Det finns ett jubel när snön äntligen fallit.
Varje trädgård är plötsligt en liten park med skulpturer.
Buskar och träd föds på nytt, den stora vinterblomningen är här.
Kölden-en vas av blå kristall.
Jag plockar några vinterståndare; gräs, stredda, kardboll.
Sverige är ett vinterland!
Därför finns det en stilla sorg över regnen som strilar
genom gråa decemberdagar. Vårdagarna framåt jul gör oss underligt ledsna,
fastän vi kisar mot solens värme.
Jag eldar i kaminerna. Den knastrande glödande värmen slår emot mig,
men längst inne i de glödande, finns en längtan efter de mäktiga snöfall som helar landskapen. Snöflingors miljoner kronblad.
Ovanstående dikt lästes i morse av författaren Göran Greider på Nyhetsmorgon/Fröpanelen.
Jag har letat efter den på nätet, men när jag inte fann den gick jag in på TV4 Play och lyssnade och skrev av. Ber om ursäkt om något är fel, men jag tyckte så mycket om den, så jag ville bara ha den!
Brukar aldrig se på morgontv, men jag hade sett på instagram att Fröpanelen skulle prata om julblommor, och eftersom jag hade hunnit äta frukost, tvättat håret och städat av huset, så tog jag en kopp kaffe och satte mig 10 minuter, innan jag var tvungen att åka till jobbet.
Kvällen har jag ägnat åt att skriva adresser till alla julkort som måste skickas i morgon, för att säkert komma fram till jul, Ja, jag skriver fortfarande gammaldags julkort. Och det är ett foto på maken, mig och hela familjen, och det är ett litet julbrev med. Man ska hålla på traditionerna!!
Efter en lång skidtur vill jag komma hem och mötas av detta. Och inne i huset doftar det av varm glögg, och kinderna blir så där friskt rosiga!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar