Irriterad på mina kollegor, på mina elever, på föräldrar, på mail-boxen som svämmade över, på mikrovågsugnen i personalköket som var skitig och äcklig, på kaffet som var pissljummet,
Det kändes verkligen som på den tiden då jag hade pms. Men eftersom jag numera ingått i klimakteriefasen, så kan det väl inte vara rimligt, eller....??
Kom hem strax före klockan sex, trött och frusen. När jag satte nyckeln i låset och öppnade ytterdörren, möttes jag av en svansviftande hund som blev överlycklig att få sällskap. Genast fick jag så dåligt samvete, hennes matte började jobba vid halvett och jag hade lovat åka hem och gå ut med vovven direkt efter sista lektionen klockan 16. Dock hade jag elever som jobbade kvar till halvfem, och därefter var jag tvungen att sätta mig och göra beställningar till vårterminen, så stackars lilla vovven blev bortglömd. Hon hade fått vara ensam i sex timmar!!
Jag tog genast med henne på en rejäl promenad, och tänk att all pms-känsla bara rann av mig i kylan och mörkret, när jag fick lilla vovven att tänka på, istället för på mig själv!!
Dagens bild blir ännu en kökssoffa;
Här vill jag ligga på den mjuka, vackra fårskinnsfällen och dra filten över huvudet och bara gömma mig för alla dumma hormoner som spelar kroppen spratt!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar