En liten gnutta självömkan....

Tre nätter efter varann har jag vaknat av huvudvärk och rinnsnuva. Legat vaken och vänt och vridit på mig 1-2 timmar. På dagarna har jag nyst hur mycket som helst och haft en envis klåda i hals och örongångar.
Men inget mer.
I morse var det väldigt segt att gå upp. Tänkte på min längsta dag. Tänkte på hur långt det är till sportlovet. Tänkte på nästa veckas utvecklingssamtalsdagar. Tänkte på  tvätt- och mangel-högarna i  källaren. Tänkte på gröten jag tänkte äta till lunch och vitkåls- och köttfärsröran vi skulle ha till middag. Tänkte på hur tungcyklad min cykel är, eftersom inte växeln fungerar. Tänkte på gråvädret.

Försökte känna efter om jag ändå inte hade lite feber, så att jag bara kunde krypa ner under täcket och somna om resten av dagen. Kanske få stanna hemma och vara sjuk resten av veckan. Bara få ligga i sängen och läsa bok med en kanna te och pappersnäsdukar på nattduksbordet.

Men jag tog mig till jobbet, och fortsatte att tänka ynkliga "stackars-mig"-tankar fram till lunch. Då blev jag förbannad på mig själv! Vad tusan höll jag på med???

Har jag inte fått feber nu, så är det inte meningen att jag ska vara sjuk. Känn inte efter så förbannat! Sträck på dig och var tacksam för allt det grå och vardagliga, det är en del av livet! Och det finns så många ljusglimtar om du bara tittar dig omkring!!

Och så letade jag klokord, på detta tema. 

Nu efter kvällste och en ny polisserie på SvtPlay, tillsammans med maken, så känns det rätt ok.

Hoppas på en hel natts sömn så är jag garanterat på bättre humör imorgon!!