Fore

Nyss hemkommen från föreställningen Fore på Reginateatern. En födelsedagspresent till maken. Han fyllde visserligen i november, och jag hade bokat en kväll veckan efter, men då var det tandläkarstämman, så jag fick byta tidpunkt, och det blev alltså nu ikväll.
Lite halvstressigt när vi skulle iväg. Vi kom båda ganska sent från jobbet, jag lagade till lite att äta. Inspirerad som jag var av tv-programmet "Mästerkockarna" som dottern satt och tittade på häromkvällen, lagade jag "Club Sandwich". Supergoda! Och vi tog varsitt glas vin och satt och pratade. Telefonen ringde flera gånger, son och svåger, och plötsligt var klockan fem över halv sju och vi skulle vara på plats klockan sju. Det snöade rikligt ute och cyklarna for hit och dit på spårigt underlag. Jag var genomblöt i håret när vi kom fram och fick ursäkta oss fram till platserna allra närmast scenen.
Föreställningen var  smårolig, kanske skulle man spela golf för att uppfatta alla skämt, men sången och musiken var bra och det är alltid trevligt att komma ut!
Snön fortsatter falla, det var riktigt vingligt att cykla hem och vi fick skotta och sopa trädgårdsgången fram till porten.
Vovven blev glad att få komma ut och springa av sig i snön. Hon var ensam hemma eftersom dottern är ute och roar sig.
Det är fredag! Yippie!!!!

Vampyrgestaltning...

...har jag ikväll ägnat ett par timmar. Detta p g a att yngsta dottern hela januari månad suttit och plöjt igenom Greve Dracula (600 sidor),  den första boken i Twilight-serien tillsammans med  en hoper forskningsrapporter om vampyrer. Allt för att skriva en uppsats i Svenska 3 om hur vår syn på vampyrer förändrats genom tiderna.  Ikväll fick jag läsa igenom det hon skrivit och så ville hon ha lite hjälp med infallsvinklar för att skriva diskussionsdelen.
Vi drack te, jag satt på golvet och lekte samtidigt med vovven, hon satt i soffan, datorn stod på soffbordet. Jag läste, kom med synpunkter, vi ordbajsade, skrattade,  hon strök, skrev nytt, strök igen, skrev om, strök igen....
Utmattad, efter två timmar, sa jag, att hon kanske borde sova på saken.  Jag stapplade ut till min dator i köket, men hör hur hon sitter och klapprar med fingrarna på tangenterna. Hon är en kämpe!

 

I morse provade jag tröjan på lilla vovven, hon fick den på lagom till morgonpromenaden, och det verkade som den var till belåtenhet!

Laddad

Så där; nu har jag skrivit veckoinköpslista med fokus på detox. På söndag ska jag köra igång. Jag har letat recept med inriktning på vegetariska rätter. Ingen alkohol, inga mejeriprodukter, inga snabba kolhydrater. Ska denna gång prova att vara striktare men bara hålla på i två veckor och kanske ta två veckor till närmare sommaren. Jag hann smita in på biblioteket före lunchen idag och lånade en receptbok. Man blir laddad när man bläddrar, det ser väldigt fräscht ut allting. Det svåra är väl att få in det i vardagsrutinerna. Jag menar, när min syster och jag var till hälsohemmet Masesgården i Dalarna för några år sedan var det ingen konst att äta nyttigt. Man började dagen med potatisvatten klockan sju, sen var det yoga, promenader, massage, det serverades grön lunch och grön middag; ett buffebord som bestod av hur många olika rätter som helst, det fanns alltid olika nyttiga teer och joser framdukade och så var man ledig och kunde vila när man ville. När jobbet pockar på ens uppmärksamhet större delen av dagen och de kommande två veckorna dessutom kvällstid, eftersom utvecklingssamtalen ligger den här perioden, blir det en tuff utmaning att samtidigt detoxa. Men jag SKA klara av det.

Jag fixade också att bli färdig med vovvens nya tröja ikväll, men när alla trådar var fästa så hade vovven gått i säng. Provning med fotografering får skjutas upp till imorgon!

Nybakat!

När jag stapplade in i hallen efter en lång arbetsdag möttes jag av doften av nybakat bröd. Så ljuvligt! Dottern har hittat ett recept på en bikarbonatslimpa med yoghurt som degspad och så dinkel, pumpafrön, linfrön och havre. Bara nyttigheter. Hon bakade en limpa förra veckan och den gick slut på nolltid, idag hade hon bakat en ny.
Det passade så bra för jag skulle baka fikabröd till morgondagens arbetslagsmöte på jobbet, så det var bara att ställa sig i köket och sätta igång, eftersom ugnen var varm. Det blev en morotskaka till jobbarkompisarna och chokladmuffins till vårt kvällsfika.
Till middag kokade jag en jordärtskockssoppa. Jag skalade några räkor som jag hastigt fräste i olivolja och blandade ner lite sweet chili-sås i. Dessa la jag i varje tallrik och så hällde jag soppan över. Det var så gott att det krävde varsitt glas vitt vin till!!
Det är skönt att pyssla i köket men man glömmer tiden. Vi gick inte från matbordet förrän halvnio och då skulle det diskas och plockas undan och ordnas för kvällsfikat.
Några varv hann jag i alla fall sticka. Jag håller på med en större hundtröja till lilla vovven. Hon har vuxit ur den gamla. Hade hoppats bli klar i kväll, men så blev klockan plötsligt 23 och jag behöver göra mig iordning för sängen istället. Siktar på att sticka klart i morgon kväll!

Ny dator

Efter dagens första lektionspass hade jag tre missade samtal på min mobiltelefon.  Jag var helt säker på att NU hade jag blivit farmor!! Dock visade det sig att det var från blomsteraffären som undrade om jag var hemma så att dom kunde leverera en bukett vid dörren. DET var ju en väldigt trevlig överraskning och hela dagen gick jag och funderade på vem det kunde vara ifrån.
Det visade sig vara ifrån tre av mina arbetskamrater som varit här i fredags, dom hade skickat en helt underbar "tack-bukett". Dubbla, "knarriga" tulpaner, ett stort fång och jag blev så glad! Jag älskar verkligen tulpaner den här årstiden och brukar köpa en ny bukett varje vecka.

Min gamla dator fick sin dödsdom i fredags. Frid över dess minne... Jag köpte den 2010, min alldeles egna och så har den hängt med mig varje dag, men i somras började den krångla och det blev bara värre och värre. Makens brorsson är en hejare på datorer och han förbarmade sig över den på juldagen och har försökt att rädda den sedan dess, men nu konstaterade han att det inte går. Förmodligen har den blivit skadad i samband med åskväder. Sedan juldagen har jag haft makens nyinköpta dator till låns, men sedan helgen fick jag den till skänks, maken har beställt en ny till sig, så nu är den här datorn min alldeles egna. Den har en massa finesser som kändes ovana i början, t ex touchskärm, men jag börjar vänja mig och nu ikväll installerade jag spotify på den, så nu kan jag äntligen börja lyssna på mina spellistor via det trådlösa programmet i kökets högtalare. Så småningom kommer jag att få alla mina bilder överförda till den här datorn, för allt gick att rädda, så det känns rätt så bra ändå. Tack till min snälla make som förser mig med modern teknik!

Perfekt söndag; utevistelse, bastubad och rödvin!

Idag följde jag med friluftsfrämjandet på en skridskotur. Maken var en av ledarna. Vi gick på vid Wiks slott, in i Örsundsbro ån o tillbaka, förbi slottet på andra sidan viken och sedan tillbaka. En tur på 2, 3 mil. Solen sken, det blåste inte särskilt mycket, snö på isen som var lite mjuk på sina ställen, men tjock och åkbar och det var härligt att vara ute i friska luften.
Här är verkligen min käre make i sitt rätta element!!
Vi var hemma igen vid halvfyra och då blev det bastubad.
På kvällen korkade vi upp ett riktigt gott, mustigt rödvin till middagen.
Sammanfattningsvis en perfekt söndag; utevistelse, bastu och rödvin.

Gott att leva

 

Här ovan är anledningen till att det inte blev något skrivet igår. Tretton stycken kollegor höll låda här hos oss hela kvällen och en bra bit över midnatt. Det var gitarr, dragspel, ukulele, piano, sång, skämt, prat och skratt. Nästan så jag tyckte lite synd om maken som  försökte sova eftersom han skulle upp i morse och "reka" skridskois. Men vi hade så himla trevligt, att det fick vara värt det! Man borde träffa sina jobbarkompisar privat lite oftare!
I förmiddags hade jag bokat massage, så jag cyklade ner, fick min massage och gav mig sedan ut på presentjakt. Min blivande sonhustru (hur fint låter inte det!?) har just fyllt år och har examensfest nästa lördag som nybliven socionom.  Det blev ett par timmars letande i olika butiker, men till slut blev jag nöjd, hoppas även att hon blir det. Innan jag cyklade hem tog jag vägen förbi saluhallen och inhandlade kvällens middag; vårrullar med fyllning av svamp och skaldjur och så fisksoppa, aioli och bröd.
Dottern och jag gick på gym och sedan fixade jag en spakväll. Bubbelbad, tonade håret, skrubbade kroppen, la en ansiktsmask och målade tånaglarna.
Den inhandlade middagen smakade ljuvligt och nu avslutar jag kvällen med stickning framför teven.
Är helt såld på Volvos nya reklam med Zlatan-men är det verkligen han, eller någon som liknar honom? Suveränt gjord i alla fall!!

Öppet hus

Ikväll kom jag hem från jobbet strax före klockan 21. Vi hade öppet hus-kväll i skolan. Alla elever som ska börja högstadiet ska ju numera göra ett aktivt skolval. Konkurrensen är hård mellan kommunala skolor och friskolor och elevantalet är inte så högt i årskullarna. När jag började arbeta på Eriksbergskolan för 14 år sedan var det 7-paralleller, nu är det 3, elevantalet har mer än halverats. Personalen likaså.
Nu ska det marknadsföras, nästan in absurdum. Vi städar och fejar och tänder marschaller, bjuder på taco-buffé och gratis fika. Elever uppträder och spelar och sjunger, i klassrummen är det fullt av olika aktiviteter. I år tror jag det var fler av elever som redan går på skolan, än av blivande som kom för att titta. Jag hade ett helt gäng som satt uppe hos mig och bara pratade för att dom tycker det är mysigt. Trevligt i och för sig, men det var kanske inte riktigt syftet.
Blir det bara en- eller tvåparalleller till hösten så är det fler jobb i farosonen.

Men vi tar en dag i taget.

På förmiddagen var jag iväg och veckohandlade och så sprang jag runt med dammsugaren. Nu ikväll när jag kom hem har jag burit bord och stolar och förberett knytkalaset som ska vara här imorgon kväll. Vi ska ha fest för en av mina arbetskamrater som gått i pension. Jag ser faktiskt fram emot det!

Fundering på kvällskvisten!

Dom där sekunderna som går medan man väntar på att datorn ska gå igång, eller att en sida ska komma upp. Tänk så frustrerad dom kan göra en.
Ännu värre om det bara "står och tuggar", men ser den där cirkeln snurra och snurra, men inget händer. Visst var det förresten ett timglas förut?
Och ändå är det en så kort, kort tid det egentligen rör sig om.
Jag menar, förut när man skulle slå upp ett ord. Först fick man gå till bokhyllan och leta reda på vilken av uppslagsverken som ordet skulle finnas i. Sedan skulle boken lyftas ned och det skulle bläddras och letas innan man hittade rätt.
Men då förväntade man sig inte att det skulle gå på nolltid. Nu har vi blivit så bortskämda och ska ha all information direkt.
Fortare och fortare ska allt gå.
Det är därför det är så skönt med handarbete. Där förväntar jag mig inte att det ska gå fort, det får ta den tid det tar, utan att jag känner frustration.
Jag tutar hela tiden i mina elever det. Dom behöver inte stressa på slöjden, dom behöver en kontrast till resten av tillvaron.
Simma lugnt!

Dagarna dom går och går, efter varandra....

...sjöng Mamma Mu och Kråkan. Vilka favoriter dom har varit när barnen var små. Så ofta vi spelade skivorna, lyssnade på kasettbanden, läste böckerna och sjöng alla härliga visor. Texterna sitter kvar!

Hoppas snart få sjunga dom igen för mitt barnbarn! Idag tog jag fram och tvättade babyfällen som legat oanvänd i 18 år! Det börjar verkligen dra ihop sig!

Annars vill jag dela med mig av "Veckans peptalk", Olof Röhlanders klokord som jag får på mailen varje måndag. Tyckte dom var bra igår!

http://lyckatevent.se/images/pdfFiles/Olof_20_jan_2014.pdf

 

Skjut upp till morgondagen...

Sammanfattning av dagen;  på förmiddagen lektioner, montering av draperi  vid skolans stora ingång och lunch, på eftermiddagen kurs i Autismspektrasyndrom, hem och laga middag, ett spinningpass tillsammans med dottern, dusch och nu redo för sängen.
Jag har också suttit och "googlat" på detox för att försöka peppa mig inför vårens detoxperiod. Just i januari kommer jag alltid in i dåliga matvanor tyvärr. Julens matfrosseri står jag emot ganska bra, men just i januari, usch! Tror det är min sämsta månad. Det är lite smådeppigt efter alla helger, det är mörkt och långt kvar till nästa helg. Kvar finns alla pepparkakor och alla chokladaskar, slattar av glögg och så envisas jag med att koka risgrynsgröt på fet mjölk och grädde som vi smaskar i oss varje frukost. Magen blir som en uppsvälld ballong och jag vet ju varför, men ändå fortsätter jag att stoppa i mig en massa socker och kolhydrater.
Jag har köpt hem mina detoxpreparat och hade planerat att köra igång den 1 februari. Nu har vi dock blivit bjudna på examensfest den dagen, så jag har skjutit upp min start en dag.
Min karaktär är svag ibland!  Skjut upp till morgondagen det du kan, eller hur var det nu ordspråket löd?

Äntligen skidföre!

I morse gick jag upp på vinden med beslutsamheten att faktiskt hitta mina pjäxor! Fick inte komma ner därifrån förrän jag hade pjäxorna i handen! Och tänk att jag lyckades! Bakom en låda med spritkök och fiskedrag, på en hylla bakom sommargarderoben, där stod dom!! Lycka!

Så det blev skidåkning! Inte på dom bästa spåren, jag fick hålla mig ute på "platten" i Hågadalen. Här och där stack grässtrån och jordkockor upp, men jag gled fram i 8 km och det var ljuvligt!! Eller som en mamma som kom gåendes och drog sin lilla dotter på en kälke uttryckte det med sång; Idag är en härlig, underbar dag!!

Eftermiddagen ägnade jag åt att "pimpa färdigt" min kofta. Så här blev den;

 Därefter gick dottern och jag på gym och tränade tillsammans. Efter kvällsmaten visade maken stolt upp sin You Tube-film som han jobbat med hela eftermiddagen efter att han kommit hem från skridskoåkning med friluftsfrämjandet och nybörjarkursen i långfärdsskridskor.
Nu ska vi ta varsitt glas rödvin och titta på "Stjärnorna på slottet" från gårdagen, innan det är dags att säga Tack och Adjö, till den här helgen och krypa isäng.

Förresten glömde jag berätta att jag spontanbokade en resa till Malaga åt dottern och mig idag! På sportlovet bär det av tillsammans med svåger och svägerska!

Var har jag gjort av mina pjäxor??

Magisk vinter! I natt hade det fallit nysnö, så där puderlätt, full av vackra iskristaller, som låg som små kuddar på varje liten staketstolpe i trädgården. Den bleka solen skickade strålar samtidigt som det sakta "ramlade ner" lätta snöflingor från himmelen.
Maken hade åkt iväg med skridskoledare för att "reka" skridskoisar till imorgon. Jag gick upp och gräddade "buttermilk pancakes", serverade med lönnsirap, skivade bananer och smör. Det är vad jag kallar helgfrukost!!
Hade bokat ett corepass på Friskis & Svettis och efteråt hade jag tänkt åka längskidor, eftersom det äntligen fallit lite snö!!
Sagt och gjort, efter core-passet gick jag ut i garaget och plockade fram längdåkningsskidorna. Sen gick jag upp på vinden för att ta ner pjäxorna. Oj, vad jag letade. Kunde jag kanske lagt dom i källarförrådet? Ner och leta! Nehej, kunde jag lagt dom i min garderob? Jag rev ut hela nedersta hyllan full med skor. Inga pjäxor. Upp på vinden igen. Vinden är rätt överbelamrad med grejer. Kläder, jul- och påskpynt, barnens kartonger, friluftsartiklar, mattor, madrasser, gamla babygrejer, leksaker, extraglas, skridskor, böcker, minnesprylar osv. Men mina skidpjäxor. Nehej då!!
Insåg att det inte skulle bli någon skidåkning, så istället följde jag med dottern som skulle städa, på en promenad. Man längtar ju bara ut, när det är så vackert!!

Kvällen har ägnats åt;

Hundraåringen

 

och middag på Hodja, den lilla mysiga Turkiska restaurangen på Sysslomansgatan här i Uppsala.

Vi var tillsammans med svåger och svägerska, det var en mycket trevlig lördagkväll!!

Filmen rekommenderas varmt, det var längesedan jag blev så underhållen. Älskade den sörmländska dialekten och hela storyn är absolut underbar. Och har man läst boken, blir man ändå inte det minsta besviken!!

Nu återstår ändå frågan: Var har jag gjort av mina pjäxor???????

 

Rätta mig om jag har fel!

I vårt hushåll prenumererar vi fortfarande på den lokala dagstidningen; Uppsala Nya Tidning, även kallad UNT. Vi har haft helårsprenumeration ända sedan vi flyttade ihop 1981, och det kommer troligtvis att fortsätta så, vår levnad ut. Det hör liksom till. Jag kan inte förlika mig med nätbilagan. Till frukosten vill jag bläddra. Även om jag lägger bara max en kvart om dagen på tidningen. Kanske något mer på helger.
För några år sedan skulle man i en enkätundersökning svara på vilka sidor i tidningen man läste. Jag kryssade i ledaren, lokala nyheter, inrikes, utrikes, familj, kultur, serier, ja faktiskt allt utom sport. Vid närmare eftertanke var det nog en "lätt" överdrift! Ögna, hade varit ett bättre ord, men det fanns inte med i enkäten.
Igår morse bestämde jag mig ändå för att plöja igenom allt om "kultur", jag vill gärna hålla mig lite uppdaterad i  ämnet.
Först var det en artikel om musikalen Cabaret, som just börjat repeterats på Uppsala Stadsteater. Premiär i mars och den måste man ju gå och se.
En liten blänkare om Ola Larsmo som fått Jolopriset, en kort artikel om att litteraturfestivalen är tillbaka på Moderna museet i höst. På nästa uppslag en stor artikel om en gallerirunda i Uppsala, vad som visas just nu i "konstväg". 
Jag är inte den att döma någon, konst är ett brett begrepp och som bekant är "smaken som baken", dvs delad. Ibland kan jag dock inte låta bli att undra lite; blir vi inte grundlurade ibland?! 
I det här aktuella fallet, beskriver journalisten en utställning av Maki Okamoto på följande sätt;

"Sammanhållet är det också på Kaleido, som visar metallkonstnären Maki Okamotos utforskande av något så vardagligt som bestick. Det bästa jag sett på länge. Okamoto prövar elegant koncepten genom att låta besticken lämna sina väldigt låsta positioner. Roligt och underhållande, men också tänkvärt. Våra relationer till de vardagliga objekt som omger oss präglas inte direkt av nytänkande"

Det påminde mig om när jag och väninna åkte till Stockholm för några år sedan. Vi skulle gå på något av de stora museerna men eftersom vi råkade åka en måndag, var alla museer utom Thielska galleriet öppet. Det är ju ett trevligt ställe, så vi styrde kosan dit. Namnet på konstnären har jag glömt, men den tillfälliga utställningen glömmer jag aldrig. I två rum, var väggarna prydda med små hyllor, varpå det låg bajskorvar i olika former och storlekar. Massor av bajskorvar helt enkelt.
När jag läste om besticken kom jag att tänka på bajskorvarna.
I sådana stunder kan jag inte låta bli att tänka; blir vi inte grundlurade ibland? Gör inte konstnären narr av oss?  Jag menar, vem är människa att analysera en bajskorv, eller en gaffel som är extra bred och heter "The Spoon"?
Rätta mig om jag har fel.....

Fira det som firas kan!!!

I kväll lagade jag en riktigt god fisksoppa. Jag hade varit på systembolaget och köpt ett Chilenskt vin som skulle passa till. Jag dukade fint i vardagsrummet och tände massor av levande ljus!
Det är förlovningsdag!
Vi har inte firat det på många år. Dels ligger det lite konstigt i tiden, mitt i mörka januari när jobbet precis kört igång med besked efter alla helger. Dels har det väl gått lite slentrian i ett förhållande som varat så många år, man glömmer liksom bort att ta vara på stunderna, bara kör på.
Jag gav ett nyårslöfte i år om att fira mer. Ta till vara, sätta guldkant, njuta! Så viktigt i vårt vardagsliv. "Alla dom där dagarna som gick, var det livet?" Så tänker jag inte tycka när jag blir gammal. Här ska njutas med besked.
Så maken och jag satt länge vid middagsbordet, åt, drack och pratade. Yngsta dottern och pojkvännen kom hem senare och slöt upp. Hon frågade varför vi dukat i vardagsrummet. Vi firar vår 33-åriga förlovningsdag, sa jag. Nej, det är 36 år, sa maken. Tillslut tog jag av mig förlovningsringen och bara konstaterade att vi båda hade fel; det var 34 år sedan!!
Sedan beslöt jag mig för att ta ett bad. Tände stearinljus även i badrummet, satte på bubblorna och låg och läste. När jag tillslut beslöt mig för att kliva upp och tappa ut badvattnet blev jag varse vardagen! Det mesta av vattnet rann ut på golvet. Jag fick krypa ner under badkaret, lyfta upp avloppsventilen och rensa bort en jättestor hårboll av långt, blont hår som satt som en stoppkloss och hindrade vattnet från att hamna rätt.
Kontraster är också en del av livet.....

Min chiffonjé

´
Det här är min vackra chiffonjé i ek med päronträ på varje låda. Fjärde lådan uppifrån fäller man ner som en öppen hylla, och innanför den döljer sig fyra smålådor och ett öppet fack. Det är en tung och gedigen möbel, och jag tycker att den är så vacker.
Den kom till mitt föräldrahem i början av 60-talet. Genom pappas bror och svägerska i Nyköping som kände en professor som skulle göra sig av med den. Vår familj hade flyttat till en lägenhet på flera hundra kvadratmeter, 6 rum och kök, 3 1/2 m takhöjd och 11 m lång hall. Så möbler behövdes!
Min pappa tyckte aldrig om den, kanske var det därför jag utan problem kunde tigga till mig den, när jag flyttade hemifrån, och flyttade ihop med blivande maken 1981.
Den fick pryda vardagsrummet, vi hade musikanläggning i det öppna facket och lådorna innehöll spel och videofilmer. När vi gjorde om vardagsrummet för ca 3 år sedan blev den förvisad ner till källaren. Min syster, mina barn och maken tyckte nog att vi gott kunde sälja den, men det gick jag inte med på! Maken och sonen stånkade högt när dom bar den nerför källartrappan. Den är tung!!

Nu fungerar den som ett slags "linneskåp". Jag vek och lade in alla jultextilier i de två nedersta lådorna igår. Därefter tog jag och sorterade om i de övriga lådorna. La alla stora dukar i två lådor och löpare och smådukar i en. När jag var klar med det så blev det en hög med tygservetter över som inte fick plats. Jag drog då ut de två översta lådorna. Dom innehåller min mammas alla dagböcker som jag inte nänts göra mig av med. Kanske var det dags nu, när jag behövde platsen?!
Jag började plocka ut några, men så satte jag mig att läsa.
Min lilla mamma, hon skrev noga in vad det var för väderlek varje dag. Hon skrev också i detalj vad hon gjort. Väldigt sällan skrev hon ner känslostämningar och tankar, som hon måste haft massor av. Men jag upptäckte igår att man, mellan raderna, kan utläsa en hel del. Omsorgen och bekymren om oss vuxna barn. Hon tyckte alltid att vi jäktade för mycket, jobbade för mycket, tog på oss för mycket så att våra barn kom i kläm. Man  skulle vara hemma och ta hand om sina barn, så var det bara. Oj, ja där blev jag sittandes och läsa och en och annan tår fällde jag såklart också. Det slutade naturligtvis med att jag stoppade tillbaks dagböckerna, inte kan jag slänga dom inte. Servetterna la jag så länge på strykbrädan, får se var jag kan tänkas hitta plats för dom.
Och chiffonjén ska jag ha kvar, så länge jag lever!

En slöjdlektion på särskolan

Idag hade jag min klass med särskole-elever för första gången denna termin. Jag hade förberett allt noga.
Alla elever har fått varsin ipad och klasslärarna har bett att vi ska sy fodral till dessa så att eleverna kan bära med sig sina ipads när man går ut och gör exkursioner eller studiebesök.
Alltså hade jag sytt upp en modell och tagit foton på arbetsgången, som jag sedan satt samman till en arbetsbeskrivning. Jag hade ritat upp linjer på yttertyg, fodertyg och vadd för att det skulle gå lätt att komma igång.

När jag började undervisa i särskolan för 11-12 år sedan, bestod klasserna av 5-6 elever. I enstaka fall hade man assistent med, t ex om någon elev hade ytterligare ett handikapp. Med åren har klasserna utökats och assistenterna blivit fler. Eleverna har, överlag, även blivit svagare.
Klassen den här terminen består av tretton elever och fyra assistenter. Fler av eleverna behöver mycket och handgriplig hjälp med de flesta av momenten.
Det är inte alltid det underlättar att ha assistenter. Dom har oftast inte hållit på med något hantverk sedan dom själva hade slöjd. Ibland sitter "dåliga vibbar" kvar sedan skoltiden. Man kanske hade en sträng, elak slöjdlärare (tyvärr får jag ofta höra sådana berättelser) som bestämde allt vad man skulle göra, vilket ofta var saker som man inte tyckte om eller ville ha. (Ja, jag inbillar mig att det är roligare nu och att jag är ganska snäll!!)

Lektionen idag gick hyfsat bra. Det är underbara elever som jobbar efter bästa förmåga. Men det var verkligen hårt jobb i 80 minuter, jag hann knappt andas. Det blir inte långa stunder hos var och en, och en flicka var väldigt besviken att jag inte kunde hjälpa henne mer. En assistent hade förklarat fel och eleven, som var så glad när hon kom, blev arg och besviken.
Tyckte lite synd om vår hörselskadade pojke. När jag har genomgång i början av lektionen får jag en slags högtalare att hänga runt halsen så att han bättre ska höra. Dessvärre glömde jag ta av mig den när jag sedan gick runt och hjälpte alla elever, så stackarn fick höra mitt pladder till alla andra när han själv skulle försöka koncentrera sig på sitt. Hans assistent tog den av mig, men då hade kanske halva lektionspasset gått... Det var också två helt nya elever som kom från en annan skola i stan som lagt ner sin särskola och jag hade velat vara mycket mer  hos dom pojkarna.
Så det känns inte bra, eleverna är värda bättre. Mer uppmärksamhet och mer tid för att få större möjlighet att utvecklas.
Nu är det som det är och jag inser att det bara är att kämpa på. Ta det som en utmaning och vara minutiöst förberedd inför varje vecka. När fodralen blir klara lägger jag ut en bild!

Måndagskväll

Klockan är ganska mycket och jag borde sova. Har just sett klart på senaste avsnittet av "Stjärnorna på slottet", missade det i lördags och  tycker  om SvtPlay, som gör det möjligt att se program när det passar.
Eftersom maken ville släcka ljuset och sova, fick jag sätta mig i äldsta dotterns rum. Det är så mysigt i hennes rum, det är inte särskilt stort, men väldigt hemtrevligt. Hon inredde det själv för några år sedan. I slutet av ett sommarlov fick hon för sig att måla väggarna vita. Hon ville ha vita spetsgardiner och på snören på väggen, fästade med klädnypor hänger massor av gamla svartvita foton på familjen. Hennes säng är ställbar och väldigt bekväm. Framför fönstret står ett vitt skrivbord med silvriga ljuslyktor på. Just nu fungerar också hennes skrivbord som avlastningsyta för alla mina nyplanterade sticklingar och utblommade orkidéer. Det skulle hon inte tillåta om hon var hemma, hon avskyr när det blir för mycket blommor i fönstren. Nu befinner hon sig i Thailand, så jag kan göra lite som jag vill, i alla fall i sex veckor till, för då kommer hon hem.
Innan jag somnar i den här sängen, ska jag släcka och smyga tillbaka till min egen.
God natt!!

Guldkant!

 

Guldkant på tillvaron-visst behöver vi se till att få det!! Och jag har sett till att få det, den här helgen!

Bilade till Västerås igår förmiddag och mötte upp bror, svägerska och brorsdotter. Vi tog oss till en mycket trevlig, relativt nyöppnad saluhall i ett gammalt slakteri. Där köpte vi på oss diverse delikatesser. Efter fika tillsammans skildes vi åt och for till Skallberget, där ena brorsdottern bor. Senare mötte ytterligare en brorsdotter upp och  vi gjorde iordning tapas, korkade upp cava och rödvin och gottade oss hela lördagkvällen. Mycket gott, mycket trevligt. Stupade i säng klockan 3!!!

Efter en sen frukost iförmiddags bilade jag tillbaka till Uppsala. Efter kaffe satte jag igång projekt; plocka undan julen. Det tog i princip hela eftermiddagen. Vid halvsex gick dottern och jag iväg till gymmet för en timmes träning. Ute blåste nordliga vindar och snön vräkte ner, så väl hemma igen var det så skönt att bada bastu. Maken hade varit på bandymatch och frusit, så han var precis färdigbastad när vi kom hem.
Nu har vi ätit middag och tittat på den mysiga filmen "Hur många lingon finns det i världen", och nu känner jag mig väldigt redo för att krypa i säng.
I morgon är det dags för en ny vecka!

Klagovisa!

Så här i början av januari är det verkligen inte skoj att möta sitt ansikte i spegeln om morgnarna.
Inte minsta gnutta till färg, om man nu inte kallar likblek för färg. Mörka ringar under ögonen. Stort, äckligt munsår på läppen. Blemmor på kinden och en jättestor mitt på näsan-den är iaf färgglad; stoppljusröd. Håret hänger stripigt, glanslöst, platt och när man drar borsten igenom, så blir det knastrigt, elektriskt och några strån smetar runt ansiktet, några står rakt ut. vågrätt från huvudet!

Så har vi dom grå stråna och rynkorna, (fast det har inget med januari att göra) bara att acceptera, jag vet. Läste någonstans att rynkorna bara är bevis på att man levt, ett slags fartränder efter skratt, gråt, ilska och glädje.

Ja, ja. Jag borde verkligen inte vara så fåfäng och klaga, men nu råkade det vara en sådan dag idag.

Helgen är här. Imorgon åker jag till Västerås för att umgås med brorsdöttrarna. Återkommer på söndag med en rapport!

Jaga elefanter istället för myror...

Ibland säjer jag som Nalle Puh; "Jag är en björn med en mycket liten hjärna!"
Att jag påstår det just nu, beror på att jag hörde på en cd med 30 minuter mental träning idag, och det jag minns är just "gå på elefantjakt istället för att jaga myror".
Det var på norska så det är väl också en av anledningarna till att allt inte fastnade, ska lyssna på det en gång till, när jag får möjlighet. Men jag ska försöka förklara;

Att sätta upp mål för sig själv är viktigt, men när vi gör det måste vi också sätta upp delmål och beräkna hur lång tid vi behöver för varje sådant. Allt för att få till en progression mot målet.

Tydligen så använder vi bara 20 % av vår hjärnas kapacitet. (hur man nu räknat ut det). Allt av vad vi har,  har vi åstadkommit med hjälp av tanke och handling, och det är ju faktiskt ganska mycket. Om nu det bara är 20 %, tänk då på vad vi skulle kunna uträtta!
Men så är det allt det som vi till-låter att hindra oss.
Och det var här någonstans som elefantjakten började...
Runt omkring oss i vardagen och livet har vi så många, många "måsten." Tror vi . Eller skyller vi på för att inte behöva ta itu med det väsentliga. Vi blir splittrade, ofokuserade och trötta. Vi jagar myror.
Om man nu satt upp ett mål, se till att sätta upp delmål och tidspunkter när dessa ska vara avklarade. Fokusera på det. Jaga elefanten och låt inte myrorna distrahera dig. Eller se till att ge myrorna bara en liten del av din dag, så att du därefter har tid kvar till elefanten!
Det var också med ett räkneexempel på hur många timmar vi i genomsnitt, sover, arbetar och har fritid under ett liv.  Den fria tiden har för oss moderna människor blivit till en ganska stor del av livet, ändå tycker vi att vi aldrig har tid med något. Genom att avsätta en timme om dagen för mental träning skulle vi, enligt denna filosofi, vinna mycket tid.
Vad vet jag, jag gillar ju även Nalle Puhs filosofi...
Men jag gillar elefanter bättre än myror också!

Jag är så glad att jag är tant!!

Man lär sig något nytt varje dag!
Ikväll har vi haft terminens första syjunta, hemma hos Ewa i Tomtebo, ett bostadsområde här i Uppsala.
Som vanligt dryftar vi massor av olika saker.
Idag lärde jag mig t ex ordet bullvaska. Vilket jag, med tanke på mitt yrke, kanske borde kunnat. Det är en slags pressplanka, som skräddare använde vid pressning i samband med klädsömnad. Vi kom, av någon outgrundlig tanke, in på det när vi pratade knyppling....
Sprängticka, lärde jag mig också, en svamp som växer på björkar och innehåller otroligt mycket antioxidanter. Lär vara bra mot allt möjligt, bl a för att förebygga herpes. Något att prova för mig, som just nu dras med ett stort herpesangrepp på min överläpp....
Vi dricker te och äter smörgås och så något sött efter, ikväll hade Ewa också köpt en flaska körsbärsvin, som hon bjöd på i små fina starkvinsglas i kristall.
Det var verkligen ett riktigt tantkalas och just då kände jag att jag är så glad att jag är tant!!

Slutkörd efter en dags arbete.....

Första dagen på jobbet och jag blev totalt slutkörd!!
Nästan pinsamt att ens nämna det....

Dagen började med tre timmars föreläsning om att effektivisera sin undervisning, med Simon Hjort, lärare och forskare. I början var det tabeller och fakta om forskningen och jag tänkte bara "Neeeej", men sedan tog det sig och vi fick med oss några "verktyg" som jag kommer att prova i klassrummet.

Efter lunch skulle alla slöjdlärare samlas i Stenhagenskolan för en nätverksträff om Digitala lärarresurser och Bedömningsstöd. Det är alltid intressant att träffa lärare från olika skolor och utbyta erfarenheter. Här fick jag också med mig tips, jag anmälde mig t ex på en workshop om att lära mig starta upp en slöjdblogg med elever, blir spännande att se vad det kan ge.

Så visst har dagen varit matnyttig, men väldigt intensiv.
Dels är jag inte van att gå upp tidigt, dels är jag absolut inte van att sitta still en hel dag.
När jag cyklade hem hade jag en sprängande huvudvärk och kände mig trött och frusen.
Det fick bli ett varmbad och nu en stor balja te och ett par varma mackor.
Ska nog slötitta lite på tv en stund, men sedan får det bli sängen.
Imorgon är det dags att möta eleverna igen!

Att se med andra ögon!

I förmiddags, efter frukosten, satt jag kvar i kökssoffan med lilla vovven i knät, och lyssnade till ett radioprogram om Gullan Bornemark. Hon berättade om sitt liv, man spelade hennes musik och intervjuade även hennes barn.
Det var som att förlyttas tillbaka till lekskolan igen!
Barbro, 6 år, med alldeles för stora framtänder, kort frisyr med jättekort, rak klippt lugg, ärmlös klänning, knästrumpor och vita skor med litet spänne, stod framför mig alldeles tydligt.
Det var en period, i tonåren, då jag tyckte att Gullan representerade allt töntigt och tantigt som gick att representera. Hon, Göingeflickorna, Brita Borg och Towa Carsson var nog det värsta jag kunde se och höra.
Man ändrar sig. Ser med nya ögon. Hör med nya öron.
Och tant förresten! Hon var inte ens fyllda fyrtio år när jag gick i lekskolan. Nu när jag ser på bilderna från 1967 kan jag se att hon faktiskt var en snygg, ung kvinna.
Låttexterna sitter som en smäck! "Gubben i lådan", "Sudda bort din sura min", "Min egen ponny", "Det är så härligt att gå i solen" m fl.
Min barndoms musik!

Sått ett frö...

Lika lätt som det är att blicka tillbaka på händelser under året som gått, lika lätt tycker jag man tänker framåt och drömmer om saker man skulle vilja göra under det år som kommer. Särskilt under jul/nyårsledigheten.

Idag var en sådan dag.

Efter yoga, långpromenad, dusch och kaffe satte jag mig vid datorn och bläddrade.
Oj, oj, oj så många platser att besöka och så många resetyper det finns.

Jag vill åka på spa med dottern under sportlovet. Jag vill hyra ett stort hus och ta med mina stora familj med hundar och ungar på en fjällvistelse i påsk. Jag vill hitta "min egen resa" till någon gång under vår-försommar.  Den där resan som jag på min 50-årsdag bestämde mig för att göra en gång om året.
Yogaresa till Mallorca, vinvandring i Toscana, cykla till Venedig, hälsoresa med Ayur Veda-matlagning i Spanien, vandra på Irland, kombinerad träna-dansa-sjunga-resa till Turkiet, yoga och måla i Costa Brava.
Jag skulle kunna fylla spaltmeter med reseförslag som jag skulle vilja göra. Det finns hur mycket roligt och spännande som helst.
Drömma får man göra, det är alldeles gratis! Vad som sedan blir verklighet av allt detta återstår att se.
Men nu har jag i alla fall sått ett frö i min hjärna....

Nya friska tag!

Jag älskar jullovets lättjefyllda dagar! Inga krav eller måsten. Sova länge på morgnarna, äta frukost när det nästan är lunchdags, sitta länge, småprata, läsa tidningen, levande ljus.
Idag gick dock startskottet för vårt "nya liv"!! Dottern och jag ska komma i form tillsammans! Vi släpade oss iväg till Friskis och Svettis gym. Här ska börja tränas regelbundet igen! Dottern har inte tränat alls sedan vovven kom in i hennes liv (förutom hundpromenaderna), själv var jag på en gymintroduktion i november, men inte blev det av att jag kom igång inte. NU ska det bli andra bullar! Vi körde igenom olika maskiner/olika muskler i en timmes tid. Nog kändes det att det var ett tag sedan!
På eftermiddagen kom syster och svåger över på en fika. Min syster hade lyckats lyssna på samtliga vinterpratare och det gav mig inspiration att resten av eftermiddagen börja lyssna på mobilen och Sveriges Radios app. Den hackade en del pga dålig mottagning, men jag hann plöja igenom både Fredrik Lindström och Lasse Åberg samtidigt som jag broderade löv på en tröja som jag bestämt mig för att pimpa.
Eftersom vi ätit fisksoppa till lunch fixade vi bara lite tapas framför tv.
Nu har jag lagt fram träningskläder och ställt klockan, för imorgon förmiddag ska vi på ett yogapass!
 Här kör vi på med nya friska tag, eller som dottern uttryckte det; get in shape for beach 2014....

Du är min man

Ikväll har vi haft de nyförlovade på middag och vi (läs jag),  kom att prata om stjärntecken! Jag tycker att det är spännande, son och make tycker tvärt om att det bara är löjligt!
Roade mig att gå ut och söka på vilka stjärntecken som passar ihop.  Deras fall,  vattuman och tvilling,  var en bra kombination med stort intellektuellt utbyte och ingen av dom tenderar att bli svartsjuk. Vattumannen är social, lojal och målmedveten. Tvillingen är självständig, ärlig och kvicktänkt.
Då var det sämre ställt med maken och mig själv! Maken är skorpion; passionerad, svartsjuk och intensiv. Jag är oxe; stabil, känslig och envis. Ingen bra kombination, enligt astrologerna.

Trettio år har vi ändå varit gifta. Trettionio år har vi varit tillsammans. Inte alltid i lust.....
Men jag känner lite som Helen Sjöholm sjunger;
http://www.youtube.com/watch?v=CU5wo2lq_xg

Alldeles, alldeles underbart....

                                                  Ett hopp i tiden, och nu skriver vi 2014!

Maken och jag har tillbringat två dygn i Tällberg på Dalecarlia hotell och spa och både firat in det nya året och firat att vi varit gifta i 30 år. Pärlbröllop.
Det har varit alldeles fantastiskt, från början till slut!
Vi bilade upp på nyårsafton. Efter incheckning gick vi direkt till spa-anläggningen och gottade oss hela eftermiddagen. Kvällen fortsatte sedan med bubbel, femrättersmiddag, dans,  stort fyrverkeri och mer bubbel vid tolvslaget.
Nyårsdagen inleddes med frukostbuffé och därefter drog vi iväg till Siljansnäs med skridskoutrustning. Där på en liten sjö fanns en fantastisk is och vi tillbringade ett par timmar på långfärdsskridkor, som att färdas fram i himmelen!  Eftermiddagen blev det spa igen. Magiskt att sitta i utomhuspoolen högt över Siljans vatten medan mörkret sänktes och det enda som lyste upp var levande marschaller. När vi innan middagen skålade i champagne och jag öppnade ett litet paket med ett underbart vackert halsband i, fick jag  sms av äldste sonen som berättade att han just friat till
sin flickvän. Vilken härlig överraskning från han som för 30 år sedan låg i min mage!! Kvällen blev mycket lyckad med god mat, gott vin och bästa sällskapet!
Sov ut till klockan nio, frukostbuffe´, utcheckning och så hade jag beställt pedikyr och maken utnyttjade spa-delen under tiden. Innan vi satte oss i bilen promenerade vi runt i det idylliska Tällberg. Vi köpte knäckebröd på Leksands spisbrödsfabrik, vi fikade på Annas kafe´ i Säter och stannade till för att handla mat på Ica Maxi innan vi parkerade hemma på Noreens väg, där dottern tänt levande ljus och tog emot oss, glädjestrålande över att brorsan friat!!
Vilken bra start på detta nya år!!