Det hade varit en lång dag, jag satt kvar på jobbet till 18.15 och filade på betyg och omdömen. Jag håller min tidsplan än så länge, 4 klasser i morgon och så en klass på måndag + några eftersläntrare som inte lämnat in i tid. Sen räknar jag med att vara klar. Kl 17 på måndag ska jag gå hem!
Det var planerat, men ack så trött jag ändå blev efter middagen. Det fanns liksom bara ork till att låta mig underhållas.
Dock kände jag mig nästan pinsamt generad när Ernst ögon, från tv-rutan, tittade rakt in i mina.
Den 12 december i fjol var jag tillsammans med min syster på konsert på Kulturhuset i Stockholm med Nils Landgren och Ernst Kirschteiger. Det var prat varvat med julmusik i skön blandning. Efteråt signerade Nils en ny skiva och Ernst en ny bok. Klart att jag skulle köpa den boken! När jag stod där i kön och väntade på min tur, tänkte jag att jag måste säga något. Jag beställde min bok, och när hans bruna, lugna blick möter min så kläcker jag ur mig; -Du är mitt ljus i mörker just nu!
Alltså. VARFÖR?? Hur kan dessa fåniga ord bara komma över mina läppar???
Det var därför som jag idag, när jag mötte hans blick i tv-rutan, faktiskt kände mig generad och pinsam.
Som min syster tröstande (mellan skrattsalvorna) sa, så har han säkert hört mycket värre saker från suktande kvinnor i min ålder. Nåväl, det kan väl så vara, men jag förvånade så mig själv. Att bara kläcka ur mig något så dumt.
Programmet var i alla fall fullt med vackra miljöer med julstämning.
Här kommer en bild med något som skulle kunna vara gjort av Ernst. En skön utebild i vinterlandskap. En gammal bänk lutad mot ett gammalt timmerhus, tända lyktor och mjuka kuddar och plädar i gråskala. Här sitter jag, insvept i en av de grå filtarna, Njuter en kopp varm choklad i dagsljus, och bara känner mig ledig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar