Ett skönt bubbelbad och läsning ur boken "Igelkottens elegans", fick avsluta den här helgen.
Nu med småbarn i huset, blir jag så påmind om hur det var. Att tiden aldrig räckte till utan var helt inrutad med tider för barnets bästa. Så här; Äta, pottan, leka, promenad i vagnen, äta, pottan, sova, leka, äta, pottan, leka, äta, leka, bada, äta, sova. Så rullar det på. Och gärna bli buren för att titta på saker som händer vid spisen eller diskbaljan, eller på fåglarna i trädgården, eller på ljusen som brinner i fönstret osv. Det har muttrats lite om att farmor och farfar skämmer bort barnet, genom att bära runt för mycket. Men jag svarar bara, att det är smällar man får ta när nu läget är som det är!!
Jag blir också så påmind om hur gullig sonen var mot sina systrar, som liten, när jag ser hur bra han leker och tar hand om sin egen son. Jag känner igen både tonfall, ord och gester. Det är helt underbart att få se sina barn i föräldrarollen.
Och den blick min äldste son gav sitt gudbarn idag när dom var förbi och fikade, den var så kärleksfull och öm att jag blev alldeles varm inuti.
Jag har sagt det många gånger men det tål att säjas igen, mina barn, dom är min största rikedom. Och nu med så fina sonhustrur, barnbarn och hundar, så har man blivit miljonär!!
Men ett uttryck som jag aldrig kommer att ta i min mun, men som många gör "Barnbarn är livets efterrätt". Det är helt fruktansvärt!!
Jag har ju bara precis påbörjat varmrätten!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar