Ja, jag är verkligen priviligerad som lever, andas, kan tänka fritt, kan njuta och älska i ett land som tillåter mig det. Och i ett land som har en så fantastisk natur, som jag fick njuta av ikväll:
Direkt efter sista utvecklingssamtalet nu ikväll, så cyklade jag till Hågaby-Kvarnbo. Det var dags för det återkommande arrangemanget "Lyktvandring".
Det finns en gammal kvarn som ligger i en liten ravin, där Hågaån snirklar sig fram i landskapet. Här finns en gångväg runt å-rummet, med två broar över ån.
Varje år, i november, brukar man tända tusen marschaller längs den här gångvägen och här och där längs vägen står musiker och underhåller.
I år blev det extra vackert, med snön som ligger på varje gren i varje träd, liksom tynger ner grenarna, så att träden bildar som ett tak över gångvägen. Till det alla marschaller som av värmen borrade sig ner i snön och lyste upp allt det vita.
Det var fantastiskt vackert!
Tyvärr var det också "fantastiskt" halt. Utan förvarning trillade jag omkull på en isfläck, och nu ikväll har jag jätteont i en fot. Hoppas det ger med sig efter nattens vila.
Så här ser cyklarna (de som inte används) i cykelstället ut just nu. Det går rätt så bra att cykla om man har lite fart, så att man tar sig igenom snön. Värre att få cykellyset att lysa, när dynamon blir full med snö.
Kvällen avslutades med varmbad, kycklingsoppa och broderi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar