Nu har maken och jag gått en kyrkogårdsrunda och tänt ljus för våra kära som inte längre finns bland oss. Vi båda har kollegor och bekanta som har det jobbigt med gamla föräldrar eller andra släktingar, som är sjuka och behöver hjälp. Pratade om det vid lunchfikat idag, att det är skönt att den tiden är förbi. Det var en tuff period när ens föräldrar blev gamla och sjuka. Man var konstant orolig, och hur mycket tid man än spenderade för att hjälpa dom, eller bara vara hos dom som sällskap, så hade man dåligt samvete när man inte kunde. Tänker att det måste varit lika tufft för dom. Att känna att man inte klarar sig själv längre, och ändå inte vilja ligga någon till last. Att bli gammal och sjuk och inse att det inte finns någon utväg.
Jag tänker på mammas och pappas sista sjukhusvistelse och blir lite sorgsen i hjärtat.
Men jag lever. Min familj lever. Och jag får tänka på ljusa minnen av de kära som lämnat oss istället!
Nu ska vi basta och sedan göra oss i ordning för att gå på Alla helgons dags-fest!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar