Klagovisa!

Så här i början av januari är det verkligen inte skoj att möta sitt ansikte i spegeln om morgnarna.
Inte minsta gnutta till färg, om man nu inte kallar likblek för färg. Mörka ringar under ögonen. Stort, äckligt munsår på läppen. Blemmor på kinden och en jättestor mitt på näsan-den är iaf färgglad; stoppljusröd. Håret hänger stripigt, glanslöst, platt och när man drar borsten igenom, så blir det knastrigt, elektriskt och några strån smetar runt ansiktet, några står rakt ut. vågrätt från huvudet!

Så har vi dom grå stråna och rynkorna, (fast det har inget med januari att göra) bara att acceptera, jag vet. Läste någonstans att rynkorna bara är bevis på att man levt, ett slags fartränder efter skratt, gråt, ilska och glädje.

Ja, ja. Jag borde verkligen inte vara så fåfäng och klaga, men nu råkade det vara en sådan dag idag.

Helgen är här. Imorgon åker jag till Västerås för att umgås med brorsdöttrarna. Återkommer på söndag med en rapport!