I går kväll satt jag och stickade framför Aktuellt. Det var ett reportage från Aleppo-som måste vara helvetet på jorden just nu. En pojke på 15-16 år hade precis bevittnat sin mamma och syster dödas av en granat på öppen gata. Kropparna låg kvar tillsammans med blod, spridda skor, väskor och fler kroppar. En stund senare visades hur han, tillsammans med sin pappa packade kropparna i plastsäckar. Han försökte berätta vad som hänt, men rösten brast. Pappan talade sammanbitet och lugnt och sa: Våra barn har inga själar kvar.
Det där reportaget stannade kvar i mig, och jag vaknade flera gånger i natt och såg pojkens förtvivlade ögon framför mig.Tänk att just jag fötts på den här sidan av jordklotet. Vilken fantastisk tur jag haft. Så orättvis världen är. Hur kan detta pågå år efter år, så mycket mänskligt lidande.
Här sitter jag i mitt trygga hem och väntar på att potatis- och jordärtskocksgratängen ska bli färdig. Det röda vinet är redan uppkorkat och älgfilén ligger inlinda i folie.
Jag har badat och känner veckans stress rinna av mig, Jag är lyckligt lottad och jag är så tacksam för det!
Min bild idag är en riktig önskebild. Har alltid velat ha sjö- eller havsutsikt. Tänk att bo så här nära. På somrarna kan man öppna fönstret på glänt och höra kluckandet mot stenstranden. Och på vintern får man njuta av det blåvackra ljuset över en istäckt yta. Här sitter jag uppkrupen i fönstersmygen och får lugn i kropp och själ! Så rofyllt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar