På övervåningen i vårt radhus, har vi en lucka i taket. När man öppnar luckan kan man dra ner en stege och klättra upp på vinden. Där förvarar vi massor av friluftsprylar, resväskor, barnens "nostalgilådor", kläder, jul- och påsksaker mm.
Nu har det hänt ett par gånger, senaste veckorna, att luckan plötsligt fallit ner med en smäll utan att någon ens varit i närheten.
Eller rättare sagt; som tur är, har ingen varit i närheten! Får man den luckan i huvudet så kan man nog hälsa hem.
I eftermiddags försökte maken fästa en krok på insidan, för att stegen ska få något att hänga i och inte ligga emot själva luckan.
Medan han pulade med det, åkte jag och veckohandlade.
När jag kom hem en dryg timme senare, kom en mörbultad och omtöcknad make emot mig.
Han hade fixat med luckan och sen kommit på att han skulle bära upp skridskor på vinden. Drog ner stegen och började klättra upp med famnen full. När han kommit halvvägs gled stegen plötsligt undan och han föll handlöst ner i golvet. Landade hårt på hälen och föll med ryggen rätt in i dörrkarmen till sovrummet. Han tappade luften och blev illamående av smärta. Stegen hade inte varit fullt nerdragen. Samma sak hände mig för ett tag sedan, men jag hade inget i händerna utan hann greppa taget om vindsluckan och blev hängande. Till min dotters stora förtjusning. Hon skrattade högt och hade ingen brådska med att dra fram stegen till mig.....
Jag blev verkligen orolig när maken haltade och tog sig för ryggen. Han tog ett varmbad medan jag lagade middag och då försvann i alla fall illamåendet. Haltandet och ryggsmärtan kvarstår, jag hoppas verkligen inte att det blir någon allvarlig eller långvarig historia!!
Kvällen har jag ägnat åt att träna på att vika pappersaskar, nu har det blivit dags att krypa till sängs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar