I morse åkte maken iväg till Gräsö. Det kan inte hjälpas att jag var lite avundsjuk. Nu skulle han åka iväg med tandläkarförbundets styrelse och jobba igenom en massa frågor över helgen, så det var väl inte direkt den biten jag avundades! Nej, det var det där med att åka iväg till kusten, till en liten stuga på landet.
Tordes inte säga det högt, eftersom maken pratat om sommarstuga i många år, men jag har varit bromskloss. Har tyckt att det gott och väl räcker med ett hus att ta hand om. Det är trots allt en hel del att sköta och underhålla, och när jag är ledig, vill jag gärna vara just det. Ledig!
Men jag har ett sug efter tystnaden på landet. Och dofterna och ödsligheten, ensamheten. Det lockar och drar. Kustnära ska det vara förstås. Allra helst, sjötomt! Jo-jo, krav har jag!
Nåväl, jag har haft det bra här i stan också. Förmiddagen vek jag för mitt barnbarn. Vi var ute i skogen i tre timmar, precis innan regnet kom. Det blev sommarens första myggbett, det blev en bukett med liljekonvaljer, det blev närstudie av myror och mycket annat skoj, som man kan göra i skogen tillsammans med en ettåring.
Nu ikväll, efter regnet, tänkte jag mig en promenad med vovven, men den lilla divan ville inte bli våt om tassarna utan bara stretade emot. Hon fick gå in i stugvärmen igen och så tog jag stavarna och drog iväg en rask, lång kvällstur till ljudet av Flogstavrålet och festande studenter.
Maken sitter väl och lyssnar till vågornas skvalp emot stranden han.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar