Låt inte åldern bestämma vad du kan eller inte kan göra!

Det här känns väl hoppfullt!!?!!

Inte direkt för att jag tänker så på morgnarna, när jag får skjuta ifrån med armarna för att kunna sätta mig upp i sängen utan smärta. Haft riktigt dåliga rygg-dagar ett tag nu, och ibland blir jag riktigt orolig. Hur ska det gå, kommer jag överhuvudtaget att kunna resa mig, böja mig, röra mig om några år?? 

Ikväll kom jag äntligen iväg på ett yogapass, och visst var det lite stelt, och balansen var det lite si och så med, men efter en timme kände jag mig ändå lite mjukare, och nästan någon centimeter längre.

Jag bara måste bli ihärdigare med träningen! Under januari har det blivit 10 besök på Friskis & Svettis, en hel del promenader och så några skridskoturer och ett par skidturer. I morgon börjar en ny månad, nu ska jag se till att det blir mer av allt!! I believe in energy!

Om jag lever till jag är 97 år vill jag kunna göra som kvinnan på bilden! Här gäller det att ligga i.

Men först ska jag ligga i min säng och sova!

I en annan del av världen....

Ordet paradis härstammar från det persiska ordet Pairidaeza. Ett namn på en idealiserad plats, vars existens är positiv, harmonisk och tidlös och där bara fred, välstånd och lycka finns.

Om man tittar på bilderna från dottern och pojkvännens livssituationen just idag, så är väl det inte så svårt att kalla för paradiset......

I en annan del av världen är färgskalan lite annorlunda. Där är gråskalan mer framträdande. 

Just den här bilden är några veckor gammal. Så gott som all snö är idag bortsmält, bara isfläckar och smutsiga snöhögar kvar här och där. Men gråskalan är detsamma. 

Men nog är även detta ett paradis?!! Som vi lever här och nu. Vi har jobb, hus, mat, värme, kärlek och valmöjligheter. Visst är det lite grått och kallt, dagarna är fortfarande ganska korta och ibland känns det som att man bara jobbar, äter och sover och ekorrhjulet snurrar på.  

Men egentligen; i allt det grå så är existensen positiv och harmonisk, vi har fred och välstånd och lycka i vårt ekorrhjul. Det gäller bara att se det!!

Trevlig upptäckt i "gömmorna"!!

Ibland lyckas man överraska sig själv!! Som idag, när jag rensade lite bland "gammalt skit", så fann jag en rulle med hemvävda ripstabletter, från kanske 10 år tillbaka i tiden. Tänk att dessa 6 tabletter passade så perfekt in i vårt kök, med sin turkos-vita färgskala. Sagt och gjort, jag klippte isär, lagade trådar i väven, fållade och strök. Och nu ligger två av dom på köksbordet till måndagmorgonens frukost!

Som synes invigde jag dom redan ikväll, med ett glas vitt och lite chips.

Maken har befunnit  sig på skridskois i nio timmar. Själv avverkade jag ett par timmar på hundpromenad, en dryg timme på Friskis&Svettis, ett par-tre timmar i mitt eget kök bakandes och sen var det vid symaskinen och virk-kroken. Inget problem att få tiden att gå!!

Nu har vi avnjutit en särdeles god älg-gryta med hembakat bröd och ett ljuvligt rödvin!

Fick en sådan här flaska i present av min käre bror i fjol, och sen dess har jag köpt flera flaskor av samma sort. Rekommenderas!!!!

Anfäkta och anamma!!

Tack och lov att maken dragit iväg för skridskoåkning, så att jag var ensam hemma. För på en sekund förvandlades jag till Kapten Haddock, och svor högt så att det osade svavel, och t om lilla vovven lade svansen mellan benen och kröp undan i sin korg!!

Jag hade, som ett av dagens mål, att färdigställa en födelsedagspresent vid symaskinen. Allt var frid och fröjd, jag var övertygad om att jag var färdig och kände mig riktigt nöjd.  Gjorde ett kort att sätta på paketet och var på väg att hämta inslagspapper, när jag tittade lite närmare på det jag åstadkommit. För att inse att det var ÅT HELVETE FEL!!  Alltså det var ett riktigt dunderfel och jag fattade bara inte hur jag lyckats att INTE upptäcka det!

Fick ta ett djupt andetag, lägga allt åt sidan och så ta med lilla vovven på en riktig långpromenad, för att kyla ner mitt humör.

Sen när jag kom hem, bryggde jag starkt kaffe och sen var det bara att krypa till korset och börja sprätta och göra om för att göra rätt! 

Ett par timmar senare, var det som det skulle vara.

Så blev jag nöjd igen och allt var frid och fröjd.

Maken kom hem, nästan euforisk, av fina skridskoisar på Mälaren . Imorgon ska han vara ledare.

Jag deltog i "afterskridsko". Dvs. bastu och öl!

Vi firade in det kinesiska nyåret ikväll, och jag dukade med röda inslag och två portugisiska tuppar, dagen till ära. Dillmarinerad hälleflundra med tomatrisotto. Smakade ljuvligt gott!

Det sägs att man detta år bör vara kritisk och långsiktig när man planerar för saker. Man bör noga överväga sina beslut på ett logiskt sätt. Självförverkligande och förbättring av den egna personligheten kan få extra gynnsamma resultat, även gällande utseende.

Få se nu.... Vad ska man då förverkliga??

Helg-träning.....

Återigen en dag när min träning gick om intet! Hade tagit med kassen med skor och träningskläder till jobbet och maken hade lovat åka hem och gå ut med lilla vovven, så att jag skulle kunna cykla direkt till Friskis&Svettis. Men jag skulle "bara" göra efterarbeten från utvecklingssamtalen, skriva mail till alla föräldrar och "mål-kontrakt" till eleverna, och det drog ut på tiden. Cyklade hem vid 17.15, och då var gympa-passet redan slut.
Jag "motionerade" med dammsugaren istället och samtidigt gick jag och räknade ut för mig själv, att faktiskt, har jag cyklat 1,5 mil längre än jag brukar och promenerat minst 2 mil längre än vad jag brukar, denna vecka. Allt tack vare lilla vovven. Så då gör kanske inte de missade träningspassen så mycket?!  Dessutom är det fortfarande något i kroppen, som inte borde vara där. Lite obalans helt enkelt.

Men nu stundar helg! Och med den, en alldeles egen träning;

Mamma är inte lik sin mamma!

När jag flyttat hemifrån så ringde min mamma till mig så gott som varenda dag. Jag tyckte att det blev lite jobbigt. Undrar varför jag inte sa det rakt ut? Istället var jag nog ofta fåordig, för att göra samtalet så kort som möjligt.
Nu när mina egna barn flyttat hemifrån, så är rollerna ombytta. I alla fall hos tre av de fyra. De hör av sig ofta och har frågat mig varför jag ringer så sällan.....
Så i år bestämde jag mig för att ringa en gång i veckan!
Med mobilens hjälp, instagram, snapchat och messenger har vi dessutom tät kontakt.

Haha, precis nu i skrivandets stund fick jag ett sms från äldste sonen!

Självklart vill man ha tät kontakt med sin familj, men jag vill bara inte vara en tjatig mamma....

Mot slutet av mammas levnad var det för övrigt jag som ringde MINST en gång per dag, om jag inte åkte över. Behövde höra hur hon mådde.
Och tänk att nu, så här många år efteråt, så skulle man ju önska att man fick prata med henne då och då.....

Och jag är nog, till en del, ändå lik min mamma!

Hemmakväll med Herpes och Huvudvärk.....

....hoppade gympapasset. Igen.
Tog en promenad med vovven, och blev så genomfrusen att jag hoppade ner i ett riktigt varmt bad tillsammans med ett glas rödvin!

Det har varit två långa eftermiddagar med utvecklingssamtal, och jag är mentalt utmattad efter dylika dagar!!
Dessutom vaknade jag med ett stort herpesmunsår och vartefter samtalen fortskred, smög sig en lömsk huvudvärk på.
Kanske borde jag gått på gympan jag föresatt mig, men efter hundpromenaden kändes det där varmbadet och det där glaset med vin SÅ mycket mer lockande!

Är det inte så att kroppen talar om för oss vad vi behöver i stunden!?!!

Hellre ett monsunregn i Malaysia....

....än att åka och veckohandla på ICA kl 17, en gråkall tisdag i mörkret i Sverige.
Typ en sådan "snap" skickade jag till dottern och pojkvännen som skickat en snap där dom stod med sina vespor i skydd för regnet vid en bensinmack i Langkawi.
Tekniken är fantastisk. Varje dag får jag ögonblicksbilder från deras resa, med små kommentarer. Det är nästan som att man får vara med på ett litet hörn!

Och jag fortsätter "vara ungdomlig" och tittar på den norska serien Skam. Ikväll har jag precis avslutat säsong 2, med ett leende på läpparna. Visserligen är det en hel del år sedan jag själv var ungdom och mycket är förändrat. Men känslorna! Känslorna är sig precis lika. Vem minns inte förälskelserna i ungdomen. Suget efter den man suktade efter. Eller när man blivit tillsammans och man inte kunde vara ifrån varandra en kvart utan att det gjorde ont. Och att man inte kunde låta bli att röra vid varandra när man var tillsammans, man var som magneter.

Nu får man ta vara på den beröring och den kärlek man har i sin närhet. T ex tillsammans med maken. Ikväll bestod beröringen i att jag klippte håret på honom.
Efter middagen röjde vi matbordet och jag tog fram sax, kam och trimmer. Han tog av sig på överkroppen och satte sig tillrätta med Tandläkartidningen.
Det är lite skönt att kamma och dra i håret. Krafsa lite i hårbotten. Sinnligt stryka undan hårstrån som hamnar fel.
Kanske inte fullt lika sinnligt att köra in örontrimmern i örongången, eller att kamma upp ögonbrynen och kapa de stela strån som står åt alla håll och kanter. Eller som nuförtiden när jag får lov att köra trimmern långt ner mellan skulderbladen och ut på axlarna. Behåringen bara ökar på kroppen!

Men tillbaka till det sinnliga. Eller vad ska jag kalla det?

Bilden som dök upp i mitt huvud var från något naturprogram jag såg på tv för många år sedan. Det var några större apor som samlades i flocken på kvällarna och satt på rad och plockade på varann. Tror att man letade löss, för jag minns att när dom fick något mellan fingrarna, så stoppade dom det i munnen.

Nåväl, det där med att stoppa löss i munnen känns kanske inte heller så sinnligt, men själva krafsande och behovet av närhet och beröring. Det är ett behov som aldrig upphör hur gammal man än blir.

Sen undrar jag hur jag fick ihop det där? Suktar efter ungdomskärlek och jämför det jag och maken har med apor.......

Pussel med hund

Det blir lite som att lägga pussel, det här med att ha en hund att ta hand om.

Dottern och pojkvännen skickar vackra bilder från Malaysia, och jag skickar tillbaka små vardagsbilder på lilla vovven på promenad i snöslask.

Hon delar min säng på nätterna. Ligger ihoprullad under täcket mot svanken eller mot min mage, hon ska absolut känna kroppskontakt. Ibland blir hon så varm att hon måste krypa fram ur täcket och ruskar hela sin lilla kropp så att öronen klapprar. Kan hända att hon då hoppar ner för att gå och lägga sig i sin korg, men det blir oftast bara korta stunder, för sen vill hon tillbaka igen. Och eftersom hon inte kan hoppa upp i sängen själv så står hon och gnäller till jag lyfter upp henne.

Första morgonkissandet och sista nattkissandet får hon göra i trädgården. Jag släpper ut henne på baksidan och säger åt henne att vara tyst. Varpå hon rusar ut som en liten kaxig iller och skäller som besatt..... Närmsta grannarna tittar inte med blida ögon på henne direkt!

Det blir två ordentliga promenader per dag. Cyklar hem mitt på dagen och sen direkt när jag kommer från jobbet. på sen eftermiddag, eller tidig kväll.

Jag avskyr att lämna henne ensam hemma. Hon står och ser på mig när jag sätter på mig ytterkläderna. Först är svansen förväntansfullt ihoprullad uppe på hennes rygg, men när jag berättar att jag ska till jobbet och hon stanna hemma, då sjunker den sorgset ner mot golvet. Jag brukar gömma godisar på olika ställen och ropa "SÖK", innan jag öppnar ytterdörren. Allt för att slippa möta hennes blick.

Mat en gång per dag, och så blir det gärna en och annan mumsbit vid matbordet. Konstigt nog så är det bara vid min stol hon sätter sig och tittar upp på mig med sina stora, bruna, sorgsna och hungriga ögon.....

Det här är nog så nära en "egen hund" jag någonsin kommer.  Hur trevligt det än är så nog blir man upp-bunden.

Jag får fortsätta att "lägga pussel" 14 dagar till, men se så söt och liten hon är;

Söndagsloj!

En sådan dag som idag, skulle för 35 år sedan, gett mig klåda i hela kroppen! Men numera är det som den ljuvaste gåva!!

Då menar jag en helt ledig, oplanerad söndag. Ingen tid att passa, inga åtaganden, inga besök, inga inplanerade aktiviteter. Bara vara!

Började med en sovmorgon innan en lååång frukost med tidningsläsning. Maken behövde jobba undan en del papper, men gick först en promenad med lilla vovven. Själv satte jag på en tvättmaskin och kollade lite på gympaschemat. Fick ett infall och drog iväg på ett pass borta vid Friskis och Svettis anläggning vid Ultuna. Ett jätteroligt och riktigt svettigt pass. På hemvägen stannade jag och köpte tulpaner och blomfrön. Duschade och kröp i myskläder. Gräddade våfflor och bryggde kaffe. Maken drog iväg på bandy, själv satte jag mig vid symaskinen. Tog en hundpromenad. Förberedde morgondagens skola. Till-lagade en öring vi fått och så blev det en låååång middag med småprat och veckoplanering. Nu har vi avslutat kvällen framför teven och del två av polisserien vi börjat följa.

Fram för fler sådana här söndagar. Nuförtiden är dom inte tråkiga utan bara underbart sköna!!

Lördagspigg!

Från trött till pigg kan man bli av lite trevliga aktiviteter!!

Syster och jag tog tåget till Stockholm i eftermiddags!
Först lite kulturellt, med konstutställning på Konsthantverkarna vid Slussen. Anna Sjons Nilssons smålustiga figurer i papier mache och textil får en att dra på smilbanden.
Än mer smil, för att inte säga gapskratt blev det på Göta Lejon, där föreställningen "Bullets of Broadway" gick av stapeln. Tre timmars kanonunderhållning med fantastiska dans- och sång-nummer och mycket, mycket skratt! Kan verkligen rekommenderas!!!
Därefter fick magen sig ett smil som hette duga!!
Vi hade bokat bord på Stockholm Tapas på Kornhamnstorg. Hade fått smak på det stället efter ett stopp på Stockholm food tour, som vi avverkade i september, och nu ville vi tillbaka och smaka mer.
Och som det smakade. Vi delade på fyra tapas och en flaska vin. Lammracks med någon ostkräm, Rib-eye med chimchurri, högrevsbullar med parmaskinka i tomatsås och parmesan samt sötpotatispommes med chilimajjo. Ljuvliga smaker!!
Sen blev det rask promenad under stjärnklar himmel, tillbaka till Uppsalatåget.
Nu blir det en kopp te för värmens skull, innan säng. bäddad med rentvättade sängkläder och nyvädrat täcke!
... och hundsällskap....

Fredagstrött!

En arbetsvecka är intensiv och går fort!
Så vad har jag då gjort, som gör att jag ikväll känner mig riktigt "fredagstrött"??!!
Söndag-Måndag hade jag barnbarnen här och såg till att dom kom till dagis innan arbetsdagen. På kvällen var jag ensam, tog ett bad, lagade mat och satt och virkade. Maken hade sin nybörjarkurs i skridskoteori. På tisdagen jobbade jag 08.00-16.30 sen avbokade jag mitt spinningpass och åkte och veckohandlade, Hem och lagade mat, tvättade en maskin och plockade allmänt. Onsdagen jobbade jag 09.00-17.00 åkte hem och bakade och lagade mat, var ensam hemma eftersom maken var på föreläsning på tandläkarhögskolan i Huddinge. Torsdagen jobbade jag 09.00-16.00, åkte och hämtade barnbarnen på dagis och skjutsade hem dom, sen tillbaka till jobbet 17.30-20.00 för "öppet hus". Sen blev det fika med yngsta dottern och pojkvännen som kom hem och lämnade av lilla vovven. Idag (just i detta nu) sitter dom på flygplanet som ska ta dom till Malaysia. Idag jobb 08.30-15.00, sen hem och rasta vovve och vidare till äldste sonen för att passa barnbarnet ett par timmar. Tillbaka hem och laga middag. Fredagskväll! Svintrött!!
Förmodligen extra trött eftersom jag haft någon obalans i kroppen med huvudvärk, nysningar och rinnsnuva. Ingen träning på hela veckan.
Nästa vecka tar vi nya tag. Men förmodligen går den lika snabbt....
Inte ta ut något i förskott!!
Först tar vi helg!!
Och njuter av den!!

Kärlek är att ta några steg tillbaka.....

Har iordningställt en födelsedagspresent nu ikväll. Ska ge bort en stor tom korg och kom att tänka på när Nalle Puh och Nasse glömde bort Iors födelsedag och sen skulle "rädda den" med en burk honung och en ballong. Sen råkade Nalle Puh äta upp honungen och Nasse hade sönder ballongen. Då blev presenten istället en tom burk för att förvara den trasiga ballongen!

Nu är "min" stora korg inte helt tom! Det ligger ett presentkort på massage i botten. Och en ballong. En HEL ballong!

Allt det här gjorde att jag hamnade på en sida med Nalle Puh berättelser och citat. (Hade glömt om det var Tigers eller Iors födelsedag det gällde).
Fann det här citatet som är så bra! Jag tänker att det omfattar all slags kärlek!!

"Kärlek är att ta några steg tillbaka, kanske ännu fler.... för att den personen du älskar ska få plats för lyckan"

Hildurs namnsdag idag!

Det här är Hildur Ottelin!
Jag bodde från 13 års ålder i en villa på en gata som bar hennes namn.
Idag skulle hon haft namnsdag!

Hon är född i Finland, men kom till Sverige och släktingar i Piteå redan vid 2 års ålder, efter faderns bortgång. Som 27-åring flyttade hon till Uppsala och arbetade som gymnastiklärare och sjukgymnast. Hon hade pengar och investerade i två gårdar på Geijersgatan, med avsikten att hyra ut bostäder till fattiga. I början av 1900-talet blev hon aktiv i egnahemsrörelsen och politiken. Hon köpte mark i Rickomberga och lät uppföra bostäder som hon sålde till arbetare. Ofta lånade hon ut pengar till insatsen, mot inteckning av fastigheten. 1912 blev hon den första kvinnan i stadsfullmäktige när hon valdes in för socialdemokraterna. Hon dog 61 år gammal.

Gatan fick sitt namn på 50-talet. Vi flyttade dit 1971 i ett hus byggt på 40-talet.

Vilken kvinna! Som hon måste kämpat i en tid som minst sagt var kvinnovänlig. Beundransvärt!!

Undrar om hon var glad och lycklig? På fotot ser hon ganska bister ut. Och inte står det om någon man eller några barn. Det hade hon säkert inte, de politiska uppdragen upptog väl all hennes tid. Och kanske måste hon se lite bister ut och ha stramt bakåtkammat hår och glasögon, för att bli tagen på allvar på den tiden.
Vad vet jag som lever i en helt annan tid?!
Men jag har i alla fall bott på hennes gata.

Och idag är det Hildurs namnsdag!! Hjärtliga gratulationer!

En liten gnutta självömkan....

Tre nätter efter varann har jag vaknat av huvudvärk och rinnsnuva. Legat vaken och vänt och vridit på mig 1-2 timmar. På dagarna har jag nyst hur mycket som helst och haft en envis klåda i hals och örongångar.
Men inget mer.
I morse var det väldigt segt att gå upp. Tänkte på min längsta dag. Tänkte på hur långt det är till sportlovet. Tänkte på nästa veckas utvecklingssamtalsdagar. Tänkte på  tvätt- och mangel-högarna i  källaren. Tänkte på gröten jag tänkte äta till lunch och vitkåls- och köttfärsröran vi skulle ha till middag. Tänkte på hur tungcyklad min cykel är, eftersom inte växeln fungerar. Tänkte på gråvädret.

Försökte känna efter om jag ändå inte hade lite feber, så att jag bara kunde krypa ner under täcket och somna om resten av dagen. Kanske få stanna hemma och vara sjuk resten av veckan. Bara få ligga i sängen och läsa bok med en kanna te och pappersnäsdukar på nattduksbordet.

Men jag tog mig till jobbet, och fortsatte att tänka ynkliga "stackars-mig"-tankar fram till lunch. Då blev jag förbannad på mig själv! Vad tusan höll jag på med???

Har jag inte fått feber nu, så är det inte meningen att jag ska vara sjuk. Känn inte efter så förbannat! Sträck på dig och var tacksam för allt det grå och vardagliga, det är en del av livet! Och det finns så många ljusglimtar om du bara tittar dig omkring!!

Och så letade jag klokord, på detta tema. 

Nu efter kvällste och en ny polisserie på SvtPlay, tillsammans med maken, så känns det rätt ok.

Hoppas på en hel natts sömn så är jag garanterat på bättre humör imorgon!!

Vardagsmorgnar med småbarn.....

Oj så jag har glömt hur det är att ha småbarn på morgnarna! Att fixa med frukost, blöjor och kläder till dom och samtidigt göra sig själv iordning och få allt med till jobbet.

Maken gick upp 06.20 tillsammans med 3-åringen som stod bredvid och kommenterade farfars rakning. Jag smög upp 06.30 och gjorde mig iordning, fick höra hur 1 1/2-åringen vaknade, och låg kvar och sjöng för sig själv i mörkret.
Jag hade lovat göra plättar till frukost, och båda barnen skulle hjälpa till med mjöl, mjölk, salt och ägg. Det gällde bara att hålla sig lugn och låta dom hälla varannan gång.
Sen skyllde jag på att smeten behövde stå och svälla, och frågade om dom inte ville se lite barntv.
I smyg gräddade jag plättarna alldeles själv!
Vi åt och så var det påklädning och tandborstning. 1 1/2-åringen var foglig, men 3-åringen som en kokt spagetti, utom när han smet iväg och lekte kurragömma.
20 minuter senare än planerat bältade jag så båda barnen i bilen och vi kunde köra till dagis.
Sen blev det jättesorgligt, för båda blev så ledsna när jag skulle gå. Dagisfröken blev förvånad eftersom båda glatt brukar springa iväg och leka. Jag tänkte att det blev fel, eftersom jag bara har hämtat dom hitintills, lämningen ska liksom inte farmor stå för.
Därför blev även mina ögon tårfyllda när jag satte mig vid ratten för att köra till skolan.
Avsked är aldrig roligt!

Upptäckte när jag parkerat bilen att snodden jag satt i håret på morgonen när jag skulle grädda plättar, den satt kvar och håret var oborstat. Tröjan luktade plättos och läppstift hade jag glömt.

Visst ja! Det var ju så livet med småbarn var!!

100 % barnbarn i ett dygn

I morse kl 09.30 så anlände Eric och Jennifer till farmor och farfar. Eller egentligen bara farmor, eftersom farfar var på skridskoisen. 

Det är skönt att barnen är så "hemma" hos oss, det är inget konstigt att bli lämnade här. Hemtamt hämtar dom leksakslådan i källaren och bara kastar sig över de snart 30-åriga gamla bilarna och duplobitarna.

Det blev en intensiv dag! Efter lite innelek, klädde vi oss och promenerade till Svandammen med gammalt bröd. Det var populärt att mata änderna. Därefter gick vi till Pelle Svanslös park. Lite osämja blev det om vem som skulle köra bussen, som väl framgår av fotot......

Dessvärre blev tiderna helt omkullkastade, och ganska kallt var det ute, så stackars Jennifer var både hungrig och frusen när vi skulle hem, Hon somnade snyftandes i vagnen. Även storebror somnade. 

Det gjorde att jag hann fixa lunchen lagom till dom vaknade. Men då fick vi sitta och läsa och tina upp händer och fötter innan lunchen kunde serveras.

Därefter dök kusin Alfred med sina föräldrar upp. Vi skulle ha julgransplundring. Även om den riktiga granen var utkastad, så dansade vi runt en liten konstgjord bordsgran. T om hunden var med och dansade!  Så blev det fiskdamm. Precis som när våra barn var små, så hängde jag ett skynke över grinden i trappen ner till källaren, gömde mig bakom och lät barnen "meta" med en klädnypa, fäst i en tråd på en blompinne.

Sen blev det fika med mjuk pepparkaka och chokladbollar!

Fullt ös på leken hela eftermiddagen fram till Bollibompa. Sen blev det bad, mycket uppskattat, eftersom familjen saknar badkar i sitt nya hus. Middagen intogs väldigt sent, det tänker jag inte berätta för föräldrarna.......

Nu sover båda sött, Eric i min säng, bredvid farfar och Jennifer i dotterns säng, dit också jag ska bege mig när jag diskat upp.

Snacka om 100% barnbarnstid!

Imorgon bitti ska vi försöka få till alla rutiner innan jobbet börjar!

Tekla

I morse kom jag att tänka på min mormor. Det är hon i hatt, kappa och med en rejäl handväska i näven, till höger på bilden. Till vänster sitter min mamma i egenhändigt sydd, modern byxdress. Året är 1968, jag är 10 år.

Min mormor växte upp på landet i ett torp i Södermanland. Hon gifte sig med Erik och dom levde, arbetade och slet på sitt jordbruk. Mormor födde fyra barn. En pojke dog strax efter födseln. Nästa pojke, Elis, dog i hjärtinfarkt vid 42 års ålder 1963, och så var det flickorna Eva och Inga.

Mormor blev 88 år, dog 1979.
Jag minns henne som liten, knubbig och vithårig med dålig hörsel. Vi var ganska ofta och hälsade på i deras lilla torp, på landet utanför Nyköping. Mormor syltade och saftade, pysslade med sina blommor, lagade mat, virkade och läste Hemmets Veckotidning. Hon var snäll. Hennes färska ärtsoppa var den godaste jag ätit.
Mormor tyckte inte om när dom dansade Can-can på tv! Varför ska dom sprätta sådär och visa benen? Undrar lite vad hon skulle tyckt om mina döttrars stringtrosor......

Jag ser henne framför mig, vid köksbordet, sitter och virkar sina lakansspetsar och kikar då och då ut i trädgården. Mormor hade alltid klänning, och hon hade underbara laxrosa underkläder i viskos. Då och då såg jag henne sittandes i morfars knä, och han höll i en pincett, och ryckte bort oönskade strån på mormors haka.

Varför dök hon då upp i mitt minne just idag?
Jo, efter frukosten, när maken dragit iväg på skridskoisen, satt jag kvar och virkade och kikade då och då ut i trädgården och så funderade jag över mina barn. Tänkte plötsligt; var det så här mormor också kände det?? Fridfullt och vilsamt, med händerna i arbete och tankarna hos sina barn, undrandes över ditt och datt?

Min virkning kommer inte att sitta på några lakan. Nej, jag virkar faktiskt på något som jag inte har en aning om vad det ska bli. Har hittat en sida på facebook som heter "Mysterievirkning"! Man får en uppgift att lösa ungefär var fjärde-femte dag, som sen ska resultera i något alster. Tyckte det var spännande att hänga på.

Undrar vad mormor Tekla skulle tyckt om det.....?

Kan inte få nog....

Så är granen utkastad, närapå naken ligger den och skäms i snön ute i trädgården. Miljontals barr är upp-sopade och lagda i komposten. Säkert finns några kvar under mattor och bakom lister. Imorgon ska jag fortsätta städa.

Har utökat mitt rensnings-projekt till att även gälla påbörjade handarbeten. Inga nya inköp av textila material, förutom om det behöver kompletteras sytråd, resår och andra basvaror. Nu ska här nallas av förråden, när något nytt arbete ska påbörjas.

Och jag påbörjade ett nytt arbete redan ikväll. Jag kan ju inte sitta sysslolös framför teven, när maken vill se "På spåret".  Hittade rester av ett tunt sock-garn som jag delade upp i två nystan och nu har påbörjat små babysockor av. Om det inte räcker till hela sockan, så kan jag sticka in en rest av ett brunt alpackagarn som är färgmatchat till.

Kanske var det pga återhållsamhet i inköp som jag därför nyss deltog i en tävling på Facebook. Det var Kammeborniapoddens sida tillsammans med Ullcentrums sida som utlyst en tävling där man kan vinna garn till ett par fina mönsterstickade vantar. Hoppas på tur! Inte för att jag saknar material till nya projekt, men jag kan liksom inte få nog.

Dags att rensa

För första gången på flera veckor, kom jag hem till ett helt tomt hus!
Ingen dotter som satt med näsan över sina böcker, ingen vovve som svansviftande kom emot mig, och maken på jobbet. Den här  veckan har han redan avverkat nästan 50 timmar på jobbet, och ändå återstår en arbetsdag!
Det som var kvar från dottern var två halvätna chokladaskar och en skål med hundmat.
Hundmaten åkte in i ett köksskåp, men chokladaskarna plockade jag i mig bitar ifrån, och smaskade på. Och då bestämde jag mig. Nu är det dags!
Här ska rensas ur skafferi, kyl och frys.
Där finns fler chokladaskar, men där finns också små burkar med chutney och konstiga röror som vi fått i present, men som bara blivit stående. Där finns också sådana där såser, currys, pastor och buljonger som man köpt till något speciellt recept och sen bara tagit ett par matskedar ur. Och i frysen finns grönsaksblandningar och annat som köpts på extrapris men som glömts bort.
Nu ska det rensas, men inte slängas bort, utan användas och ge inspiration till kommande veckors matlagning. Bara köpa basvaror som absolut behövs.
Det kommer att bli en spännande utmaning!

Mer som ska rensas bort fr o m imorgon är julen! Det är tjugonda knut och hög tid. Hade från början tänkt att spara granen till söndag, och ha julgransplundring, när barnbarnen ska vara hos oss. Men den barrar så kopiöst mycket, att jag faktiskt inte vågar. Ser framför mig hur vi har barr överallt om det ska dansas och kläs av tillsammans med en 1 1/2-åring och en 3-åring. Vi får dansa och ha fiskdamm utan gran!

Kvällen avslutas med en film jag sett 5 gånger tidigare, men inte kan låta bli. P.S. I love you. Ljuvlig film, om ni frågar mig!!

Peace within!

Det är skönt med lite erfarenhet! För det får man väl ändå säga att man skaffat sig, genom åren som gått! Jag menar, tidigare så var jag alltid så ivrig att få till nya arbetsområden till terminsstart. Allt skulle vara klart och genomtänkt. Jag skulle hunnit producera minst 2-3 alster inom varje arbetsområde, färdiga beskrivningar skulle vara gjorda, planering skriven, material noga utvalt och framtaget. Varje lov gick hjärnan på högvarv för att fixa något nytt.

Det är inte så längre. Loven är heliga. Det ska vara om någon idé "ramlar" på mig, då spar jag den i hjärnkontoret och plockar fram den när jobbet är igång.

Lika med mitt skrivbord och mina pärmar. Jag slet alltid som ett djur för att allt skulle vara fixat och klart före terminsstart. 

Med ålder och visdom (?) har jag insett att inget blir bättre av att jag ligger i och jobbar ihjäl mig. Och idéerna får komma när dom kommer, annars har jag gamla grejer i massvis som jag kan ta fram och "damma av".

I morse hann jag skissa en kort arbetsgång, plocka fram material och hastigt tillverka två förslag på Hur man kan pimpa en konservburk. Det skulle vara enkelt och passa särskolan. Och jag hann nästan färdigt. Kom till skolan 5 minuter innan eleverna och hann tända upp och ta fram material innan vi körde igång. Och det gick lika bra att titta på ett halvfärdigt material som ett färdigt och monterat!

Det känns väldigt skönt!!

Blev så medveten om detta att jag var tvungen att maskinbrodera grunden till ett nytt mobilfodral som jag sydde färdigt nu ikväll. Jag har återigen slarvat bort det jag sydde innan.

På baksidan av det, har jag applicerat en Yin-Yang-symbol...

Och apropå det, så är väl den här vacker!

I feel glorious!

Energisk och aktiv-sådan är jag när vardagarna är igång!  Om det är så värst strålande, fantastiskt och dynamiskt, vet jag inte direkt, ibland kanske.

Som till exempel i kväll, efter en underbart, skön ansiktsbehandling hos salong Cura. 

Med rengöring, syror, ögonbrynsfärg, nannic-behandling med fem olika krämer, massage och heeling på det och sist en guldmask. så känner man sig verkligen strålande!

Man får göra vad man kan för att sköta om sin åldrande hy och unna sig njutning närhelst man kan!

Men om jag ska orka vara energisk även i morgon, så måste jag sova nu när klockan snart slår midnatt. 

Sitter bara och funderar lite på var frukosten ska intas i morgon bitti. På köksbordet ligger fortfarande jul-lovs-pusslet som ännu saknar några bitar innan det är klart, och nu ikväll har dottern belamrat matbordet i vardagsrummet med alla sina papper och anteckningar inför morgondagens hemtenta....

Prövningar...

Jag sov oroligt i natt. Vaknade flera gånger och trodde det var dags att stiga upp. Typiskt "börja-jobba-efter-lov-syndrom". Så när det väl var dags att stiga upp, kände jag mig riktigt trött.
Men upp och iväg kom jag.
Mycket information så här första terminsdagen. Mycket nytt att ta in som kommer. Många pekpinnar, eftersom vi väntar besök av skolinspektionen i vår.
Lösenordet till e-post-inloggningen hade jag glömt, så jag fick sitta i kö till support för att få ett nytt. Mail att skriva, listor över utvecklingssamtalstider att skriva, en startförmiddag för klassen att planera, pedagogiska planeringar att föra in  digitalt, varor att packa upp mm.
Cyklade direkt till träning, och precis innan jag kom fram till Friskis & Svettis så hoppade kedjan på cykeln av.
Messade vår egen cykelreparatör som svarade att jag fick komma förbi direkt efter träningen.
Det gjorde jag, men det visade sig att det inte bara var kedjan som var loss, det var ett allvarligt fel mellan tramporna. I en och en halv timme slet han med såg, hammare, rostmedel och svets för att laga, men jag fick vackert stappla mig hem utan cykel. Stappla, eftersom blodsockret var lågt och jag svimfärdig.
Tack och lov hade dottern middagen klar, så det var bara att ta en snabb dusch och sen sätta sig vid dukat bord.
Nu har jag "uppdaterat vad ungdomar gör nuförtiden" genom att börja titta på den norska ungdomsserien "Skam", tillsammans med dottern.
Nu väntar sängen och jag hoppas på bättre nattsömn!

Jul-lovet är slut

Nu vänder vi jul-lovet ryggen!

Ryggtavlorna på fotot tillhör äldste son, sonhustru, make som drar barnvagnen och håller i lilla vovven. Bakom kameran är jag själv och bakom mig är yngsta dottern. Vi var tillsammans på skridskoisen idag.

Jag har haft ett fantastiskt jullov. Vistats mycket utomhus i dagsljus på promenad, skidor- eller skridskoturer. Har kommit igång med träningen. Har lagat mycket god mat och haft stort umgänge.

Men nu är det oåterkalleligen slut! Imorgon bitti kör vårterminen igång.

Jag har gjort en "plan" för kommande halvår. En veckoplan för jobb, träning och hushållsgöromål. En månadsplan för nöjen, massage, handarbetsprojekt och annat och en halvårsplan för resor. Vissa saker i min plan är rena önskedrömmar, men det mesta är realistiskt.

Nu ska jag krypa i säng i "vanlig tid", och intala mig att jag, i morgon bitti, är redo för en ny termin på jobbet!!

Dagen baklänges....

Inga vampyrer kommer att besöka vårt hem i natt!
Vi har ätit tapas ikväll, med massor av vitlök! Det känns som om varje por i huden utsöndrar vitlöksdoft.....

Tapasen föregicks av teaterbesök. Det första i raden, av makens julklappsalmanacka med kulturhändelser.

"Spelman på taket" på Uppsala stadsteater.
Det enda jag visste om den var en tidig barndomsupplevelse, när Jan Malmsjö, i någon tv-underhållning, sjöng "Om jag hade pengar". Dagens föreställning var riktigt bra, fartfylld med bra scenlösningar och duktiga musiker. Men ok, Jan Malmsjö, sjöng bättre!

Teaterföreställningen föregicks av skidåkning.
Idag på en annan golfbana, och  mer snö hade fallit under natten, så spåren var riktigt bra! Dessutom sken solen och dimman låg i dalen, så ljuset var magiskt vackert!!

Skidåkningen föregicks av ett medelpass på Friskis & Svettis. Jag gick dit direkt efter frukost, det var en bra ledare som hade pass kl 10.

Se där, en lördag som försvunnit i rasande takt!
Jag mötte en kollega och två elever på gympapasset. Jag mötte en annan kollega och två andra elever på teaterföreställningen.
Terminsstarten kryper närmare.......

Ensam i skogen

Ett minne dök upp i mitt inre idag.

Äldste sonen, maken och jag hade tagit bilen till Söderby golfbana, för att prova längdåkningsspåret. Jag höll mig sist i spåret, eftersom dom åker mycket fortare än jag. Det var grådisigt och visserligen stod det två andra bilar parkerade bredvid vår, men vi såg inga andra människor.
I början såg jag ryggtavlorna på "mina pojkar", men när det blev en liten backe, en sväng och en skogsdunge, så var jag alldeles ensam. Och det var då minnet dök upp!

I mitt album från de första 4-5 åren av mitt liv, finns en bild av mig själv. En liten rultig 4-åring som står ensam i skogsbrynet och kisar mot kameran. Jag minns när jag satt med min äldsta storebror, bläddrade i albumet och frågade var han, mamma eller pappa var och han med mörk och tillgjord stämma sa; "-Du var alldeles ensam i skogen." Då började jag gråta.
Han skrattade såklart och mamma fick väl förmodligen trösta mig och banna honom.
Jag vet också att det där upprepades fler gånger.

Och precis där i skogsdungen hörde jag hans stämma; Ensam i skogen.

Men ryggtavlorna på maken och sonen dök upp igen och vi avverkade våra 6 km, på bitvis grus och gräs, det har inte kommit tillräckligt med snö. Men skönt att vara ute ändå.

Jag kunde inte hitta rätt foto, men jag fann ett annat på mig själv som 6-åring i skidspåret, med en lite klämkäck text bredvid bilden. På bilden ovan stod; Trägen vinner, envis rår...

Det är verkligen lite Tjorven över mig!

"Nu får ni andas, om ni vill!"

Orden kommer från dagens spinningledare.
Förmiddagspasset var fullbokat och ledaren skrek; "Nu bränner vi av våra nyårslöften" "Ni orkar", "Kom igen", "Vrid på motståndsknappen", "Sug in naveln mot ryggraden", "Jag ser om ni fuskar". Hon hoppade själv av sin cykel i slutet av två låtar, och gick runt och vrålade på oss. Vred t om på några deltagares motståndsknappar. Droppen var under sista låten, som var extremt tuff, när vi räknat ner de sista 30 sekunderna, då vrider människan tillbaka 20 sekunder och skriker; "Nu vill jag testa hur mycket ni orkar; NI ORKAR!"  Då hade jag kunnat mörda!
Men visst var det skönt. Efteråt!
Jag promenerade hem och tappade upp ett varmbad! Tvättade håret, satte på bubbelfunktionen och låg och läste. Därefter torkade jag mig och smorde in kroppen i min julklappslotion med "Green tee-doft". Värmde kronärtskockssoppan från i förrgår, rostade ett bröd, hällde upp ett glas vitt vin och bara njöt!!

Eftermiddagen ägnades åt ett litet syprojekt jag dragit igång. Kom långt och hade riktigt roligt. Till den 6 februari ska det vara färdigt. 

Maken kom hem lite tidigare idag eftersom det är röd fredag imorgon. Trettondagen, den sista storhelgen, nu får vi vänta ända till påsk, innan det blir några röda dagar.

Hoppas på att kunna ta fram längdskidorna under helgen som kommer, men just nu visar termometern på minus 20 grader, så vi får väl se hur det går med utevistelsen.....

Tillfällig modebloggare!

Med den här bilden känner jag mig lite som en "modebloggare" idag!!

Jag skulle fixa mina naglar i eftermiddags. Det var punktering på min cykel, så jag beslöt att promenera ner på stan. Tog lite extra tid på mig, eftersom jag behövde hämta foton jag beställt och lämna in mitt armbandsur för att byta batteri. När jag kommit halvvägs ner på stan så får jag ett sms från Hanna (hon som fixar mina naglar) att hon var försenad. Alltså fick jag tid över att strosa runt lite i affärer. Jag köpte te, provade och köpte en bh och några par strumpbyxor på rea, och så tittade jag in på en väskaffär och där fann jag en blå skinnhandväska i precis lagom storlek. Och det var halva priset! Fynd! Det blev ett impulsköp. Men å andra sidan så är min gamla röda skinnhandväska från 2011, flitigt använd och inte längre helt röd...
Den väskan, och möjligen Hannas egna naglar, inspirerade mig till ett blå-grönt lack!

Å andra sidan pratade vi (Hanna och jag) om nyårslöften, och hon berättade att hennes kvarstod från i fjol. Nämligen att handla färre kläder, för den konsumtion vi har i vår del av världen, inte är hållbar i längden. Hon vill "dra sitt strå till stacken", så innan hon får köpa ett nytt plagg, måste hon ha slitit
ut ett gammalt. Så berättade hon att hon älskar att rensa i sin garderob, det behöver inte betyda att hon slänger iväg något gammalt plagg, hon kanske hänger in alla igen, men bara genom att ta fram och titta på de gamla plaggen så ser hon dom "med nya ögon" och börjar använda sånt som hängt länge oanvänt.

Kanske något att ta efter?!

Pussel-beroende

Vi har ett 1500-bitarspussel på köksbordet sedan julafton, Ungefär drygt halva är lagt. Det är nästan beroendeframkallande. Igår satt jag uppe till långt efter midnatt, kunde bara inte sluta. Därför var jag lite trött i morse och började blöda näsblod när jag snöt mig.

Dottern var piggare idag och vi åt frukost tillsammans. Därefter satt vi med hennes hemarbete och jag försökte lära mig analysera  hennes små tygprover.

Hon har snart tenta i trikåteknik. Nog kan jag en hel del om textil, men här ligger jag i lä! 

Hon är väldigt ambitiös och har suttit över sina böcker och lappar var ledig stund hela lovet. Om en vecka åker hon tillbaka till Borås.

Det blev en del pussel på eftermiddagen också. Jag har bakat limpor, hamburgerbröd, formfranska och chokladmuffins, och mellan jäsningar, utbakningar och i väntan på gräddning så var det perfekt att pussla.

Utanför fönstret vräker snön ner, imorgon blir det till att skotta!!

Vill ta "farmor-ledigt"

Vardag.
Maken gick till jobbet tidigt i morse. Dottern skulle också gått till jobbet, men blev magsjuk och fick stanna hemma.
Själv hade jag en helt ledig måndag och har tagit det väldigt lugnt. Plockade ihop lite foton efter helgerna, cyklade iväg på ett gympapass och på hemvägen därifrån sa jag till hos äldste sonen som fr o m idag börjar sin pappaledighet.
Tyvärr är han inte odelat positivt inställd till det, han är en ganska så rastlös person, och nu känner han inte riktigt att han får "komma till sin rätt". Jag hoppas att det ändrar sig, så att han kan njuta av de här månaderna med sin underbara lilla son. Det kan förhoppningsvis bli en tid för eftertanke och insikt. Jag önskar honom det.
Själv skulle jag mer än gärna ta ledigt från mars för att ta över och vara farmor på heltid fram till sommaren, Det är nämligen svårt att få dagisplats, kommunen har förvarnat om att det kanske inte går att ordna någon plats från första mars.
Så tänkte jag när jag cyklade hem. Man borde få gå i pension så att man skulle kunna hjälpa sina barnbarn medan man har orken och dom har störst behov av hjälp. När min pensionsålder är inne vet man ju inte hur man mår och dessutom så har barnbarnen börjat skolan.

Jag menar, vem vill inte hänga med den här glada ungen!?!!

33 år!!!

Magiska naturupplevelser, när maken och jag firade 33-årig bröllopsdag!

Vi har delat så mycket under dessa år. Glädje och sorg. 

Vid två tillfällen har det varit riktigt jävligt, och vi har varit så nära att ge upp. Men vi har lidit och kämpat oss igenom svåra perioder och ändå haft något som binder ihop oss. 

Idag är jag så glad att det fortfarande är vi! 

Han är den som tar ner mig på jorden när jag svävar ut i konstiga tankar. Han är den som gör mig trygg när oron kommer krypandes. Han är den som håller mitt hjärta när det stormar. När det verkligen gäller, ja, då finns han där!

Och även om han "glömde köpa blommor" idag, så är han den generösaste människa jag känner.

Pizza lär vara den vanligaste maträtten en dag som denna. Inte hos oss;

Champagne, Ceviche, Älginnanlår med sallad och rödvin från toscana, Marängsviss och varsin liten whiskey.