Nu är hon igång igen!
Yngsta dottern och jag var på ett spinningpass tillsammans ikväll, och när vi promenerade hem började hon med övertalningsförsöken att skaffa hund. Igen! För vilken gång i ordningen?! Hon började när hon var 7-8 år och snart fyller hon 18! Vi har haft kanin och vi har haft undulater, men inget går naturligtvis upp mot hund.
Jag minns hur det var när jag tjatade på min mamma, för jag ville också väldigt gärna ha en hund. Tillslut sa min mamma något dumt; hon lovade att vi skulle skaffa hund om vi flyttade till villa. När jag var tretton år, flyttade vi till en villa. Det var bara det att då fanns det inga pengar kvar till att köpa hund. Jag blev väldigt besviken!
Sedan har det gått i vågor, för egen del. Jag har väl insett hur mycket arbete och hur stort ansvar det faktiskt är att skaffa sig hund. För ett par år sedan var jag väldigt på, gick en "skaffa hund-kurs", läste massor av böcker, ringde till uppfödare och svarade på annonser. Fick dock inget support från maken, för han vill inte alls ha någon hund.
För ett par veckor sedan var äldste sonen och flickvännen och tittade på valpar, för nu börjar dom bli sugna. Och det gav nytändning till dotterns önskan. Så här står vi nu igen. Men jag är väldigt ambivalent!
Måste också dela med mig av en "ny teori" angående tidsuppfattning!
Hade igår en elev som skulle med en buss, men som stod kvar och pratade i klassrummet trots att bussen skulle gå om fyra minuter. Jag föste henne mot dörren och sa att hon måste skynda sig för att inte missa sin buss; hon skulle på ett viktigt möte! -Det är lugnt, jag hinner, sa hon. Idag kom hon upp och pratade och plötsligt så utbrister hon; -Du, förresten, nu har jag kommit på att eftersom du är så gammal, så tycker du att fyra minuter är en kort tid, och du trodde att jag hade bråttom. Men eftersom jag bara är 15 år, inte har levt så länge som du, så är fyra minuter jättelång tid för mig!!
Vad svarar man på det???
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar