Då var då, och nu är nu!

Idag gratulerade jag en gammal klasskamrat som fyller år, via facebook, med en bild från lågstadiet.
Vi gick i tillsammans från årskurs 1-9,  sågs väl en del under gymnasietiden, men sen inget alls förrän vi 1992 stötte ihop på bb.
Hasande i tofflor, lätt bredbenta, i landstingets framknäppta rockar, med mjölkfläckar på brösten. Vi kom från varsitt håll i korridoren, dragandes på varsin plastsäng på hjul. I sängarna låg våra små barn. Min tredje, hennes första. Vi hade fött barn på samma dag, 24 november. Varsin flicka, Lovisa och Karin.
Sen föll det sig så att vi blev "nästan grannar", vi bor i samma område, en gräsplan skiljer oss åt. 1995 var det dags för barnafödande igen. Hon fick en flicka i slutet av mars, jag en 1;a april. Karin och Ingrid. Och dom flickorna kom att bli bästisar från 4 års ålder, när dom gick på samma dagis, fortsatte i samma klass hela grundskoletiden och vidare på gymnasiet. Nu bor en i Norrköping och en i Borås, men kontakten är fortsatt tät.

Vi ser väldigt allvarliga ut på bilden. Fröken Göthe stod bredvid, också allvarlig, men jag minns att jag tyckte väldigt mycket om min första fröken. Hon var lite sträng, men samtidigt snäll, och hon lärde oss läsa, räkna och skriva. Oj hur vi fick sitta och plita välskrivning i särskilda skrivböcker. Många rader med varje bokstav för sig. Jag minns hur fröken spelade tramporgel och vi skulle stå upp och sjunga morgonpsalmen "Morgon mellan fjällen". Jag minns doften av rengöringsmedel i skolkorridorerna, jag minns fossilerna i stentrapporna, jag minns järnstaketet med spetsar, nästan som pilspjut, runt skolgården. Jag klättrade över, fastnade, och hade sönder mina blommiga byxor. Numera är alla spetsar bortsågade. Jag minns skolträdgården där det på höstarna doftade av mogna frukter. Det är numera en parkeringsplats. Jag minns hur vi lekte Svarte Petter, Tagare, hoppade hopprep, spelade kula, hoppade tvist. Jag minns hur vi lekte kurragömma i nyponsnåren vid fotbollsplanen och i en av buskagen hittade en hög med porrtidningar. Jag minns fragment, men kommer inte ihåg hur jag egentligen var, vad jag tänkte och tyckte.

Kanske är det inte så konstigt, eftersom det är över 50 år sedan bilden togs.
Då var då och nu är nu!
Och nu ska jag gå och sova! Godnatt!!