Fundering på kvällskvisten!

Dom där sekunderna som går medan man väntar på att datorn ska gå igång, eller att en sida ska komma upp. Tänk så frustrerad dom kan göra en.
Ännu värre om det bara "står och tuggar", men ser den där cirkeln snurra och snurra, men inget händer. Visst var det förresten ett timglas förut?
Och ändå är det en så kort, kort tid det egentligen rör sig om.
Jag menar, förut när man skulle slå upp ett ord. Först fick man gå till bokhyllan och leta reda på vilken av uppslagsverken som ordet skulle finnas i. Sedan skulle boken lyftas ned och det skulle bläddras och letas innan man hittade rätt.
Men då förväntade man sig inte att det skulle gå på nolltid. Nu har vi blivit så bortskämda och ska ha all information direkt.
Fortare och fortare ska allt gå.
Det är därför det är så skönt med handarbete. Där förväntar jag mig inte att det ska gå fort, det får ta den tid det tar, utan att jag känner frustration.
Jag tutar hela tiden i mina elever det. Dom behöver inte stressa på slöjden, dom behöver en kontrast till resten av tillvaron.
Simma lugnt!