När jag flyttat hemifrån så ringde min mamma till mig så gott som varenda dag. Jag tyckte att det blev lite jobbigt. Undrar varför jag inte sa det rakt ut? Istället var jag nog ofta fåordig, för att göra samtalet så kort som möjligt.
Nu när mina egna barn flyttat hemifrån, så är rollerna ombytta. I alla fall hos tre av de fyra. De hör av sig ofta och har frågat mig varför jag ringer så sällan.....
Så i år bestämde jag mig för att ringa en gång i veckan!
Med mobilens hjälp, instagram, snapchat och messenger har vi dessutom tät kontakt.
Haha, precis nu i skrivandets stund fick jag ett sms från äldste sonen!
Självklart vill man ha tät kontakt med sin familj, men jag vill bara inte vara en tjatig mamma....
Mot slutet av mammas levnad var det för övrigt jag som ringde MINST en gång per dag, om jag inte åkte över. Behövde höra hur hon mådde.
Och tänk att nu, så här många år efteråt, så skulle man ju önska att man fick prata med henne då och då.....
Och jag är nog, till en del, ändå lik min mamma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar