Dottern och pojkvännen skickar vackra bilder från Malaysia, och jag skickar tillbaka små vardagsbilder på lilla vovven på promenad i snöslask.
Hon delar min säng på nätterna. Ligger ihoprullad under täcket mot svanken eller mot min mage, hon ska absolut känna kroppskontakt. Ibland blir hon så varm att hon måste krypa fram ur täcket och ruskar hela sin lilla kropp så att öronen klapprar. Kan hända att hon då hoppar ner för att gå och lägga sig i sin korg, men det blir oftast bara korta stunder, för sen vill hon tillbaka igen. Och eftersom hon inte kan hoppa upp i sängen själv så står hon och gnäller till jag lyfter upp henne.
Första morgonkissandet och sista nattkissandet får hon göra i trädgården. Jag släpper ut henne på baksidan och säger åt henne att vara tyst. Varpå hon rusar ut som en liten kaxig iller och skäller som besatt..... Närmsta grannarna tittar inte med blida ögon på henne direkt!
Det blir två ordentliga promenader per dag. Cyklar hem mitt på dagen och sen direkt när jag kommer från jobbet. på sen eftermiddag, eller tidig kväll.
Jag avskyr att lämna henne ensam hemma. Hon står och ser på mig när jag sätter på mig ytterkläderna. Först är svansen förväntansfullt ihoprullad uppe på hennes rygg, men när jag berättar att jag ska till jobbet och hon stanna hemma, då sjunker den sorgset ner mot golvet. Jag brukar gömma godisar på olika ställen och ropa "SÖK", innan jag öppnar ytterdörren. Allt för att slippa möta hennes blick.
Mat en gång per dag, och så blir det gärna en och annan mumsbit vid matbordet. Konstigt nog så är det bara vid min stol hon sätter sig och tittar upp på mig med sina stora, bruna, sorgsna och hungriga ögon.....
Det här är nog så nära en "egen hund" jag någonsin kommer. Hur trevligt det än är så nog blir man upp-bunden.
Jag får fortsätta att "lägga pussel" 14 dagar till, men se så söt och liten hon är;
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar