Lejoninnan i mig

Vi lever i ett samhälle med många olika typer av människor. Man måste ha respekt för olika människors sätt att tro, leva och tänka.
Det är lätt att tänka att JAG är normen. Hur jag tänker och tycker är det rätta, det riktiga sättet.
Så är det naturligtvis inte alls.
Ju äldre jag blir, desto mer förstår jag att det inte bara finns EN sanning. Det finns lika många sanningar som det finns människor på jorden. Alla utgår vi ifrån våra egna tankar, våra egna liv.
Samtidigt vill jag värna om de mina. Ingen får t ex göra mina barn något ont! Även om mina barn börjar bli vuxna och tar vara på sig själva.
Men om jag vädrar  fara  vaknar lejoninnan i mig och börjar morra.
Om hon sen går till attack återstår att se.
Först vill hon helst se om det går att medla. Lugn och kontroll är hennes ledord.
Hon föredrar fred framför krig. Faktum är att hon är rädd för kriget. Men om det behövs, då tvekar hon inte att gå till attack!

Idag har jag träffat mina bästa syskon med  delar av familjer på en trevlig påskmiddag i Västerås. Jag tycker om när vi samlas, äter gott, pratar och skrattar, umgås. Då mår jag bra och känner mig rik!
Imorgon ska vissa från idag och en del andra släktingar samlas igen, då fyller min yngsta lilla flicka 18 år!
Har en del att fixa med imorgon, så därför blir det godnatt nu-även om sommartiden, som inträdde i natt, gör att jag känner mig rätt pigg fortfarande. Det är några dagar som man går och säjer till sig själv "jaha, nu är klockan 23.30, men egentligen bara 22.30"

Påskaftonspyssel!

Det började med att vi hittade ett vackert, quiltat överkast i ljusrosa på Himlas outlet i torsdags. Köpte den till dottern i förskottsfödelsedagspresent. Det  passade perfekt till hennes rosa tapet, så det svarta överkastet åkte bort. Nu krävdes nya gardiner, bort med dom vinröda in med vita, skira linnegardiner. Plötsligt blev lampskärmarna på kristallkronan helt fel. Så kvällen ägnas åt att sy nya lampskärmar framför Sex and the City 2. Nu återstår att se om det är något mer som behöver ändras. Men det blir inte gjort ikväll!

Långfredag

Gräddade amerikanska pannkakor till frukost. Vi åt dem med lönnsirap, bär och smör. Smaskens!!
Dottern gick till ett av sina städjobb och själv städade jag här hemma. Vi helgade alltså inte vilodagen....
.
Vi har alla dessa kristna traditioner, högtider och seder, men att kalla oss troende är nog att ta i. Jag tycker mycket om kyrkorummet och går gärna på gudstjänst någon gång ibland. Jag kan en hel del psalmer utantill. Jag kan trosbekännelsen och Fader vår. Jag är döpt, konfirmerad och gift i kyrkan. Mamma bad alltid aftonbön med mig när jag var liten. Det har hänt att jag själv bett med knäppta händer.
Men jag skulle inte kalla mig religiös. Jag skulle inte heller kalla mig ateist.
Det kristna budskapet har mycket gott att komma med, men jag tycker inte om det fördömande. Var och en får tycka vad han eller hon vill. Men tron får inte göra skillnad på folk. Tron får inte göra folk till fanatiker som hävdar att en speciell tro är det enda rätta.
Anledningen till mitt grubbleri just nu är att vår dotters pojkväns familj är muslimer, och nu vill pappan förbjuda pojkvännen att träffa dottern.
För mig är detta så totalt främmande och märkligt!
"Vem ska jag tro på, tro på, tro på när
tro på när allt är så här
jag hoppas ändå på ett lyckligt slut" (Tomas di Leva)

Skärtorsdag

Sista arbetsdagen för påsklovet ; HURRA! Det ska bli så skönt, så skönt att vara ledig i 10 dagar!

Dottern och jag inledde lovet med att ta en sushi-lunch på stan innan vi åkte för att handla påskmaten. Jag var glad att vi var två för det var mycket folk i butiken, massor av små söta påskkärringar, påskharar och påskgubbar. Var man utklädd och kom till Ica Maxi idag så fick man ett påskägg fyllt med godis. Det är ju den dagen idag. Skärtorsdagen, när alla häxor flyger till Blåkulla! I vår familj har man alltid kallat den som sover längst den här dagen för "skärkorv", tror att det är något sörmländskt. I morgon blir man "långlat", på lördag "påskmuren", söndag "påskloska" och på måndag "annandagskrycka". Tyckte det var spännande när man var barn, och man var mån om att komma upp före den sista!

Att det heter skärtorsdag kommer sig visst av att Jesus tvättade fötterna på sina lärjungar den här dagen! Skär hade något med rena att göra.

Jag har också renat mig, tog ett långt varmbad nu ikväll och bara njuuuuuuter av ledigheten framför mig!!

Tankar är bara små frön som far runt i kosmos!

Så skrev Sanna Ehdin på sin blogg. Hon skriver också om vikten av tid för reflektion och menar att skrivandet är viktigt. Det är när först när vi skriver ner våra tankar som vi fångar dem.
Jag tycker om den tanken! Har själv ett stort behov av att få tid att reflektera och jag skriver gärna, både här på bloggen och i en vanlig dagbok. Det skapar ordning och reda i tankekaoset som ibland bildas i hjärnkontoret.
Jag har massor av gamla dagböcker. Ibland roar det mig att slå upp och läsa vad som hände just den här dagen för 3 år sedan, för 7 år sedan eller ännu längre tillbaka.  Ofta har jag beskrivit en känsla, eller ett sinnetillstånd som jag kan bli förvånad över att ha känt. För man glömmer-och ibland är det väl tur ATT man glömmer. Ibland glömmer man tyvärr misstag man gjort, och så gör man dem igen.
Jag tänker att jag ska slänga mina dagböcker, inte lämna dom efter mig.
 Har en hög med dagböcker efter min mamma som jag tog rätt på när hon dog. Har läst en del, men mamma var ingen "känslobeskrivare", hon skrev kort och gott vad hon gjort varje dag och hur vädret var. Där hade jag önskat att hon beskrivit sina känslor, jag hade gärna velat "komma bakom" den där praktiska, husliga mamman och möta kvinnan med tankar och funderingar.
Och då kunde man ju tänka att jag vill lämna mina dagböcker efter mig för att mina barn ska få "komma bakom" mig. Men då känns det plötsligt för privat! Dessutom vill jag tro att jag är ganska öppen med mina känslor och tankar mot mina nära och kära. Ibland har jag känslan av att dom tycker att jag är FÖR öppen.....
Fortsätta skriva kommer jag att göra så länge jag lever, och det är svårt att veta NÄR det är dags att slänga dagböckerna. Vill ju ha kvar och läsa i dem då och då-och när man ska dö vet man ju inte. Tack och lov!

Facebook, vilken tillgång!

På en blogg som heter "Kurbits-din slöjdkompis i inredningsvärlden" hittade jag väldigt vackra brickbord i olika modeller. När jag läste närmare, upptäckte jag att dom var tillverkade av en snickare som heter Bengt Hjertén i Falun.
I slutet av 70-talet gick jag några 5-veckorsutbildningar på Stenebyskolan i Dals Långed. Läraren på träslöjdsutbildningen hette Bengt Hjertén. Vi hade mycket roligt tillsammans i gruppen och fick bra kontakt, några år senare flyttade han tillfälligt till Uppsala och då umgicks vi en del. Nu blev jag så nyfiken! Provade att söka efter honom på facebook, han fanns och jag skickade iväg en vänförfrågan igårkväll. Idag hade han svarat och nu har vi "berättat om våra årtionden" för varann!
Jätteroligt med facebook som hittar gamla kontakter, jag har hittat¨många gamla bekanta och vänner här. Det är skoj att få veta vad det blev av folk under alla år som gått.

Här en bild på de fina brickborden!
Så långt i mina träslöjdskunskaper kom aldrig jag-kanske man inte kan begära på fem veckor heller. Men jag har en vacker, sockerskål svarvad i masurbjörk som jag använder än idag och som jag är mycket stolt över!

URK.....

Kom hem från jobbet halvsex och när jag öppnade ytterdörren och klev in i hallen slog en vidrig stank emot mig!
Jäklar! Jag  åt räkor i lördagskväll och orkade inte gå ut med skalen. La dom i dubbla plastpåsar för att ta ut igår-och så glömde jag bort det. Det straffade sig idag!
Jag ställde upp både ytterdörren och altandörren för att få korsdrag och så knöt jag genast för soppåsen och slängde ut den i soptunnan. Sedan bytte jag om och cyklade på gympa, men lukten satt kvar när jag kom hem en dryg timme senare. Så går det när man är glömsk!! Förhoppningsvis försvinner det till imorgon.

Ny vecka, påskvecka, bara fyra vardagar och sedan är det ledigt påsklov, vilket ska bli rikitgt skönt! Det är inte heller många dagar kvar i mars. Jag möttes av snödropparna i rabatten som orkat upp över snökanten idag, det var väl på tiden!!

Våffeldag i förskott!

Efter förmiddagsgympa blev det våffelsmet och yngsta dottern och jag kalasade på våfflor, vispgrädde och sylt ute i solen. Visserligen med jackor och filtar, men i alla fall-det var mysigt! Imorgon är våffeldagen, men vi tog ut den i förskott!!
Maken for till Valencia i Spanien igår, för en knapp vecka på kurs, och han packade joggingskorna, så jag tror han hoppas på en del ledighet också!
På eftermiddagen gick jag emellan tvättstugan, brödbak och broderi. Och så lyssnade jag på gamla avsnitt av Spanarna. Mina korsstygnskycklingar blev fler och jag monterade dem till en påskbrödkorg.

 Brodyren har en historia.
Vi var några kollegor på studieresa till Oporto i norra Portugal för några år sedan. En ledig eftermiddag gick jag och Kia, hemkunskapsläraren,  förbi en liten sybehörsbutik som skyltade med flera olika fina brodyrer. Vi gick in och bad att få titta på de fina spetsarna. Det var två gamla farbröder som stod bakom en disk. Det var som en riktigt gammaldags lanthandel. Allt låg förpackat i små lådor på hyllplan från golv till tak. De brodyrer vi ville se, fanns bara i skylten, farbröderna kunde ingen engelska, men vi pekade och försökte förklara och  en av farbröderna sträckte sig för att få tag på kartongen med brodyren. Samtidigt råkade han stöta till flera andra saker i skyltfönstret, så det blev som en slags dominoeffekt och allt bara rasade omkull och det blev till en enda röra. Min kollega sa till mig; -"Nu måste vi köpa varsin bit, vad de än kostar, och sen ser vi till att komma härifrån så fort som möjligt!"
Och ja, den var mycket dyrare än vad jag trott, men jag köpte en meter och se där, nu fick jag användning för i alla fall 65 cm av den!!

Öppet hus på Handarbetets vänner

Idag tog jag tåget till Stockholm för att besöka Handarbetets vänner, skolan som utbildar i textila hantverk och som även driver en ateljé där man väver och broderar beställningar av textilkonst. Igår och idag hade man öppet hus för allmänheten.

Jag gick här själv, en kortkurs i bildvävning för drygt 20 år sedan. Det var riktigt inspirerande och roligt. Och kan man bli annat än inspirerad i så härliga lokaler ; det gamla fyravåningshuset ute på Djurgården?!
Idag var huset fyllt av elever från olika utbildningar, lärare och även textilarbetare i ateljén. Massor av elevarbeten prydde de olika rummen och man hade även en, för mej, ny form av kortföreläsning som kallades något på japanska (som jag glömt). Varje person visade 20 bilder som man talade utifrån-väldigt intressant.

Det kliade verkligen i fingrarna av skaparlust bland alla fantastiska textilier.
Träffade på en lärarkandidat som gjorde sin praktik hos mig för några år sedan. Hon fick arbete här på skolan ; Lisa Hartman.  Träffade också på Sonja Berlin, lärare och expert på brickbandsvävning, som jag gick en kurs för på 80-talet. Talade också med flera kursdeltagare som satt och arbetade vid sina vävstolar. Det känns härligt att det fortfarande finns kvar ett så här fantastiskt ställe, där kunskapen ännu finns kvar och lärs ut. Och enligt kanslisterna och lärarna så växer intresset för varje år. Annars tror man ibland att man är "ett utdöende släkte", eftersom många  textila utbildningar lagts ned under åren.
De tre översta bilderna visar på vackert tyllbroder från fortsättningskursen i broderi. Under ett täcke i molateknik och längst ned en del av en bildsvit i broderi och applikation.
Mitt textila lystmäte fick sitt idag och jag var nöjd och glad när jag satte mig på tåget mot Uppsala igen och broderade kycklingar i korsstygn!!

Äntligen fredag!

                                                Tänk om jag hade en liten, liten apa...

En elefant balanserade på en liten spindeltråd.....

Så här ser mina färdiga babytäcken ut, och idag åkte jag och köpte tyg till nästa täcke!
Jag brukar börja senare på fredagar, men idag var jag tvungen att vara med på ett möte och fick börja tidigt. Eftersom åttorna är på prao, sista dagen idag, hade jag dock inga lektioner. Därför kunde jag sluta tidigare istället.
Jag hade tagit bilen till skolan, för att ta tillbaka broderimaskinen som jag hade med till Eskilstuna i lördags. Efter jobbslutet åkte jag direkt till Linum outlet och kikade på deras textilier. Hittade inget som jag tycket om utan fortsatte till Quiltbiten där lapptäckestygerna införskaffades.
Det blev ingen sömnadsstart idag. Städning och gympa stod på programmet före middagen. och sedan blev det lite korsstygn framför Skavlan. Maken, dottern och pojkvännen satt och tittade på fotbollen Sverige - Irland i vardagsrummet, så jag fick hållas i källaren.
Och plötsligt slår klockan midnatt. Hur gick det till??
Dags att gå i säng!!

Gillar läget!

Magiskt när jag cyklade hem från gympan strax efter kl 21. Det var stjärnklart OCH det föll snöflingor i luften. Hur kan det fungera, snöflingor måste väl komma från moln?!! Det var så vackert!
Fast många är det som klagar på vintern nu. Hör hela tiden folk som pratar väder och säjer att dom är  så less på kylan och vill ha vår. Men vår är det på sätt och vis, vårdagjämning igår och ljuset är här, det bästa av allt om ni frågar mig! Nej inte gnäller jag över vädret, där är det bara att gilla läget!!
Ikväll sydde jag klart det sista på mina små quiltade lapptäcken med barnvisetema. Och jag fick direkt idéer till två nya. Vilken tur att det tillkom en ny släkting för ett par veckor sedan. Nu behöver jag bara ut och leta tyger som passar en brunbjörn och som passar en tiger. Mors lilla Olle och Tigerjakten! Och hoppas på fler  nya, små släktingar!

Vårdagjämningsdags!

Ibland är det svårt att bryta upp när man har trevligt. Samtalet vid middagsbordet ikväll blev långt och mysigt, om alltmöjligt och ingenting. Jag fick lite perspektiv på saker och ting.
Och så vill jag  hålla kvar den där känslan! Vill liksom inte gå och lägga mig för att påbörja en ny vardag imorgon! Fast jag vet att jag kommer att vara ordentligt trött-och jag har två intensiva klasser direkt på morgonen.
Goda samtal och trevligt umgänge ger energi, och jag skulle mycket väl kunna tänka mig att sätta på lite skön musik och sticka några varv.
När jag var i 20-årsåldern gjorde jag ett experiment. Trodde det gick att träna kroppen att klara sig på 5 timmars sömn. Det fanns ju så mycket roligt att göra, och jag ville prova att göra dygnets vakentid  längre. Tja, några månader gick det rätt bra, men sen tog kroppen ut sin rätt och jag mådde inte alls bra och såg ut därefter. Blev varse samma känsla när barnen var nyfödda och det skulle ammas eller tröstas med jämna mellanrum dygnet runt. Nej det går inte att sova för lite, det vet jag nu-eftersom jag är så gammal och vis!!
Därför gör jag nu slag i saken och går och lägger mig, det är faktiskt ny dag om bara några minuter....
Godnatt!

När du får oväntat besök!

Minns ni Gevalias reklamkampanj med ovanstående ord?! Rätt nytänkande, lite smårolig och just oväntad i reklamsammanhang, när den dök upp någon gång på 80-talet.
Kom att tänka på den ikväll, när en gammal arbetskamrat till Kjell ringde och frågade om vi vill ha besök imorgon kväll, han ville så gärna träffa oss. Vi har inte sett honom på väldigt länge, han bor på Gotland, men råkade vara  i stan några dagar den här veckan.
Det blir trevligt att träffa honom, men inte är Gevalia kaffe, det första jag tänker på att ställa på bordet.
För det första så är det Zoega som gäller i det här huset. För det andra kan han komma tidigast kl 19 eftersom både maken och jag jobbar till 18. Och då är det middag som gäller.
Snabbt gick jag igenom kyl och frys för att se vad som går att fixa ihop, jag hinner nämligen inte handla något. En fisksoppa skulle jag lyckas få ihop till såg jag. Två flaskor  vitt vin fanns också i förrådet. Om man gör ett örtsmör, blandar med ost och brer på färdigköpt rostbröd, som man sedan gratinerar i ugnen, så  behöver jag inte baka. Till efterrätt kan man då ta något lite matigare, så jag rörde nyss ihop en morotskaka som jag ställt in i ugnen ikväll. Då hinner jag göra rent toaletten skura duschväggarna och bädda rent i gästsängen medan den gräddar. Hade planer på att ta fram dammsugaren också, men maken sover, så det skulle inte vara populärt. Blommor hinner jag köpa påväg hem från jobbet imorgon!
Jag vet att det är helt vansinnigt. För att inte tala om vad maken tycker om min plötsliga kvällsenergi!
Och vår gäst kommer inte att märka vare sig duschväggar, toa, dammsugna golv eller färska blommor.
Men för mig är det viktigt-och faktiskt roligt (även om det hade varit roligare med lite mer framförhållning...)

Får man glädjen att leva en dag till så blir man äldre!

 Ovanstående mening läste jag ikväll i Camilla Thulins bok "Stil med Thulin".
Jag har gått med i Bonniers bokklubb. (IGEN!!För vilken gång i ordningen?) Två  fina, nya böcker nästan alldeles gratis och dessutom en kabinväska-vem kunde motstå det erbjudandet??!! 
Det blev också  "Annas mat" av  Anna Bergenström. Tror att jag har alla hennes matböcker, så den här var jag bara tvungen att ha.
Nu återstår det att se om jag lägger om min personliga stil och blir mer "Thulinsk"!!
Hon skriver att vi  måste våga börja bli medelålders, unga har vi ju redan varit!  Vi måste börja våga kliva in i ett vuxet tillstånd och bli en förebild för yngre personer, istället för att försöka föryngra oss själva.
"Njut av att bli äldre, se det som en tillgång! Låt fåfängan styra inom rimliga gränser och fixa till det du kan med krämer och nattsömn, och framförallt genom att vara tillfreds i ditt mogna, vuxna liv!"
För plastikkirurgi har hon inget till övers!
Det får mig att tänka på när jag för några år sedan gick till en klinik för att undersöka möjligheten att operera bort mina fula åderbråck på benen. Det var en privat klinik, och jag var lite orolig och tänkte att dom skulle göra vad som helst för pengar.
Döm om min förvåning när läkaren, en man  i 35-årsåldern efter undersökning av mina ben sa; - Du har friska ben utan det minsta besvär av dina ytliga ådror. Gör inget ingrepp. Köp tights om du besväras utseendemässigt.
Jag blev väldigt snopen, men jag tyckte om det jag hörde. Det var ett klokt uttalande och det besparade mig dessutom massor av pengar! Tycker fortfarande att mina åderbråck är ganska fula, men  jag köper snygga strumpbyxor isstället.

Man kan börja undra om jag hamnat i en ålderskris, har pratat mycket om medelåldern de senaste dagarna...

Livet går i direktsändning!

Du kan inte snabbspola framåt eller bakåt. Du kan inte klippa bort oönskade händelser. Det är precis just nu som programmet "Ditt liv" faktiskt går av stapeln!!

Jag har åkt bil och lyssnat på ljudbok igår och idag. "Den tredje åldern" av Patricia Tudor-Sandahl. Har ju kommit in i den åldern och det finns en del att lära och acceptera.

Satt uppe till sent igår kväll och pratade om detta med min kära kusin. Vi satt kvar vid köksbordet efter kvällsmaten. Ute föll skymningen över skogen, alldeles tyst och mörkt som det är därute i Sörmlandsskogarna. Jag älskar det landskapet, här finner jag ro och frid.

Vaknade upp imorse i det lilla rummet med snedtak, med tapeterna med styvmorsvioler, solen strömmade in genom fönstret.

Det blåste dock ganska snålt, så jag ägnade mig åt att putsa fönster åt min älskade moster Inga. Vi drack förmiddagskaffe och mitt på dagen lagade kusin Åke rådjursstek till lunch. Precis när vi satt och åt dök det upp två rådjur som började kalasa under fågelbordet, av det fåglarna tappat på marken. Fåglarna brydde sig inte, dom var lika ivriga att fortsätta äta. Plötsligt dök en sparvhök upp i äppelträdet ovanför-och alla småfåglar var som uppslukade av jorden.Katten Thelma betraktade det hela lugnt och värdigt från sin plats på trappen

 Vilket skådespel, det är spännande på landet!

Dessa jäkla appar....

Maken berättade igårkväll att han laddat ner en  ny app till sin telefon. Den skulle registrera hans sömn, och eftersom han sover ganska dåligt nuförtiden, så tyckte han att det kunde vara värt att prova. Till saken hör att han sover tungt när han väl sover. Han snarkar rätt ordentligt. Det är inte bara jag som tycker det!
I alla fall. Jag la mig vid halvtolv igår och somnade direkt. Efter en knapp timme vaknade jag med ett ryck! Tyckte att jag hört någon främmande person prata i vårt sovrum. Det måste ju varit i sömnen! Jag gick på toaletten och sen gick jag tillbaks och la mig, efter uträttat behov. Just när jag var påväg in i sömndvalan sa en kvinnoröst: -"Please, please, please stop snoring, again, again and again!!"   Va?, jag blev klarvaken! Efter en knapp minut sa en mansröst;-" Turn around!" Sådär fortsatte det med jämna mellanrum. Ömsom med en försiktig kärleksfull stämma, ömsom med en uppgiven stämma och ömsom med en hög och gäll, irriterad stämma.
Det märkliga var att NÄR uppmaningarna sades snarkade maken inte alls. Men däremellan snarkade han som vanligt. Högt och ljudligt.
I vanliga fall hör jag inte snarkningarna, för har jag somnat är det ok. Men nu  låg jag vaken. Först skulle jag lyssna vad rösten sa, och när rösten tystnat kom snarkningarna och då kunde jag inte somna. Klockan slog tre, då hade telefonen varit tyst i åtminstone en kvart och jag måste ha slocknat för jag vaknade av att maken steg upp halvsex för att göra sig iordning för dagen.
Sammanfattningen av "sömnappen" var att snarkningarna upptog 14,3 % av sovtiden och volymen var 48 decibel.
Frågan är hur sömnen påverkas av att man vet det???

Det är fredag! I morgon förmiddag bilar jag till Eskilstuna för att gå en workshop i Janome broderisymaskin. När den är klar åker jag för att hälsa på min moster och min kusin i Årdala socken. Ser fram emot det!!

Önskan om hund och 4 minuter

Nu är hon igång igen!
Yngsta dottern och jag var på ett spinningpass tillsammans ikväll, och när vi promenerade hem började hon med övertalningsförsöken att skaffa hund. Igen! För vilken gång i ordningen?! Hon började när hon var 7-8 år och snart fyller hon 18!  Vi har haft kanin och vi har haft undulater, men inget går naturligtvis upp mot  hund.

Jag minns hur det var när jag tjatade på min mamma, för jag ville också väldigt gärna ha en hund. Tillslut sa min mamma något dumt; hon lovade att vi skulle skaffa hund om vi flyttade till villa. När jag var tretton år, flyttade vi till en villa. Det var bara det att då fanns det inga pengar kvar till att köpa hund. Jag blev väldigt besviken!

Sedan har det gått i vågor, för egen del. Jag har väl insett hur mycket arbete och hur stort ansvar det faktiskt är att skaffa sig hund. För ett par år sedan var jag väldigt på, gick en "skaffa hund-kurs",  läste massor av böcker, ringde till uppfödare och svarade på annonser. Fick dock inget support från maken, för han vill inte alls ha någon hund.

För ett par veckor sedan var äldste sonen och flickvännen och tittade på valpar, för nu börjar dom bli sugna. Och det gav nytändning till dotterns önskan. Så här står vi nu igen. Men jag är väldigt ambivalent!

Måste också dela med mig av en "ny teori" angående tidsuppfattning!
Hade igår en elev som skulle med en buss, men som stod kvar och pratade i klassrummet trots att bussen skulle gå om fyra minuter. Jag föste henne mot dörren och sa att hon måste skynda sig för att inte missa sin buss; hon skulle på ett viktigt möte! -Det är lugnt, jag hinner, sa hon. Idag kom hon upp och pratade och plötsligt så utbrister hon; -Du, förresten, nu har jag kommit på att eftersom du är så gammal, så tycker du att fyra minuter är en kort tid, och du trodde att jag hade bråttom. Men eftersom jag bara är 15 år, inte har levt så länge som du, så är fyra minuter jättelång tid för mig!!

Vad svarar man på det???

Man måste våga släppa taget....

Tja, vad har man att förlora?
Den där undran över hur det skulle blivit om man hade släppt taget kommer man aldrig att få svar på!
Orden uttalades ikväll i sista delen av "Mia på Grötö", av Niklas Strömstedt. Jag önskar att jag hade sett hans konsert "Strömstedt och Freud ;Du borde gå och prata med nån". Den gick här i Uppsala samma dag som jag var till Västerås för att se Lars Wallin-utställningen. Det är några föreställningar kvar, men tyvärr inte här i stan. Få se om jag orkar ta mig för att åka och se den i någon annan stad. Jag har väl aldrig varit någon stor Strömstedtbeundrare, men efter programledarrollen i hans egna musikprogram, har han vuxit och fått "mer konturer" för mig och nu är jag lite nyfiken.
Han är nära mig i årgång också, och ibland känns bara det tryggt.
Jag var nämligen och vaktade i fritidsgården idag och då var en av kvällsfritidsgårdens personal där och pratade med några ungdomar. Först tänkte jag att han var ungdom själv, men jag antar att han var drygt 20 år. En ganska välbyggd kille med invandrarbakgrund. Väldigt trevlig var han, men när han berättade om verksamheten och om ungdomarna, så kände jag att jag verkligen börjar bli gammal. Han pratade med ett annat språk, på ett annat sätt, med andra ord, i en annan takt. När ungdomarna kom och satte sig bredvid mig i soffan, gick flera av våra invandrarkillar fram och hälsade på honom genom att slå sina knutna nävar mot hans med ena handen samtidigt som man klappade varann på axeln med andra handen. Inte ens hälsa kan man tydligen längre.
Därför känns det trivsamt och tryggt med en sån som Strömstedt.
Även om jag är sugen på att släppa taget........

Är jag redo?

                 "Det är en vacker tid av förändring. Var uppmärksam på de platser och de ögonblick i ditt liv där du uppmuntras att växa. Var trygg i att släppa taget om det gamla och välkomna det nya. Du är redo för detta."
ps. Som jag skrivit tidigare, så samlar jag på bra uttryck, kanske kan man också säja att jag "stjäl" dom. Jag kan inte alltid källorna, därför uppger jag dom inte. Jag plockar också hejvilt bland bilder på nätet som jag tycker om, samlar även på dessa. Alltså kan man också säja att jag "stjäl" dom. Uttrycket ovan hittade jag på en blogg, det var på engelska och jag översatte det fritt. Bilden hittade jag på en helt annan plats, när jag sökte på ordet förändring. Jag tänker att det är harmlöst, jag gör det för mig själv, för att jag tycker om det. Och jag hoppas ingen tar illa upp av det!!

En riktigt bra dag är...

...när jag vaknar utvilad efter en god natts sömn. När jag äter frukost och läser morgontidningen i lugn och ro. När jag cyklar till jobbet och sedan har lagom mycket lektioner med ordentliga raster emellan så jag "hinner landa" mellan varje klass. När jag kan ta vägen förbi Friskis&Svettis och få svettas ordentligt på ett bra pass innan jag kommer hem för dagen. När jag får äta middag tillsammans med familjen och höra hur dom haft det under dagen. När jag får tid på kvällen till att sitta vid symaskinen och vara kreativ. När jag får brygga te och ta fram något gott fikabröd, slå mig ner med familjen med kvällsfika, kanske framför något bra tv-program och jag samtidigt hinner sticka eller virka några varv. När jag kan läsa några kapitel ur en bra bok innan jag släcker för nattsömnen.
Idag har det varit precis en sådan dag. Tack för den!!

Salt

Avslutar söndagkvällen med att titta på filmen Salt tillsammans med dottern. Det är en action med Angelina Jolie i huvudrollen. Maken suckade och gick isäng, men jag kan inte riktigt slita mig, trots att jag får hjärklappning och blundar emellanåt.  Ganska så overklig och mycket skjutande och dödande, som jag egentligen inte alls tycker om, men av någon anledning tilltalar det mig just nu.
Söndagen har annars varit ganska så lugn. Jag har gympat, fikat i solgasset på altanen, suttit och sytt, manglat och strukit och lagat middag. Kanske därför jag behöver en kontrast som heter duga??

Tankar på avvägar

Det är konstigt med tankar! Särskilt när man tänker dom på gränsen mellan vaken och sömn.
Jag börjar alltid mina morgnar med lite mjukyoga i sängen, och så tänker jag att jag ska tänka positiva och tacksamma tankar inför dagen. När jag då börjar på en sådan tanke, samtidigt som jag sträcker ut kroppen i  t ex spiralvridning. (för att morgonenergin sakta ska fortplanta sig från mitt bäcken upp genom hela ryggraden till nacken/hjärnan) så kan den tanken plötsligt hoppa över i en helt galen tanke. En tanke som inte alls handlar om att jag är tacksam för morgonljuset utan plötsligt är jag hos en elev och vad han/hon berättade. Kunde jag ha svarat annorlunda? Eller så är jag i tvättstugan hemma. Borde jag hinna tvätta ylletvätten idag? Eller så är jag hos dottern i Australien. Tänk om hon blir översköljd av en våg och underströmmar när hon tar surfinglektioner. Eller så försöker jag lösa mysteriet med hur jag borde leva mitt liv, och plötsligt är jag i dvala och kommer på slingervägar långt ifrån all ära och redlighet. Jag slumrar till och vaknar efter en kvart med halva kroppen bortdomnad.....
Sådär går det på helgerna när jag kan ligga kvar och dra mig. Vardagmorgnar är jag mer fokuserad. Fokuserad på positiva tankar, fokuserad på andning och sträckning av olika kroppsdelar. Fokuserad på  tankar typ; "jag ska ta vara på de timmar jag nu får. timmar med mina nära och kära, med dem som jag möter och umgås med på dagens resa"
Imorse blev det "tankeurspårning" medan jag mornade mig. Maken gick upp strax efter 06.00 för att bege sig med friluftsfrämjandet och "reka is". Jag låg kvar och drog mig och tankarna "hamnade på avvägar".
Men det blev en bra dag i alla fall. Jag gick på yoga, jag bakade tunnbröd, jag tvättade, sydde, planterade pelargoner, fikade i vårsolen tillsammans med yngsta dottern och jag gick på bio och såg en bra film "Kvartetten".

Internationella kvinnodagen

Bryr jag mig? Inte så värst. Kvinnodagen kan för mig vara som vårdagjämningen, kanelbullens dag eller fars dag.

Men så är jag ju också priviligierad. Jag har heltidsarbete-vilket bara 68 % av kvinnor har. Visst kanske jag tjänar lite mindre, jag gör mer hemarbete och jag var mest hemma med barnen.  De två sistnämnda aktiviteterna är/var självpåtagna för att jag vill/ville.

Dock, när jag läser om kvinnor som könsstympas, kvinnor som utsätts för övergrepp eller gruppvåldtäkter, kvinnor som utnyttjas sexuellt och misshandlas-då blir jag ledsen. Men jag bli ledsen på MÄNNISKOR som gör dessa saker. INTE på alla män. Det är faktiskt INDIVIDER, oavsett kön.

Bara kvinnor är inte alltid bra. Har varit i arbetssituationer där det varit bara kvinnor, och det har definitivt inte fungerat bra. Skitsnack och skvaller bakom ryggen. Avundsjuka och gnäll. KAN också ha varit just de individerna, men oavsett så tror jag att blandat män och kvinnor är bäst!!

Flaggan var i alla fall hissad på skolgården! Den vajade fint i friska, kalla vårvindar hela dagen.

Och NU är det helg!!!

Isländsk slöjdundervisning

I början av den här terminen fick jag en förfrågan om att ta emot lärarstudenter. Eftersom utbildningen i Uppsala lagt ned för ett par år sedan, var det ett bra tag sedan jag hade några studenter. Den här förfrågan kom från ett par islänningar som ville prova på läraryrket i ett annat land. Givetvis tackade jag ja. Det är oftast både roligt, nyttigt och givande att ha studenter att handleda. I två veckor har jag Kristijana och Tinna, 23 och 24 år, på praktik. Isländskan är nästintill omöjlig att förstå  så det blir engelska som språk. Jag är väldigt ringrostig och blir oerhört frustrerad när jag inte finner de ord jag vill, men kommunikationen fungerar hjälpligt.

 Dom har "fått" tre klasser i årskurs 7 till sitt förfogande. Som projekt valde dom att tala om Isländska påsktraditioner och så får var och en av eleverna göra ett "påskägg". Den här veckan bestod arbetet i att väta bomullsgarn med lim, blandat med vatten, för att sedan linda det  kors och tvärs över en uppblåst ballong. Ballongerna hänger nu på tork och nästa vecka ska eleverna få sticka hål på ballongen, göra en snygg upphängning och skriva ett litet citat eller visdomsord på en lapp att lägga inne i bollen. Det är tydligen typiskt isländskt.
Eleverna har varit väldigt intresserade och arbetat flitigt med sina påskägg. Dom tyckte det var spännande med undervisning på engelska och så var det säkert kul med lite unga, söta lärarkandidater!!

Pratat med framtiden!

Ja, på sätt och vis har jag faktiskt gjort det! Vi hade avtalat "skype-tid" med dottern i Australien ikväll. Hon hade ställt klockan för att gå upp och prata med oss. Och nu 23.15 när vi avslutat vårt samtal, är hennes klocka 09.15 IMORGON!! Min lilla hjärna har svårt att fatta det.... Tyvärr fick vi ingen bild på henne, men det  var iaf skönt att höra hennes röst. Hon är hitintills mycket nöjd med vistelsen. Dom har hållt sig i trakterna kring Melbourne och Sidney och nästan uteslutande bott genom sk couchsurfing. Dvs man sover gratis på någons soffa. Någon som bara gärna vill träffa andra människor. I mitt stilla sinne ser jag ibland för mig hur det till sommaren kommer att stå 35 australiensare på Noreens väg 91 som ringer på dörren och vill sova på vår soffa. Jag tänker  att något vill man ha i utbyte.....
Jag hann precis hem till vårt skypesamtal kl 22 för jag  var ute och åt med en väninna ikväll. Vi hade inte setts på ett år, så vi hade en hel del att samtala om och det var mycket trevligt. Innan vår träff var jag dessutom på en skön ansiktsbehandling som jag faktiskt vunnit genom ett julklappsrim som jag skrev och skickade in till en tävling i adventstiden. Jag hann med allt detta tack vare att vi faktiskt hade en konferensfri onsdag!! Det är lugnet före stormen, snart är det dags för anstormning av utvecklingssamtal.

Energikick!

Idag gick solen upp 06.36 och ned 17.28!! När jag cyklade från jobbet till mitt skivstångspass kl 17.15 var himlen ljusblå-grå med silver och guldstänk och några enstaka fåglar kvittrade i buskagen i Ekebydalen. Vände jag mig mot Hågahållet stod solen som ett brinnande klot vid horisonten. Så fantastiskt underbart härligt. Med ljuset återvänder energin! Det är lika ljuvligt varje år. Visst vet man att det blir längre och längre dagar den här årstiden, man har ju faktiskt upplevt ganska många vårar vid det här laget, men man glömmer alltid bort hur bra det känns, hur gott det gör. Jag fick också bra energi av mitt skivstångspass och jag visslade glatt på Mando Diaos Frödingtolkning när jag cyklade hem. Dusch, matlagning, ett långt telefonsamtal med min kusin och så kvällsfika med semla framför inspelade Dicte på det. Nu blir det skönt att sova och så få vakna imorgonbitti av ljuset genom sovrumsfönstret!! Natti-natti.......

Kognitivt perspektiv på mitt ätande.....

Har ikväll suttit med yngsta dottern och pratat om för- respektive nackdelar med kognitivt- och biologiskt- perspektiv. Hon har psykologiprov på fredag. Jag googlade fram några faktasidor och ögnade igenom, läste hennes power point-stenciler med anteckningar och slog i hennes lärobok och spånade fram lite egna tankar runt begreppen. Spännande det där, och synnerligen högaktuellt, med tanke på alla elever i skolan som mår risigt. Vi hade ett riktigt intressant samtal. Hoppas hon får förståelse och kan ta till sig, och det tror jag genom hennes resonemang. Flera av exemplen tror jag hon själv känner igen sig i, från den tonårsperiod hon gått igenom. Och till viss del fortfarande går igenom....
Känner mig aningen frustrerad i kroppen eftersom jag missade ett gympapass pga ett utvecklingssamtal som drog ut på tiden. Och så hamnade jag där igen!!! Utvecklingssamtalstider = äta onyttigt tider........ Jag bakade småkakor. OCH smaskade kaksmet före middagen. Hur gammal är jag egentligen, undrar jag ibland?!!? Men jag har köpt hem en detoxkur, så snart ska jag ta mig en omgång. Utan socker, alkohol, kaffe och minimalt med mejeriprodukter. Måste bara jobba kognitivt med det först......

Plötsligt blev världen lite simplare, gråare och tråkigare,,,

...för det är i en helt annan värld än min som dessa fantastiska kläder bärs!! Där gick jag i mina walkingskor, tre år gamla urblekta jeans och en t-shirt som jag tog häromdagen från dotterns "kassera-hög"!!
 Silkeschiffonger, viträvskragar, Swarovskikristallbeströdda urringningar,  handbroderade släp, plymer i tjusiga håruppsättningar, frasande tafter i vida kjolar, osv i monter efter monter.
Jag talar om Lars Wallins utställning "Fashion Stories" på Västerås konstmuseum.  Yngsta dottern och jag bilade dit idag och gick tillsammans med min kära brorsdotter för att se de vackra kläderna på utställningens allra sista dag. Lars Wallin skulle själv varit där idag på sk "finnisage", men tyvärr var han sjuk och hade fått ställa in. 48 år gammal och har redan hunnit med så mycket. Där ligger man i lä, minst sagt!
Prisutgångspunkten för en enklare klänning sades ligga på 30 000 kronor.  Lite nyfiken blir man allt på vad "värstingbrudklänningen" kostade...
Nåväl. Vi tog på våra halvsolkiga vintertäckjackor och gled ut i den marsslaskiga söndagen, nöjda efter en glimt av en flärdfull värld-och trots allt, rätt så nöjda med vår egen värld också!!

Skilda världar.....

. På eftermiddagen cyklade jag till ett gympapass och när jag kom hem tog jag ett skönt varmbad tillsammans med en Dry Martini och en bok. "Shaken not stirred", så ville Bond ha sin, men å andra sidan drack han  VodkaMartini. Jag blandade med Gin och Vermouth 1/4, inte 1/5 som Bond....

Bond har i filmerna  porträtterats av Sean Connery, Roger Moore, George Lazenby, Timothy Dalton, Pierce Brosnan och Daniel Craig. Den "läckraste" i mitt tycke var  Timothy. Titta baraa på den intensiva blicken och på gropen i hakan!!!

Dagen idag har annars bjudit på riktigt "hemmagrotteri" (låååångt från Bond-livet). Jag har stått vid spisen och i tvättstugan omväxlande med att sitta vid symaskinen! Maken och dottern har varit på handledarutbildning. Snart är det dags för yngsta barnet att börja övningsköra!

Ull blir mull och lin blir gull....

...säjs det i det gamla talesättet, men i det här fallet stämmer det inte! Ikväll blev den klar, min fina sjal gjord av handspunnen ull. Naturfärgat grå blandat med krappfärgat, tillverkat för 25 år sedan. Då hade jag min "spinnperiod". Gjorde ett specialarbete om spånad tillsammans med två kursare på textillärarlinjen. Jätteintressant och roligt. En period när jag satt väldigt mycket vid min spinnrock och testade olika typer av fibrer. Mest blev det små garnhärver som prover. Därför känns det extra roligt att det faktiskt blev något "riktigt" av något spunnet tillslut, även om det hann gå många år emellan. Ullen är fortfarande sådär småfet, men absolut inte härsken. Tänker ändå tvätta min sjal imorgon, sen blir den skön att lägga över frusna axlar!