Om längtan!

Att längta efter saker har aldrig riktigt legat för mig. Visst, när jag var liten så längtade jag förstås till julen, eller till påsken eller midsommar, jag gillade helger när vi samlade familj och släkt.

Men i 16-årsåldern läste jag Vilhelm Mobergs "Din stund på jorden", vilken berörde mig djupt, i mina tonårstankar om liv och död. Och jag förstod hur viktigt det är att ta tillvara varje stund. Ett mantra som jag tjatat hål i huvudet på mina barn med; Dagen idag den är din.

Sen kan det såklart komma stunder när man ändå längtar. T ex den här perioden i skolans värld (när jag jobbade) om det var någon tung dag med jobbiga lektioner, eftermiddagsmöten, kanske utvecklingssamtal och dokumentation, då minns jag att jag tänkte -medan jag bäddade sängen på morgonen- jag längtar till jag får gå och lägga mig ikväll!!

Och i natt när jag vaknade och hade svårt att somna om och tankarna började snurra, då längtade jag till det skulle bli morgon, så jag fick gå upp och sätta mig vid symaskinen!!

Den där skaparlusten kan pocka på alldeles väldigt ibland! Det hände ofta när jag gick textillärarutbildningen och höll på med olika projekt att jag längtade till nästa dag när jag fick fortsätta med att spinna, att väva, att brodera, att sy osv.

Men den längtan betyder ju inte att man ogillar nuet, och det är väl där skillnaden ligger. 

Jag älskar mitt liv precis som det är och tycker att jag verkligen har det hur bra som helst. Att jag befinner mig på rätt plats; i livet, i mig själv och i världen!!

Det blev morgon och vi startade som vanligt på måndagar med gym, Sen dusch, kaffe och tidningsläsning. Men sen hamnade jag vid symaskinen och projekt lapptäcke går så sakteliga framåt. Och det är så roligt! 

Viktigt dock att tänka på att ta pauser och hinna med att vistas ute i dagsljus, nu när dagarna blir kortare och kortare. Jag trodde att solen skulle gå ner vid 16, så jag klädde mig för en promenad vid 14.30, men den gick ner redan 15.35, så det började skymma innan jag kom hem! Det börjar bli dags att plocka fram reflexer alltså!! 

Och i detta nu, börjar jag längta efter att stoppa i mig middagsmaten som står på spisen och puttrar!

Och som Sofia Sievertsdotter skriver;

Den innersta längtan är en längtan hem. Inte längre bort, inte högre eller bättre, utan hem. Här simmar fiskarna fritt, här är tiden oviktig, här slätas ansiktet ut och här är friheten lika naturlig som andetagen. Här finns självkärleken, medmänskligheten och alla nyanser av lycka och frid. Här finns tid att sitta ned och insupa havet, ängarna och svaren. Här finns utrymme att lyssna till meningar som vill avslutas,. Hemma finns tid att göra upp med det gamla, för det nyas skull. Kraft att öppna upp flöden som vill simma. Skärpa, att täppa till hål som läcker liv och visdom att uppskatta att hemma är där hjärtat är.