Dagens yogautmaning var kamelen. Jag har aldrig tyckt särskilt bra om den, den är jobbig för nacken och påfrestande för ländryggen. Även om jag försöker fokusera på att det är en skön bröst-hjärt-öppnare, även om jag försöker djupandas och hitta vila och avslappning i positionen, så börjar nacken värka efter bara en kort stund. Idag blev jag dessutom så yr i huvudet.
Jag är inte så jätteförtjust i vanliga kameler heller. Bjuder på en bild från min resa till Egypten för snart 16 år sen. Mamma knappt 80 år och jag hade en intensiv vecka där vi for kors och tvärs över landet i skumpiga bussar med eskortbilar genom ökenområden, där vakter satt med dragna vapen. Det var verkligen en annorlunda resa. Vi fick se och höra mycket om den fascinerande historien men både jag och min gamla mamma blev så less av påflugna försäljare. Han som hade den här kamelen som mamma står och håller i, han bara slängde till henne tömmen och satte turbanen på hennes huvud och så skulle han fota. Bara för att sekunden efteråt kräva pengar. Jag var irriterad av hans sätt och gav honom en sedel, men då blev han arg för att det var för lite.
Och kamelen luktade illa!!
Men nedanstående bild på kameler som vandrar i öken är riktigt vacker. Läste att en kamel kan vara utan vatten i 10 månader, sen kan den dricka 100 liter på bara 5-10 minuter. Den kan dricka både bräckt och salt vatten.
Så visst är det ett fascinerande djur.
Och den där kamelen som jag kämpade med i morse ser ut så här;
Och orden till den här bilden är kloka och sanna. Så till viss del har väl kamelen ändå lärt mig något idag!
Och så blev eftermiddagen och kvällen mysig i sällskap med yngsta dottern och lilla vovven som kommit hem för att stanna över helgen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar