Man lär sig så länge man lever!

Det är bra med hund!

Yngsta dottern kom hem ikväll. Hon ska fira Valborg i Uppsala. Vi åt middag tillsammans, männen i familjen var på fotboll. Sirius möter Aik ikväll, på Friends Arena i  Solna.
När dottern hoppade i badet, tog jag en hundpromenad. Gick den lilla rundan ner i Ekebydalen runt fågeldammarna. Det är den "sjöutsikt" man kan få här i Flogsta. Dammarna gjorde i alla fall skäl för namnet ikväll. Det var ett nästan öronbedövande liv av olika slags fåglar. Dom verkar fyllda av vårkänslor, trots den kalla temperaturen. Jag blev stående, eftersom en kvinna med en ganska stor hund kom gåendes emot oss. Då blir lilla vovven liksom förstenad, och väntar in, tills den stora hunden passerar.
Plötsligt lyfte en enorm skock med starar, från vassen upp i skyn. Det måste varit flera hundra! Kvinnan med hunden, som nu precis passerar oss berättar att starar kan härma alla andra fåglar och grodor, t om mobiltelefoner.   Jag log lite skeptiskt emot henne. Men när jag kom hem, var jag tvungen att gå ut och googla på starens läte. Så här stod det;
Staren är känd för sin omväxlande sång som består av piptoner, smack-, visslings-, gnisslings- och skallerljud och olika ljudimitationer. Staren härmar allt från fågel- och andra djurläten till ljud från människan och staden, ljudet av traktorer, spårvagnar, hundskall, buller från gräsklippare eller ringsignaler från mobiltelefoner. Locklätet är ett kännspakt kyrrr.

Man lär sig så länge man lever!

Telefon-pratade länge med svägerskan  i kväll. Hon gjorde en otrolig prestation i lördags!

Nästan på dagen 5 år, efter en bröstcanceroperation, så springer hon halvmaran för Womens Health i Stockholm, Här vid målgången kommer barnbarnet medspringande sista 30 meterna.

Hon berättade att hon såg det som en revansch!  Starkt gjort!