Ryck upp dig, det finns alltid dom som har det värre!

Imorse när klockan ringde 06.15 kan jag inte påstå att jag skuttade upp ur sängen med ett glatt leende på läpparna, redo att möta den nya dagen. Början på resten av mitt liv...... Jag visste att jag, liksom igår, hade 12 timmars arbetsdag framför mig. Det var lektioner, möten och utvecklingssamtal. Däremellan skulle jag skriva åtgärdsprogram, dvs ett papper med anledning till varför en elev inte når upp till målen i ett eller flera ämnen, samt vilka åtgärder som behöver sättas in för att eleven ska kunna fixa till sina betyg. Jag satt och plitade så pass att jag inte hann äta min lunch utan fick logga ut och springa till lektion. När jag kom tillbaka 2 timmar senare för att skriva ut papperen och lämna till rektor för underskrift, så fanns dom inte kvar. Jag stängde av och loggade in igen. Tomt! Jag sökte på andra ställen. Tomt! Jag kände hur pulsen i kroppen steg. Jag hämtade skolans dataadministratör som letade. Tomt. Tillslut fann han ut att jag, av ngn outgrundlig anledning plötsligt blivit utsedd (av datorn på egen hand) som temporär dataanvändare, vilket innebar, att så fort jag loggade ut, försvann alla sparade dokument. Han hjälpte mig fixa en ny användaradress som nu blev stationär. Tyvärr hjälpte inte det mig att få tillbaks mina skrivna dokument. Jag lyckades få tag på vår specialpedagog och förklarade mitt dilemma, så nu har hon gett mig dispans några dagar så att jag hinner skriva om. Sen hade jag ännu lättare att hålla mig för skratt, när en elev kom och ställde in sitt samtal, eftersom hon hade glömt berätta att mamman inte kunde komma.... Och det var inte den sista eleven jag skulle ha.... Alltså, inte världens bästa dag. Men jag försökte gaska upp mig när jag cyklade hem efter kl 20. En kollega var i helgen i Östersund på en Afrika-gala, där man samlade in pengar till en by. Hon hade träffat en man som varje dag var tvungen att gå upp kl 04.00 för att gå till fots 3 mil till sitt arbete på en gård. Som hon sa; man fick lite distans till sin egen situation. Och visst finns det alltid dom som har det mycket värre. Var nöjd! Var glad och tacksam!