"Ge mig nyckeln till ditt hjärta", så lyder Gullvivans betydelse när du ger bort en dylik.
Den här buketten plockade jag utanför tomtgränsen, och gav till mig själv efter jobbet och innan middagen!
Tänkte när jag cyklade hem vid halvsex-tiden, att det är bra synd att just den allra vackraste perioden på året, då när allt spricker ut och när det doftar som bäst, det sammanfaller med den period då det är allra mest att göra på jobbet.
Men kanske är det för att man efter jobbet, ska lockas att gå ut i naturen. Kanske plocka några gullvivor, ta en promenad eller bara stå och glo på allt det vackra och andas. För visst är man trött, men samtidigt får man mer energi av naturen.
Sofia Sievertsdotter skriver så vackert om just naturen;
Skog och mark kan omfamna oss var vi än bor och vi kan finna gas och broms mellan acceptans och allvar. Naturen bär oss i sin famn, precis som den bär sädesärlor, ekorrar och förgätmigej. Den är en hamn som alltid väntar och längtar. Den förstår att vi inte alltid har tid, men sörjer varje dag utan oss.
Att låta sig omfamnas av naturen är att veta att man är älskad. Det är att ha tillit till utomhusluftens kraft och solens värmande strålar. Det är att ge tid till grönskan och regelbundet finna vila för öron, ögon och själ.
Vad som än ligger framför oss vill landskapet lyfta nästa steg. Vad som än ligger bakom oss kan skog och hav läka det som smärtat. Vilka svar vi än väntar på bär naturen ledtrådar och visdom i sin famn.
Och hur var det nu med nyckeln till mitt hjärta?
Den fick min käre make för ganska många år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar