I Deja, släppte bussen av oss och därifrån följde vi vandringsleden genom fårhagar, oliv-, citron- och apelsinlundar. Luften var frisk och klar och doftade starkt av utslagen ginst som hängde i klasar över stigen. En och annan tupp gol, får och getter bräkte och deras skällor klingade entonigt.
Jag älskar att vandra i sådana här landskap. Försöker hålla mig för mig själv, för jag vill bara insupa ljud och dofter, utan prat. Lite svårt när vi var så många som gick, men jag höll mig i den snabbaste gruppen och längst bak, så det gick ganska bra, då kunde jag gå en bit efter, och grupp två kom aldrig riktigt i fatt.
Halvvägs kom vi till ett stort stenhus som inrymde ett café, där den svalaste apelsinjuice och den frasigaste, sötsyrliga citronmarängpaj serverades. Två franska systrar hade ärvt detta hus av sin mormor, flyttat hit och startat detta café, längs med vandringsleden. Dom pressade apelsiner och bakade pajer så det doftade långt ut på gårdsplanen. Man hade en milsvid utsikt över dalen.
En påsk-åsna!
Slutmålet för vandringen var Puerto Soller, som jag kände igen väl, efter förra årets familjevecka.
Här tog jag ett svalkande bad, bytte kläder och åt lunch innan bussen tog oss tillbaka till Can Pastilla.
Kvällen avslutades med en underbar massage i min träningströtta kropp. Orkade inte byta om och gå på restaurang så jag beställde en pizza som jag åt, iklädd myskläder, på hotellrummet med en halv flaska rödvin samtidigt som jag "lekte med" pensel och färg i mitt akvarellblock.
Någon konstnär blir jag aldrig, men det är väldigt trevligt att låtsas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar