I bilen, påväg hem från morgonens spinning-pass, hörde jag på 8-nyheterna att Sven-Eric Magnusson dog i natt. 74 år gammal, av en längre tids sjukdom, cancer.
Jag blev alldeles tårögd, och fick blinka, för att se klart och kunna fortsätta köra.
Inte kände jag honom, Inte lyssnade jag specifikt på musiken han gjorde. Men den musiken har jag vuxit upp med, den har alltid funnits där, Jag kan sjunga med i många låtar, både melodier och texter sitter där. Och jag har dansat till den musiken i mina yngre år.
Det blev bara så sorgligt!
Nu ikväll har jag suttit och nostalgitittat på en massa olika You Tube-klipp.
I kväll såg jag också på Rapport på tv. Ensam hemma, dukade jag upp kvällens middag och åt och tittade samtidigt. Det har varit ett terrordåd i London. För andra gången idag blev mina ögon tårfyllda. Strax efter visades bilder från minnesceremonier i Bryssel, på dagen, precis ett år efter terrordåden där. Människor som berättade om sina minnen, Nu svämmade mina ögon över.
Ibland blir jag bara sådär extra skör. Ledsen. Över ondska i världen. Över sjukdom och död. Över livets förgänglighet.
Över att Sven-Eric Magnusson inte längre lever.
I dagens utmaning i Lärdiglyssnapådinkropp, skulle vi göra avslappnande andning, genom vänster näsborre. Jag gjorde detta efter avslutat spinningpass, innan dusch och frukost. Före spinningen gjorde jag en aktiverande andning, genom höger näsborre. Jag hade svårt att somna igår och var fruktansvärt trött när klockan ringde.
Kanske tröttheten gjorde mig extra skör idag?!
Men som sångtexten i en av Sven-Ingvars hit-låtar lyder;
Börja om från början, börja om på nytt.
Varför ska man sörja, tider som har flytt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar