Vemodig

Jag väcktes av att stora hunden stod och spydde på sovrumsgolvet klockan sex i morse. Det var bara att stiga upp och torka. Sen hade jag svårt att somna om,

låg och skrollade på Facebook och då dök denna bild upp;

 Sedan en tid tillbaka lägger dom ut gamla bilder med texten;
Dina minnen på Facebook
Barbro vi bryr oss om dig och de minnen du delar här Vi tänkte att du kanske skulle vilja se tillbaka på det här inlägget som publiceras för 6 år sedan.
Jag har ogillat de där orden "vi bryr oss om dig"! Det får det att låta så personligt, fast det inte är det.
Men just idag gjorde hjärtat en liten volt när jag såg bilden.
Pappa Arne dog 2007, och vi syskon fortsatte träffas hemma hos mamma Eva, på hans födelsedag den 7 februari. Den här bilden togs 2010, sista året som vi hade de där träffarna, eftersom mamma dog i maj det året. Tänk så många middagar vi har ätit i detta kök. ofta många runt bordet.
Idag var också lite speciellt, eftersom pappa skulle fyllt 95 år!

På eftermiddagen gick jag till minneslunden och tände ljus. Det var nästan vårvindar och solen tittade fram när jag stod där och tänkte, tittade på ljusets fladdrande låga, såg tre döda grodor ligga och flyta i den lilla dammen och blev lite vemodig. Saknaden kom över mig. Tänkte på pappas syskonskara, sex syskon men nu bara tre kvar.
Sedan gick jag hem och ringde till pappas lillasyster. Har inte talat med henne på över ett år, då möttes vi på en släktträff. Hon blev så glad att jag hörde av mig, och jag fick något slags tröst av att prata med henne.

Maken har varit iväg på trevligheter med sönerna, deras 60-årspresent.  Dagen började med skridskor på Ekoln, fortsatte med bastu och bowling innan restaurangbesök! Det var en mycket nöjd make som kom hem!

Nu har jag paketerat mina nybakade semmelbullar och stoppat i frysen och jag ska faktiskt ta och stoppa mig själv i säng. Imorgon väntar en ny arbetsvecka!