Min tid blir snödrivor.....

Som snöflingorna dalar mot marken och samlas i drivor, så känns min tid. Med snöskoveln skottar jag rent gången till huset för att ta mig in, men resten får ligga.
Allt jag vill göra och hinna med läggs på hög, i vardagslunken gör jag bara det jag måste.

Yngsta dottern konstaterade detsamma vid middagsbordet nu ikväll. Hon stiger upp halvsex och lägger sig klockan 21, däremellan ska hon ta sig till Stockholm och göra sin praktik i 8 1/2 timme. Buss, tunnelbana, tåg och buss. -Pendla är inte min grej, sa hon, jag vill ha ett eget företag och bestämma själv över min tid. Jag försökte säga att det nog inte är så enkelt att ha ett eget företag, att man kanske aldrig kan känna sig riktigt ledig, för att man alltid måste leta kunder och planera för framtiden. Att det inte är så dumt att vara anställd och slippa övergripande ansvar för ekonomi och personal. Men hon ville inte riktigt lyssna på det. Kanske bor det en entreprenör i henne, det blir spännande att följa utvecklingen.

Själv bestämde jag ganska så tidigt att jag ville bli textillärare, men jag vet att jag även tänkte på att jag ville bli författare eller konstnär.  Och "karriären" har väl varit lite spretig; affärsbiträde på flera olika avdelningar på Åhléns, eller Tempo som det hette, sömmerska, mannekäng och butiksbiträde hos textilkonstnär Vanja Brunzell, fritidspedagog, kursadministratör,  ledare i olika hantverkskurser hos olika studieförbund och dagmamma.  Nu börjar jag lite smått skönja slutet på "karriären". Jo jag vet att jag har 6 eller 8 år till pensionsåldern, lite beroende på hur man räknar, men mitt mål är att jag ska gå tidigare så att jag kan ta itu med "mina snödrivor".....

Och jag mumlar mitt mantra "min tid räcker till allt vad jag behöver", med jämna mellanrum.....