Odödlig, ung och snygg

Det händer något med ungdomarna i skolan när vårterminen närmar sig sitt slut. Man kan nästan ta på känslan. Dom vädrar frihet och dom är odödliga (precis som Samir o Viktor sjunger i sin nya låt; Hela kroppen skriker odödlig, man vill bara vara ung och snygg...)
Det blir på ett sätt mer gemenskap, men också mer rivalitet och irritation. Det händer saker. Dumma saker och bra saker.
En bidragande orsak till uppbrotts-stämningen är väl det stora teaterprojektet Nyckeln till mitt hjärta som har haft uruppförande med fyra föreställningar under veckan. Det är så roligt att få se ungdomarna som skådespelare, dansare, sångare och musiker. Så modiga. 
Niorna pratar om den kommande balen och om avslutningsfester. Plötsligt älskar man sin klass över allt annat och det är vemodigt att slutet är nära. Jag höll idag ett litet tal till mina två "fredags-nior" och flera elever började gråta. Känslorna ligger utanpå. Inget är "lagom" allt är "stort".

Nog minns jag avslutningsbalen i min egen årskurs nio. På Upplands nation. Jag fick äntligen dansa tryckare till David Bowies "Life on Mars" med Mikael. Jag var också odödlig, ung och snygg.

Just ikväll, efter en lång, intensiv, arbetsvecka, känner jag mig väl mer dödlig, och inte fullt så snygg.
Men visst skulle jag vilja dansa. Dock får jag nöja mig med att titta på Let´s dance och sukta efter att kunna dansa så bra som Kristin Kaspersen. Och med den energi hon utstrålar är hon både snygg och verkar odödlig.....