Inte ofta, men någon gång emellanåt, händer det att jag vaknar och känner mig ledsen. Det kan vara något gammalt som kommer upp till ytan och parkerar i mitt huvud, det kan vara en känsla eller sinnesstämning som plötsligt bara finns där.
Igår var det en sådan dag.
Jag hade en massagetid på förmiddagen, tänkte att den skulle hjälpa till att muntra upp mig. Dock visade det sig att hela min vänstra kroppshalva var stel och bångstyrig, och hela massagen, från nacken ner till låret, bara var smärtsam. Nu vet jag att det gör gott efteråt, men just då var det ingen njutning.
Efter lunch åkte maken och jag och handlade mat och på väg ut till bilen läste jag på två olika löpsedlar; Gå dig smal och Gå dig lugn.
Ok. tänkte jag, kanske kan jag gå mig glad!!
Sagt och gjort, jag kopplade vovven och gav mig iväg. Det var sol och ljumma vindar. Först tänkte jag mig en promenad upp till hundhagen och så runt i skogen hemåt igen. När jag kom till hundhagen så var det två stora Amstaff-hundar som lekte och stojade och lilla Majsan satte svansen mellan benen bara vi kom i närheten av grinden. Så jag fortsatte istället gå. Och gå, och gå och gå.
Första två timmarna var det bara underbart, jag styrde kosan mot Lyssnarängsbadet och promenerade längs med Mälaren där det var lätt att andas och jag kände hur livsglädjen kom tillbaka. Doften av våt mylla och höstlöv som signade ner över skogsstigen längs med elljusspåret i Sunnersta var också ljuvlig. Fyrisåns spegelblanka vatten in mot stan och fågelsträcken som plötsligt drog iväg över himlen var som en lisa för själen.
Men så började musklerna i kroppen ge sig till känna, där det ömmat under massagen, där blev det nu stelare och stelare. Maken skulle laga mat till klockan sju, men jag insåg att jag inte skulle hinna hem tills dess, så jag fick ringa och meddela att jag nog missbedömt min promenadsträcka.
24 km och 4 timmar senare, stapplade jag innanför dörren. Tog en varmdusch och satte mig till bords (trekvart försenat) för middag. Då var jag trött!
Mat, en smårolig film och sen i säng kl 22!!
Idag var humöret som vanligt igen, om dock kroppen var extremt stel och det värkte i musklerna.
Vi har ägnat dagen åt att "plocka bort sommaren" och städat förrådet. Jag har sytt ihop dopmössan och dopkragen för att prova storleken ikväll när sönerna med familjer kommer hem på middag.
Dags för mig att börja förbereda för denna nu med det samma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar