Äldsta dottern kom hem igår och stannar till ett par dagar efter bröllopet. Hon sover på golvet i sitt gamla rum, maken köpte en sådan där tjock, självuppblåsande madrass.
Igår skulle hon äta och gå ut med en god vän, så hon fick låna min cykel. Jag visste att det skulle bli sent, hon hittade ingen nyckel när hon skulle iväg, men jag sa att vi kunde lämna ytterdörren öppen. Tänkte att vovven säkert skulle skälla om någon obehörig kom.
Jag somnade in vid halvtolv-tiden bara för att vakna med ett ryck vid två och titta på klockan.
Och genast försöker jag tänka var hon kanske är just då. Stänger inte nationerna vid ett eller var det två. Kommer hon snart tro?
Men usch, hon fick ju låna min gamla vintercykel som är så rank, och som dessutom kedjan hoppar av så lätt på, om man råkar köra ner i en grop eller över en trottoarkant. Fy, tänk om kedjan skulle hoppa av i Carolinabacken, det är ju livsfarligt.
Så där vevar mina dumma tankar iväg.
Tänker; Nej, sluta nu, ta ett djupt andetag och andas ut alla dumma, onödiga tankar, slappna av. Känn hur kroppen blir tyngre mot underlaget, tänk bara på andningen. Usch, det var ju så moddigt, tänk om hon cyklar omkull. Borde hon inte vara hemma nu.
Jag kollar klockan igen och så ligger jag där, vänder och vrider på mig och är vaken i två och en halv timme.
Naturligtvis kom hon hem. Tror klockan var tre, men då tog det en och en halv timme innan jag kunde somna om, eftersom jag var så uppe i varv.
Jag blir så arg. Den ungen har bott i USA ett år, hon har rest runt i både Australien och Asien och hon har flyttat hemifrån. Hon är vuxen!
Men det är precis som att när även de vuxna barnen kommer hem, slår jag på "oroa-mig-knappen".
Ikväll år båda döttrarna ute tillsammans, så vi får se hur den här natten blir......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar