, om ni frågar mig!

Födelsedagen firades i Ostia Antiqua, en övergiven stad strax utanför Rom vid Tiberns inlopp från havet, från före Kristus, fantastiska lämningar och ruiner över ett stort område. Här tillbringade vi 4-5 timmar och avslutade med ost och chark-bricka till en sen lunch.

Italiensk mat är lätt att tycka om och maken påstår att han gått upp 3 kg sedan i söndags.

Vi har i och för sig ätit frukost, och där serverades förutom bröd med pålägg, yoghurt och småvarmt även mängder av olika sorters pajer, croissanter, mjuka kakor och wienerbröd, vilket han plockade på sig en hel del av.

Middagarna blev vid 20-tiden och bestod ofta av olika sorters pasta och rödvin förstås. Vi blev nog aldrig besvikna, åt middag på små trivsamma kvarterskrogar i närheten av hotellet, då vi gått så långt under dagarna, så ville vi ha nära på kvällarna.

I morse blev det taxi till flygplatsen och så loungen i ett par timmar innan flyget skulle gå. Inte så dåligt att dricka en GT och läsa bok kl 11 på förmiddagen....

Och Sverige välkomnade oss med en vacker solnedgång när vi gick ner för landning.

Vi tog tåg och buss från Arlanda och nu har vi packat upp och duschat och ska stoppa i oss lite middag.

Det är fantastiskt att ha möjlighet att kunna resa bort och det är också skönt att komma tillbaka hem.