Tankar på avvägar

Det är konstigt med tankar! Särskilt när man tänker dom på gränsen mellan vaken och sömn.
Jag börjar alltid mina morgnar med lite mjukyoga i sängen, och så tänker jag att jag ska tänka positiva och tacksamma tankar inför dagen. När jag då börjar på en sådan tanke, samtidigt som jag sträcker ut kroppen i  t ex spiralvridning. (för att morgonenergin sakta ska fortplanta sig från mitt bäcken upp genom hela ryggraden till nacken/hjärnan) så kan den tanken plötsligt hoppa över i en helt galen tanke. En tanke som inte alls handlar om att jag är tacksam för morgonljuset utan plötsligt är jag hos en elev och vad han/hon berättade. Kunde jag ha svarat annorlunda? Eller så är jag i tvättstugan hemma. Borde jag hinna tvätta ylletvätten idag? Eller så är jag hos dottern i Australien. Tänk om hon blir översköljd av en våg och underströmmar när hon tar surfinglektioner. Eller så försöker jag lösa mysteriet med hur jag borde leva mitt liv, och plötsligt är jag i dvala och kommer på slingervägar långt ifrån all ära och redlighet. Jag slumrar till och vaknar efter en kvart med halva kroppen bortdomnad.....
Sådär går det på helgerna när jag kan ligga kvar och dra mig. Vardagmorgnar är jag mer fokuserad. Fokuserad på positiva tankar, fokuserad på andning och sträckning av olika kroppsdelar. Fokuserad på  tankar typ; "jag ska ta vara på de timmar jag nu får. timmar med mina nära och kära, med dem som jag möter och umgås med på dagens resa"
Imorse blev det "tankeurspårning" medan jag mornade mig. Maken gick upp strax efter 06.00 för att bege sig med friluftsfrämjandet och "reka is". Jag låg kvar och drog mig och tankarna "hamnade på avvägar".
Men det blev en bra dag i alla fall. Jag gick på yoga, jag bakade tunnbröd, jag tvättade, sydde, planterade pelargoner, fikade i vårsolen tillsammans med yngsta dottern och jag gick på bio och såg en bra film "Kvartetten".