Arbetsdagen var idag två timmar kortare än vanligt pga friluftsdag. Jag har vistats 5 1/2 timme på Fyrishov tillsammans med 150 ungdomar som tränat livräddning, simmat och lekt i äventyrsbadet. Känner mig tacksam för att jag inte jobbar som badvakt! Den värme, luftfuktighet och ljudvolym som råder i ett badhus gör en alldeles slut!
Skulle skynda mig hem, eftersom killen som ska rita om vårt kök skulle komma klockan tre. Dessvärre hade jag punktering på framdäcket så det blev till leda cykeln och promenera hem. Jag småsprang mot slutet och kom precis samtidigt som "köksLasse". Han tog mått och gjorde en grovskiss och jag berättade om mina önskemål. Nu är det bara att vänta på detaljskiss/förslag och jag känner mig mycket förväntansfull.
Efter en stor kopp kaffe gick jag ner i källaren och gjorde om/gjorde rätt med vävstolen. Sedan fick jag ta itu med all annan bråte som fyller rummet. Klippta trasor, oklippta trasor, vävgarn i 10 lådor, ospunnet lin, ull av olika sorter, stick- och virkgarner, tyger, knappar, band och spetsar, påtbrädor, bandgrindar, vävramar, knyppeldyna med alla tillbehör, snäckor, pärlor, färger för olika ändamål, penslar, gips, glitter, mönster, mönsterpapper, böcker mm mm. Med avbrott för middag har jag hållit på att sortera och flytta om hela eftermiddagen/kvällen. Och jag försöker vara duktig och sortera bort saker, men det är inte så lätt. Jag kan lätt bli lite nostalgisk över saker. T ex har jag en halv låda fylld med lappar, ett projekt påbörjat, men ej avslutat, av min mamma. Hon har med sirliga stjälstygn broderat namn och födelsedatum på sina far- och morföräldrar och så varje namn i stigande led på varsin lapp ända fram till att hon dog 2010. Hade hon tänkt göra ett lapptäcke tro? Jag kommer förmodligen aldrig att göra något av dem, men att slänga dom kändes omöjligt.
Ibland förbannar jag ekorren i mig!
Jag skickade en snapchat till dottern med en vy över det kaosartade rummet och skrev: "Oj vad ni får mycket att rådda i när jag dör". Fick tillbaka en bild på en arg dotter som skrev; "Sådär säjer man inte".
Rummet börjar, sakta men säkert, bli användbart. Får försöka prioritera tid och beta av alla mina lager av grejer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar