Skomakare och syjunta!

När jag var liten så fanns det gott om skomakare. Ofta nere i någon liten källarlokal. Jag minns i alla fall tre-fyra olika ställen dit jag följde med mamma. Farbröder med skinnförkläden och svarta fingrar. Jag minns doften i lokalen, läder och skofett, och så skor i långa rader.
Träffade dock aldrig någon som var så grinig och elak som han i Bullerbyn. Tack och lov!

I förra veckan lämnade jag in mina höst- och vårkängor för klackning. Hade slitit ner gummisulan ända in på klacken, men kängorna är sköna och inte särskilt slitna, så jag bestämde mig för att kosta på en omklackning.

Sökte på "skomakare Uppsala", eftersom ingen av de gamla farbröderna jag minns finns kvar. Numera är det ofta både sko-, nyckel- och kemtvätt-service. Dit jag tog mig, såldes dessutom både resväskor, handskar och lite av varje. De som arbetade var invandrarsvenskar i 35-årsåldern, utan svarta fingrar. Ingen doft i lokalen, som låg i gatuplan.
Tiderna förändras.
Mina kängor blev i alla fall som nya, hämtade dom idag, strax innan jag skulle på syjunta.

En syjunta med extra festlig krydda. Hon vi var hos, har fyllt jämnt, och bjöd på skumpa, så av själva handarbetandet blev det inte så mycket. Men trevligt hade vi!

Nu återstår bara en knapp timme av den här dagen.