Nyårsafton

Dags för ny almanacka!
Och med traditionen som jag inledde för tre år sedan, ett nytt almanacksomslag, med årets motto.
De två tidigare har fungerat bra! Första året skrev jag "Yoga, skratta, älska", och nog älskade jag livet och yogade mycket mer, det var t ex då som jag drog iväg på den där yoga-resan till Slovenien.
Yogan höll i sig även följande år när jag fann Hot Yoga, som en ny och behaglig aktivitet. Mottot för året var då "Här och Nu", och det tänkte och tänker jag ofta på. Just nu, just här är jag. Smaka på stunden och var i den med hela dig.
Och det håller i sig! Just nu, uppstigen ur ett skönt nyårsbad, efter en rejäl långpromenad med maken och därefter sopplunch. Sarah Dawn-Finer i högtalarna och pusslet på köksbordet så är livet så perfekt och njutbart!
Och kommande års motto, som jag broderat på ett tyg jag tryckt med fåglar som flyger på ena sidan och ett träd med sirliga grenar på den andra sidan, lyder; Life is about moments. Don´t wait for them. Create them!
Som ett led i detta blev makens julklapp ett "Kultur-år", (ja han får hänga med på mottot i år). Han fick en väggalmanacka där, än så länge, fem aktiviteter är noterade. Varje månad ska vi gå på minst en kultur-aktivitet, jag har köpt biljetter till konserter, dans och teaterföreställningar. Än så länge är perioden fram t o m april bokad, sen får det komma vartefter.
Stina Wollter uttalade sig i dagens tidning om den viktigaste frågan 2017. Hon sa; Jag kommer att fortsätta brinna för kulturen som läkande och lekande kraft. I tider när saker går sönder på många platser är kulturen en plats där det lagas, och det tänker jag fortsätta vårda. 

Och med dessa klok-ord är årets sista blogginlägg snart till ända. Jag kommer att fortsätta skriva, det fyller en funktion i mitt liv, liksom träning, handarbete, matlagning, friluftsliv och sist men inte minst min familj.
Gott Nytt År!

Ur led är tiden....

Därför att;

1.  Efter att vi vinkat av äldsta dottern på tåget mot Falun, bilade vi ner till Mälaren/Ekoln och tog en promenad längs med vattnet. Endast småbitar av uppluckrade isbitar låg i vasskanten och gav ifrån sig ett klirrande ljud, som av glasbitar, när blåsten föste ihop dom mot varandra. Annars låg vattnet helt öppet och stora vågor slog mot stranden. Vi stod och tittade på 4 windsurfare som lekte i vågorna och 2 kanotister som kämpade i blåsten.
Hallå! Det är den 30 december!!! Man borde få ägna sig åt vinteraktiviteter!!

2. Hämtade barnbarnen på dagis och efter biblioteksbesök, läsning och lek, fick farfar sitta med dom framför barntv, medan jag lagade middagsmaten. Blev igenkänningsfaktor när jag hörde signaturmelodin till Alfons Åberg. Rösterna kände jag också igen, och det finurliga i själva storyn. Men sen ropade maken att pappa Åberg skaffat sig mobiltelefon! 

Hallå! Är det vad som kallas att hänga med sin tid....?

Ur led är tiden!

Det tyckte ju redan den gamle Shakespeare....

En mellandag

Nu har yngsta dottern varit hemma två veckor och äldsta dottern en vecka. Det är trevligt! Visserligen jobbar den yngsta mycket, men hon och pojkvännen dyker upp på kvällen och det blir liv och rörelse. Den äldsta och jag tog en långpromenad idag och nu ikväll har vi suttit och lagt pussel.

Imorgon åker äldsta dottern iväg till Falun och pojkvännens familj. Tanken var att vi skulle skjutsa upp henne för att kunna åka långfärdsskridskor på sjön Runn, men nu ser isprognosen dålig ut. Det ska bli 6-8 plusgrader i morgon och det har redan bildats råkar och isen lär bli mjuk. Hon får ta tåget istället.

Trist vinter, i alla fall ur vinteraktivitets-synpunkt, men vi får väl aktivera oss med promenader och gympa.

Är tacksam för det jag kan göra och njuter av lediga dagar tillsammans med mina nära och kära!

...och snart ska vi dricka champagne!

Ändrade planer, mellandagsrea och filmkväll

Vi började tidigt i höstas prata om att åka bort över nyår, maken och jag. Förra nyår hade vi så härligt på Teneriffa. Vi kikade runt lite på olika resmål, eftersom vi inte vill åka till samma ställe, men fann inget som lockade. Istället tänkte vi dra norrut och åka längdskidor. Vara ute i skidspår hela dagarna och sen avsluta med bastu, brasa och god mat på något mysigt ställe. De ställe vi funderat mest på visade sig vara fullbokat, ända tills nu. Nu är det snöbrist och värmegrader att vänta över nyårshelgen. Bara 10 cm i terrängen och få spår öppna. Vi har kollat i Harsa och i Orsa-Grönklitt. Nu kollade vi även Idre, där det fanns bättre med snö, men där allt i stället var fullbokat.
Så igår kväll beslutade vi oss för att stanna hemma. Idag har jag varit och handlat nyårsmaten.
Det blir också bra.

Jag handlade faktiskt inte bara mat idag, fick tag på två par byxor, en ylletröja och tre par Björn Borg-trosor på mellandagsrean, så jag känner mig nöjd.

Och så avslutades kvällen med en underbar film; Mr Church. Kolla in trailern;

Sluta gnäll och kom igen!!

Böjde mig ner för att komma åt att dra ur sladden till julgransbelysningen, och trodde knappt jag skulle komma upp från golvet. Kändes som om jag skulle gå av på mitten! Typ lika smidig som en chiffonje!
Har inte tränat på ett bra tag nu. Promenerat och åkt skridskor, men ingen simning, gympa, yoga eller styrketräning.
Visst, när jag är flitig med träningen varje dag, då är inte det bra och ryggen värker, men det är visst lika dåligt att inte underhålla med träning, kanske t om värre.
Idag hade jag tänkt gå på ett pass, men vi hade fikagäster i huset, och det blev 10 minuter till passet skulle starta, så istället för att stressa iväg, hällde jag upp ett glas rödvin och satte mig och la pussel! Det kändes lyxigt och lättjefullt. Men i längden håller det såklart inte.

Följer Paolo Roberto på instagram och han skriver många kloka saker om träning, men häromdagen kändes det sådär;

Du är exakt lika gammal som din ryggrad är rörlig! Hör många gnälla över onda ryggar. Tyvärr så går det inte att gnälla bort en ond rygg, så mitt förslag är att du gör något åt den. 

Just nu är jag i så fall ca 98 år.....

Men det är väl bara att sluta gnälla och komma igen. Det närmar sig ju tiden för nyårslöften, det är dags att ta tag i träningen igen.

Men först sova!

Tre dagar jul!!

Bildkavalkad från mina julupplevelser! 

Massor av härlig gemenskap! Massor av mat och dryck! Promenader, skridskoåkning, prat, skratt, sång och musik. tomte och paket, disk, pussel och frågesport.

Tre intensiva dagar!

Det är faktiskt lite likt sist jag skrev. Klockan slog just midnatt och jag har en omgång risgrynsgröt på spisen. Alla, utom jag själv,har gått och lagt sig. Men ingen Jussi Björling på radio, för julen är slut. Granen barrar redan rejält. Alla paket är öppnade. Julskinkan är slut, liksom sillen. Kassarna med tomglas och annat som ska återvinnas är överfulla. Tvättkorgarna med dukar och servetter som är fläckiga är också överfulla.

Imorgon är det vardag. Maken ska åka och jobba. 

Men jag är nöjd, glad och så tacksam för fina juldagar. Kunde inte haft det bättre!!

Och än kommer dagar att njuta av. 

Mellandagar!

Än kan jag unna mig att umgås med fika eller god mat, lägga pussel i myskläder, vara uppe sent och sova länge på morgonen. Än kan jag vistas ute i dagsljus. Än kan jag bara ta dagen som den kommer.

Och det ska jag!

God fortsättning!!

O helga natt!

Så har Jussi Björlings sång klingat ut och det är julafton!
Har precis slagit in det sista paketet och väntar på att risgrynsgröten ska bli färdig innan jag kan krypa till sängs.
Det är en speciell känsla den här stunden. Doften av gran och känslan av frid.

En annan slags frid- och frihets-känsla fick vi uppleva mitt på dagen idag. Efter att ha stökat i köket med brödbak, Janssons frestelse och köttbullar, fyllde vi termosen med kaffe, tinade några lussebullar och drog iväg till Funbosjön för en skridskotur, maken och jag.

Isen var magiskt vacker med skimrande kristaller. Den såg knögglig ut på håll, men det var bara en synvilla när solen skapade reflexer mot ytan. Det var hårt och slätt, fantastiskt lättåkt.

Och kaffet smakade så gott i solgasset i en ek-backe på en gammal gisten eka.

Efter det var vi redo att åka hem och göra julfint!

Det var äldsta dottern, maken och jag som klädde gran och dukade upp smakprov på julbordet. Yngsta dottern kom hem vid 21.30 efter hektiska timmar i klädbutiken i gallerian, där folk varit som tokiga idag.

Efter maten fick jag gå ner i källaren och sy en tomtedräkt och fixa ett skägg av en vit fårfäll. Det saknades tydligen en till i morgon, och istället för att behöva åka ner på stan och leta, blev jag glad när jag upptäckte att jag faktiskt hade rött tyg.

I morgon vill jag bara ta det lugnt och mysa.

Strumporna är upphängda vid döttrarnas sänggavlar och nu återstår bara en dusch och så sköna sängen.

God Jul!

Första jul-lovsdagen

Första jul-lovsdagen började på bästa tänkbara sätt. Nämligen med massage. Idag nästan somnade jag på bänken. Fixade den sista julklappen på stan innan jag cyklade hem och tog ut hundarna på långpromenad.  Äldste sonens hund var hos idag. Det var sol på himlen och blåste milda vindar. Synd att snön försvunnit men så skönt att vistas ute i dagsljus!
Så har eftermiddagen förflutit med städning, sillinläggning och brödbak.
Allt i väntan på att äldsta dottern skulle komma hem, Äldste sonen hämtade henne vid bussen och så åt vi lutfisk-middag tillsammans. Fast just middagsvalet var det olika åsikter om.  Inte min favorit heller, men jag tycker att en gång om året är det ok, och ger julkänsla!

Dagens bild;

Ville gärna haft en havrekärve i trädgården, för småfåglarna att mumsa på. Det har vi inte, vet inte ens om det går att få tag på nuförtiden. Får nöja oss med fågelborden, där det råder livlig aktivitet i synnerhet på förmiddagarna.

Nu ska jag hacka pomerans till morgondagens julbröd, Gotlandslimpor.

Nu vänder det!

Det blev faktiskt en riktigt bra avslutning med min klass 7 a! Efter att vi varit i aulan och lyssnat på sång, musik och rektors tal gick vi till klassrummet. Där hade vi ställt iordning stolar i en ring med ett bord i mitten med tänt ljus och knäck och i högtalarna spelades julmusik. -Ska vi ha terapi, frågade en pojke! Vi satte oss ner och jag höll ett kort tal till mina elever. Då kontrade dom med att hålla ett tal till mig och min kollega. Och det var så bra! Hela klassen avslutade med att unisont önska oss en god jul, dessutom överlämnades en julklapp i form av presentkort på en bokhandel. Sen gick vi laget runt med fem frågor; Höstterminens bästa, höstterminens sämsta, vad har jag lärt mig, jullovets sämsta och jullovets bästa. Och klassen tog det på allvar, så det blev en riktigt givande stund. Innan vi skildes åt utbytte vi kramar!
När jag vid lunchen stolt berättade för en kollega om vår fina avslutning och hur fantastiska elever jag har sa hon krasst; Ok, kom ihåg det strax före påsk, när du är såååå trött på dom!

Men nu har jag jul-lov, och det är helt fantastiskt underbart!!!

Betade av mina inköpslistor och vagnen på systembolaget såg ut så här;

För att inte tala om hur kvittot såg ut. Både på Ica Maxi och på systembolaget. Jag handlade för 5 500 kronor. Vansinnigt!  Men nu ikväll har jag räknat lite. Denna mat och dryck, ska räcka i sex dagar, till 49 måltider. Då blir kostnaden 112 kr per måltid.  Efter denna avancerade matematik, kändes summan rätt okej!!

Dagens bild;

Tänk att pynta sitt trappräcke på det här sättet. 

Färskt granris, ilexbär och halmslöjd. Så vackert!

Men det bygger på att du har en trappa som "går fritt", för att det ska göra sig. Typ en sådan som Fred Astaire och Ginger Rogers tar sig nerför här, innan dom börjar dansa.

Om man kunde dansa så!!
Men vi har annat att vara glada åt; Vintersolståndet! Nu vänder det!

Listor, listor

Lång skoldag som avslutades med gemensamt julbord i personalrummet.
Nu ikväll har jag suttit och förberett julavslutningen i morgon, har listat några punkter med aktiviteter. Vi ska ha eleverna i två timmar + avslutningsdelen i aulan. Ska försöka idka någon form av tidsfördriv, som inte känns helt meningslös.
Nu är jag så less, och vill bara ha jullov!

En annan förberedelse för morgondagen, är inköpslistor till julens mat och alkohol. Dom listorna blev riktigt långa!
Och så en tredje lista, över saker att fixa med innan jul. Den är också lång!

Dagens bild blir ett önsketänkande;

Tänk om man hade en skog att gå och hugga sig en gran i!!

Men jag får köpa min gran, kanske också blir på Ica Maxi imorgon.

PMS-känslor.....

Idag har jag inte varit att leka med! Har varit på ett uruselt humör faktiskt.
Irriterad på mina kollegor, på mina elever, på föräldrar, på mail-boxen som svämmade över, på mikrovågsugnen i personalköket som var skitig och äcklig, på kaffet som var pissljummet,
Det kändes verkligen som på den tiden då jag hade pms. Men eftersom jag numera ingått i klimakteriefasen, så kan det väl inte vara rimligt, eller....??

Kom hem strax före klockan sex, trött och frusen. När jag satte nyckeln i låset och öppnade ytterdörren, möttes jag av en svansviftande hund som blev överlycklig att få sällskap. Genast fick jag så dåligt samvete, hennes matte började jobba vid halvett och jag hade lovat åka hem och gå ut med vovven direkt efter sista lektionen klockan 16. Dock hade jag elever som jobbade kvar till halvfem, och därefter var jag tvungen att sätta mig och göra beställningar till vårterminen, så stackars lilla vovven blev bortglömd. Hon hade fått vara ensam i sex timmar!!
Jag tog genast med henne på en rejäl promenad,  och tänk att all pms-känsla bara rann av mig i kylan och mörkret, när jag fick lilla vovven att tänka på,  istället för på mig själv!!

Dagens bild blir ännu en kökssoffa;

Här vill jag ligga på den mjuka, vackra fårskinnsfällen och dra filten över huvudet och bara gömma mig för alla dumma hormoner som spelar kroppen spratt!!

Dumt experiment!

Det var riktigt dumt att experimentera med pepparkaksdegen!!
Jag hade två halvfulla påsar med Muscovadosocker, som blivit stenhårda, i kökslådan. Kollade runt lite på nätet och såg att man kunde byta ut det mot farinsocker, i pepparkaksdeg. Så bra, tänkte jag. Gjorde som vanligt med smör och kryddor, men ersatte en del av sirapen med muscovadosocker, eftersom sockerklumparna var stora, och  så hårda att dom inte gick att sära på. Det doftade gott om degen när jag blandade till den i går kväll och den smakade gott och verkade helt ok i konsistensen, kunde t om ta mindre mjöl än brukligt.
Innan jag tog mitt midnattsbad, slängde jag in degen i kylskåpet. Det brukar jag inte göra....

Det skulle jag inte gjort!!
I morse när jag skulle duka fram frukosten, passade jag på att känna på degen.
Den var hård. Stenhård. Verkligen stenhård!!
Ställde fram den i rumstemperatur och gick på gympa. Duschade och klädde mig.
Degen var fortfarande stenhård.
Provade att mikra den. Provade att köra småbitar i mixern med lite extra flytsmör.
Nu gick den visserligen att kavla, men allt föll i smulor när vi försökte stansa ut kakor.
Yngsta dottern var ihärdig och tog små, små bitar. Kavlade och stansade ut de minsta måtten av kakor. Det gick ok, och hon kämpade ut 4 plåtar.
Pojkvännen fick i uppdrag att göra årets pepparkakshus. Han gick in med liv och lust. Började med att skulptera huset, som om han höll på med lera. Det såg mer ut som en ruin, och han -som är kurd- förklarade att det här var ett hus från Aleppo, Ett något makabert skämt.
Själv gick jag ifrån allt, för det var skrikvarning på mig. Den här degen hade jag inte tålamod för!!
2/3-delar av degen återstår, men dessvärre blir den nog sopor!

Därför blir dagens bild en drömbild av hur årets pepparkakshus skulle varit!

Det här är underbart, med den lilla förstukvisten och "snickarglädjen" i fönsterspröjsen! Jag älskar också änglaspelet som står bredvid, med tända ljus. Hade ett sådant en gång i tiden.

Men kanhända ska jag inte ge upp drömmen om pepparkakshuset. Dotterns pojkvän fick tillslut ihop hus-sidor, och jag ser fram emot att få se det ihopbyggt och spritsat. Han har kavlat och skurit med ögonmått och nu ligger delarna i en prydlig hög på köksbänken. Återkommer med bild när det blivit ihopsatt, senare i veckan!

Lördagssysslor

Nöjd med min lördag ska jag strax krypa ner för ett "midnattsbad" innan jag går till sängs.
Jag har fått mycket gjort, men det har ändå varit vilsamt!
Min blus är sydd, struken, provad och inhängd i garderoben. En julklapp är tillverkad. Jag har tvättat en maskin. Jag har lagat lasagne och musli. Jag har kokat risgrynsgröt och gjort pepparkaksdeg inför morgondagens saffranspannkaka och pepparkaksbak. Jag har beställt fisk och kött till juldags- och annandagsmiddag. Mitt på dagen gick lilla vovven och jag en långpromenad och därefter satt jag vid köksbordet med en kopp kaffe och lussebullar och pratade i telefon med min bror.

Dagens bild blir som en fortsättning på gårdagens. Jag tänker att i det där stora köket så finns det här hörnet med ett litet burspråk och en platsbyggd soffa/säng, där man kan krypa upp och vila middag och samtidigt spana ut över gården. Det rödvita temat stämmer så bra med gårdagens bild. Som jag saknar en kökssoffa. Vi har haft två olika, men när köket blev omgjort, passade den liksom inte in. Men får jag någon gång mitt stora fyrkantiga kök, ja då ska det vara en kökssoffa där!!

Besökt Carolina Rediviva

Tro det eller ej, men i denna anrika byggnad befann jag mig i eftermiddags!

Hade beställt en tidskrift från Eriksbergsbiblioteket i mitten av november, men först hade dom gjort fel beställning, och när jag var in och frågade i förrgår, så hade den föregående låntagaren inte lämnat tillbaka i tid. Jag hade lånat ett äldre nummer av "Allt om handarbete, sömnad".

Jag blev besviken, för jag hade räknat med att nu till helgen sy en blus, från en beskrivning i denna tidning.

Den unga bibliotekarien gav mig ett hopp när hon gav mig telefonnummer till Carolina Rediviva och berättade att där får vem som helst låna, och dom sparar alla tidskrifter som ges ut.

I går kväll ringde jag bibliotekarien på Carolina-biblioteket och berättade mitt ärende. Han lovade ombesörja att just den årgång jag sökte skulle letas upp och läggas på utlåningshyllan vid informationsdisken, i mitt namn, till nästa dag.

Så idag, efter jobbet, cyklade jag dit. Det var bara det att man inte fick låna hem tidskrifter, och något undantag kunde dom inte göra.

Jag fick vackert cykla ner på stan och inköpa mönsterpapper och sen cykla tillbaka och rita av det mönster jag ville ha, på plats.

Det kändes lite märkligt att bland alla studenter och forskare med böcker i högsta hugg, veckla ut ett jättestort mönsterark, och sedan rulla ut min rulle med mönsterpapper och börja rita.

Senast jag besökte detta bibliotek var i början av 80-talet, när jag gick textillärarutbildningen, och vi satt och letade i gamla, gamla böcker efter växtfärgningsrecept!

Med mönsterpappersrullen under armen, cyklade jag till slut hem igen!

Dagens bild är tagen från ett vackert hem! Först och främst köket som verkar riktigt rymligt. Det där med att någon gång få äga ett stort och luftigt fyrkantigt kök, där matbordet står på mitten och många kan samlas, det är en dröm jag äger!

Just detta är så vackert och stämningsfullt. Det vackra vitrinskåpet, trätaket, fönstret över köksbänken, vit och röd färgskala i en finstämd förening.

Och tänk att det är helg! Maken befinner sig i Malmö över helgen, dottern ska jobba på Gant. Själv ska jag ta kraft-tag med blusen jag ämnar sy!

Men först sova!!

Sverige är ett vinterland

Sverige är ett vinterland! 

Det finns ett jubel när snön äntligen fallit. 

Varje trädgård är plötsligt en liten park med skulpturer.

Buskar och träd föds på nytt, den stora vinterblomningen är här. 

Kölden-en vas av blå kristall. 

Jag plockar några vinterståndare; gräs, stredda, kardboll. 

Sverige är ett vinterland!

Därför finns det en stilla sorg över regnen som strilar 

genom gråa decemberdagar. Vårdagarna framåt jul gör oss underligt ledsna, 

fastän vi kisar mot solens värme. 

Jag eldar i kaminerna. Den knastrande glödande värmen slår emot mig, 

men längst inne i de glödande, finns en längtan efter de mäktiga snöfall som helar landskapen. Snöflingors miljoner kronblad.

Ovanstående dikt lästes i morse av författaren Göran Greider på Nyhetsmorgon/Fröpanelen.

Jag har letat efter den på nätet, men när jag inte fann den gick jag in på TV4 Play och lyssnade och skrev av. Ber om ursäkt om något är fel, men jag tyckte så mycket om den, så jag ville bara ha den!

Brukar aldrig se på morgontv, men jag hade sett på instagram att Fröpanelen skulle prata om julblommor, och eftersom jag hade hunnit äta frukost, tvättat håret och städat av huset, så tog jag en kopp kaffe och satte mig 10 minuter, innan jag var tvungen att åka till jobbet.

Kvällen har jag ägnat åt att skriva adresser till alla julkort som måste skickas i morgon, för att säkert komma fram till jul, Ja, jag skriver fortfarande gammaldags julkort. Och det är ett foto på maken, mig och hela familjen, och det är ett litet julbrev med. Man ska hålla på traditionerna!!

Och med det sagt, blir dagens bild riktigt snö-rik! Den här fluffiga nysnön som är så ren och vacker med miljontals små kristallformationer. Här på staketet hänger välkomnande ljuslyktor.
Efter en lång skidtur vill jag komma hem  och mötas av detta. Och inne i huset doftar det av varm glögg, och kinderna blir så där friskt rosiga!

Stjärnfall, var är du?

Åkte hem från barnpassning med bil, kl 22 ikväll, och hörde på nyheterna att ett riktigt stort stjärnfall "Geminiderna", skulle vara synligt på himlen ikväll. Det var verkligen stjärnklart och fullmåne. Stod en stund på parkeringen och kikade runt mot himlavalvet, men inte ett fall så långt ögat nådde.
Efter duschen kokade jag en kopp varm choklad och med den i handen har jag sprungit runt i husets fönster åt olika väderstreck och kikat. Inget som rör sig på himlen.
Dock rörde det sig plötsligt på trappen och jag blev riktigt fundersam vad som var på gång i den sena timmen.
Det visade sig att yngsta dottern, vovven och pojkvännen dök upp från Borås ikväll, en dag tidigare än vad som var meningen från början!

Och plötsligt blev klockan midnatt! Imorgon bitti är man nog lite trött.

Men min adventskalenderbild måste jag ändå plocka fram;

Vackra, kristyrgarnerade pepparkakshjärtan som hänger i ett fönster. Enkel och effektfull utsmyckning, tycker jag.

Har sparat pepparkaksbaket till dottern skulle komma hem, så nu på söndag ska det bli av. Jag kanske ska göra mig några prydnadshjärtan att hänga upp!!

Kyssar i nacken!

Jag stannade kvar 1 1/2 timme extra med en elev som ville ha klar en jacka innan jul-lovet så jag var lite trött när jag cyklade hem på glashala vägar eftersom det regnade. Blåsten piskade vätan i ansiktet och all den vackra snön som tyngde träd och buskar hade fallit av, det var bara mörker, is och slask.

Maken kom hem strax efter mig, lätt bedrövad efter att ett avloppsrör för andra gången på en vecka sprungit läck i ett behandlingsrum. Detta har hänt efter den lite större vattenläckan som var tidigare i höstas.

Vi bestämde oss för att muntra upp oss med lite "Lucia-glögg" innan middagen. Och när jag stod där vid diskbänken och hällde upp glöggen, så kom maken och la armarna om mig och kysste mig i nacken.

Genast kändes allt mycket bättre!  Kyssar i nacken är lösningen på många problem.  Särskilt om det är i min nacke!!

Dagens bild är följaktligen inspirerad av kyssen.

Måste hänga upp en rejäl mistelkvist på en strategisk plats i huset, så det blir många kyssar i jul. Inte bara i nacken,,,,,

Natten går tunga fjät....

En del elevalster får man in i sista sekunden, dvs precis före betygsättningen. Men dom är värda att vänta på. Så mycket kreativa elever. Det här arbetsområdet med citat (som för övrigt ligger mig väldigt varmt om hjärtat) tilltalar många, och ord väcker ideér till skapande. Se här några exempel.

Alla dessa tre elever får A i betyg! Klockan 17 var gräns för att sätta betygen, jag satte mitt sista 16.49!!

Sen blev det mer skolarbete hemmavid. Fast av mer praktisk sort. Det är Lucia imorgon, och kronorna till firandet behövde kläs. Eftersom blomsterhandeln skulle ha 500 kr per styck att klä ställningarna, så blev det budgetvarianten. Dvs. buxbom och röda band inhandlades och jag tog på mig att klä.

Dagens bild blir en nostalgikick;

Som jag älskade att leka med klippdockor, när jag var liten! Mormor prenumererade på Hemmets Veckotidning, och jag och min kusin nästan slogs om vem av oss som skulle få veckans klippdocka!
Nuförtiden finns det väl knappt inga klippdockor längre, åtminstone inte i några veckotidningar. Men den här är väl ljuvligt söt, och så passande till morgondagens Lucia!

Tredje advent

Efter en söndagsmiddag för 16 personer, varav 5 barn,de äldsta 4 år, så känns tystnaden i huset nu vilsam. Bara surret från fläkt och kyl som låter. 

Men trevligt har vi haft, och livat får det vara! Minns från min egen barndom kalas hos min farmor och farfar. Vi småkusiner fick sitta tillsammans inne på farfars "kontor" och äta, det tyckte jag var så roligt. Dom vuxna satt i finrummet och det var prat och skratt. 

Så har tredje advent passerat. Jag sitter och förbereder måndagens första lektion. 1 1/2 vecka kvar till barnen får jul-lov. Det ser jag fram emot!

Dagens bild är sådär sparsmakat vacker. En glasveranda med korgstol, gamla trälådor och trasmattor. Kan nästan känna att det är lite kyligt där inne, men det doftar gott från adventsgranen i zink-hinken, och just nu skulle jag mer än gärna slå mig ner en stund i den där korgstolen för att kyla ner mig. Vårt hus blev så otroligt varmt efter att ugn och spis stått på i flera timmar och efter alla vuxna och barn som alstrade så mycket värme

Men jag får nöja mig med en sval dusch och en skön säng.

Godnatt!

Då blev hela världen vit!

Så heter en låt med Mauro Scocco, från skivan "Årets julklapp".Jag har förgäves letat efter den på You Tube. Den är bra. Gå in och lyssna på den på Spotify!!
Världen var verkligen vit i morse! Stora flingor hade fallit på morgontimmarna. Till makens stora förtret!! Han köpte sig nya skridskor igår, och hade sett fram emot att få prova dom på blanka isar idag, men snöfallet satte käppar i hjulet!
Det gjorde att han var hemma och städade huset tillsammans med mig! Han for runt med dammsugaren och skurade toaletterna. Jag tog dammtrasan, skakade textilier och torkade köksluckor. Bra samarbete som gjorde att städningen tog hälften så lång tid!
Därefter tog jag en tur till post och blomsteraffär och maken cyklade ner på stan, för de sista julklappsinköpen.

Eftermiddagen ägnade jag åt sidenbandsbroderi! Beställde en tryckram utifrån ett gammalt foto på min farmor och farfar ;  Rut och Gustav.  Tänkt att bli små lavendelkuddar.

Efter skönt bastubad och god middag, bänkade vi oss framför "*Så mycket bättre" eftersom det var Ted Gärdestad-tema.  Och som jag grät!! Det visades familjefilmer på en ung och glad Ted Gärdestad, varvat med prat från en 68-årig broder Kenneth och musik så klart.  Mycket känslosamt! Jag grät krokodiltårar!!

Dagens bild blir en vackert broderad kudde på ett vitt fårskinn i ett fönster med många stearinljus, och utanför fönstret ett vitt landskap. Precis som vi fått utanför våra fönster idag. Jag gick faktiskt ut och gjorde en snölykta som jag tände upp när det började skymma.

Den här kudden är så vacker i färg och formgivning. Tusen gånger vackrare än alla Nobelkalas-klänningar i världen!!

Anna-dagen, lutfisken ska blötläggas!

Jag ska väl inte beklaga mig. Satt bara kvar på jobbet 4 1/2 timme efter sista lektionen idag och var hemma strax efter kl 19. Då hade maken middagen färdig, bordet dukat, vinet uppkorkat och stearinljusen tända. Hörde på lunchen en svensklärarkollega berätta att han åkt hem kl 01.00 i natt. Då hade han plöjt igenom högvis med noveller och börjat bedöma.

Jag är en bra bit på väg, men saknar fortfarande elevalster och blev lite frustrerad när jag upptäckte att en hel klass försvunnit från bedömnings- och betygssystemet.

Nu hoppas jag att allt klaffar på måndag!

Nu är det fredag, och jag är trött som tusan, men jag ska försöka koppla bort alla tankar på skolan och njuta helg. Det ska städas och det ska planeras och lagas stormiddag på söndag. Blir nog bra.

Dagens julbild är en flash-back från barndomen.

Hos min moster och morbror fanns en fungerande vedspis i köket ända fram till 1981. Jag minns mycket väl hur det sprakade i luckorna, jag minns doften och ljudet, jag minns hur våta raggsockor hängde på tork på en tvättlina över spisen. Jag minns hur det fastnade av bark och moss-skräp under barfotafötter, när man kom nära, och hur stark värmen var. När huset sen restaurerades så togs vedspisen bort. Jag saknade den!

Skulle gärna ha en stuga med vedspis, titta bara på den här på fotot, det är så hemtrevligt och så fyllt av minnen! Och se på handduken med det vackra monogrammet som hänger på kanten. Det är gammaldags charm och så nostalgiskt vackert!

På tal om nostalgi; Varför kommer jag ihåg att idag, på Anna-dagen, ska lutfisken blötläggas.....?

Hjärta, hjärna i nån skön förening

Orden är Ernst, ett av hans många citat. Ikväll startade "Jul med Ernst", och jag bänkade mig framför tv.
Det hade varit en lång dag, jag satt kvar på jobbet till 18.15 och filade på betyg och omdömen. Jag håller min tidsplan än så länge, 4 klasser i morgon och så en klass på måndag + några eftersläntrare som inte lämnat in i tid. Sen räknar jag med att vara klar. Kl 17 på måndag ska jag gå hem!
Det var planerat, men ack så trött jag ändå blev efter middagen. Det fanns liksom bara ork till att låta mig underhållas.
Dock kände jag mig nästan pinsamt generad när Ernst ögon, från tv-rutan, tittade rakt in i mina.
Den 12 december i fjol var jag tillsammans med min syster på konsert på Kulturhuset i Stockholm med Nils Landgren och Ernst Kirschteiger. Det var prat varvat med julmusik i skön blandning. Efteråt signerade Nils en ny skiva och Ernst en ny bok. Klart att jag skulle köpa den boken! När jag stod där i kön och väntade på min tur, tänkte jag att jag måste säga något.  Jag beställde min bok,  och när hans bruna, lugna blick möter min så kläcker jag ur mig;  -Du är mitt ljus i mörker just nu!
Alltså. VARFÖR?? Hur kan dessa fåniga ord bara komma över mina läppar???
Det var därför som jag idag, när jag mötte hans blick i tv-rutan, faktiskt kände mig generad och pinsam.
Som min syster tröstande (mellan skrattsalvorna) sa, så har han säkert hört mycket värre saker från suktande kvinnor i min ålder. Nåväl, det kan väl så vara, men jag förvånade så mig själv. Att bara kläcka ur mig något så dumt.

Programmet var i alla fall fullt med vackra miljöer med julstämning.
Här kommer en bild med något som skulle kunna vara gjort av Ernst. En skön utebild i vinterlandskap. En gammal bänk lutad mot ett gammalt timmerhus, tända lyktor och mjuka kuddar och plädar i gråskala. Här sitter jag, insvept i en av de grå filtarna, Njuter en kopp varm choklad i dagsljus, och bara känner mig ledig!

Hela dan får hon arbeta, hon får jobba hon får streta....

...så sjöng mössen om Askungen, men nu sjunger jag så om mig själv för nu kommer den jobbiga perioden med betygsättning!  På måndag klockan 17 ska allt vara inlämnat och färdigt. Det känns extremt tidigt i år, 9 dagar innan avslutningen.

Vi ska även skriva omdömen i vårt nya pedagogiska datasystem. Inte nödvändigtvis direkt, men i anslutning. Min intention är att försöka skriva omdömet direkt, i samband med betygssättandet har man eleven i tankarna, och kan skriva välformulerade, framåtsyftande kommentarer.

Jag startade idag och nu har jag skrivit en planering för hur mycket jag måste hinna torsdag, fredag och slutligen måndag. Helgen är helig, då ska inget arbetsrelaterat göras.  På söndag har jag bjudit 15 personer på middag, så det lär gå tid till att ordna med den.

Rektor bjöd på tårta till mötet idag. Hon ville först inte avslöja varför, eftersom hon var tvungen att gå igenom en plan för hur vi ska handskas med kränkningar framöver, så ville hon "bli av med" det tunga innan vi skulle avsluta med något roligt. Nämligen att senaste undersökningen med våra niondeklassare om stämningen på skolan, trygghet, om regler, om medbestämmanderätt osv visade på väldigt positiva resultat. Dessutom har vi väl alla läst i media om att PISA-resultaten är påväg uppåt igen. Det är mycket undersökningar i skolans värld, Innan vi gick hem skulle vi svara på en medarbetarundersökning från kommunen. Jag ställer mig lite skeptisk till alla dessa undersökningar och undrar hur med sanningen överensstämmande dom egentligen är!

Dagens bild får bli en ljuslykta som sprider sitt varma sken genom frostigt glas medan snöflingor faller och gör världen vit.  Jag önskar att det vore här för idag är det bara mörker och regn.

Man måste vara en smula barn, för att orka vara vuxen!

De orden har jag skrivit om flera gånger, men de tål att sägas om igen. Man har så mycket roligare om man tillåter sig att vara lite barnslig.
Kände mig nästan lite nostalgisk när jag lämnade barnen på dagis i morse. Fröknarna höll på att rigga en liten filmkamera och de berättade att idag skulle de stora barnen få baka pepparkakor medan de yngre skulle vara ute i skogen och leka. Det lät så mysigt, och jag mindes när jag själv var dagmamma och hade en massa projekt med mina dagbarn.
Nåväl, det var inte så mysigt hela tiden. När det stod 6 par galonisar och gummistövlar i hallen, det var leksaker, pusselbitar och play doh-deg över halva nedervåningen. Sopkorgen var full av kissblöta blöjor och snorpapper. Sex barn skulle utfodras på lunch, därefter skulle tre barn sövas i vagnar.
Jag ångrar dock inte sekund att jag arbetade som dagmamma, sammanlagt drygt 4 år.

Mitt barnsliga tilltag idag bestod i tillverkning av s k strut-dockor. Jag har sytt tre olika, en drake, en kanin och ett lejon. Nu ikväll lade jag sista handen vid tillverkningen, det ska bli julklappar. Kunde inte låta bli att testa och spela lite dockteater för mig själv, gav olika röster till de olika karaktärerna.  Det var lite kul, och ja, barnsligt!

Dagens bild i min egna adventskalender är ett verkligt drömsovrum!

Tänk att få krypa ner i dessa inbjudande sängar. Så vackra lapptäcken, bolstren som ser underbart mjuka ut , doften av gran från de små adventsgranarna. Att ligga kvar så länge på morgonen så att man ser dagen gry och ljuset strila in genom de vackert spröjsade fönstren. Och att vakna på julaftonsmorgonen och finna ett litet paket i de upphängda julstrumporna. Ett par bärnstensörhängen, som jag önskar mig,,,,,,

Olika nyanser av grått-svart....

Nu är det verkligen den mörkaste tiden på året. Idag vaknade jag till kolsvart mörker, det övergick sedan till en gråskala på förmiddagen, för att vid tre-tiden återgå till svart.
Eleverna i skolan är trötta, trötta. Vi lärare också. Ganska många är hemma i feber och halsont, vår rektor trodde hon har fått influensan.
Själv hämtade jag två snoriga barnbarn på dagis klockan 16.30, så vi får se om dom är givmilda med bacillerna.
Fick en deja vu ikväll, om hur vi hade det under småbarnsåren. Hem, leka lite, laga mat medan Bolibompa pågick. Äta. Diska. Bada. Borsta tänderna och lägga. Inte mycket egentid kvar på kvällen.
Maken la sig direkt med Eric. Jag la mig med Jennifer, men när hon somnat, smet jag ner för att röja undan och förbereda till morgondagen. Tänker dock gå upp och lägga mig tidigt, för jag har en känsla av att det bli en orolig natt, med tanke på snuva och nästäppa.

Dagens "adventskalenderbild", måste bli något färgglatt upp-piggande;

Ilex-bär. Jag köper nya kvistar varje vecka under December månad. Dom står i min hall och lyser upp. Det är det första jag fäster blicken på när jag kommer hem! 

Ibland ser man så många tillkrånglade blomsterarrangemang. Olika sorters växter, höga blandat med låga, och ibland med något infärgat gräs eller konstgjort plasttrams. 

Själv är jag mer för det rena och enkla. Låt varje blomma tala för sig. Ilex-bären är fullkomliga precis för sig själva, tycker jag.

Och när dagarna består av olika nyanser av grått-svart, behövs något rött som upp-piggande kontrast.

Jag ville se mirakel

Idag har maken och jag varit på en liten utflykt till huvudstaden! Vi har promenerat runt, tittat på NK´s julskyltning, skridskoåkarna i Kungsträdgården, alla vackra hus i Vasastan och Tegnerparken där jag nästan gick och kikade efter Karlson på Taket. Sen åt vi lunch på en liten italiensk restaurang.
Målet med vår resa var dock showen på Intiman med Tommy Körberg och Peter Dalle. Den var väl "så där", ingen höjdare men lite småtrevlig med monologer, skämt och sång. Han sjunger ju som ingen annan, herr Körberg. Och när han stämde upp i Stad i Ljus, så föll faktiskt en liten tår. För mig är den sången numera för evigt förknippad med mammas begravning.

Och så är andra ljuset i advent tänt, och dagens bild kommer här;

Köket, hemmets hjärta.  Jag sitter helst i köket, äter, läser, broderar eller stickar, umgås. Köket på bilden är så mysigt, med kökssoffan och kuddarna, de tända stearinljusen och snickarglädjen under fönsterbrädan. Här kan man krypa upp med en stickning medan någon annan står vid spisen och rör i grytorna. Förföriska dofter sprider sig och det är lätt att prata om livet.

Kalas och florist-drömmar

Ettårskalas hos det här lilla charmtrollet idag! 

Han fyller visserligen inte förrän på tisdag, men enklare att fira när folk är lediga.  Jag var på massage idag, och i fjol, var jag på massage samma dag som mamman åkt in på bb. Jag berättade för min massör att jag snart skulle bli farmor, för tredje gången, tänk att det är ett helt år sedan!

Nej, han kunde inte blåsa ut ljuset, men han hade inget emot att vi sjöng och hurrade!

Jag gjorde en enriskrans till vår dörr, lagom till första advent. Men dagens bild i "min egen adventskalender" är en krans av nypon, och jag tror kråkbär. Så vacker i all sin enkelhet. Ibland tänker jag att jag borde blivit florist. Att få binda buketter och kransar av blommor och andra växter. Sådant som är förgängligt, men ack så vackert...

Orättvist

I går kväll satt jag och stickade framför Aktuellt. Det var ett reportage från Aleppo-som måste vara helvetet på jorden just nu. En pojke på 15-16 år hade precis bevittnat sin mamma och syster dödas av en granat på öppen gata. Kropparna låg kvar tillsammans med blod, spridda skor, väskor och fler kroppar. En stund senare visades hur han, tillsammans med sin pappa packade kropparna i plastsäckar. Han försökte berätta vad som hänt, men rösten brast. Pappan talade sammanbitet och lugnt och sa: Våra barn har inga själar kvar.

Det där reportaget stannade kvar i mig, och jag vaknade flera gånger i natt och såg pojkens förtvivlade ögon framför mig.

Tänk att just jag fötts på den här sidan av jordklotet. Vilken fantastisk tur jag haft. Så orättvis världen är. Hur kan detta pågå år efter år, så mycket mänskligt lidande.

Här sitter jag i mitt trygga hem och väntar på att potatis- och jordärtskocksgratängen ska bli färdig. Det röda vinet är redan uppkorkat och älgfilén ligger inlinda i folie.
Jag har badat och känner veckans stress rinna av mig, Jag är lyckligt lottad och jag är så tacksam för det!

Min bild idag är en riktig önskebild. Har alltid velat ha sjö- eller havsutsikt. Tänk att bo så här nära. På somrarna kan man öppna fönstret på glänt och höra kluckandet mot stenstranden. Och på vintern får man njuta av det blåvackra ljuset över en istäckt yta. Här sitter jag uppkrupen i fönstersmygen och får lugn i kropp och själ! Så rofyllt!

Min alldeles egna adventskalender

Bägge döttrarna skickade bilder på hur dom båda startade upp med att se adventskalendern på tv i morse.
Det var väldigt mysigt när barnen bodde hemma och vi varje morgon tittade tillsammans, fram till jul.
I år hade jag faktiskt inte tänkt titta. Tant 58 borde verkligen inte sitta själv och titta på en tv-serie som faktiskt är för barn, även om det är adventskalendern.
Men yngsta dottern övertygade mig om att jag faktiskt måste, det hör till julkänslan!
Så till frukost slog jag på Svtplay och lät mig underhållas. Det verkar vara en riktig saga i år, påkostad med vackra miljöer och fina effekter.

I övrigt så finns det kalendrar i massvis; choklad, parfym, smycken, skönhetsprodukter, öl, whiskey, te, kaffe. I alla möjliga varianter och prisklasser.

Jag har tänkt göra mig en alldeles egen kalender, full med julinspiration. Har samlat på mig en massa bilder, och tänker njuta, drömma, önska. En bild om dagen, fram till jul.

Här kommer den första;

Jag önskar att jag hade en öppen spis att elda i. Där skulle jag sitta och stirra in i elden och filosofera över livet!